Som den rutinerade globetrotter Judit är så hade hon en bagagevåg hemma, så efter att vi hade packat ner alla vinflaskor instoppade i strumpor så vägde vi våra resväskor. Vi fick ha max 20 kilo var, så efter lite ompackande så hade vi 19,7 kilo var - score! Tåget mot Budapest skulle gå vid 10.30, så vid 10 så skjutsade Judit oss till stationen medan Paul var hemma med Holly. När Judit sa att jag och Fredrik skulle ta flyget till Sverige så började Holly storgråta, men vi förstod att det var för att hon trodde att även Judit skulle följa med. Men efter garanti om att mamma kommer hem igen snart så blev allt bra igen, haha.

 

Tåget var ett par minuter sent, men vi hade ju gott om tid på oss, då vårt flyg inte skulle gå förrän klockan 15. Så vi kramade Judit hejdå på stationen i Tata och tog tåget till Budapest. Vi tog precis samma väg tillbaka som när vi åkte dit, så från Tata till Budapest stationen Deli Pályaudvar, sen metro till stationen Deák Ferenc tér, och därifrån flygbussen hela vägen till flygplatsen. Vi kom fram vid 12.30 och checkade in väskorna och gick sen och åt lunch på Burger King på flygplatsens foodcourt. Köpte sen ytterligare ett par flaskor vin för att verkligen kunna säga att vi har köpt så mycket vi bara kunde på vår resa, haha. Köpte tre olika flaskor och jag hittade även en liten flaska med dessertvin som jag tycker om så mycket. Vi blev ungefär 30 minuter sena från Budapest så vi landade på Landvetter vid 17.30 och tog flygbussen hela vägen hem en halvtimme senare. Så jädra smidigt att kunna ta flygbussen direkt till vår hållplats. Så vi lämnade ett 31-gradigt Budapest och landade i ett 20-gradigt Göteborg, vilket faktiskt var lite skönt, haha. Mer än 30 grader är lite väl mycket när man åker runt och gör massa utflykter, men det är såklart bättre än om det hade regnat varje dag. Så trots att vädret var aningen varmt så ska vi verkligen inte klaga.

 

 

 

 

 

Igår satt vi ju uppe till över klockan 01 så vi vaknade inte förrän 9.30 idag. Även idag skulle Paul jobba och Holly sov ju över hos mormor och morfar i natt så efter frukost så åkte jag, Fredrik och Judit iväg på dagens äventyr.

 

Tata ligger ju väldigt nära gränsen till Slovakien, så vi körde i ungefär 25 minuter till den slovakiska staden Komárno som har ungefär 40 000 invånare. Staden ligger på andra sidan Donau, och på den ungerska sidan ligger staden Komárom. När Ungern var unionen Ungern-Österrike, och betydligt större än idag, så var hela staden ungersk. Men efter första världskriget så delade man upp staden i två eftersom det var lätt att dra landsgränsen mitt i Donau. Så den norra delen av staden är slovakisk och den södra är ungersk. Så städerna skiljs åt av bron över Donau och det är ingen gränskontroll utan bara att köra över bron.

 

Så vi parkerade bilen direkt efter bron och promenerade längs med gågatan Palatínova. Judit har varit i Komárno flera gånger och hela familjen brukar åka dit på lediga dagar då det finns mycket att göra och den är ungefär dubbelt så stor som Tata. Så vi promenerade runt i stan i en timme och såg många fina gamla kyrkor och annan arkitektur. Vi gick bland annat till Nádvorie Európy som är ett torg som har massor med byggnader som är byggda i alla Europas länders byggstil. Vi såg bland annat Danmark och Norge men lyckades tyvärr inte hitta Sverige då kartan visade väldigt konstigt. Hur som helst så var det riktigt coolt och det var lätt att se t.ex. vilket som var Tyskland med den bayerska husstilen.

