Redan innan vi åkte till Lofoten hade vi planerat att ta färjan därifrån till Bodø på fastlandet. Så häromdagen när jag skulle boka färjebiljetter på nätet så tänkte jag att jag kollar om man behöver boka hundrum eller hundsalong. Men efter mycket om och men så visar det sig att på färjan från Moskenes, nära Reine där vi var igår, till Bodø så måste man ha kvar hundarna i bilen!! Alternativt kan man ha dem i ett "hundrum" som består av stålburar i likhet med de som finns hos veterinären, men att ägarna inte kan sitta inne i rummet med dem. Och det tredje alternativet var att sitta ute på soldäck med dem. Överfarten mellan Moskenes och Bodø tar nästan fyra timmar, och att sitta ute när det är 12 grader och blåsigt ute när man är på land, då kan man bara gissa hur blåsigt och kallt det skulle vara ute på däck. Okej om resan tog en timme, men fyra timmar... Det hade inte varit rimligt. Så vi fick helt enkelt tänka om. Så trots att vi befann oss långt ner på Lofoten så fick vi nu istället åka norrut, för att ta en färja mellan Lødingen och Bognes. Men det idiotiska med rederiet Torghatten som verkar ha monopol på alla färjor här uppe är att det är olika regler för hund på olika färjor...! Så för att veta vilka regler det är för hund så måste man maila varje färja och fråga! Alltså det är ett så puckat system så jag vet inte ens vad jag ska säga. Men vi kollade i alla fall vilka färjor som skulle gå rutten Lødingen-Bognes och mailade alla tre. Jag fick bara svar från en av dem som sade att de hade ett hundrum där man kunde sitta med sin hund. Alla tre färjor går i skytteltrafik hela dagen, men överfarten tar en timme så vi behövde bestämma vilken tid vi ville åka för att inte behöva bli ståendes i kön för länge. Så vi såg att just den här färjan skulle avgå kl. 13, så vi satsade på att ta den.

 

 

 

 

Bodø är en väldigt fin stad och vi gillar ju båda städer som ligger vid havet. Lite liten för vår smak, om man nu skulle tänka sig att bo här, men en mysig och trevlig stad och stort plus såklart med vädret i eftermiddag också!

 

 

Imorse tog vi en lugn morgon och lämnade inte lägenheten förrän vid 11-tiden. Vi började med att åka till den vackra Rambergstranda som ligger bara 30 minuter härifrån. Det finns väldigt många stränder precis som den, som har kritvit sand och turkosblått vatten. Thea sprang som en galning längs stranden och skakade tångruskor i munnen och Ellie grävde och rullade sig gladeligen i sanden. Hon fick sand precis överallt, men hon är så jäkla lycklig när hon får göra så, och det är ju bara att duscha av efteråt. Det var ju inte direkt så att man kände för att sola och bada, då det var mulet, 14 grader och gaaaanska så kallt i vattnet.

 

Efter strandbesöket körde vi söderut mot den lilla fiskebyn Reine som ligger på östra sidan av Lofoten. Vi började med att äta vår medhavda lunch i bilen på parkeringen då det var ganska blåsigt ute och vi inte kände för att sitta ute och frysa i onödan. I Reine skulle vi gå upp på Reinebringen, 448 meter över havet och på toppen får man en heeelt galet vacker utsikt över byn och havet. Det som är lite speciellt med den här vandringen är att det istället för en stig är en trappa upp. Det är nästan 2 000 steg upp och vi förstod att det skulle vara utmanande både för oss men framförallt för hundarna. Så efter vi hade ätit lunch promenerade vi de 2,4 kilometerna från parkeringen upp till början av stigningen. Det var väldigt mycket folk som gick både upp och ner för trappan, och när man tittar uppför så blir det helt sjukt brant ju längre upp man kommer. Hundarna kämpade på men vi kom inte längre än 400 steg, och då började Ellie stanna titt som tätt och titta uppåt och ville att vi skulle bära henne. Men att bära en 8 kilos hund i 1 600 steg till, och när vi dessutom ska ner samma väg, gjorde att vi valde att vända om. Utsikten skulle varit helt galet vacker däruppifrån (googla bilder!) men vi gör hellre allting tillsammans som familj än att en av oss skulle gå ner med hundarna och den andra skulle fortsätta upp till toppen. Så vi fick oss en drygt fem kilometer lång promenad istället och innan vi lämnade Reine så tankade vi och köpte lite dricka och nötter på en mack.

 

Så lite oplanerat valde vi nu att åka till Å som är ännu en fiskeby, som ligger allra längst ner där E10 slutar. Det är inte längst söderut på Lofoten, för det finns landmassa längre söderut än Å men där det inte finns vare sig orter eller vägar, så Å är sydligaste stoppet på Lofoten. Det är ju logiskt att det heter Å, då det ju är den sista bokstaven i det norska alfabetet. Väl där fick vi en enormt vacker utsikt över havet och de sydligaste öarna på Lofoten. Då hade också vädret spruckit upp så solen lyste och det var riktigt varmt i solen. Även om det var trist att vi aldrig kom upp på Reinebringen så var vi båda glada över besöket till Å som vi ju inte hade tänkt göra. Vi satt och beundrade utsikten en stund innan vi körde tillbaka till Holdal igen. På vägen tillbaka körde vi också förbi Rambergstranda igen så nu när solen tittade fram så stannade vi bara snabbt till för att få en bild på stranden i solen.

