En sista bild på isbergen från hotellets terass

 

 

Tidig uppstigning idag för att äntligen åka ut på valsafari! Vi vaknade och det första jag gjorde var att titta om det var dimmigt ute, men det var det icke! Ingen sol tyvärr, men ingen dimma i alla fall. Så vi var helt säkra på att valsafarin skulle bli av. Så vid 8.30 fick vi skjuts från hotellet ner till hamnen och en halvtimme senare var vi på väg ut på havet med halva gruppen. Vi åkte en väldigt liten båt så hela gruppen fick inte plats på en och samma tur.

 

Det var enormt mycket is i bukten när vi åkte ut, så det är ju inte bara att fräsa på med båten, utan vi fick åka väldigt långsamt innan vi tog oss ut ur den värsta drivisen. Det innebar dock att vi fick komma väldigt nära många av de enorma isbergen; mycket närmre än när vi var på isbergscruisen härom kvällen, vilket såklart var jättehäftigt. Till slut kom vi ut på mer öppet vatten och vi kunde åka betydligt snabbare. Alla i gruppen satt inne, men jag satt längst fram i fören på båten, påpälsad som bara den och höll ögonen öppna efter valar eller någon sorts annat havslevande djur.

 

Men trots en 98 % chans att få se valar i dessa vatten så gick vi faktiskt bet och såg inte en enda liten val, trots att vi var ute i över två timmar. Vi var ju tvungna att räkna med kryssandet bland isen också på vägen tillbaka, så turen varade i tre timmar, men det tog oss som sagt väldigt lång tid att både ta oss ut och in igen. Tråkigt att vi inte såg några valar, men vi fick ändå en väldigt fin båttur bland isbergen, så helt ärligt så gjorde det ingenting. Visst, det hade varit fett, men det var ändå okej. Resten av gruppen åkte ut vid 12, och några få vid kl. 15 och vi fick sen veta att ingen av dem hade fått se val, och då åkte vi söderut, den andra gruppen norrut och den sista rakt västerut men ingen hade sett någonting. En grupp hade sett en liten säl som hade tittat upp ur vattnet väldigt snabbt men sedan dykt ner igen, men that was it.

 

Efter båtturen bjöd en av de brittiska kvinnorna som reser ensam in oss och de två tjejerna från Singapore till lunch, så vi gick till ett café och åt en långlunch där jag åt en vegetarisk pizza med bland annat ärtor, morötter och blomkål på. Väldigt annorlunda må jag säga, haha. Det är ju inte helt lätt att få tag på färska grönsaker varje dag här, så grönsakerna jag fick på pizzan var troligen från en mix med frysta grönsaker, så man får nöja sig med det som finns.

 

Vi promenerade sen tillbaka till hotellet där jag satt en stund i solen ute på hotellets terass och solade ansiktet, då vädret under lunchen nu hade spruckit upp och det var strålande solsken och klarblå himmel. Efter en stund blev jag dock lite tung i huvudet och somnade nästan till så jag gick till rummet och vi tog oss båda en power nap. Nån timme senare vaknade vi och gjorde oss då i ordning för den sista gemensamma middagen på hotellet. Vi hade fantastisk utsikt över isfjorden och den nedgående solen vilket inte direkt är något man har varje dag.

 

Middagen var jättegod; jag fick en mix med ugnsrostade grönsaker och svamp, och resten åt buffé med bland annat lamm med rödvinssås. Till efterrätt fick vi den danska nationaldesserten rødgrød, vilket är en bärkräm som serveras med grädde (i mitt fall havremjölk) vilket var väldigt gott.

 

 

 

 

 

Breakfast with a view

 

Det blev ju en sen kväll igår men ingen sovmorgon här inte! Klockan 7 ringde klockan och vi åt frukost för att möta upp några ur gruppen en timme senare för att åka på valsafari. Men mitt när vi håller på att pälsa på oss, fem minuter innan vi skulle gå, så knackar Kristian på och säger att valsafarin är inställd på grund av vädret. Det var lika disigt/dimmigt som det var igår och det var helt enkelt ingen mening att åka ut då de ju är väldigt angelägna om att vi ska få en fin upplevelse. Så kvart över 8 så hade vi helt plötsligt dagen oplanerad. Med tanke på att vi inte hade fått så många timmars sömn så lade vi oss faktiskt igen och efter en stund så somnade vi och vaknade vid halv elva. Det var skönt med några timmars extra välbehövlig sömn.

 

Trots det halvtråkiga vädret så var det ju ingen mening att ligga på hotellet resten av dagen så vi tog oss i kragen och gick ut i dimman ner mot centrum. Vi pep snabbt in på resebyrån som vår grupp samkör utflykterna med, för igårkväll hade nämligen en av resebyråns guider (som också var med på båten igår) ett par jättefina örhängen på sig som jag frågade vart hon hade köpt. Hon sa att de fanns inne på resebyrån men som såklart var stängd igårkväll, så vi gick in idag och jag efterfrågade dem, då de fanns bakom kassan och inte ute i souvenirbutiken. Tjejen i kassan gick bakom och jag fick veta att det var det sista paret då de hade haft inbrott för en månad sedan. Är små silverörhängen som är formade som Grönland och är gjorda av grönländskt silver. Superfina verkligen, och extra kul att de är gjorda av silver härifrån! Blev verkligen supernöjd med mitt inköp.

 

Vi gick sen vidare till Knud Rasmussen Museum som är ett museum dels om Grönlands historia men framförallt om den dansk/grönländska upptäcktsresanden Knud Rasmussen som bodde i huset som numera är ett museum. Man fick veta mycket om hans olika utflykter runt om på Grönland i slutet av 1800-talet/början av 1900-talet, där han till mångt och mycket kartlade många isolerade inuitbosättningar, särskilt på nordöstra Grönland, men också i Kanada och Sibirien. Det var ett litet museum men det var faktiskt väldigt intressant.

 

Vi var på museet i ungefär en timme innan vi gick till en asiatisk restaurang och käkade. Jag blir alltid så fascinerad när man hittar asiatiska restauranger (då det finns över hela världen), på de minst tänkbara orterna. Hur kommer det sig att man väljer att flytta från Asien och bosätta sig i Ilulissat på Grönland och öppna en restaurang? Kul såklart, men lite udda. Maten var god men lite väl stark för min smak. Efter lunchen gick vi in till en mataffär och handlade bananer! Tjoho! Jag sa ju att jag inte såg bananer på matbutiken vi var inne i i Nuuk, men jag har faktiskt inte sett det i någon annan matbutik sen dess heller. Men idag hittade vi äntligen, så vi köpte bananer samt en sorts rågbrödskex som vi har smakat här och är supergoda. En av guiderna sade förresten att det gick "rykten" på stan om att den matbutiken hade fått in bananer, så imorgon är troligen alla bananer slut, haha.

