Från Asien till Europa
24 timmar kvar
Vid halv elva var vi ute på KL:s gator för att ta oss upp på högre höjder, nämligen till KL Tower som är ett torn för telekommunikation och även det sjunde högsta tornet i världen. Det ligger inte alls långt från hotellet, så vi gick väl i ca. en kvart innan vi kom fram, men då det ligger lite på en höjd så var vi extremt svettiga när vi kom upp. Precis när vi kom ut från hotellet på morgonen sa vi båda att det var väldigt skön temperatur ute idag, men efter den stigningen ångrade vi oss genast, haha. Har säkert legat runt 30-31 grader idag. Löste biljetter, som kostade typ 120 kr per person och åkte 275 meter upp i luften. Hela tornet är lite mer än 420 meter, men för att åka hela vägen upp skulle dom ha dubbelt betalt och vi tyckte det räckte med den första nivån.
Jag har sagt det förut när jag har varit uppe i höga byggnader, att det ändå är något speciellt att se en stad från ovan. Man får en överblick över stan och ser hur jäkla stort det är, så man känner sig rätt så liten när man står där. Gick runt en stund innan vi åkte ner igen och tog oss mot Pavilion, shoppingcentret där vi var igår.
Så idag har vi shoppat upp varenda krona av reskassan, moahaha! Nej då, inte direkt. Jag shoppade faktiskt mer igårkväll än vad jag har gjort idag. Men jag har ändå hittat mig en jeanstopp och en bodybutter från Sephora och en bodylotion från Victoria's Secret. Fredrik har hittat väldigt mycket, både tröjor, t-shirts och en hoodtröja. Inne i Pavilion gick vi in i en mataffär för att handla vatten och lite snask och jag utstötte ett läte av förtjusning när jag ser att dom säljer "mina" chips från Australien! Hittade ju ett favoritmärke där, som dessutom Daniel tog med sig hem till mig efter sin Australienresa. Tyvärr fanns inte exakt den smaken jag var ute efter, men vi köpte ändå en påse och mums så gott det var! Hittade även något annat sjukligt otippat i matbutiken, som ni aldrig kommer kunna gissa. Se bild nedan, hehe... Efter Pavilion gick vi till shoppingcentret Suria och kikade innan vi gick tillbaka till hotellet där vi nu hänger i hotellobbyn.
Vårt flyg går ju inte förrän kl. 23.49 ikväll och just nu är klockan inte ens 17. Vi har beställt taxi till klockan åtta eftersom vi vill äta middag på flygplatsen innan vi flyger. Vi tänker som så att det är lite "dumt" med tanke på dygnsrytmen att äta middag på flyget, eftersom vi ju då kommer äta middag vid typ två på natten. Så vi tänkte käka middag på flygplatsen, strunta i flygplansmiddagen, för att istället äta frukost när den serveras på flyget. Vi kommer att landa i Amsterdam kl. 6 på måndagmorgon och 7.45 går flyget vidare till Göteborg, och vi ska vara hemma vid 9.20.
Får hoppas att vi båda får till att sova, precis som på hitresan, då vi båda sov i typ sex timmar. Skulle vara väldigt bra både för vårt välmående som för dygnsrytmen, så att vi inte behöver vara som zombies när vi kommer hem.
Så vi får försöka underhålla oss här i ungefär tre timmar till innan vi beger oss till flygplatsen. Sitter rätt gött i hotellobbyn och surfar och lyssnar på en kvinna som spelar piano, vilket hon har gjort varje kväll vi har varit här. Mysigt!
Utvärdering av resan kommer i nästa inlägg, som vanligt. Snart ses vi! ♥
På väg mot KL Tower
Hej igen, KL!
När vi kom till Indonesien fick vi ju betala 35 USD för att få ett visa on arrival, och nu när vi skulle lämna landet var vi fan också tvungen att betala! Dom skulle ha 200 000 rupiah per person, ca. 125 kronor, vilket dom sa var någon sorts flygplatsskatt (?). Så bara för att komma in och ut i Indonesien så har vi alltså betalat ungefär 400 kronor per person.