 

Sen hittade vi en second handbutik som hade utförsäljning där allt kostade 0,50 euro, alltså 5 kronor! Jag hittade en grå blus och Judit hittade ett par toppar, och så billiga kläder har jag aldrig handlat.

 

Judit hade kollat upp en vegansk restaurang där vi skulle äta lunch men tyvärr var den stängd idag, så vi gick och åt pizza på ett ställe hon hade varit förut, som låg lite dold på en grön och fin innergård. Efter lunch tog vi en glass och för tre glassar betalade vi 5 euro. Så trots att de har euro i Slovakien så var det i alla fall i Komárno väldigt billigt. Det var ju 12 år sedan vi var i Slovakien sist, när vi stannade i Bratislava på vår tågluff, och prisbilden kan ju ha ändrats sedan dess men här var det riktigt bra priser.

 

Efter ett par timmar i Slovakien åkte vi sen tillbaka till Ungern för att hämta Holly i Neszmély hos Judits föräldrar. Vi blev såklart bjudna både på hemgjort vin, den hemgjorda spriten pálinka och även vindruvsmust som är det som blir innan det blir vin. Det är ju tredje gången vi är hemma hos Judits föräldrar och hennes pappa vill alltid bjuda ner oss till källaren där han har alla vintunnor och flaskor. Han berättade för oss hur vintillverkningen går till och även hur han destillerar det som slutligen blir pálinka. Vi fick smaka både på päron- och körsbärspálinka och han hade gärna gett oss mer om vi bara hade velat. Men då termometern har visat +35 grader idag så var vi oroliga för att vi skulle bli fulla mitt på ljusa dagen om vi drack för mycket, haha. Pálinka är ju ändå typ 50 procentigt…

 

Holly skulle precis sova middag när vi var där och hon ville hellre sova med mormor än med mamma så jag, Fredrik och Judit passade på att åka en sväng till vingården Hilltop som ligger bara 10 minuter från Nészmely. Vi var där första gången när vi var på besök 2012 och tittade ut över vingårdarna, men stannade aldrig på restaurangen. Men nu gick vi in och tog varsitt glas vin (Judit tog en cola då det är nolltolerans mot alkohol i trafiken i Ungern) och vi satt i skuggan i den 35-gradiga värmen och såg ut över de fina omgivningarna.

 

Åkte sen tillbaka till Nészmely och hämtade upp Holly och sade hejdå till Judits gulliga föräldrar och åkte vidare mot Tata. Vi handlade lite mat på en stor supermarket innan vi åkte hem, och vi passade på att köpa lite färdkost till imorgon. Kom hem till Paul i huset vid 18.30 efter ännu en lång dag med äventyr. Vi lagade asiatisk wok med tofu till middag och åt glass till efterrätt. Efter maten lekte vi med Holly och lade pussel och byggde med klossar tills hon sen ville att jag skulle jaga henne. Så jag jagade henne runt i huset och hon skrek av skratt, haha. Både Holly och jag blev helt svettiga till slut så Holly tog ett bad och jag en dusch och nu är det snart dags att sova.

 

Imorgon går flyget hem klockan 15 och Paul hade först tänkt att skjutsa oss till flyget men det gick ju så bra för oss att ta tåg och buss när vi åkte hit, plus att det blir så stressigt om det skulle vara någon olycka på motorvägen så vi sa att tar samma färdmedel som på vägen hit. Paul är ledig imorgon och det vore tråkigt om han skulle behöva spendera sin lediga dag med att bara skjutsa oss fram och tillbaka till flygplatsen. Vi landar hemma i Göteborg vid 17-tiden så jag skriver några rader när vi är hemma igen.

 

Här kommer bilder från vår dag i Slovakien!

