Efter 2½ dag till havs var det äntligen dags för resans första stopp – Antigua och Barbuda! Den här lilla önationen med 100 000 invånare är uppdelad på två öar: Antigua (uttalas an-ti-ga) och Barbuda. På lilla Barbuda bor bara 1 600 invånare, och vi anlände till huvudön Antigua och huvudstaden St. John’s vid 8-tiden imorse. Vi gick och åt frukost vid 08.30, och vi skulle åka härifrån vid 17.30 så vi kände inte att vi hade bråttom att springa i land.

Vi gjorde oss i ordning och satte fötterna i land vid 10-tiden. Vårt stora fartyg stod ankrad vid en lång betongpir och när vi hade gått ner för den så kom vi fram till en gata kantad med massor av olika butiker och ett band stod och spelade på oljefat som en välkomstkommitté. Väldigt karibiskt. Vi gick upp längs med gatan och såg på avstånd katedralen St. John’s Cathedral, så vi gick på de smala trottoarerna mot den. Husen i St. John’s (och i hela Antigua visar det sig) är väldigt färgglada, så det bidrar till att stan känns väldigt spännande. Precis som vi upplevde i Nassau på Bahamas så finns det också massvis av slitna hus och kvaliteten på vägarna och trottoarerna lämnar en del att önska, men det är såklart väldigt charmigt. Vi kom till slut fram till katedralen men vi gick inte in då vi mest bara ville se den från utsidan. Katedralen byggdes redan på 1680-talet men har renoverats och byggts om ett par gånger och i den har sett ut som den gör idag sedan 1845. Den ligger på en kulle så på en väldigt fin plats i huvudstaden.

Efter en liten promenad genom St. John’s gick vi tillbaka till gatan vi anlände till för att hitta en taxi. Vi gick ju på ett så kallat ”Destination talk” här om dagen, där en ur besättningen berättar om de kommande platserna vi ska stanna på. Så tack vare det fick vi en del tips om vad vi kan besöka. Dessutom hade Judit tipsat oss om en fin strand, då även hon har varit på Antigua när hon kryssade för ett par år sedan. Så vi ryckte tag i en taxichaufför och berättade var vi ville åka, och han sa att det inte var några problem, men han ville ha med några till, så han kunde fylla upp sin minivan. Så medan han raggade fler kunder så stod vi och väntade och till slut hade han fått ihop 10 personer. Så då följde vi med honom till hans van men när alla hade satt sig så stänger han dörren och går iväg igen. Vi väntar en stund och då kommer han tillbaka med ytterligare tre personer. Så vi var 13 personer som åkte iväg med vår taxichaufför, tillika guide ”Rough Neck”. Ja, han kallades så, och det var lite oklart varför, men han sade att hans riktiga namn var David. Så det var vi två, ett amerikanskt par, ett par från Frankrike, ett annat från Kanada (tror jag, då jag hade lite svårt att förstå deras franska, och kanadensisk franska låter helt olik den franska franskan), ett par från Indien och de sista tre kom från Brasilien.

Så vi körde iväg söderut och stannade först på en liten utsiktsplats och körde sen vidare mot Nelson’s dockyard som är ett gammalt båtvarv som användes av brittiska flottan på 1800-talet. Där finns ett litet museum som har en del artefakter från olika fartyg som har reparerats på varvet. Hela varvet låg väldigt fint och nu är det en vanlig båthamn och det ligger en hel del feta båtar där om man säger så. Vi stannade här i 45 minuter innan vi skulle åka vidare och under tiden passade vi på att köpa varsin dricka i en liten butik. Vi valde först varsin San Pellegrino-dryck men när vi skulle betala visade det sig att det skulle kosta 6 euro styck! Så när vi frågade vad en vanlig läsk skulle kosta så kostade de hälften så mycket så det fick bli varsin Sprite istället. Helt galet att behöva betala 130 kronor för två dryck…

Vi samlade ihop gruppen igen och körde vidare upp till Shirley Heights som är utsiktsplatsen som vi verkligen ville åka till, då man har en fantastisk utsikt över just Nelson’s Dockyard och hela viken Freeman’s Bay. I mitt första blogginlägg om den här resan så lade jag upp en bild på just detta, så ni kan ju kolla det inlägget och jämföra med min bild från idag och se vilken som är bäst, hehe. De är i stort sett identiska. Här ser ni den. Efter fotostoppet vid Shirley Heights åkte vi vidare till ytterligare en utsiktsplats kallad The Blockhouse där det finns ett gammalt stenfort som förr användes av brittiska flottan för att kunna övervaka både Atlanten och Karibiska havet. Vi stannade egentligen bara vid utsiktsplatsen och det var ordentligt blåsigt från Atlanten. Guiden berättade att på en utav uddarna vi såg har Eric Clapton sitt sommarhus. Snarare sommarpalats…