Hur som helst så gick flyget på utsatt tid, och vi hade ju såklart det kraschade planet i åtanke idag. Och jag säger bara såhär: aldrig mer Malaysia-skit-Airlines. Alltså... Många asiatiska flygbolag, typ Thai Airways och Singapore Airlines är ju kända för sin utomordentliga service, och därför har jag såklart tänkt att Malaysia Airlines är bra dom också. Både fram och tillbaka till Bali flög vi med dom och på vägen till Bali så tyckte vi inte att servicen var så bra, och maten var verkligen skitdålig. Fick bara några få bitar kyckling i nån sås med lite ris. Fick en liten påse jordnötter och en torr kaka till det, och that's it. Flygplansmat brukar ju annars innehålla nån sallad, efterrätt och lite mer "roliga" saker än endast huvudrätt men det kändes verkligen som att man inte hade ansträngt sig alls med tanke på maten. Likaså var det idag. Nån kycklingbit i sås med potatis till. Vi hade dock tur att få de sista matpaketen med kyckling, för dom tog slut efter halva planet, och efter det hade dom bara fisk kvar.
Men men, angående det kraschade planet så lovar jag att det inte bara var vi som hade det i åtanke. Men alltså dom här idioterna på flighten skrämde ju upp oss flera gånger genom att säga "Nu har vi tänt skylten med säkerhetsbältet, och på grund av dåliga väderförhållanden så måste ni återvända till era säten IMMEDIATELY!". Så springer flygvärdinnorna iväg med matvagnen, som dom då måste ställa undan under tiden det är turbulens. Det här hände två gånger under matserveringen och sen säger dom också att dom inte skulle komma ut med te och kaffevagnen eftersom det var så extremt dåligt väder på sträckan. Det känns ju jävligt kul att höra när ett plan bara för några dagar sen kraschade just i det här området på grund av dåligt väder. Plus att när det väl blev turbulens så var det inte alls så farligt så jag tyckte att dom blåste upp allting så väldigt så man blev ju fan lite nervös. Sen tyckte jag att de flygvärdinnorna som vi pratade med och som assisterade oss var jävligt otrevliga. Nej tack, aldrig mer Malaysia Airlines.
Som tur är så landade vi ju i ett stycke i Kuala Lumpur och precis som förra gången tog det ganska långt tid att få våra väskor. Men när båda hade dykt upp tog vi taxi in till stan med en taxichaufför som faktiskt körde fel och fick vända ett par gånger. Konstigt, för även om det kanske var hans första dag på jobbet så tycker man ju att han ändå borde veta hur man kör från flygplatsen in till KL.
Vi bor nu på samma hotell som vi gjorde sist vi var här, dels för att det ligger så centralt, plus att det var rätt billigt (ca. 800 kr/natten), och att vi trivdes bra här. Lite lustigt för förra gången bodde vi i rum 1120 på elfte våningen, och den här gången bor vi i rum 920, på nionde våningen, så rummet är exakt som vårt förra, bara två våningar längre ner. Lämnade bara väskorna och stack ut direkt för att få något att äta. Var ju som sagt lite skralt med mat på flyget och vi hade ju inte ätit sen frukost, och vi checkade in på hotellet kl. 18. Gick till det närliggande shoppingcentret Pavillion, där vi även kikade runt lite förra gången vi var här, och hamnade på en amerikansk diner där vi åt varsin burgare. Var väldigt kul för mitt i alltihop så vrider dom upp musiken och ca. 15 pers ur personalen börjar helt plötsligt dansa och gjorde ett dansnummer. Tror att det var deras manager eller nånting, för personalen jublade extra mycket när en av dom shakeade och det såg extra roligt ut eftersom han var lite tjock, haha.