 

Vi promenerade sen tillbaka mot hotellet efter ett par timmar ute på byn och nu hade faktiskt himlen spruckit upp lite. Vi letade konstant efter sprickor i dimman men då det ju blåste lite lätt från havet så ändrades molntäcket hela tiden så det var jättesvårt att avgöra om det blir bättre eller inte. Både vår valsafari och den som skulle gå kl. 12 var inställd och kl. 16 så hade en del av gruppen bokat in sig på en helikoptertur till glaciärmynningen och den avgick inte heller idag, utan skulle gå imorgon eftermiddag istället. Den utflykten ligger utanför vår grupps ordinarie program och dessutom kostar 4 000 DKK per person, vilket är varför vi inte gör den.

 

Istället inväntade vi att klockan skulle bli strax före kl. 18 för då hade nämligen Frederik som förslag att gå en 7 kilometer lång fjällvandring i fjällen runt Ilulissat. Det var inte heller med i ordinarie program, utan bara något Frederik undrade om någon var intresserad av. Så det var vi, två tjejer från Singapore och ett äldre par från England, samt Frederik som vandrade iväg strax efter kl. 18. Det var inte säkert att vandringen skulle bli av med tanke på det dimmiga vädret, men det började faktiskt klarna upp fram mot eftermiddagen, men när vi började gå så blev det dimmigt igen. Vi inledde vandringen genom att gå i ganska tuff terräng upp genom en ravin och vädret blev sakta men säkert bättre. Och när vi kom upp ur ravinen hade det klarnat helt och himlen var helt blå och vi hade helt underbar syn över fjällen och vi såg ända till inlandsisen. Vi vandrade totalt i lite mer än 5,5 timme med några pauser längs vägen och det var helt (förlåt) jävla magiskt. Det var så otroligt vackert, dels att gå bland fjällen men framförallt att gå i den miljön med isbergen som en bakgrund och det vackra kvällsljuset som låg på. Jag har aldrig varit med om något liknande.

 

Vi skyndade oss lite tillbaka till hotellet, för kl. 23 stängde nämligen baren, men vi hann med ett par minuter till godo så vi alla kunde unna oss en iskall öl efter den rätt tuffa vandringen. Tjejerna från Singapore sade godnatt direkt, men jag och Fredrik satt och tog vår öl tillsammans med britterna och Frederik och satt och pratade i ungefär en timme innan vi gick till vårt rum.

 

Vare sig att det var lite tråkigt väder igårkväll på isbergsturen eller att valsafarin idag var inställd gjorde nu verkligen ingenting med tanke på den enormt fina vandringen vi fick ikväll. Kände verkligen ett stort lyckorus när vi vandrade i underbar fjällmiljö och om man bara kastade en liten blick åt vänster så såg vi den enorma isfjorden med gigantiska isberg. Helt, helt, helt underbart.

 

Även idag blev det en sen kväll, så nu säger vi nattinatt! 

 

 

 

Hundsläde inne i museet

 

Fördelen med att ligga fyra timmar bakåt i tiden jämfört med Sverige, och alltså ligga fyra tidszoner närmare USA - Vi kunde se på sista avsnittet på sista säsongen av Game of Thrones igårkväll! Avsnitten släpps på östkusten i USA kl. 21 lokal tid, vilket innebär kl. 3 på natten hemma i Sverige, men då är ju klockan bara 23 här på Grönland! Vi hade inte direkt stora förhoppningar om att vi skulle kunna streama avsnittet här, men WiFit på hotellet är ändå väldigt snabbt så det gick utan problem och hackade inte en enda gång. Så jädra bra! Och vid midnatt, natten mellan 19 och 20 maj, var första dagen där man kan se midnattsol. Inte att solen står på himlen hela natten, utan att solen faktiskt fortfarande är uppe vid midnatt. Så innan vi släckte lampan så kikade vi ut och mycket riktigt, solen var fortfarande uppe fastän det var över tolv. Det blev inte alls så mörkt i rummet som det brukar bli hemma om man säger så, haha.

 

Imorse var klockan satt på 8.00, så vi käkade frukost i vanlig ordning, och lite mer än en timme senare promenerade vi från hotellet till huvudgatan där vi skulle möta upp resten av gruppen för att gå på en stadsvandring i Ilulissat. Vädret var väldigt mulet och vi kunde inte ens se vattnet från vårt rum när vi klev upp. Dagen fortsatte vara mulen så bilderna är inte alls lika fina idag som de var igår. Guiderna berättade för oss att (som vi också har märkt) Internet inte på långa vägar är så utbrett på Grönland som det är i Europa, och det var bara tre år sedan vårt hotell fick WiFi. Så många människor har inte tillgång till Internet, så hyrfilm är fortfarande en stor grej här, då man måste ha något att roa sig med under årets mörka månader. Den businessen är ju inte direkt lönsam hemma i Sverige, hah.

 

Ilulissat är ju inte direkt stort men vi fick se en konstnärsverkstad, i likhet med den vi såg i Sisimiut, där man tillverkar smycken osv av olika ben och horn, vi tog en tur i fiskehamnen, fick se Ilulissats äldsta hus, den gamla kyrkan från 1779 samt ett stort kärl där man på 1700-talet och framåt kokade valspäck för att utvinna valolja som exporterades till Europa för att användas som bränsle i lampor.

 

Som ni kanske ser på många av bilderna så ligger det många rör ovanpå marken som går in och ut ur husen. Det finns ju inte så mycket växtlighet här, utan allt är ju byggt på steniga klippor, så det är ju både väldigt tidskrävande och dyrt att gräva ner sina ledningar. Men framförallt är det väldigt puckat, då man ju vill skydda vattenledningarna från frosten och hindra dem från att frysa, och att då gräva ner dem i marken känns ju lite kontraproduktivt. Så i ledningarna man ser liggandes på marken leds det både vatten, men såklart också el och avlopp. Guiderna berättade dock att inte alla hus vare sig här i Ilulissat eller på Grönland har avlopp med spolande toaletter, utan har fortfarande det gamla systemet med hinkar som toalett. Då samlar man avfallet i hinkar som man har klätt med plastpåsar gjorda av biologiskt nedbrytbar plast som man sen knyter ihop när den är full och ställer ut så att avloppsbilen får komma och hämta. Därefter skjutsar lastbilen avfallet (alltså skiten!) till en avfallsstation i hamnen som har det otroligt trevliga namnet Chokladfabriken, där man sen helt enkelt dumpar skiten i havet. Kristian sa att man ibland ser turister stå och fiska bredvid Chokladfabriken, haha. Fastän plasten i påsarna är biologiskt nedbrytbar och gjord för att saltvatten ska lösa upp den så är det ju fortfarande flera ton surt avfall ner i havet vilket inte kan vara särskilt bra för havsbotten. Men det är ju lite så det funkar här uppe, att man får försöka lösa vardagliga problem på bästa sätt och leva lite efter "man tager vad man haver". Klart att det är en enorm utmaning att frakta flera ton skit över havet till någon sorts reningsverk i Nordamerika eller Europa, och det skulle ju också kosta massa pengar samt att utsläpp från fartygen som måste gå i skytteltrafik ju också påverkar miljön. Så allt här uppe är verkligen en avvägning, om vad som är mest praktiskt genomförbart.