 

Vi kom hem till lägenheten igen vid 17.30 och gjorde direkt middag då vår lunch bestod av mackor och smoothi så vi var rätt hungriga. Nu ligger Thea upp och ner i soffan och Ellie utslagen på golvet så trots att det inte blev någon fjälltur idag så är hundarna (och även husse och matte) trötta efter en lång dag här i Lofoten. Vi har idag stannat till på flera ställen och bara tagit bilder på utsikten och vyerna här omkring för man tror ibland inte att det är sant att sånt här landskap finns på riktigt. Det är verkligen en ynnest att få uppleva!

 

Vi lämnade ett 14-gradigt Harstad vid 10-tiden imorse och styrde kosan sydvästerut. Idag har vi bara kört 20 mil, men resan tog oss 4,5 timme. Idag var första gången vi tog en färja, mellan Refsnes och Flesnes. Den avgick en gång i timmen och vi tajmade den perfekt och var där 15 minuter innan. Färjan över tog inte mer än 20 minuter. Precis som igår så stannade vi vid en rastplats med magisk utsikt över fjorden och åt lunch. Dock åt vi i bilen då det fortsatt var runt 14 grader ute.

Vid 15-tiden anlände vi till vårt nästa stopp för ett par dagar, Holdal i Vestvågøy på Lofoten. Här bor vi i en fräsch nyrenoverad lägenhet som ligger i bottenvåningen av ett hus. Vi installerade oss lite snabbt och satte oss sen i bilen igen för att köra en mil söderut. Jag har nämligen länge velat åka till Hauklandstranda och gå upp på toppen Mannen. Vi körde dit på en kvart och det var väldigt blåsigt vid parkeringen men när vi började vandringen uppåt så slutade det blåsa och man fick ta av sig jackan. Det är ju alltid så att man är glad för att man inte alltid vet hur jobbigt något ska vara på förhand för herregud så brant den här vandringen var! På flera ställen fick man hålla i bergssidan och häva sig upp. Hundarna skuttade på uppåt som om de inte hade gjort nåt annat men de flåsade såklart efter en kort stund på grund av den branta stigningen. Hela vägen upp till toppen är en stigning på över 400 meter. Men efter kanske 300 meter så fick man fantastisk utsikt ner över Hauklandstrandas turkosblå vatten. Därefter blev stigningen inte så mycket brantare, men desto smalare, och man skulle gå längs med bergskammen upp till toppen. Vi kände att vi redan hade fått så pass fin utsikt så vi gick faktiskt inte upp hela vägen till toppen. För som ni kan se på bilderna så fick vi ändå helt sjukt vacker utsikt från där vi stannade. Trots att vi var där vid 16-tiden så var det fortfarande mycket folk som både gick upp och ner för toppen. Vädret var som sagt ganska blåsigt och runt 14 grader så undra hur mycket folk det är på en solig och varm dag. Vi fick ändå en väldigt fin promenad men det var sjukt jobbigt att gå uppför haha. Vi gick sen ner till Hauklandstranda men inte ner till vattnet för att hundarna inte skulle bli så himla sandiga. Det var verkligen så fint där och trots att det var en jobbig tur uppför så var det så värt det. Vi mötte några svenskar på vägen ner där den ena sade ”Mamma, om de där hundarna klarade att gå upp så gör du det också”, haha.

Vi körde sen tillbaka till lägenheten och käkade middag och har nu duschat av oss tursvetten och ska nu strax se en serie. Det känns som att vi mest har suttit i bilen idag, vilket vi ju också har, men det var ändå kul att vi fick till att göra vandringen idag så att det inte bara blev en bilåkardag.

Puss och kram!

På färjan mellan Refsnes och Flesnes

Fjäll

 

Jag är ytterst tacksam för vår värd Håkon i Tromsø som hade både rullgardiner och mörkläggande gardiner i vår lägenhet för det blev helt kolsvart i sovrummet och jag har inte sovit så här bra på flera dagar. Så imorse vaknade vi ordentligt utvilade och hade ätit frukost och packat in oss i bilen vid 10-tiden. Vi har idag kört söderut genom oerhört vackert landskap, både genom fjordar och fjällmiljö. På grund av den oerhört dyra lunchen igår så hade vi idag gjort pastasallad till lunch som vi stannade och åt på en rastplats med galet fin utsikt över fjorden.

