Natten mellan torsdag och fredag fick jag ett sms från Finnair att vårt flyg mellan New York och Helsingfors var inställt, men att de istället hade bokat oss från New York till Frankfurt. Det hade ju inte varit några problem, om det inte var så att bytet i New York endast var på 45 minuter. Men i och med att Finnair hade bokat åt oss så utgick vi ifrån att det inte skulle vara några problem. Så vi klev upp på fredagsmorgonen och gick till ett närliggande café och åt frukost. Checkade sen ut från hotellet vid kl. 11 och strosade sen ut på stan. Vi bodde ju bara ett stenkast från stranden i South Beach, så vi promenerade hela vägen från 21st Street och ner till South Pointe Pier, som är den sydligaste delen av South Beach. Många av ställena vi gick förbi var sådana vi redan såg när vi var här 2016 så det var lite kul att man kände igen sig.

 

Det tog ungefär 1,5 timme att gå hela vägen ner och när vi hade kommit dit så började vi promenera uppåt igen. Vi hade kollat upp en vegansk lunchrestaurang som inte låg så långt ifrån hotellet, så vi tog en lunch där innan vi var tillbaka på hotellet vid 14.00. Vi satt en stund i lobbyn innan vi beställde en Uber som kom och hämtade oss vid 14.45, och så åkte vi mot flygplatsen. Och det är ju nu världens längsta dygn börjar... Vi skulle flyga med American Airlines mellan Miami och New York så vi går till den incheckningsdisken. När vi kommer fram så säger kvinnan att vår anslutning i New York är alldeles för kort, så vi kommer inte att hinna med flyget till Frankfurt. Så hon måste boka om vår resa. Okej. Det fanns inga lediga direktflyg från Miami till London, Köpenhamn, Oslo eller nåt annat, så det bästa hon kunde göra var Miami-Madrid, Madrid-London, London-Göteborg. Vårt flyg till New York skulle ju egentligen avgå 18.30 och nu var klockan strax efter kl. 15. Och när går då flyget till Madrid? Klockan 22.30!! Och det här var alltså det bästa alternativet, om vi inte ville flyga nästkommande dag. Så vad kunde vi göra? Vi sade att hon skulle boka in oss på den rutten, men hon kunde ju inte checka in oss eftersom det här var American Airlines disk, och vi skulle nu flyga med det spanska bolaget Iberia.

 

Iberias incheckningsdisk öppnade inte förrän 18.30 så vi hade ju nu ett par timmar att döda innan vi ens kunde checka in. Så vi satte oss på restaurangen Margaritaville och tog varsitt glas. Restaurangen låg precis vid Iberias incheckningsdiskar och vid 17-tiden såg vi att det redan hade börjat samlas folk i kön. Så för att inte riskera att vi inte skulle få sittplatser bredvid varandra så ville vi checka in tidigt så vi ställde oss i kön vid 17.20. Iberias personal behagade inte komma förrän strax före kl. 19, så vi stod i den här kön i 1,5 timme innan vi kom fram. Vi skulle flyga med Iberia både från Miami till Madrid och från Madrid till London och mellan London och Göteborg skulle det vara British Airways. Så vi fick bara boardingkort fram till London, men hon sade att bagaget skulle gå hela vägen till Göteborg.

 

I och med att flyget till Madrid skulle gå så pass sent så behövde vi äta innan vi klev på, så vi hittade Subway (det enda stället jag kunde äta på) vilket såklart låg läääängst bort på en terminal vi inte ens skulle flyga ifrån. Så inte nog med att vi hade gått 16 000 steg på förmiddagen i Miami - nu skulle vi också gå fram och tillbaka på flygplatsen också. Så vi köpte oss varsin macka och promenerade sedan mot vår gate. Flyget blev lite försenat, så vi lämnade Miami vid 23-tiden.