 

Stadsvandringen tog ungefär två timmar, men vi tyckte det var lite tidigt att äta lunch då, så vi strosade till en matbutik och köpte lite färdkost för de nästkommande dagarna och gick sedan tillbaka till hotellet och åt lunch där. Fredrik åt panerad grönländska hälleflundra med grönländska räkor och jag tog en vegansk sandwich med tomater tillredda på olika vis. Mycket gott.

 

Efter lunch hade vi hela dagen fram till kl 22 fritt, men då vädret inte var särskilt roligt samt att vi ändå skulle iväg på kvällen så hängde vi faktiskt bara på hotellet hela dagen, och tittade på en serie och tog en powernap. Vid kl 19 hade vi bokat bord på hotellets restaurang, så vi käkade även middagen där.

 

Vid 22-tiden skulle hela gruppen mötas upp för att ta en midnattsbåttur till isbergen. Varför den görs så sent är för att man ska kunna njuta av en båttur till isbergen fastän det är mitt i natten. Men då det var så dimmigt så hade klockan lika gärna kunnat vara 12 på dagen, eller fyra på eftermiddagen, men det är klart att det känns lustigt att åka omkring bland isbergen när klockan visar 23.45. Vi åkte ut till hamnen och tuffade sedan ut genom småbåtshamnen med vår båt och sen cruisade vi runt bland isbergen i 2½ timme, innan vi strax före kl. 1 på natten var tillbaka på hotellet igen. Och det är verkligen jättehäftigt att vara mitt ibland de enorma isbergen, men som man såklart ändå håller ett respektabelt avstånd till, ifall nåt av isbergen skulle få för sig att kalva av en stor bit som kan skapa en enorm våg. Väldigt tråkigt att vädret inte var så bra, men det var ändå sjukt coolt att vara mitt ibland isbergen. Vi frös inte direkt, då vi båda hade mycket kläder på oss, och jag hade faktiskt på mig tre jackor, haha. Vägra frysa på havet säger jag bara!

 

Nu är klockan snart 01.30 och det är tidig uppstigning imorgon. Återigen - jag ber om ursäkt för överdrivet många bilder på isberg men det är ju bara så ballt!

 

 

Det första jag såg när jag tittade ut genom vårt hyttfönster imorse på båten var ett stort isberg! Det är inte varje dag man vaknar upp på det viset. Vid 8 gick vi ner och åt frukost och delade bord med våra guider och två andra danskar som är med på turen. Dryga en timme senare gick vi upp till hytten, då vi inte skulle anlända till Ilulissat förrän kl. 13. Vi tog det lugnt i hytten i lite över en timme och gick sedan upp på däck när vi insåg att det började komma fler och fler isberg runt fartyget.

 

Vi pälsade på oss ordentligt innan vi gick upp och väl där står man verkligen som en idiot och bara gapar. Det är så jäkla häftigt! Vi navigerade verkligen mellan enorma isberg som var 10-tals meter höga och ibland när vi körde på några isberg modell större så skvätte det is upp över däck. Vädret gick från mulet och jätteblåsigt till att spricka upp och bli sol och blå himmel. Vi stod uppe på däck i över en timme innan vi gick ner för att äta lunch. Och under lunchen så hade vi såklart kommit ännu närmre Diskobukten där Ilulissat ligger och isbergen hade blivit ännu större. Det ligger nämligen en glaciär som kalvar (alltså släpper ifrån sig isberg) väldigt ofta precis vid Ilulissat och på grund av hur havsbotten ser ut, samt hur Golfströmmen och vindarna rör sig så "strandar" väldigt många isberg inne i Diskobukten vilket är anledningen till varför det året runt alltid är mycket isberg här. Vissa av de enorma isbergen ligger till och med på botten, så de kan bli liggandes där i flera år innan de driver vidare ut i havet. Kristian som kan så enormt mycket om glaciärer och isberg stod på däck och gav oss en massa intressant information den sista biten innan vi lade till i Ilulissat.

 

Vi blev hämtade i hamnen av hotellets minibuss och åkte ca 10 minuter till vårt hotell Hotel Arctic som har funnits här sedan 80-talet när flygplatsen i Ilulissat byggdes. Det ligger lite utanför stan men det är inte mer än 800 meter in till huvudgatan, så inte alldeles för långt borta ändå. Och man förstår verkligen varför man valde att bygga här då det ligger lite på en höjd och alla rum (tror jag?) har utsikt över bukten. När vi ligger i sängen och tittar ut över fjorden så ser vi de enorma isbergen ligga där ute. Helt otroligt!

 

Dock var vårt rum inte färdigt när vi anlände, så vi satt i lobbyn en stund innan vi hade ett litet informationsmöte med hela gruppen, där vi fick veta upplägget för de nästkommande dagarna. Efter mötet var vårt rum klart, så vi kunde snabbt gå till rummet och byta om, innan vi alla möttes i receptionen för att följa med på en tur till Sermermiut, som ligger precis vid isfjorden, som finns på Unescos världsarvslista. Det är en fin promenad genom landskapet innan man kommer fram till själva fjorden. Och om vi trodde att vi hade sett stora isberg från båten imorse; HERREJÄVLAR vad stora berg vi fick se nu, och JÄVLAR ANAMMA vad vackert det är!! Ber om ursäkt för språket men landskapet är verkligen helt sjukt! Vi gick vidare på promenaden och kom sedan fram till ytterligare en öppning i bergen där man hade en ännu bredare panoramavy över fjorden. Och där låg ett isberg som säkert var 100 meter högt och säkert 300-400 meter brett. Det är helt sjukt verkligen. Jag hade svårt att sluta le då det är exakt det här jag hade hoppats på att få se på den här resan. Det är så vackert att man blir tårögd.