 

 

 

 

När vi drog för gardinerna på vår stuga i Kilpisjärvi imorse så låg det tre renar och en liten kalv bara 10 meter från vår altan. De är så väldigt kamouflerade bland fjällbjörkarna men så fort de rörde på sig så blev Ellie och Thea intresserade. Men som jag skrev igår så verkar de på nåt sätt blivit lite vana vid dem så de nöjde sig med att sitta vid fönstret och spana. Vi åt frukost och packade ihop oss för i natt var nämligen den sista natten i Finland.

 

Vi körde ut från Kilpisjärvi och bara efter ett par minuter står en ren mitt på vägen och vägrar att flytta sig. Vi fick köra runt den då den inte tänkte maka på sig bara för att det kom en bil, haha. Så det var kanske den sista renen vi såg på den här resan. Det är bara åtta kilometer mellan Kilpisjärvi och finsk-norska gränsen, så det tog inte lång tid innan vi var inne i Norge. Och när vi har kört över gränsen säger jag lite skämtsamt "Åh, vad annorlunda naturen ser ut här i Norge än i Finland!" bara för att det just då såg exakt likadant ut som i Finland. Men efter bara typ 15-20 minuters körande så började landskapet förrändra sig och de snötäckta fjällen började torna upp sig. Och helt plötsligt var det faktiskt så att landskapet och naturen blev totalt annorlunda än den i Finland. Sjukt höga, dramatiska fjälltoppar täckta med snö, djupa dalar och så småningom också havet. Helt galet vackert! Jag som har varit i Norge hundratals gånger blev helt förundrad över hur det kan vara så här fint i Norge. Klart man har sett bilder och videor här uppifrån norr men det är annorlunda att få se det med egna ögon. Fredrik frågade i bilen om jag ville lyssna på musik eller nån dokumentär men det hade jag inte tid med då jag bara ville sitta och titta ut och njuta av utsikten.

 

Det tog oss ungefär 2,5 timme att nå vårt nästa resmål - Tromsø. Det här är den nordligaste punkten på vår resa, nästan exakt 200 mil hemifrån. Nu kan man snacka om att ingen av oss har varit så här långt norrut förut. Vår Airbnb-värd hade skickat meddelande till mig och sagt att vi kunde checka in redan kl. 12 trots att den officiella incheckningen inte var förrän kl. 17. Han skickade också bild på två hundskålar och skrev "Alt klart til dere alle". Så gulligt! Så vi kom fram ganska exakt kl. 12 och lämnade av alla grejer i den lilla lägenheten. Det är en tillbyggnad till vår värds stora hus men det var självincheckning med kodlås istället för nyckel så vi har faktiskt inte träffat honom ännu. Får se om vi ens gör det. Hittills på resan har vi faktiskt bara träffat en av värdarna, i vår lilla bastustuga i Hällnäs utanför Vasa. Så de flesta har egenincheckning med nyckel i nyckelskåp eller som här med kodlås på dörren.

 

Vi packade ur bilen men satte oss sen tillbaka i den för att åka och äta lunch. Vi bor nämligen i Tromsdalen, som ligger på östra sidan av den stora Tromsøbrua som förbinder Tromsøya med fastlandet. För själva Tromsø centrum ligger ju faktiskt på en stor ö. Kolla på kartan så förstår ni. Så vi tog bilen in till centrum, vilket inte tog mer än 10 minuter, parkerade bilen i ett svincoolt parkeringshus som egentligen är som en tunnel med flera armar som är insprängt i berget mitt i stan. Hellre det än att ta upp massa yta med vanlig utomhusparkering. Vi hade tänkt gå och äta på Peppes Pizza, men när vi kommer dit har de ingen uteservering och vädret idag har varit strålande sol, klarblå himmel och 15 grader. Vi ville gärna sitta ute, så mitt emot Peppes låg en restaurang precis vid hamnen. Så vi satte oss där, köpte en cola, en öl och Fredrik tog en burgare och jag en currygryta. Allt detta för "rimliga" 762 NOK. Helt galet!! På uteserveringen satt flera skyltar om att man äter på egen risk ute då fiskmåsarna är helt oskygga och dyker ner efter maten. Det låg ett bageri på andra sidan vägen där folk satt och fikade och när vi sitter och äter så hör vi ett skrik för då är det en mås som har anfallit någons bakverk och så kom ytterligare 10 måsar och jagade efter. Så vi satt hukade över vår mat för att vi inte skulle bli av med vår dyra lunch, haha.

 

Efter lunchen strosade vi omkring nere i hamnen och det var väldigt mycket pensionärer och folk som pratade andra språk. Inte så konstigt då det låg inne tre krysssningsfartyg samtidigt, bland annat två från Hurtigruten. Så precis som när vi var på kryssningen i vintras så är det även på de nordliga kryssningarna fullt av pensionärer. Vi kikade runt en sväng på stan och såg bland annat domkyrkan, akvariet Polaria med sin speciella arkitektur, Muséparken och den stora gågatan. Allt inramat av de snötäckta fjällen. Så himla vackert. Tromsø är verkligen en jättevacker stad, och ändå större än vad jag trodde, med nästan 70 000 invånare. Men trots att vädret har varit jättefint idag så har det som sagt inte varit mer än 15 grader och vissa blommor och växter har inte ens slagit ut än. Till exempel så finns det massor av maskrosblåsa, som ju försvann hemma redan i maj. Och syrenerna har inte fullt slagit ut ännu. Så det må se ut som högsommar på bilderna men det är det inte.