Sökte sen upp min favoritbutik Cotton On, som blev min favvo redan i Australien, och där shoppade jag loss. Handlade en skjorta, en blus, en kofta och ett par tunna mönstrade byxor. Fredrik hittade sig också en tröja på butiken Forever 21. Vi tittade egentligen inte på klockan men den visade sig vara 20.30 när vi kände oss klara. Ingen aning när shoppingcentrena stänger här men det lär vara rätt sent.
Imorgon är vi ju faktiskt nere på sista dagen på den här resan. Flyget mot Amsterdam går inte förrän 23.49 härifrån KL så imorgon tar vi en sista shoppingdag innan vi åker hemåt. Jag kanske hinner uppdatera en sista gång härifrån hotellet innan vi åker till flygplatsen, om inte, så landar vi in på Landvetter kl. 9.20 på måndagmorgon.
Puss på er!
Tillbaka på Bali
In i djungeln
Som jag skrev igår så hade vi ju betalat för att vara med på hotellets nyårsmiddag. Vad som skulle ingå i priset var gratis cocktails, buffémiddag, varsitt glas alkohol, efterrättsbuffé samt ett glas mousserande vin vid tolvslaget. För det här betalade vi 1 000 000 rupiah per person, vilket är lite under 700 kr. Men precis som i Kalifornien så slår man här också på skatt på dryga 21%, så totalpriset för oss två blev lite mer än 2,4 miljoner rupiah, vilket blir 1500 spänn.
Allt skulle börja igår vid kl 17 så innan det gick Fredrik till receptionen och frågade om vi behövde ha med oss nåt, typ en biljett eller skriva upp oss någonstans att vi har betalt middagen. Men nej, vi kunde bara gå ner och dricka drinkar och se på solnedgången sa mannen i receptionen. Så vi gjorde ju det, och drack två drinkar var innan kvällen var slut.
Men hela kvällen igår var sjukt dåligt uppstyrd, för all mat som stod på "inbjudan" fanns inte. Stod till exempel att det skulle finnas hummer. Visst. Grillmaten vi åt var god men det var verkligen inget speciellt. Efterrättsbuffén som utlovades bestod av ett fat med frukt, friterade bananbitar och två olika indonesiska efterrätter. Men vi åt oss mätta ändå trots att vi var besvikna.
Så vid 12-slaget skulle man få ett glas mousserande vilket vi inte såg röken av. Fredrik gick och frågade i baren men bartendrarna såg helt oförstående ut. Så när det är typ fem minuter kvar till tolvslaget kommet managern själv fram och önskar gott nytt år. Så frågar vi vart vinet finns, varpå hon säger "One bottle?" Men nej, vi vill ha varsitt glas, alltså det som utlovades. "Okey, I'll get two glasses" säger hon och går iväg mot baren. Så går vi bokstavligt talat bara två meter från bordet där vi satt, ner till stranden eftersom fyrverkerierna hade börjat. Och vinet? Tja. Vi kikar in i restaurangen, och då har den här pajasmanagern gått och satt sig bland sina kolleger med ett nyårstuta i munnen och kunde inte bry sig mindre om att hämta vin till oss. Så efter alla fyrverkerier sket vi i allt och gick tillbaka till rummet.
Imorse var jag fan förbannad så jag gick till receptionen för att klaga. Men innan jag bad om att få prata med managern bad jag om att få se våran nuvarande nota eftersom allt man äter och dricker på hotellet skrivs bara upp på rummet och man betalar när man checkar ut. Så ser jag på kvittot att det igår, den 31 december står "Dinner 470 000 rupiah (300 kr)". Så säger jag att vi redan har betalat för nyårsmiddagen, och dessutom stämde ju inte priset, eftersom nyårsmiddagen kostade en miljon per person. Så säger receptionisten att det var för de fyra drinkarna vi beställde igår. Men för i helvete! Drinkarna var ju inkluderade i nyårspriset?! Så då ringer hon nån högre uppsatt än hon själv (dock inte managern) som kommer och förklarar att de drinkar som ingick, stod uppskrivet på vouchern (biljetten) vi fick igår. Vilken jävla voucher? Vi gick ju till receptionen innan kl 17 och frågade om vi behövde ta med oss något till middagen och man sa nej! Så då blev jag ännu mer förbannad och sa att vi är sjukt missnöjda med kvällen och att vi inte heller fick vinet som utlovades samt att buffén inte alls var så storslagen som den verkade på inbjudan. Så säger hon att hon kan gå med på att dra av de här 470 000 för drinkarna, men jag sa då att det tänker vi ändå inte betala för eftersom det stod att drinkar skulle ingå i priset och att dom fick skylla sig själva för att inte ha markerat ut vilka drinkar det gällde.