 

I morse var vi uppe strax före kl. 9 och åt frukost tillsammans med Judit och Holly. Paul jobbade idag så han har suttit inne på sitt kontor och haft privatlektioner med sina elever via datorn. Han lär ut engelska till italienare i olika åldrar, allt från ungdomar till äldre vuxna, där både borgmästare och influencers är bland hans elever. Efter frukost skulle vi åka iväg med Judit och Holly med bilen men Paul hade bilnyckeln i sin ficka inne där han sitter och jobbar, och då han har privatlektioner så kan man inte störa, så Judit letade en lång stund innan hon till slut hittade extranyckeln så vi kunde åka iväg.

 

Förmiddagen spenderade vi på Fényes tanösvény som är ett naturområde vid en sjö där man går längs en boardwalk genom skogen. Jättefint och helt otippat att det ligger i stort sett mitt i Tata. Promenaden är ungefär 2 km lång och längs vägen kan man se både bäver, sköldpaddor, grodor, fiskar och massa andra djur. Vi såg ingen bäver men däremot ett par sköldpaddor, grodor och diverse fåglar.

 

Efter promenaden var det daga för Hollys sovstund så Judit släppte av mig och Fredrik i centrala Tata så åkte de hem till huset. Vi gick till en restaurang som vi var på när vi var här för två år sedan, som har superbra mat och tog in bröd, ajvar, aubergineröra och lemonad och öl till förrätt och Fredrik tog pasta och jag en sallad till varmrätt.

 

Efter 1,5 liter lemonad för mig och 1,5 liter öl för Fredrik så promenerade vi sedan i sakta mak från restaurangen tillbaka till huset. Det är bara ca 5 kilometer men i 33 graders värme så är det längre än vad man tror, haha. Vägen går längs med Tatasjön så det är en jättefin grön och lummig promenadstig så det var ändå väldigt fint att gå, trots värmen. Vi kom hem vid 16-tiden, strax innan Holly vaknade så det var bra tajming.

 

Vi tog en snabbdusch för att få bort den värsta svetten innan vi drygt en timme senare åkte in till Tata och släppte av Holly med mormor och morfar som skulle vara barnvakt tills imorgon. Holly älskar att vara med sin mormor och morfar så det är alltid väldigt odramatiskt att lämna henne med dem. Så när vi hade lämnat henne, åkte vi vidare mot Dunaszentmiklós där vi var på vinprovning för två år sedan. Vinet vi drack och köpte där var nåt av det bästa vi har druckit så vi var så glada att vi kunde åka dit igen. Paul hade ännu inte slutat jobba så det var bara jag, Fredrik och Judit. Det var för varmt för att sitta på deras terass som vi gjorde sist, så vi satt inne i AC:n och tog in sex olika viner. Efter vår lila provning bestämde vi oss för fyra sorter - tre vita och ett rött vin och köpte med oss totalt åtta flaskor för i snitt 80 kr styck. Klart man kan köpa vin för det priset hemma också, men det är så otroligt gott och exklusivt för oss, eftersom ungerska viner knappt finns på Systemet hemma. Så vi satt där i ungefär en timme innan vi åkte hemåt igen för att äta middag.

 

 

 

Igår lämnade vi lägenheten vid 10-tiden för att ta oss till Landvetter. Det är så smidigt nu för flygbussen stannar precis vid vår hållplats så vi behöver inte åka ner till stan först. Kom fram till Landvetter, checkade in väskorna och åt sen lite lunch innan vi satte kurs mot Budapest strax efter kl. 13.

 

Flygresan tog lite mindre än två timmar, utan några incidenter och vi kom faktiskt fram lite före utsatt tid. Ibland kan även Ryanair leverera, tydligen! Judit har ju agerat vår privata reseguide och hade instruerat oss exakt hur vi skulle ta oss från flygplatsen. Så först tog vi en buss in till centrum som tog runt 40 minuter och bytte sen till tunnelbana. Åkte ett par hållplatser och bytte sedan till pendeltåg, vid knutpunkten Deli Pályaudvar. Tågen mot Tata går en gång i timmen och vi kom fram typ 40 minuter innan nästa skulle gå. Så vi köpte varsinn dricka och väntade på att tåget skulle rulla in. Tåget kom i tid och lite mer än en timme senare, vid 18.30 anlände vi till Tata.