 

När vi hade gått runt i stan i typ tre timmar så tog vi bilen till västra delen av stan för att åka till Biltema för att köpa en kylbox som man kan stoppa in i 12 V uttaget i bilen för att hålla maten kyld. Hittills har vi bara haft kylväskor med frysklampar i och de funkar väl okej, men maten hålls inte kall en hel dag. Vissa dagar har vi ju haft maten i bilen när vi har varit på väg mellan a och b, och det känns inte bra att maten blir uppvärmd och nedkyld flera gånger. Vi borde ju ha köpt en sån kylväska för länge sen i och med att det är ju toppen att ha till och från Skardalen, men bättre sent än aldrig!

 

Därefter tog vi och åkte hem till lägenheten igen och medan Fredrik och hundarna tog en tupplur så tränade jag en timme. Efter det gick vi till Europris som ligger bara 50 meter från lägenheten och köpte lite middag och då lunchen blev så satans dyr så blev det tomatsoppa till middag, haha. Tog sen en kvällspromenad med hundarna och gick ner till den vackra Ishavskatedralen som ligger bara några hundra meter från där vi bor. Kyrkan ligger oerhört vackert vid havet, med utsikt över hela stan och Tromsøbrua.

 

Klockan är just nu 21.40 och solen visar inga tecken på att gå ner. Inte så konstigt, då den inte heller gör det än på ett par veckor, haha. Tromsø har midnattssol mellan slutet av maj till slutet av juli, så under ett par veckor till så kan man "njuta" av midnattssolen. Det är ju ett häftigt och unikt fenomen att få uppleva men jag vill gärna kunna sova ordentligt på nätterna, och det här ljuset dygnet runt stör min hjärna, haha. Som tur är har den här lägenheten väldigt bra med både rullgardiner och mörkläggande gardiner.

 

Njut av de vackra bilderna här uppe ifrån nordligaste nordliga Norge!

 

Ingen kan ju nånsin göra inbrott hos oss när vi har två små vakthundar. Vid 07.30 hörde Ellie något som var värt att skälla på, så då var det slut på sömnen. Vi hade ändå tänkt att stiga upp vid 08-tiden så det var egentligen ingen fara. Termometern stod idag på 8 grader och moln men med lite blå himmel där bakom. Vi gjorde frukost i stugan och medan Fredrik diskade gick jag en kort morgonrunda med hundarna. Och bara ett tiotal meter utanför vår stuga stod en ren med enorma horn och bara tog det lugnt. Hade inte telefonen med mig så kunde inte ta en bild, men vi stod och kollade på varandra ett tag och konstigt nog sade hundarna ingenting. De har väl blivit så vana nu efter snart en vecka här uppe i norr. 

 

Vid 09.30 tog vi bilen och körde bara fem kilometer västerut till en liten hamn för att ta en liten båt över sjön Kierakasvuopio. Idag skulle vi nämligen äntligen få vandra till Treriksröset - den nordligaste trelandspunkten i världen och Sveriges nordligaste punkt. Den lilla båten tog ungefär 50 passagerare och man kunde inte förboka biljett i och med om det är färre än fem passagerare så avgår inte båten. Men det behövde inte vi oroa oss för då båten i stort sätt blev helt full. Så vi klämde in oss på två platser och trängdes ihop med våra medpassagerare under den 30 minuter långa båtresan.

 

Man ankommer till Sverige och Koltaloukta och runt den lilla förtöjningsplatsen fanns det faktiskt flertalet små stugor. Från Koltaloukta vandrar man tre kilometer på den svenska sidan av gränsen längs en sandig stig som ibland övergår i lite mer leriga partier men på det stora hela var leden väldigt fin. Landskapet runtomkring är bara så vackert med snötäckta fjäll och fjällbjörkar där alla inte ens har slagit ut ännu. Vi fick senare veta av Eveliina som vi löst biljett av att isen lossnade den 15:e juni i år och två dagar senare började de med båtturerna över sjön. Så säsongen har alltså bara pågått i 2,5 vecka. Snacka om att sommaren kommer senare här uppe än hemma.

 

Efter den tre kilometer långa turen så kommer man då fram till Treriksröset. Redan i slutet av 1800-talet uppfördes ett röse för att markera ut de tre ländernas gränser, men man byggde det initialt för litet så väder och vind gick hårt åt röset, så man har nu ett större gjutet i betong som är bättre lämpat att stå emot vädrets makter. Röset i sin nuvarande form uppfördes 1926 så det är nästan på pricken 100 år gammalt. Det står mitt ute i vattnet så ut dit är det byggt spångar i metall och man kan också gå runt hela röset. Det står en sten på toppen som det står "Suomi 1926" på ena sidan och på de andra två sidorna är Sveriges tre kronor och årtalet 1901 inristat och på Norges sida är det deras stadvapen, det norska lejonet, och årtalet 1897 inristat. Varför det är olika årtal är för att det första röset uppfördes 1897 utan Sveriges godkännande då Sverige godkände gränsdragningen mot Norge först 1901. Och som sagt har röset i sin nuvarande form stått där sedan 1926, vilket förklarar de tre årtalen.