Jag sa också att vi inte hade fått det vi hade betalat för, och att vi egentligen bara åt en vanlig middag. Det var bara Fredrik som drack vin, och jag drack fasen vatten. Så en buffémiddag för två med ett glas alkohol skulle alltså kosta oss 1500 kr. Aldrig i livet. Då sa hon att hon är villig att dra av resten av notan, vilket var middagen första kvällen (ca. 180 kr) och det vi hade tagit från minibaren, runt 50 kr. Jag sa att jag skulle prata med Fredrik om det och att jag skulle återkomma.
Vi pratade ihop oss på frukosten varpå en setvitris kommer fram med drinkkvittot från igår och ber oss skriva under, vilket vi alltid har gjort när vi har ätit i hotellrestaurangen. Det är typ som ett godkännande, att man accepterar priset som dom då lägger till på ens hotellnota. Men då sa jag att vi inte skulle betala det, och att jag redan har pratat med receptionen om det. Så förklarar jag allt för henne och så går hon iväg. Efter en stund ursäktar sig ett amerikanskt par bredvid oss och frågar vad det gällde, eftersom dom inte bodde på hotellet utan var bara där och åt frukost, men dom funderade på att ta en natt här. Så berättade jag för dom men tillade att vi också har haft en väldig otur och att hotellet egentligen är fint men att det har hänt mycket dåligt på en gång. Dom sa då att de själva har haft mycket otur på sin resa hittills och att dom inte orkade med det, så jag rekommenderade dom istället Batu Karang, vårt supefina hotell vi bodde på första dagarna här på Lembongan. Vet inte vad dom beslutade sig för, men det var ju ändå lite smart av dom att höra sig för innan dom bestämde sig.
Vi kom sen fram till att om hotellet var villiga att bjuda oss på vår kommande sista middag här på hotellet så var vi nöjda. Receptionisten sa då att hon skulle prata med restaurangchefen och senare återkomma. Hon som var lite högre uppsatt men ändå inte manager var verkligen jättetrevlig hela tiden och jag förstår att man inte har samma arbetssätt på alla hotell överallt, utan att man måste få godkännande från flera andra personer först. På mitt jobb har vi väldigt stort ansvar och vi kan ta de flesta besluten själva utan att behöva ringa vår manager. Självklart är det olika standard på det här hotellet och min arbetsplats, och även kulturerna skiljer sig så jag har stor förståelse för att vi inte kunde få ett svar där och då.
Återigen är det här hotellet jättefint men jag förundras av deras arbetssätt och att dom verkar krångla till väldigt mycket, som det där med rumsbytet igår. Hotellet är det egentligen inget fel på utan det är bara vi som har haft en redig otur med mycket bara.
Men men, nog om det, för idag har vi nämligen susat fram genom djungeln! Den trevliga receptionisten fixade nämligen så att vi kunde hyra vespa för dagen. Woho! Superkul! Bara det att det dels är vänstertrafik i det här landet, plus att trafiken är helt sinnessjukt galen, samt att vägarna är extremt dåliga. Som Fredrik sa att "man la asfalt en gång, sen la man ingen mer", dvs. att man inte någonstans har ansträngt sig för att laga eller förbättra vägen. Men vi betalade de dryga 60 kronorna och begav oss iväg. I princip "Vi vill hyra vespa" "Okej, här är nyckeln!" Inget snack om försäkring eller hjälm eller nånting, haha. Galet!