 

Flyget till Madrid skulle ta strax under åtta timmar, så direkt efter start så gick vi båda och borstade tänderna, tog varsin insomningstablett, sade godnatt och försökte sova. Jag sov ändå ganska bra, med några avbrott, och blev väckt av Fredrik när de började servera frukost. På grund av den sena bokningen så hade jag inte fått någon vegansk mat, så jag åt övre delen av Fredriks och min fralla, och tog en kopp te och apelsinjuice (som var apelsinsaft). Vi landade i Madrid klockan 13 spansk tid, och då var ju klockan sju amerikansk tid. Så det var lite konstigt att folk satt och åt lunch på flygplatsen när det egentligen var tidig morgon för oss.

 

Vi hade tre timmar i Madrid innan vi skulle flyga vidare mot London. Den flygresan tog 2,5 timme och när vi hade landat på Heathrow gick vi till British Airways incheckningsdisk och bad om att få boardingkort till flighten till Göteborg. Vi frågade också om han hade info i systemet om att bagaget skulle gå hela vägen till Göteborg. Annars hade vi ju tid på oss i London att gå till ankomsthallen för att se om bagaget hade lastast av. Han sa att han inte hade någon info om det, men att vi skulle lita på vad de i Miami hade sagt. Så vi fick våra boardingkort och gick sen och åt middag. Nu var klockan typ 18 och vi tog varsin burgare på en pub. Därefter hade vi ytterligare två timmar innan flyget hem skulle gå vid 22.30.

 

Vi fick inte sitta tillsammans på flyget från London men det tog bara 1,5 timme innan vi landade i Göteborg. Och som vi båda hade misstänkt så står vi vid bagagebandet och väntar och väntar och väntar, men inget bagage kommer. Så vi går till disken och meddelar detta och då ska man göra en anmälan på deras hemsida där man fyller i info om alla sina flighter så att de kan lokalisera bagaget. Väskorna hade såklart blivit kvar i London, för att den inkompetenta kvinnan i Miami endast hade noterat att vi skulle till London och inte hela vägen till Göteborg. Med två minuter till godo så hinner vi ändå ta sista flygbussen hem. Som tur är så hade jag packat hemnycklarna i mitt handbagage (det hade inte Fredrik gjort!) så vi kom ju i alla fall in i lägenheten, fastän vi inte hade något bagage. Nu var klockan 01.30 men vi var trots allt inte så trötta, i och med att vi inte hade varit vakna så länge.

 

På söndagen skulle vi åka och hämta hundarna och vi ville såklart komma iväg så snabbt som möjligt på morgonen. Vi hade inte satt någon klocka men tänkte att vi ju ändå kommer vakna av oss själva i rimlig tid. Men tro på fan att klockan är 11.40 när jag vaknar på söndag morgon! Snacka om att vi ändå hade brist på sömn när vi lyckades sova i 10 timmar! Vi hade ju inte bråttom, men vi ville ju ändå komma iväg, så vi verkligen kastar oss upp i sängen, får i oss lite snabb frukost och satt i bilen 20 minuter senare. Vi kom fram till Mellerud mindre än 2 timmar senare och det var verkligen ett kärt återseende ♥ 17 dagar är alldeles för länge utan hundarna, och vi har saknat dem oerhört. De har såklart haft det väldigt bra hos mamma men för vår del så var det väldigt jobbigt de sista dagarna. Alldeles nyss kom Bring och levererade våra väskor, så äntligen har vi fått allt på plats igen.

 

Som ni säkert har förstått så har vi haft en helt otroligt fin resa! När jag har berättat om att vi ska på kryssning så är det många som har blivit förvånade, då de har förknippat kryssning med sånt som bara pensionärer gör. Och ja, det var många gamla människor med på kryssningen men helt ärligt så har det inte gjort oss nånting. Vi tar hellre gamla människor än bara massa 20-åringar, då vi ändå inte är på kryssningen för att festa. Vi vill ha det lugnt och skönt när man är ombord och få besöka flera intressanta platser. Att vi dessutom fick tre nya länder att lägga till i samligen är ju inte illa heller. Jag är nu uppe på 57 länder och Fredrik fick sitt 50:e i och med den här resan. Räknar inte med Martinique, Amerikanska Jungfruöarna och Turks- och Caicosöarna, då de ju inte är självständiga länder. Undra vilket mitt land nr. 60 blir? Så fastän klientelet inte alls är i vår ålder så gillar vi verkligen kryssning och jag kände inte alls av sjösjuka. När vi kryssade till Bahamas blev jag lite sjösjuk första dagen och även när vi var på Grönland men den här resan har jag inte känt något alls. Jag tog åksjuketabletter de första tre dagarna bara för att vara på den säkra sidan men det hade nog inte behövts. Det enda negativa med att kryssa är väl att man får vara väldigt kort tid på varje ställe, och även att det verkligen inte är ett miljövänligt sätt att resa. Det dåliga samvetet har ändå gnagt i mig när man ser hur fartyget ligger och spyr ut sina avgaser när man ligger i hamn...

