Det första jag såg när jag tittade ut genom vårt hyttfönster imorse på båten var ett stort isberg! Det är inte varje dag man vaknar upp på det viset. Vid 8 gick vi ner och åt frukost och delade bord med våra guider och två andra danskar som är med på turen. Dryga en timme senare gick vi upp till hytten, då vi inte skulle anlända till Ilulissat förrän kl. 13. Vi tog det lugnt i hytten i lite över en timme och gick sedan upp på däck när vi insåg att det började komma fler och fler isberg runt fartyget.

Vi pälsade på oss ordentligt innan vi gick upp och väl där står man verkligen som en idiot och bara gapar. Det är så jäkla häftigt! Vi navigerade verkligen mellan enorma isberg som var 10-tals meter höga och ibland när vi körde på några isberg modell större så skvätte det is upp över däck. Vädret gick från mulet och jätteblåsigt till att spricka upp och bli sol och blå himmel. Vi stod uppe på däck i över en timme innan vi gick ner för att äta lunch. Och under lunchen så hade vi såklart kommit ännu närmre Diskobukten där Ilulissat ligger och isbergen hade blivit ännu större. Det ligger nämligen en glaciär som kalvar (alltså släpper ifrån sig isberg) väldigt ofta precis vid Ilulissat och på grund av hur havsbotten ser ut, samt hur Golfströmmen och vindarna rör sig så "strandar" väldigt många isberg inne i Diskobukten vilket är anledningen till varför det året runt alltid är mycket isberg här. Vissa av de enorma isbergen ligger till och med på botten, så de kan bli liggandes där i flera år innan de driver vidare ut i havet. Kristian som kan så enormt mycket om glaciärer och isberg stod på däck och gav oss en massa intressant information den sista biten innan vi lade till i Ilulissat.

Vi blev hämtade i hamnen av hotellets minibuss och åkte ca 10 minuter till vårt hotell Hotel Arctic som har funnits här sedan 80-talet när flygplatsen i Ilulissat byggdes. Det ligger lite utanför stan men det är inte mer än 800 meter in till huvudgatan, så inte alldeles för långt borta ändå. Och man förstår verkligen varför man valde att bygga här då det ligger lite på en höjd och alla rum (tror jag?) har utsikt över bukten. När vi ligger i sängen och tittar ut över fjorden så ser vi de enorma isbergen ligga där ute. Helt otroligt!

Dock var vårt rum inte färdigt när vi anlände, så vi satt i lobbyn en stund innan vi hade ett litet informationsmöte med hela gruppen, där vi fick veta upplägget för de nästkommande dagarna. Efter mötet var vårt rum klart, så vi kunde snabbt gå till rummet och byta om, innan vi alla möttes i receptionen för att följa med på en tur till Sermermiut, som ligger precis vid isfjorden, som finns på Unescos världsarvslista. Det är en fin promenad genom landskapet innan man kommer fram till själva fjorden. Och om vi trodde att vi hade sett stora isberg från båten imorse; HERREJÄVLAR vad stora berg vi fick se nu, och JÄVLAR ANAMMA vad vackert det är!! Ber om ursäkt för språket men landskapet är verkligen helt sjukt! Vi gick vidare på promenaden och kom sedan fram till ytterligare en öppning i bergen där man hade en ännu bredare panoramavy över fjorden. Och där låg ett isberg som säkert var 100 meter högt och säkert 300-400 meter brett. Det är helt sjukt verkligen. Jag hade svårt att sluta le då det är exakt det här jag hade hoppats på att få se på den här resan. Det är så vackert att man blir tårögd.

Vi satt kvar på klipporna ett bra tag och tittade ut över fjorden och promenerade sedan tillbaka genom byn tillsammans med några ur gruppen, då de flesta redan hade gått tillbaka igen. Det slutade med att vi åt middag tillsammans med guiderna och en brittisk kvinna från våran grupp på ett café med all möjlig mat. Fredrik tog en burgare och jag tog fried rice, med varsin lokal grönländsk öl, där man knappast kan få den mer lokal, då bryggeriet låg vägg i vägg med cafét, haha. Promenerade sedan i sakta mak tillbaka till hotellet där vi nu ligger och kikar på isbergen i fjorden, och hör alla grönlandshundar yla utanför. Det är lite mer än 5 500 invånare i Ilulissat och över 2 000 hundar, så vi har sett betydligt fler idag än vad vi gjorde igår. Guiderna berättade att när hundarna blir tre månader så måste de kedjas fast, annars finns det en person här i Ilulissat som har som jobb att skjuta alla lösgående hundar. Tragiskt, men det är klart att det behövs för att det inte ska bli för många hundar, eller för att de ska skada människor. Men valpar under tre månader springer alltså fritt, men håller sig såklart i närheten av mamman. Så vi såg flertalet valpar, där en gärna ville komma fram och hälsa, medan en liten som säkert bara var knappt 2 månader morrade på oss när vi kom för nära, haha.

Det har verkligen varit en superhärlig dag, och kul att jag nu kan uppdatera er varje dag i och med att vi nu har WiFi resten av resan. Imorgon är en ny dag, så jag återkommer med uppdatering efter nästa äventyr här i Ilulissat. Ber förresten om ursäkt för asmånga bilder på isberg men man kan ju inte låta bli!

Puss och hej!