Fredrik började köra och efter en stund fick han kläm på vespan och vi åkte igenom mangroveskog och djungel. Norra delen av ön består nämligen av mangroveskog så vi såg en del krabbor nu när det var lågvatten. Efter en stund ville jag köra och fasen vad vi susade fram, haha! Har inte kört vespa på 10 år så det var riktigt skoj. Som tur är är det inte så mycket trafik här på ön, utan det är mest vespor. Men trots det kör folk som dårar och vid varje krök, backe eller sväng säger trafiklagen att man ska tuta två gånger för att uppmärksamma att man kommer.
Började med att åka till en stor hängbro som förbinder Nusa Lembongan med den ännu mindre ön Nusa Ceningan. Trots att bron är relativt smal får man ändå åka vespa över men det gjorde inte vi. Gick över bron, tog några bilder och körde sen vidare. Åkte till stränderna Dream Beach och Mushroom Beach och vid den sistnämda satte vi oss på en restaurang och tog varsin dricka. Tog en sväng till en utkiksplats innan vi åkte tillbaka till hotellet. Hade bara vespan i ungefär två timmar men vi fick egentligen ha den till kl 21, och för 60 kr är det väl värt det.
Som sagt är ju trafiken helgalen och man kan bland möta fem pers på samma vespa. Mer än en gång fick vi stanna till när vi mötte en minibuss, då det helt enkelt blev för trångt att mötas. Förutom när Fredrik körde alldeles i början körde jag hela dagen med min svenska försiktighet. Och så blir man omkörd av kids som inte är mer än 8-9 år som gasar på själva bakom styret. Tror inte att dom har någon åldersgräns för att köra vespa här alltså, haha.
Vi är precis hemkomna från middagen här på hotellet vilket dom faktiskt gick med på att bjuda oss på. Servitrisen kom fram och frågade försiktigt vilket rumsnummer vi hade varpå hon lämnade över en annan meny där vi fick välja från förrätt, huvudrätt och efterrätt plus dryck. Med andra ord bjöd dom oss på trerätters vilket var mycket uppskattat. Det var väl också deras sätt att försäkra sig om att vi inte gick lös på menyn och beställde mat för hur mycket pengar som helst. Men vi var nöjda och jag åt vegetarisk lasagne och Fredrik åt skaldjurpasta, och till efterrätt delade vi på en chokladfondant. Mumma! Kom tillbaka till hyddan och satt och myste lite på uteplatsen och gick sen in och la oss i sägen och pratade och lyssnade på ösregnet som precis började. Väggarna på hyddan är ganska tunna så man hör regnet och åskan jättetydligt. Supermysigt!
I natt är sista natten här, innan vi imorgon beger oss tillbaka till Bali för att sova en natt innan vi flyger tillbaka till Malaysia den 3 januari. Vi hade ju tänkt att vara alla nätter här på Lembongan och inte en extra natt på Bali innan vi åker till Malaysia igen, men vi hade faktiskt missat att boka en natt. Strax innan vi åkte hit så satt jag och skrev ut alla hotellbekräftelser och upptäcker då att vi helt enkelt har missat att boka en natt. Det är första gången det händer mig, jag som brukar vara så noga med allt. Vi försökte boka en natt extra på vårt nuvarande hotell men det var fullt, så då tänkte vi att vi åker tillbaka till Bali och tar en natt där istället för att leta nytt hotell här på ön. Den här gången kommer vi bo på västra sidan på Bali, i området Kuta som är väl känt för att vara Balis partydestination nummer 1. Vi kommer troligen inte gå ut att kalasa, utan valde Kuta för att det ligger väldigt nära flygplatsen.
Så imorgon måste vi åka den gudsförgätna speedbåten över till Bali och vi får bara hoppas att vi kommer fram i ett stycke. Det är inte det att båten är osäker på nåt sätt men dom åker ju så jävla fort, tvärs över sundet med ibland svinhöga vågor.... Nu ska vi se en film och mysa innan vi släcker för dagen.
Så om allt går bra så hörs vi imorgon på Bali!