 

Vi satt kvar på klipporna ett bra tag och tittade ut över fjorden och promenerade sedan tillbaka genom byn tillsammans med några ur gruppen, då de flesta redan hade gått tillbaka igen. Det slutade med att vi åt middag tillsammans med guiderna och en brittisk kvinna från våran grupp på ett café med all möjlig mat. Fredrik tog en burgare och jag tog fried rice, med varsin lokal grönländsk öl, där man knappast kan få den mer lokal, då bryggeriet låg vägg i vägg med cafét, haha. Promenerade sedan i sakta mak tillbaka till hotellet där vi nu ligger och kikar på isbergen i fjorden, och hör alla grönlandshundar yla utanför. Det är lite mer än 5 500 invånare i Ilulissat och över 2 000 hundar, så vi har sett betydligt fler idag än vad vi gjorde igår. Guiderna berättade att när hundarna blir tre månader så måste de kedjas fast, annars finns det en person här i Ilulissat som har som jobb att skjuta alla lösgående hundar. Tragiskt, men det är klart att det behövs för att det inte ska bli för många hundar, eller för att de ska skada människor. Men valpar under tre månader springer alltså fritt, men håller sig såklart i närheten av mamman. Så vi såg flertalet valpar, där en gärna ville komma fram och hälsa, medan en liten som säkert bara var knappt 2 månader morrade på oss när vi kom för nära, haha.

 

Det har verkligen varit en superhärlig dag, och kul att jag nu kan uppdatera er varje dag i och med att vi nu har WiFi resten av resan. Imorgon är en ny dag, så jag återkommer med uppdatering efter nästa äventyr här i Ilulissat. Ber förresten om ursäkt för asmånga bilder på isberg men man kan ju inte låta bli!

 

Puss och hej!

 

 

Tummen upp för åksjuketabletter säger jag bara! Jag hade lite svårt att sova igår på grund av ovanan med att det gungar så mycket, men jag blev aldrig illamående, och inte Fredrik heller. Efter en stund var det faktiskt ganska skönt att bli gungad till sömns. Men jag sov inte så jättebra och vaknade flera gånger så jag var rätt trött när vi vid 6.30 blev väckta över högtalaren som meddelade att vi kl. 7 skulle ankomma till första stoppet, Maniitsoq. Vi hade möjlighet att kliva av och titta runt, då vi skulle åka vidare därifrån kl. 8, men vi skippade det och låg kvar i sängen en stund innan vi gick en trappa ner till frukosten vid kl. 8.

 

Vid frukosten träffade vi resten av gruppen och vi blev informerade om upplägget för dagen. Hela förmiddagen fram till lunch var till fritt förfogande så vi pälsade på oss ordentligt för att gå upp på däck för att spana efter valar. Kristian hade pratat med styrmannen på fartyget som sa att de hade sett valar tidigt imorse. Det var väldigt disigt och dimmigt och bara någon enstaka plusgrad och ganska blåsigt. Vi stod uppe på däck i över 1½ timme och spanade och pratade med Kristian om vartannat, men vi såg inte en endaste liten val. Och fastän vi inte är några gruppresemänniskor, då charter verkligen inte är min grej, så är det guld värt att resa på det här sättet vi gör. Både Kristian och Frederik har bott här på Grönland i flera omgångar så de kan verkligen så himla mycket om både kultur, natur, levnadssätt, ekonomi, politik; allt möjligt. All den informationen vi har fått från dem hittills (och det har knappt gått två dagar ännu!) hade vi inte kunnat googla oss till eller fått veta på något annat sätt. Kristian sade att det ibland kommer turister som anländer till Kangerlussuaq och efterfrågar var hyrbilsfiman är, då de bara har bokat en flygbiljett till Grönland och har sen tänkt att ta sig runt på egen hand. Men som jag skrev igår så är ju inte en enda stad/by här på Grönland sammankopplad med någon annan med en väg, så det funkar ju inte så här. Lite research kan ju vara på sin plats, kan man tycka… Kristian sade dock att man kan göra en sådan resa som vi gör nu, bokad med hjälp av Grönlandsresor, men att man gör allt på egen hand utan att ha en grupp. Men all information från våra guider har verkligen varit så värdefull, så gruppresa till trots så är vi sjukt nöjda med trippen än så länge.

 

Då valarna inte ville visa sig så gick vi vid 10-tiden ner till vår hytt igen. Där hade vi bara tänkt att ligga och läsa en stund fram till lunch, men vi somnade faktiskt och sov i lite mer än två timmar. Det var ändå väldigt skönt med tanke på att ingen av oss hade sovit hela natten. Strax efter 12 gick vi och åt lunch, och jag fick vegansk lasagne och Fredrik åt kött med rostad potatis. Gick sen tillbaka till hytten och tittade på serien Human Planet, och avsnittet om hur människor i Arktis lever. Vi har sett det förut, men extra kul att se nu då det var mycket från Grönland och från ställen vi ska besöka, och även från ställen som vi har sett på kartan. Kul!

 

Vid 15-tiden skulle Kristian, som som sagt är utbildad glaciolog, hålla en liten föreläsning om glaciärer och hur de är uppbyggda osv. Han berättade både generellt om glaciärer men också specifikt om de som finns här på Grönland. Han koncentrerade sig mycket på glaciären runt Ilulissat, dit vi anländer imorgon, och området runt Diskobukten, där Ilulissat ligger, vilket var mycket intressant.

 

Efter föreläsningen hade Kristian och Frederik en överraskning uppe på däck, så vi fick en stund på oss att klä oss varmt innan vi gick upp högst upp på däck. Nu var vi ute på betydligt mer öppet hav än tidigare på förmiddagen så det blåste sjukt mycket, och vågorna var så höga ibland att vi fick oss en dusch, fastän vi stod uppe på femte däck. Överraskningen var att vi alla fick varsitt glas bubbel och ett certifikat för just när vi stod där uppe så korsade vi norra polcirkeln! Det är inte förrän årets ljusaste dag, och förövrigt också Grönlands nationaldag, den 21 juni som det kommer vara ljust dygnet runt här uppe, men ändå kul att de uppmärksammade den lilla händelsen. Fastän det blåste och var svinkallt och gungade som fasen när vi stod där uppe så var det ändå på något sätt rätt häftigt att stå där och känna hur rå naturen faktiskt kan vara. Såklart var det lite läskigt, och jag var rädd att både vantarna och annat löst skulle flyga iväg men det gick ändå bra. Vi stod där uppe i nästan en halvtimme innan vi helt tilltufsade gick ner till hytten igen.