När vi hoppade på den här turen så sade Rough Neck att det skulle ta ungefär 2,5 timme, och det hade det nästan gått nu och nu var nästa stopp stranden Jolly Beach i Jolly Harbour. Det tog dock en stund att köra till just den stranden som vi ville åka, och som Judit hade rekommenderat, så vi kom fram dit vid 14.30, så nu var vi ordentligt hungriga. Han släppte av oss som ville stanna på stranden och körde tillbaka de andra, (kanadensarna och indierna) till St. John’s igen. Alla vi i gruppen kom nämligen inte med samma kryssningsfartyg då det låg tre stycken i land samtidigt, och alla skulle avgå vid olika tid. Vi bestämde att han skulle komma tillbaka och hämta oss vid 16.15 då vår båt skulle gå 17.30 och det tog bara 30 minuter att köra tillbaka till St. John’s. Så vi gick ner mot stranden och tog varsin solstol och gick sen till den närliggande beachbaren för att äta lunch. Vi köpte varsin burgare och öl och åt och betalade snabbt som attan för att vi skulle få njuta av stranden en stund innan vi skulle få skjuts tillbaka. Så vi lämnade restaurangen, bytte om och slängde oss i Karibiska havet. Vattnet var väldigt svalkande och skönt vilket var najs efter en hel förmiddag i 28 gradig värme. Jolly Beach var verkligen så himla fint och vattnet var helt turkosa, som ni kan se på bilderna.

Vid 16-tiden packade vi ihop oss och mötte upp med Rough Neck och våra övriga resenärer för skjuts tillbaka till St. John’s. Vi kom fram i god tid och betalade ynka 35 dollar per person för dagens tur. Vi trodde ju egentligen bara att vi skulle få skjuts till Shirley Height och Jolly Harbour, som var de enda ställena vi ville stanna vid, men vi fick ju desto mer. Så trots att mycket har varit dyrt den här resan hittills så var det här väldigt prisvärt. Vi strosade sen i sakta mak genom stan och kom ombord på båten i god tid innan avfärd.

Då vi åt lunch så himla sent så var det ingen brådska att äta middag, så vi duschade och hängde på rummet ett tag innan vi klädde på oss för att gå att äta middag. Tyvärr blev middagen ingen hit idag, då både min sallad med grillad tofu och pasta med tomatsås var väldigt tråkiga. Även Fredriks räkcocktail var inte mycket att hurra för, så det enda som var bra ikväll var Fredriks pasta. Vi hade först tänkt vara med på en quiz ikväll men skippade det och gick till fartygets lilla butik och köpte varsin påse chips (för 6 dollar styck…) och ska strax titta på en film på rummet.

Vi har fått väldigt mycket information om Antigua och Barbuda idag av Rough Neck, bland annat att det växer massor av både mango, kokosnötter, svart ananas (den heter bara så, den är inte svart) och kakao på ön. Tidigare har det också funnits sockerrörsodlingar då man förr exporterade sockerrör, men det gör man inte längre. Något annat som blev uppenbart när vi kom är att man kör på vänster sida, och det är ju för att det är en gammal brittisk koloni. Valutan i Antigua och Barbuda är Eastern Caribbean dollar, som är ungefär en tredjedel av den amerikanska dollarn. Samma valuta finns även i följande karibiska önationer: Dominica, Grenada, Saint Kitts och Nevis, Saint Lucia och Saint Vincent och Grenadinerna. Den används även på några andra karibiska öar, som inte är självständiga länder, så som Montserrat. Det är väldigt grönt och lummigt på hela ön, och även om vissa hus är rätt fallfärdiga så är det en välkommen syn att de flesta hus är väldigt färgglada och många av husen är också pyttesmå! Såg flera hus med altan och parkering för bilen men själva huset är knappt mer än 20 kvm! Väldigt lustigt.

Här kommer massor av bilder från vår fina dag på Antigua och Barbuda!