 

Man blir ju lite löjlig när man står där ute och bara "Nu är jag i Sverige", och tar sen ett steg åt höger och säger "Nu är jag i Norge", haha. Men det är ändå lite coolt att bokstavligt talat stå på toppen av Sverige. Det är förövrigt också finländska fastlandets västligaste punkt. Landskapet runt om är så otroligt fint med snöklädda fjäll som bakgrund mot röset. Det roliga är ju att röse på engelska heter "cairn" och Treriksröset på engelska heter "Three country cairn". Så roligt att två cairterrier har varit vid Three country cairn idag!

 

Båten väntade på oss i Koltaloukta i två timmar så vi stannade vid röset en stund innan vi rörde oss tillbaka. Vi kom tillbaka typ 10 minuter innan båten skulle gå och tänkte först sitta uppe på däck men det var väldigt myggigt just då så vi satte oss inne i båten istället. Det var inga mygg på vägen till röset men på vägen tillbaka var det konstigt nog desto fler. Inte så att det plågade oss direkt men lite jobbigt är det ju allt. Innan vi åkte från Kilpisjärvi så tog Eveliina namn på alla för att kunna räkna in alla igen. Det roliga var att hon frågade inte oss vad vi hette utan vad hundarna hette, haha. Hon frågade också var alla var ifrån och det är väl för att föra nån sorts statistik, vilket såklart kan vara roligt. Båten går över bara två gånger om dagen och om man missar båten som skulle gå tillbaka 12.30 så skulle nästa gå igen när den andra avgången för dagen skulle gå tillbaka, vilket var 17.30. Så det blir ju en ganska lång väntan om man tar tagit förmiddagsbåten dit men måste vänta på eftermiddagsbåten hem. Vi hade alla fått Eveliinas nummer ifall man skulle bli lite sen så skulle man ringa och meddela detta. Det var faktiskt någon som ringde då de skulle bli typ en kvart sena, så vi fick vänta in dem, hellre än att vara så petnoga med att vi skulle åka tillbaka prick 12.30, och låta dem vänta till 17.30. Eveliina sade också att hennes nummer är ju också det enda numret som vi kan ringa för att snabbt kunna be om hjälp om något skulle hända. För fastän det finns lite stugor runt omkring Koltaloukta så kan man ju inte räkna med att man kan få hjälp eller vård snabbt när man befinner sig så långt från civilisationen.

 

Så vi kom iväg vid typ 12.45 och tuffade sen över sjön tillbaka till Kilpisjärvi igen. På överfarten berättade Eveliina att i Kilpisjärvi bor det ungefär 160 bofasta. Det finns en grundskola här, årskurs 1-9, där det i år har gått 18 elever med tre lärare. Därefter finns närmsta gymnasium i Hetta, 16 mil härifrån. Så många flyttar hemifrån när de ska börja gymnasiet då det blir allt för långt att åka 32 mil tur och retur till skolan varje dag. Det närmsta universitetet ligger i Uleåborg, 60 mil härifrån, men många väljer istället att gå i Tromsø, som "bara" ligger 16 mil från Kilpisjärvi. Så det är oerhört långa avstånd här uppe.

 

 

 

 

 

Det är ett lustigt fenomen det här med midnattssol. Fastän klockan var midnatt igår så kände jag mig inte alls trött. Solen lyste verkligen så som den gör sent på eftermiddagen hemma, så min kropp och skalle var inte alls redo för sängen igår. I sovrummet i stugan i Äkäslompolo var det rätt tunna gardiner men jag har med min ögonmask så det har gjort det lättare att sova de senaste nätterna.

 

Somnade gjorde vi båda till slut och vaknade vid 8-tiden. Vi packade ihop oss och städade stugan och var iväg strax före kl. 10. Vi stannade först och handlade lite i det lilla samhället innan vi körde norrut ungefär en timme från Äkäslompolo, till Pallas-Yllästunturi nationalpark. Där hade vi kollat upp att gå en nio kilometers vandring till toppen av Taivaskero, som är den högsta av sju toppar i bergsmassivet Pallastunturi. Den är bara 809 meter hög, men fjälltopparna här i Finland är inte allt för höga.