 

Kl. 18 väntade middag, och en timme senare samlades vi alla vid entrén för att gå iland i Sisimiut, Grönlands tredje största stad/by med 5 500 invånare. Det var bara fram till nyligen som Sisimiut var den näst största staden, men Ilulissat, dit vi ska imorgon, har nyligen gått om Sisimiut i invånarantal. Det har varit väldigt blåsigt, disigt och dimmigt hela dagen men strax innan ankomst till Sisimiut som klarnade det upp och var nu helt vindstilla och klarblå himmel. När vi stod och tittade innan vi lade till så noterade jag att det faktiskt stod en likbil och väntade på kajen. Strax därefter informerade våra guider oss om att det på valfångstskeppet som stod iland i Nuuk igår, och som jag också tog bild på, hade skett en olycka där en ung man hade dött. Han hade rengjort en stor tank där man kokar de räkor som fartyget trålade, och på något vis så föll en kran över honom och dödade honom. Detta hände bara för ett par dagar sedan, och då han var från Sisimiut, så hade hans kropp nu fraktats med fartyget upp hit till hans familj. Så när vi gick iland så var det väldigt många människor som stod i en grupp och grät och höll om varandra, för strax efter de hade släppt av alla människor så såg vi att en stor kran lyfte av en grovt ihopspikad låda, där kroppen låg, som sänktes ner mot kajen och likbilen. Väldigt tragiskt att se det på så nära håll.

 

Vi gick sedan från hamnen och vidare till en liten verkstad som gjorde lokalt producerade hantverk. Det fanns alltifrån isbjörnsklor till sälskinn, men vi köpte en liten isbjörn som var karvad från renhorn. Det kändes säkrast så, då det inte är tillåtet att köpa betar och ben från valross, narval osv. Vi promenerade sedan till ett litet museum där jag fastnade längst i delen som pratade om det grönländska språket och dess utveckling och framtid. Väldigt intressant. Därefter gick vi en sväng till den lokala kyrkan där vi hade en jättefin utsikt över hamnen. Hela Sisimiut är liksom omringad och höga fjäll och med den klarblåa himmeln så var utsikten helt fantastisk.

 

Innan vi gick tillbaka till båten så gick vi förbi ett hus där våra guider visste att det fanns grönlandshundar som låg utomhus. Det låg 4-5 stycken fastkedjade utomhus och om man tittar på det med ”västerländska” ögon så känns det som att hundarna kanske inte har det bra, och att man vill ta in dem inomhus. Men dessa ”hundar” är inget annat än domesticerade vargar och de är inte alls genetiskt släkt med våra hundar. De är ju ändå tama på så vis att de har en ägare, men de är inte vänligt inställda till främlingar och om man bara skulle gå fram till en hund för att hälsa, och samtidigt klampa in på dess revir så är risken väldigt stor att man blir biten. Vi stod där en stund och tittade på dem, och den vi hade närmast oss visade tänderna vid ett par tillfällen, samt markerade sitt revir på en sten som för att visa att han inte ville att vi skulle komma närmre.

 

Efter den lilla rundturen i Sisimiut gick vi tillbaka till båten och vi lämnade hamnen vid kl. 21 för vår färd vidare norrut. Vi tog oss ett glas i den lilla cafeterian och spelade ett parti MIG fram till klockan var över 22. Och fastän det inte är ljust dygnet runt ännu så är det ändå väldigt ljust för att vara så pass sent på kvällen. Och så snart vi kom ut till havs igen så blev det dis, dimma och blåst igen så det skulle lika gärna kunna vara 12 på dagen om man tittar ut.

 

Imorgon anländer vi till Ilulissat, som är Grönlands näst största stad och även mest besökta turistmål på grund av alla omringande isberg, vilket är en stor anledning till min fascination för Grönland och varför vi ens är här. Det ska bli så jädra häftigt att se!!

 

Klockan är snart 23.30 här så snart släcker jag lampan. Hej svejs, så hörs vi i Ilulissat!

 

 

Våra certifikat

 

Första natten på Grönland, och vi sov som stockar. Eller i alla fall min käre make, som slocknade en bra stund före mig. Jag var ännu rätt uppe i varv efter alla intryck från dagen och hade därför lite svårt att sova. Klockan var satt på 6.20 imorse, för kl. 7 skulle vi checka in våra väskor för att flyga inrikes till huvudstaden Nuuk. Efter incheckningen åt vi frukost för att vid 8-tiden boarda vårt lilla propellerplan. Och det här var första, och troligen enda, gången i mitt liv som vi inte gick igenom någon säkerhetskontroll! Flygplatsen är ju väldigt liten, men då den sitter ihop med ett café och hotell så är det ändå väldigt mycket folk som inte ska resa som rör sig på flygplatsen, så att vi inte behövde gå igenom någon säkerhetskontroll eller få vårt handbagage röntgat var verkligen konstigt.

 

Flygningen tog knappt 45 minuter och fastän att Nuuk är betydligt större än Kangerlussuaq så var den här flygplatsen mycket mindre. Då Kangerlussuaq som sagt är en gammal amerikansk militärbas (som förövrigt fortfarande inhyser en del amerikansk militär, det var en som sade god morgon till oss imorse), så var Kangerlussuaqs flygplats redan förberedd på en del flygtrafik, vilket alltså inte Nuuk var. Men planer finns att bygga ut Nuuk så om ett par år kanske det är själva huvudstaden som har den internationella flygplatsen.

 

Vi hämtade våra väskor och slängde in dessa i en väntande buss utanför terminalen. Vädret här var några grader kallare i Kangerlussuaq, runt nollan och väldigt blåsigt när vi kom. Nuuk har 18 000 invånare men är en väldigt utspridd stad, så den känns ganska stor. Åkte först med bussen till en utkiksplats där vi hade jättefin utsikt över fjorden. Nuuk är uppdelad i den gamla och nya delen, då den nya delen byggdes för bara 12 år sedan. Där är det fina och fräscha lägenhetshus och en nybyggd skola osv, medan den äldre delen är betydligt mer sliten. Den äldre delen kallas även för ”den sovande delen” av stan.

 

Vi åkte sedan runt med bussen i Nuuk under ett par timmar där vi gjorde flera stopp under tiden, och våra guider informerade oss om alltifrån sjukvårdssystemet, religion, husköp, historia osv. Väldigt intressant och lärorikt verkligen. Vi fick bland annat veta att Nuuk är den enda huvudstaden i världen som är helt självförsörjande på förnybar el, nämligen vattenkraft. Vi stannade också vid en kyrkogård som låg väldigt fint belägen precis nere vid vattnet. Inuiterna brukar begrava sina döda ståendes på knä, och att man sedan täcker dem med stenar, så det blir en liten ”pyramid” runt dem, samt att deras ansikten ska vara riktade mot havet där de tror att gud finns, i och med att gud föder dem med allt ätbart från havet. Men när kristna missionärer kom till Grönland sån insisterade dem på att man skulle begravas liggande med ansiktet mot himlen, då det enligt den kristna tron är där gud finns. Så kompromissen blev att inuiterna begravs liggande men att de ska ha fin utsikt mot havet.