 

Det här var ju fjärde gången för oss i USA och den här gången har jag reagerat på fler grejer som jag inte har tänkt på tidigare. Till exempel hotellens och restaurangernas brist på miljötänk. På första hotellet vi bodde på i Miami så var allt på frukosten i engångsförpackningar. Både smör, jordnötssmör, sylt, osv var i små engångsförpackningar men även tallrikar, muggar och bestick var i plast! Man slänger alltså varenda bestick och tallrik efteråt, istället för att ha ordentliga material som man kan diska. Helt sjukt. Och att bilarna och tung trafik har så otroligt stora avgasrör och bara spottar ut avgaser. Det är extremt få elbilar och vi såg inte en enda elbilsladdare på någon bensinmack. Man köper fortfarande vatten på flaska, trots att kranvattnet är helt drickbart, plus att det ombord på fartyget fanns vatten att hämta i automater. Det känns verkligen som ett mer slit-och-släng-samhälle och bristen på miljötänk är ganska skrämmande.

 

Vad beträffar vilken ö som var bäst så är det lite svårt att svara på med tanke på att varje ö är olika och att vi gjorde olika saker på varje ställe. Men här är i alla fall några tankar:

 

Antigua och Barbuda: En jättefin ö med färgglada hus och jättevackra stränder. Känns som att det var ett kul land att börja vår resa i för att man fick verkligen "Karibienkänsla" när vi kom dit. Det var också kul att vi fick se rätt mycket av landet också, tack vare vår taxiresa.

 

Martinique: Vi hade egentligen minst förväntningar på Martinique men blev positivt överraskade av den här grönskande, vackra ön med all regnskog. Fort-de-France var kanske inte jättemycket att hurra för, och det var brutalt varmt att gå omkring inne i stan men att åka på en sol och strandsemester hit hade inte varit helt fel.

 

Saint Kitts och Nevis: Även här var det väldigt fint och grönt och det var kul att gå vår regnskogspromenad och att få smaka färskt sockerrör. Vi åt resans godaste lunch inne i Basseterre, som i övrigt inte imponerade så mycket på oss.

 

Dominica: Jättefin djungelö med också massor av regnskog. Kul att ön var så pass bergig så det blev skillnader i vegetationen när vi åkte runt med bilen. Jättevackra vattenfall och extra stort plus till vår guide som gav oss så mycket information om landet.

 

St. Thomas, Amerikanska Jungfruöarna: Här var vi ju bara på ön St. Thomas och såg egentligen bara stranden vi var på och vägen dit. Det är mycket mer bebott här än på de andra öarna, och det märktes att det var amerikanskt, med både amerikanska bilar, skyltar och stora hus. Stranden var såklart jättefin och jag förstår att många amerikaner åker på semester hit eller till och med bor permanent här.

 

Grand Turk, Turks- och Caicosöarna: Vi klev ju verkligen bara av båten, lade oss på stranden och gick tillbaka till båten, så vi har inte alls sett mycket av ön. Det var en perfekt ö att vara på när man bara ville ha en stranddag, så vi är väldigt nöjda med vistelsen, men kanske inte skulle åka tillbaka just dit i och med att det inte finns så mycket annat än sol och bad att göra just på Grand Turk.

 

Efter varje resa känns det dock skönare och skönare att komma hem, så "Borta bra men hemma bäst" är verkligen ingen klyscha. Vi älskar fortfarande att resa men det är alltid så otroligt skönt att komma hem.

 

Här kommer de sista bilderna från vår fina semester.

 

Puss och kram!