 

Judit var på stationen i Tata för att hämta oss och guuuud så kul det var att ses igen! Det är ju två år sen vi var här men de var i Göteborg en sväng förra året så det är ganska exakt ett år sen vi sågs sist. Efter ett långt kramkalas så körde vi mot lägenheten som Judit och Paul bodde i under tiden deras hus byggdes/renoverades och som de fortfarande har kvar. Lägenheten var Judits bortgångne morfars men de har kvar den, då Judits mamma brukar vara där när hon passar Holly. Idag var båda Judits föräldrar där och passade Holly och det var så kul att träffa dem igen för de är verkligen så gulliga. Hennes mamma kan ju lite engelska men hennes pappa ingenting så Judit får vara tolk mellan svenska och ungerska och det funkar väldigt bra. Det är ingen mening att blanda in engelska då det helt enkelt är lättare för henne att tolka direkt mellan svenska och ungerska. Holly som är 2,5 år var lite blyg först men efter att hon fått se lite bilder och videor på Ellie och Thea (som var de första hundarna hon träffade och som gjorde att hon älskar hundar) och även ett löfte om en present senare, så kom hon snabbt över blygseln. Vi stannade en stund och pratade med hennes föräldrar men åkte sen vidare till huset där Paul var hemma och hade precis slutat jobbet.

 

Sedan vi var här sist så står ju huset nu klart och är nästan dubbelt så stort som innan. Det är jättefint och lummigt i trädgården och de odlar både tomater, paprika och massa örter. Huset är jättefint renoverat och köket är helt fantastiskt fint med färger i grönt och guld. Så efter en rundvisning satte vi oss och åt middag som bestod av linsgryta med pumpa och ris, med plommonsmulpaj till efterrätt. Och såklart hemgjort vin till det. Mums! Klockan var runt 19 när vi kom fram så efter middagen satt vi på deras altan och bara pratade, och pratade och pratade. Hollys blygsel var som bortblåst och hon insisterade på att jag skulle vara med när hon borstade tänderna och Judit sa att hon aldrig har varit så noga och duktig att borsta som igår, haha.

 

I morse vaknade vi runt kl. 8 och klev upp och åt frukost tillsammans. Paul jobbar ju som lärare på distans, men var ledig idag, så strax före kl. 10 kom Judits föräldrar och hämtade Holly då de skulle passa henne under dagen. Och medan Judits föräldrar och Holly åkte iväg mot Neszmély där de bor, så åkte vi söderut mot Balatonsjön. Judit har ofta pratat om att det är så fint runt sjön, och hon bodde dessutom där när hon pluggade på universitetet så därför kändes det kul att äntligen få åka dit.

 

 

 

 

 

 

När jag startade bloggen inför min långresa i Australien för 15 (!!) år sedan så var det framförallt för att låta alla i familjen veta vad jag hade för mig på andra sidan jorden. Det är såklart fortfarande en del av det, men jag har också kommit fram till att bloggandet också är mycket för min egen skull, att jag faktiskt har en dagbok över vad jag gör på alla mina resor, vilket är ett väldigt roligt minne. Jag går faktiskt lite då och då in på bloggen och läser igenom någon av alla resor, och trots att kommande resa bara är en liten en, så är det alltid kul att ha ett minne över vad man har haft för sig på sina semestrar.

 

Så nästa onsdag så är det dags att åka till Ungern för fjärde gången. Vi var ju där första gången 2012, sen 2019, 2022 och nu 2024. Vi ska såklart åka och hälsa på våra kära vänner Judit och Paul och lilla Holly i Tata, där deras hus nu står helt klart, för när vi var där 2022 höll det ju fortfarande på att byggas. När vi var där 2022 skrev jag:

 

 

 

 

 

 

Snart ses vi, Tata!