 

Vid lunch blev vi avsläppta vid Nuuks kulturcenter där många av oss valde att äta lunch. Fredrik tog en grönländsk tapastallrik med lite olika tapas från havet, och jag tog en vegansk chili sin carne. Från och med nu så hade vi fri tid att spendera hur vi ville, ända fram till kl. 20 då vi behövde vara på plats för att gå ombord på fartyget. Om man ville kunde man vid 13-tiden följa med guiderna till Grönlands Nationalmuseum för att få en guidad tur av dem, och det hakade vi på. Vi delade upp gruppen i två, där vi gick med Kristian som berättade om allt de hade i utställningen, både gamla inuitkläder, vapen, bostäder osv. Var verkligen jätteintressant.

 

Efter museituren så gick vi ut och då hade vädret spruckit upp och det var nu strålande sol. Blåsten låg fortfarande kvar, men det var ändå väldigt skön temperatur så vi lade oss i gräset vid en liten vik, där flera barnfamiljer höll till och barnen lekte i sanden. Var även några dårar till barn som badade! Vi låg i solen och halvslumrade i lite mer än en timme, och gick sen och tog en glass på ett närliggande café.

 

Strosade sedan in mer mot kärnan i centrala Nuuk, men tråkigt nog så var de flesta affärerna stängda pga. ”Den store bededag”, vilket är en röd dag då mycket håller stängt. Det är egentligen en obetydlig dag, men det var tydligen så många röda dagar under den här tiden på året förut, så man beslutade sig att slå ihop alla till en dag för att folk inte skulle vara lediga så mycket. Schysst, va? Haha! Gick i alla fall in på en matbutik och handlade lite snask och frukt inför båtresan. Och det här var den första matbutiken som jag har sett som inte sålde bananer. Alla andra möjliga frukter och grönsaker fanns, men inte en enda banan. Märkligt! Däremot hade de en del svenska märken, och hör och häpna ganska mycket veganska produkter, så som sojafärs, smör, havredryck osv. Tummen upp för det! Efter turen till mataffären vi gick in på Nuuks finaste hotell, Hotell Hans Egede, och tog en dricka i baren. Därefter åkte vi upp ett par våningar till hotellets tjusiga restaurang och åt middag där. Strax innan vi skulle gå upptäckte jag att de hade gratis WiFi, så jag hann ringa ett snabbt Facetimesamtal till mamma som visade oss Ellie, lille bebisen.

 

Traskade sedan ner mot hamnen och vi var de sista att anlända i vår grupp. Kom ombord och fick våra nycklar till vår hytt som egentligen är en hytt för fyra personer men som vi har själv. Fartyget Sarfaq Ittuk går upp och ner längs kusten, inte bara med turister utan med vanligt folk också. Det finns nämligen inte en enda stad eller by på hela Grönland som sitter ihop med andra byar med en väg, utan för att ta sig till någon annan by så måste du antingen flyga eller ta ett fartyg. Så det var väldigt många som stod vid kajen och vinkade av sina familjemedlemmar, lite som vi vinkar av varandra vid tåget. Fartyget är väldigt litet och har inte så mycket att bjuda på, men vi ska ju mest sova här så det gör oss ingenting.

 

I skrivande stund så har vi varit på väg i ca 1½ timme och trots att vi inte kör så långt ut från kusten så gungar det rätt mycket ändå. Så vi båda har tagit det säkra före det osäkra och tagit varsin åksjuketablett. Jag har faktiskt aldrig tagit det förut så hoppas att de funkar så vi slipper att bli illamående!

 

På det stora hela har det varit en bra dag, om möjligt lite för lång då vi hade hela åtta timmar på egen hand i en liten stad där det mesta var stängt pga. röd dag. Var ju ett väldigt späckat schema igår så det var skönt att det var lite lugnare, men det har varit lite väl mycket dödtid idag. Men men, nu är vi på väg norrut längs kusten och kommer angöra flera små byar längs vägen. Vi kommer ha vårt första stopp i Sisimiut, som är Grönlands andra största stad med 5 000 invånare. Så snart släcker vi lampan och säger god natt!

 

 

Godkväll från Kangerlussuaq på Grönland! Klockan är snart 02.00 i vår svenska tidszon, som vi fortfarande är inställda på… Klockan är däremot ”bara” 22 här på Grönland men vi är som ni förstår svintrötta men jag ville ändå skriva några rader så att jag inte glömmer bort det.

 

Igår, onsdag, tog vi tåget ner till Köpenhamn. Det var inte så jobbigt som jag trodde att säga hejdå till Ellie, för hon är väldigt obrydd när vi går hemifrån generellt så det var på ett sätt väldigt skönt att hon inte stod vid dörren och tittade efter oss när vi gick.

 

Tågresan söderut gick bara fint, med byte i Malmö. Vi hade en natt på ett hotell vid flygplatsen, men som ändå låg 1 kilometer från terminalen så vi nyttjade hotellets gratis shuttleservice och kom fram till hotellet vid 22-tiden. Det var ett rätt trött flygplatshotell om ni frågar mig, men det dög för en natt.

 

Imorse klev vi upp vid 7.30, käkade frukost och tog sedan shuttlebussen till Kastrup. Och som jag har sagt så många gånger, så har jag flertalet tillfällen suktat efter Air Greenland-flighterna när vi har varit på Kastrup tidigare, och det kändes därför helt overkligt att välja Air Greenlands incheckningsdisk när vi nu skulle flyga. Air Greenland? Va, vi? Så sjukt!!

 

Stod i kö ganska länge för incheckningen, och även kön till säkerhetskontrollen var väldigt lång, men vi kom till slut igenom och hittade vår gate. Så nu fick jag äntligen ta en bild på det röda Air Greenlandplanet och att det den här gången faktiskt var VÅR TUR att åka med, och att vi inte bara ska åka någon annanstans via gaten bredvid. Air Greenland har förresten bara en stor Airbus i sin flotta, så det är bara ett stort plan som flyger tur och retur Köpenhamn-Kangerlussuaq en gång om dagen, och övriga inrikesflyg inom Grönland sker antingen med små propellerplan eller med helikopter.

 

Vi träffade ingen av våra grupprese-”kompisar” vid gaten, utan när vi hade lyft så kom våra två danska guider Frederik och Kristian fram till oss och presenterade sig samt informerade om vad som skulle hända idag. Flygresan gick bra och jag tittade supernoga på kartan om var vi befann oss för att se när vi skulle börja flyga in över Grönland. Och när vi väl gjorde det så blev jag helt jädra stum. Vi flög ju över Grönland när vi skulle till Kalifornien för fem år sedan, så jag har ju redan sett det från luften, men det var inte desto mindre coolt nu. Det är svårt att få med på bild hur (förlåt) jävla häftigt landskapet är. Och ni må tycka att jag är löjlig, men jag började faktiskt gråta när jag såg landskapet och att det slog mig att vi faktiskt ska landa här och att vi ska få se allt det här. Inte bara flyga över, utan faktiskt få se allt det här som jag har drömt om i så många år. Fick ett lyckorus genom kroppen när jag satt där och spanade ut. Fredrik sade senare att jag hade suttit helt klistrad vid fönstret i en hel timme, haha!