 

Vi kom fram strax efter kl. 11 och påbörjade vandringen uppför. Vädret idag har varit växlande med sol och en del moln och behagliga 14-15 grader. Lite blåsigt av och till men väldigt behagligt vandringsväder. Och viktigast av allt - inga mygg eller andra flygfän! Lilla Björnrundan i Ruka var ju enormt fin då den gick mitt genom skogen och bjöd på både vattenfall, broar och den brusande forsen, men den här vandringen gick verkligen över fjället och det tog inte lång tid innan vi såg några renar i fjärran. Vi gick på en ganska bred stig uppför i ungefär fyra kilometer som sen övergick till sten upp till toppen, så tidvis bar vi hundarna för att de inte skulle skada sina tassar. Mötte några som hade strumpor på sin hunds tassar, just av den anledningen. Uppe på toppen så finns ett plakat då man vid midnatt 1952 tände den olympiska elden uppe på toppen av Taivaskero under midnattssolen. På vägen ner igen så fikade vi med utsikt över de omgivande fjällen. Vi fick också se en fjällripa med sex-sju fjuniga små ungar springa över stigen där vi gick.

 

Den nio kilometer långa vandringen tog oss 3,5 timme och precis när vi kom ner till parkeringen så vandrar tre renar in på parkeringen. Helt orädda för alla människor som står där. Jag stod väl kanske tre meter ifrån dem när jag fotade och de tog ingen notis om mig direkt. Kul att få komma så nära!

 

Vi körde sen vidare nordväst ut och nu började det vara mer trafik och det blev fler registreringsskyltar från Norge, Sverige men även Tyskland och nån enstaka österrikare. Så här mycket trafik har det inte varit på flera dagar, så det märks att vi börjar komma nära svenska och norska gränsen. I stort sätt hela vår väg har idag gått parallellt med svenska gränsen och på gps:en så är gränsen mellan Sverige och Finland dragen mitt i en flod. När vi kom till finska Karesuando så är det ju bara en liten bro över till svenska Karesuando, så vi är ju i stort sätt i Sverige. Nu står också alla ortsnamn både på finska och på samiska. För efter 2,5 timme i bilen, och en lång körning genom det som kallas Ödemarksområdet Lapska armen så befinner oss nu i Kilpisjärvi. Vi har ännu inte riktigt kommit över Sverige ännu men det är inte långt ifrån. Så här långt norrut i världen har ingen av oss varit förut. Hastighetsskyltarna längs vägen är tidvis 4-5 meter höga, så man får en känsla för hur mycket snö det brukar vara här på vintrarna. Här i Kilpisjärvi bor vi i en fin modern stuga med utsikt över fjället Saanatunturi. Vi kom fram vid 18-tiden, packade in från bilen och började direkt laga pasta till middag. Nu ligger vi i sängen och kollar på fotboll och hundarna ligger och spanar ut från de stora fönstrena. Det ligger renbajs här utanför så förhoppningsvis får vi kanske besök!

 

Det är svårt att få med hur vackert det faktiskt var på vandringen idag, då det är mycket finare i verkligheten. Vi funderade på att gå en annan kortare vandring i närheten av Ylläs istället, men jag är så glad att vi ändå valde den här, då den var så oerhört fin. Är så glad att få uppleva sån här vacker natur, då det var just därför vi ville åka på en sån här semester.

 

Fastän vi inte har kommit så långt över norra polcirkeln så märks det ändå väldigt tydligt på ljuset - det blir ju aldrig mörkt! Jag vet, jag vet, det är så det är här, men det är ändå stor skillnad på ljuset här mot hur det var i Ruka. Vi släckte lampan igår vid 00.30 men klockan hade lika gärna kunna varit 19. Så natten blev lite konstig, då Ellie ville gå ut vid 05-tiden så Fredrik gick ut med henne då, och såg såklart ett gäng med renar här utanför. Renar över allt! Det var också ganska varmt i sovrummet, då det ligger på övervåningen. Så jag vaknade flera gånger på natten, och när jag vaknade stod klockan på 09.45. Så länge brukar vi aldrig sova, men som tur är hade vi redan igår tänkt ta en lugn morgon. Så vi åt frukost i lugn och ro, tog ut hundarna på en liten sväng och lämnade inte stugan förrän klockan 12.

 

För i och med att vi befinner oss i skidorten Ylläs, som förövrigt är Finlands största skidort, så ville vi gärna ta gondolen upp på toppen av fjället Yllästunturi idag, med sina ganska blygsamma 718 m.ö.h. Så vi tog bilen till botten av gondolen, vilket tog oss 15 minuter, parkerade och köpte varsin enkelbiljett upp till toppen. Båda hundar har ju åkt gondol tidigare så det gick helt fint. Självklart finns det också möjlighet att abonnera en bastugondol! Är vi i Finland eller, haha! Det tog oss knappt 10 minuter att nå toppen, och trots att det var väldigt blåsigt och runt 12 grader uppe på toppen så var det inga mygg! Woho! Tar hellre 12 grader, blåst och myggfritt än 20 grader, sol och myggsvärm.