 

Landade på pyttelilla flygplatsen i pyttelilla Kangerlussuaq i smått duggregn och ca 4 plusgrader. Samlades sedan med övriga gruppen inne i ankomsthallen och vi är ca 25 personer, från Danmark, USA, England, Tyskland, Taiwan, Singapore och så vi två som enda svenskar. Det är vi och två tjejer från Singapore som är i 30-års åldern, övriga är i pensionsåldern, så det blev allt en pensionärstripp ändå, haha! Vi fick sedan nycklarna till våra rum på flygplatshotellet, som förövrigt ligger i anslutning till ankomsthallen på flygplatsen. Sade jag att det var litet här i Kangerlussuaq? Haha! Bor i ett ganska stort, men relativt enkelt rum men som funkar bra för en natt.

 

Fick lite tid för ombyte på rummet, innan vi vid 13-tiden (lokal grönländsk tid, alltså kl. 17 vår tidszon) skulle träffas igen för att ha lite informationsmöte om dagen. Det tog inte mer än 20 minuter, och efter det hade vi lite tid för att gå och kika i en mataffär innan vi hoppade på en off-roadbuss som skulle ta oss ut till inlandsisen (!!). Vägarna här är ju inte direkta vägar, utan mer grus/lervägar som är extremt skumpiga. Så det vibrerade rejält när vi åkte iväg. Hela området kring Kangerlussuaq känns som ett månlandskap och det är väldigt ovant att inte se en enda människa eller få ett enda möte längs vägen. Vi satte av inåt landet och åkte på Grönlands längsta väg som är hela 37 kilometer lång! Vägen finansierades av Volkswagen när de i slutet av 90-talet kom hit och ville testköra någon ny bilmodell ute på inlandsisen. Men då det inte fanns någon väg att köra på till inlandsisen så fick de snällt bygga en. Längs vägen såg vi jättemånga renar och även havsörn och en fjällhare. Inga myskoxar dock, som det annars finns gott om här på Grönland.

 

Längs vägen stannade vi vid resterna av ett flygplansvrak som har legat där sedan december 1968. Det var ett militärflyg som var på väg från Island till Kangerlussuaq som hamnade i en snöstorm och som störtade just där. Alla ombord överlevde, bara en bröt vristen. Varför vraket inte är bortforslat är för att man helt enkelt inte har resurser eller råd att flytta på det. Man slänger inte saker i onödan, och vart ska man ens göra av ett gammalt flygplansvrak? Lite annorlunda sätt att se på det, haha.

 

Efter ca 2 timmars skumpande längs den inte ens 4 mil långa vägen så tog vägen slut. Bara stoppade. Och då var vi framme vid själva inlandsisen där vi skulle ta en promenad. Så vi gick upp på moränen, som alltså är det grusiga som alltid bildas i anslutning till glaciärer och efter en stund tog vi också en sväng om på själva inlandsisen. Jag har ju gått på en glaciär tidigare, på Nya Zeeland, men aldrig på en sådan här stor. Russell Glacier är världens näst största glaciär, näst efter den som finns på Antarktis. Visst att man har sett glaciärer och inlandsis på tv, men det är en helt annan grej när man ser det med egna ögon och faktiskt går omkring på en själv. Den är så ofattbart stor att man inte ens fattar det. Inlandsisen täcker ca 80 % av hela Grönland och är 240 mil lång och 110 mil bred på det bredaste stället. Där vi var, var det 60 mil inlandsis tills man når östkusten på Grönland. Vi fick veta att på vår flight imorse så var det en grupp med 18 norrmän som skulle skida hela vägen till östkusten, från starten av inlandsisen där vi stannade. De hade med sig en guide som har gjort sådana här turer förr, och de beräknar att det tar ungefär en månad att göra turen, vilket tydligen är ganska populärt.

 

Kristian, en av våra guider, är utbildad glaciolog så han hade väldigt mycket intressant information att berätta. Han berättade bland annat att det inte bara är att vandra ut på glaciären, utan man måste känna till var man kan gå och inte. Nu när det är vår och avsmältningen pågår, så kan det bildas strömmar av vatten under isen, vilket kan skapa stora skrevor under snön som ligger på glaciären. Så vad som kan se ut som vanlig snö, som är safe att gå i, kan om man ha otur vara ett snölock som täcker en 15 meter lång skreva som har karvats ut av det strömmande vattnet under isen. Men så länge man går på isen, och inte på någon snö så sade han att det inte är någon fara. Vi fick också fyllt på våra vattenflaskor i en av dessa strömmar av smältvatten, som är is som kan vara allt mellan 200 och 5 000 år gammal som nu smälter på våren. Vattnet var ungefär 0,1 plusgrader och jädrar anamma så gott och svalkande det var! Inte alla som kan säga att de har druckit 5 000 år gammalt glaciärvatten!

 

Eftersom vägen tog slut vid inlandsisens start så vände vi nu bussen och körde tillbaka till Kangerlussuaq igen. Vi stannade ett par gånger längs vägen för foton samt en liten kaffepaus. Då vägen tar slut vid inlandsisen och det inte bara är att åka dit och knalla ut på isen så fick vi inte ett enda möte vare sig på vägen dit eller hem, så varje gång vi stannade, så stannade vår chaufför bara bussen mitt i vägen och lät oss kliva ut. Inte ens när vi gick en sväng på isen och var borta i en timme så stänge och låste hon dörren till bussen. Det behövs ju inte direkt, för vem ska komma gåendes mitt ute i ingenstans och vilja sno nåt från bussen? Det känns ju konstigt i den västerländska hjärnan, men ju mer man tänker på det så förstår man ju att det inte behövs.

 

Strax efter kl. 19 så var det middag på den gamla roddklubben, en bit utanför ”stan”. Då Kangerlussuaq verkligen är pyttelitet och husen till största delen består av gamla amerikanska militärbaracker så hade jag inte höga förväntningar på maten, men det var verkligen en jättefin restaurang, och jag fick veganskt både till förrätt och huvudrätt.

 

Då de flesta av oss fortfarande var inställd på europeisk tidszon, och satt och åt middag mitt i natten så var alla väldigt trötta. Så middagen var avklarad på ca 1½ timme, och sedan tog vi bussen tillbaka till hotellet igen. Fredrik sussar redan här bredvid mig och jag är också helt sjukt trött, så ska stänga ner datorn snart.

 

Kangerlussuaq som by är väl inte så mycket att hänga i granen, men det känns ändå sjukt häftigt att vara här, och bara vetskapen om att man är så långt borta från övrig civilisation är inte skrämmande som man kan tro, utan bara väldigt häftigt. Vi har ju inget internet, WiFi:t på hotellet kostar 200 kr/dygnet och det första guiderna sa till oss var att stänga av roaming på telefonerna så att man inte får en skyhög räkning hem, då det är helt sjukt dyrt att surfa på Grönlands 3G-nät. I övrigt så känns det rätt overkligt att vara här, och då har vi inte alls sett mycket, om man jämför med vad som komma skall.

 

Imorgonbitti går flyget till Nuuk, Grönlands huvudstad, så då får vi flyga med något av Air Greenlands mindre propellerplan, för att få spana in ”storstan”. Imorgonkväll går vi ombord på vårt kustskepp Sarfaq Ittuk som ska ta oss upp längs västkusten under två dagar. Vi hörs när vi hörs. Puss och god natt!

 

Imorgon vid den här tiden sitter vi på flyget till Kangerlussuaq på Grönland. Alltså GRÖNLAND! Det är så sjukt. Helt sjukt! Vi som vid flera tillfällen har mellanlandat på Kastrup och sett de röda Air Greenlandplanen vara parkerade på landningsbanan och bara längtat efter att få åka dit. Och imorgon är det vi som kommer stå vid den där gaten för att boarda planet till världens största ö. Det ska bli så jädra fett!!

 

Det känns ju ganska konstigt att ha tagit fram vinterjackan och underställ nu när det är över 15 grader och grönt och vårigt här i Göteborg... Det står förvisso på yr.no att det kommer att vara plusgrader i Kangerlussuaq och även i Nuuk och Ilulissat dit vi ska senare under vistelsen, men jag har en känsla av att vädret kommer att vara betydligt råare på Grönland än vad det är hemma, plusgraderna till trots.

 

Så ikväll vid 18.30 tar vi tåget till Köpenhamn och har en natt på ett hotell nära flygplatsen innan vi imorgon kl. 11 flyger västerut. Flygningen tar strax under fem timmar, och vi kommer ligga fyra timmar bakåt i tiden, så vi kommer landa när klockan är runt 12 lokal tid. Vid något tillfälle under förmiddagen, om det så är på flygplatsen vid gaten, eller i flygplanet så kommer vi möta vår grupp som vi ska resa tillsammans med. Det kommer vara en internationell grupp med folk från både Europa, USA och Asien. Hoppas bara att vi inte hamnar i en pensionärsgrupp, haha!

 

Så igår hämtade jag mamma från flyget som ska bo hos oss för att ta hand om Ellie när vi är borta. Fastän att jag vet att hon kommer ha det hur bra som helst tillsammans med "mormor" så känns det jobbigt i hjärtat att vara ifrån henne så här länge, då vare sig jag eller Fredrik har varit borta ifrån henne mer än två dagar i sträck. Så jag hoppas att jag kan undvika att lipa när vi ikväll åker hemifrån för att ta tåget till Köpenhamn.

 

Tillgången till WiFi kommer ju säkert vara sisådär dit vi ska, så jag ska försöka uppdatera så gott det går. Det kommer även vara sjukt dyrt att både ringa, surfa och sms:a, så vi får försöka undvika det...

 

Vi kommer fram till Köpenhamn ikväll vid 22-tiden så jag tror inte att jag skriver nånting då, utan vi får se när vi hörs nästa gång. Jag ska göra mitt bästa att hålla er uppdaterade så ni kan få hänga med på resan.

 

Så nästa gång det blir liv här på bloggen är från Grönland. Jag säger det igen: från GRÖNLAND!!!

 

Hej svejs!

 

 

Nu var det ungefär sex månader sedan vår förra resa till Helsingfors, och det är ganska exakt ett halvår kvar till nästa resa. Fastän att vi har åkt på flera fantastiska, helt underbara resor genom åren, där den kanske mest fantastiska var vår bröllopsresa för ett år sedan så är nog den här kommande resan den häftigaste, mest unika och coolaste resan vi kanske nånsin (?) kommer åka på. Det är ett resmål som jag har haft högst upp på min lista över drömresmål i flera år, vilket jag också har uttryckt här på bloggen ett par gånger.

 

Efter ha sett otaliga naturdokumentärer om resmålet, researchat på nätet, bildgooglat, sökt på hotell bara för skojs skull, och drömt mig bort så är det nu helt jävla sjukt att få skriva följande rad: Vi ska åka till Grönland. Vi ska åka till världens största ö, som till 85 % består av inlandsis, som är lika stort till ytan som Saudiarabien, men som till skillnad från Saudi bara inhyser 57 000 invånare (Saudi; nästan 34 miljoner), som håller 10 % av världens sötvatten och där det finns både isbjörnar, valrossar och 19 olika sorters valar.

 

Jag har varit fascinerad av Grönland och den arktiska delen av världen i flera år, då den den delen av världen är så väldigt unik och som kanske inte kommer finnas kvar i dagens skick så särskilt länge på grund av den globala uppvärmningen. Ständer, palmer och paraplydrinkar kommer man alltid kunna åka till ställen som erbjuder, men miljön som finns i Arktis kanske är ett minne blott om bara ett par decennier.

 

Sådär, efter lite bakgrund till varför vi kommer sätta fötterna på Grönland om ett halvår, så kan jag berätta lite mer om resan. Trots vår något aviga inställning till charter och gruppresor, så kommer vi i och med Grönlandsresan åka på en gruppresa. Detta är helt enkelt på grund av att det faktiskt är billigare, samt mycket, mycket enklare att åka på en samordnad gruppresa just till Grönland. Vi kommer att få se och göra jättemycket under den här resan, vilket hade varit jättekrångligt att samordna själva. Så här kommer vår färdplan se ut:

 

Dag 1: Flyg från Köpenhamn till Kangerlussuaq på Grönland. Kangerlussuaq är en gammal amerikansk militärbas, och där finns i princip inget annat än flygplatsen. Bildgoogla gärna så ser ni att det ser typ ut som ett månlandskap, haha. Vi stannar där i en natt för att sedan ta oss vidare.

 

 

 

 

Det här ska som sagt bli så jävla fett och det ska bli så kul att visa er alla naturbilder och vad för andra coola grejer vi kommer ta oss för. Så om ett halvår, då jävlar kan jag bocka av nästa punkt på min bucketlist. Vi hörs till våren igen!