 

Vi gav oss iväg senare idag eftersom vi skulle börja med att äta lunch på restaurangen uppe på toppen. Så vi gick direkt dit och Fredrik tog bakad potatis och jag en vegoburgare. Hundarna fick också vara med inne i restaurangen, vilket var väldigt välkommet. Så vi åt med utsikt över gondolen och gjorde oss sen redo för att promenera ner. Det finns en gunga precis uppe på fjället också som man kan sitta på och få en fin utsikt över fjällen. En stor skillnad på det här fjället är att det består inte av berg eller fast mark utan största delen är grus och stora stenar. Lite märkligt är det, och gör också att utsikten och vyerna inte blir lika fina. Dock är det ju väldigt mäktigt att uppe från toppen se ut över de vidsträckta skogarna här i finska Lappland.

 

Promenaden ner från Yllästunturi var tråkigt nog bara längs med en bred väg med väldigt stora stenar, vilket visade sig vara skitjobbigt för knäna. Vandringen ner var strax över fem kilometer lång och knäna skakade rejält när vi kom ner. På sommaren är Ylläs en stor destination för cykling och här finns Finlands största cykelpark. Från toppen av Yllästunturi går många olika cykelleder i olika svårighetsgrad. Av nån konstig anledning blev Thea helt tokig av att se cyklisterna, många i kläder i klart lysande färger, och fick väl för sig att det var några djur som skulle jagas. Så i stunder fick vi bära henne nedför för att hon inte skulle dra omkull oss. Tokfia!

 

Det tog oss typ 1,5 timme att ta oss nerför och då åkte vi direkt hemåt. Var hemma strax efter kl. 15 och vi var då rejält trötta i våra ben och knän så vi lade oss för att vila en stund. Så alla fyra i familjen tog sig en välbehövlig tupplur. Nu har vi nyss ätit middag och i Rovaniemi hittade jag det 3D-printade köttet Juicy Marbles som jag har läst om och länge velat testa. Men jag har inte hittat det nånstans i Göteborg. Lustigt att man måste åka norr om polcirkeln i Finland för att hitta det, haha. Så vi åt det med rostad potatis, sallad och tzatsiki. Och vegoköttet var väldigt likt vanligt kött i konsistensen och smaken var även den väldigt god. Efter middagen tog vi en promenad med hundarna i området och det är just nu 15 grader och soligt, men promenaden hade ju varit väldigt mycket trevligare om det inte vore för knotten. När man först går ut så verkar det som att det inte är några, men det tar inte många minuter innan de svärmar runt en. Det är som att de känner på sig att här kommer någon man kan bita! Så mygghattarna gör verkligen livet enklare. Men väldigt skönt att vi slapp några flygfän på vår promenad idag i alla fall.

 

Nu tittae vi på Finland-Island i damernas fotbolls EM och Finland har precis tagit ledningen med 1-0.

 

Imorse var första dagen på semestern som vi hade ställt klockan. Vi behövde komma iväg lite tidigare än vanligt för att hinna med allt vi skulle idag. Så vi städade vår stuga i Ruka då städningen inte ingick, och lämnade vid 9-tiden. Termometern visade inte mer än 10 grader men vi hade sett att det skulle bli varmare under dagen.

 

Ca 1,5 timme senare gjorde vi en liten avstickare på vägen: till Auttiköngäs som är en 3,5 kilometers vandringsled. Inga 12 kilometer idag inte. Det var väldigt myggigt på parkeringen, men det var nog för att vattenfallet låg precis intill. Så efter vi kom därifrån har det inte känts av alls. Även dagens vandring var väldigt fin, och gick framförallt genom mycket skog, men vi gick också över en hängbro. Temperaturen hade nu kommit upp till 15 grader och det var blå himmel och strålande sol. Självklart skulle Ellie bada så fort hon ser vatten, så hon plumsade i på ett ställe och "torkade" sig sen i mossan. Lite mer än halvvägs kom vi fram till ett utkikstorn som kanske var 10 meter högt. Däruppe hade man enormt fin utsikt över skog, skog och åter skog. Förutom några vindkraftverk i fjärran så var det skog så långt ögat når. Superfint! Vi kom tillbaka till bilen efter en timme och en kvart och körde sedan vidare västerut.

 

Efter ytterligare en timme så kom vi fram till Rovaniemi i Lappland (vi har varit i Norra Österbotten de senaste dagarna), fast vi körde aldrig in i stan, utan norr om stan till Santa Claus Village! Det sägs ju att tomten kommer från Rovaniemi (fastän morfar alltid sa att han var från Jukkasjärvi), så här finns alltså ett tomteland. Det är inte som en nöjespark där man betalar inträde, utan det är gratis att gå omkring bland alla hus. Allt är såklart inte öppet på sommaren, så som möjlighet att köra skoter, åka hundspann osv, men några grejer, typ som att klappa "tomtens djur" kan man göra även på sommaren. Men det är först när man vill göra dessa grejer som det börjar kosta pengar. Om man ville klappa djuren kostade det 6 euro, och det lär ju vara dyrare att göra vinteraktiviteterna då det lär vara rätt populärt.

 

Vi började besöket i Santa Claus Village med att byta om då jag smällde en mygga i bilen efter vår vandring som tydligen var sprängfylld med blod för när jag hade smällt den mellan händerna så hade det skvätt blod över hela min t-shirt. USCH! Vem vet vem den hade sugit på, blä!! Nu hade också temperaturen krupit upp till 20 grader så det var alldeles för varmt med långa tajts. Så jag bytte till shorts och t-shirt och vi började med att gå och äta lunch. Gick till en restaurang som serverade lappländsk mat, och jag åt en tunnbrödrulle med grillat veganskt "kött" gjort på bönor, med svamp, lingon, kapris och annat gott. Fredrik tog en liknande rulle men med grillat renkött. Till det delade vi på en kanna alkoholfri sangria. Det kändes rätt okej att sitta där i solen och äta supergod lappländsk mat, dricka sangria, slippa alla mygg och njuta på vår semester i finska Lappland! Hundarna var också rätt nöjda då de såg två ekorrar på nära håll och när vi hade gått ifrån restaurangen såg de en till. De små jakthundarna vaknar verkligen till liv då!

 

Vi strosade omkring en stund inne i parken och gick såklart över den utmarkerade linjen för norra polcirkeln. Vi har ju faktiskt korsat den en gång förut, när vi var på Grönland, men då var vi ju ombord på båten vi åkte upp mot Ilulissat, och såg inte linjen på samma sätt. Nu har de ritat upp den mitt på torget så det var kul att faktiskt se att man korsar den. Året runt kan man också ta bild med tomten inne i hans stuga. Det är dock kö dit och man får inte ta bild med sin egna kamera, utan det blir som en professionel studiobild som man får välja att köpa om man vill. Så himla gärna ville vi inte ha bild med tomten, så vi handlade bara lite julservetter och en julgransprydnad i souvenirshoppen innan vi åkte vidare.

 

Därefter åkte vi vidare till en stormarknad för att handla, och medan jag var där inne satt Fredrik kvar i bilen med hundarna. Temperaturen var nu 22 grader så för att det inte skulle bli så jobbigt för hundarna så satt Fredrik med AC:n på. I typ en kvart. Så vi har nu lärt oss den hårda vägen att om man sitter så länge med AC:n på så lägger bilbatteriet av. Så vi kunde helt enkelt inte åka från parkeringen. Så vi ringde vårt försäkringsbolag som i sin tur fixade en bärgare som kom med startkablar efter 1,5 timme. Bilen startade på ett kick, och i och med att vi hade ytterligare körning att göra så ska det inte vara någon fara med batteriet efter det. Så nu har vi (och framförallt Fredik) lärt sig en läxa. Vi hade ju dock kunnat få problem nån värre stans än på parkeringen utanför en stormarknad. Vi väntade utomhus i sol och skugga omvartannat, vi hade toalett och vatten inne i butiken, hundarna en stor gräsplätt och jag gick och köpte oss glass under tiden. Jag var inte så nöjd på min man direkt, men det gick ju ändå relativt smidigt, och vi behöver inte betala något då det gick på försäkringen.

 

Så efter vår nästan två timmar långa försening så körde vi vidare norrut och efter två timmar så kom vi fram till vår nästa stuga som ligger i Äkäslompolo, nära skidorten Ylläs. Här bor vi i en jättefin timmerstuga i ett stugområde som garanterat är väldigt populärt på vintern. Knotten svärmade som fan precis när vi skulle packa ur bilen men vi har en liten hall med en extra dörr som vi använde som sluss mot resten av stugan. Precis när vi hade parkerat såg jag en ren från köksfönstret och det är bara en av måååånga renar vi har sett idag.

 

Som tur var hade vi redan planerat att äta fryspizza idag, så middagen blev snabbt klar, vilket var tacksamt då vi fick i oss maten vid 20.30. Jag tog en sväng med hundarna i området nu på kvällen och jag är väääldigt glad över de här fula mygghattarna då det var ordentligt med knott ute ikväll. Vi trodde inte att hundarna hade blivit bitna efter vår vandring igår eftersom ingen av dem har visat något obehag varken under eller efter promenaden. Men nu ikväll när vi tittade på dem så är framförallt Thea väldigt rödprickig på magen. Ellie hade inte lika mycket, men det blir till att smörja dem med myggmedel från och med nu.

 

Idag har vi verkligen åkt på vägar mitt i skogen och ibland har vi kört flera mil utan att varken komma ikapp eller möta någon bil. Det har varit vi och naturen. Jag fick även väja för en mink som bestämde sig för att kuta över vägen precis när vi kom, men den klarade sig. Så det är inte direkt nån trafikstockning man behöver oroa sig för här inte. Hittills på resan så har alla bilar vi möter till 98% varit finnar. Nu när vi är lite längre norrut så har vi sett någon enstaka norsk, tysk, fransk och svensk bil. Men för det mesta så är det finnar så det är verkligen inte så blandat som det är på vägarna hemma under sommarmånaderna. Förståeligt i och för sig då det inte är lika lätt att köra till Finland från kontinenten men ändå en liten rolig iaktagelse.

 

Puss & kram!