Natten mellan torsdag och fredag fick jag ett sms från Finnair att vårt flyg mellan New York och Helsingfors var inställt, men att de istället hade bokat oss från New York till Frankfurt. Det hade ju inte varit några problem, om det inte var så att bytet i New York endast var på 45 minuter. Men i och med att Finnair hade bokat åt oss så utgick vi ifrån att det inte skulle vara några problem. Så vi klev upp på fredagsmorgonen och gick till ett närliggande café och åt frukost. Checkade sen ut från hotellet vid kl. 11 och strosade sen ut på stan. Vi bodde ju bara ett stenkast från stranden i South Beach, så vi promenerade hela vägen från 21st Street och ner till South Pointe Pier, som är den sydligaste delen av South Beach. Många av ställena vi gick förbi var sådana vi redan såg när vi var här 2016 så det var lite kul att man kände igen sig.

 

Det tog ungefär 1,5 timme att gå hela vägen ner och när vi hade kommit dit så började vi promenera uppåt igen. Vi hade kollat upp en vegansk lunchrestaurang som inte låg så långt ifrån hotellet, så vi tog en lunch där innan vi var tillbaka på hotellet vid 14.00. Vi satt en stund i lobbyn innan vi beställde en Uber som kom och hämtade oss vid 14.45, och så åkte vi mot flygplatsen. Och det är ju nu världens längsta dygn börjar... Vi skulle flyga med American Airlines mellan Miami och New York så vi går till den incheckningsdisken. När vi kommer fram så säger kvinnan att vår anslutning i New York är alldeles för kort, så vi kommer inte att hinna med flyget till Frankfurt. Så hon måste boka om vår resa. Okej. Det fanns inga lediga direktflyg från Miami till London, Köpenhamn, Oslo eller nåt annat, så det bästa hon kunde göra var Miami-Madrid, Madrid-London, London-Göteborg. Vårt flyg till New York skulle ju egentligen avgå 18.30 och nu var klockan strax efter kl. 15. Och när går då flyget till Madrid? Klockan 22.30!! Och det här var alltså det bästa alternativet, om vi inte ville flyga nästkommande dag. Så vad kunde vi göra? Vi sade att hon skulle boka in oss på den rutten, men hon kunde ju inte checka in oss eftersom det här var American Airlines disk, och vi skulle nu flyga med det spanska bolaget Iberia.

 

Iberias incheckningsdisk öppnade inte förrän 18.30 så vi hade ju nu ett par timmar att döda innan vi ens kunde checka in. Så vi satte oss på restaurangen Margaritaville och tog varsitt glas. Restaurangen låg precis vid Iberias incheckningsdiskar och vid 17-tiden såg vi att det redan hade börjat samlas folk i kön. Så för att inte riskera att vi inte skulle få sittplatser bredvid varandra så ville vi checka in tidigt så vi ställde oss i kön vid 17.20. Iberias personal behagade inte komma förrän strax före kl. 19, så vi stod i den här kön i 1,5 timme innan vi kom fram. Vi skulle flyga med Iberia både från Miami till Madrid och från Madrid till London och mellan London och Göteborg skulle det vara British Airways. Så vi fick bara boardingkort fram till London, men hon sade att bagaget skulle gå hela vägen till Göteborg.

 

I och med att flyget till Madrid skulle gå så pass sent så behövde vi äta innan vi klev på, så vi hittade Subway (det enda stället jag kunde äta på) vilket såklart låg läääängst bort på en terminal vi inte ens skulle flyga ifrån. Så inte nog med att vi hade gått 16 000 steg på förmiddagen i Miami - nu skulle vi också gå fram och tillbaka på flygplatsen också. Så vi köpte oss varsin macka och promenerade sedan mot vår gate. Flyget blev lite försenat, så vi lämnade Miami vid 23-tiden.

 

Flyget till Madrid skulle ta strax under åtta timmar, så direkt efter start så gick vi båda och borstade tänderna, tog varsin insomningstablett, sade godnatt och försökte sova. Jag sov ändå ganska bra, med några avbrott, och blev väckt av Fredrik när de började servera frukost. På grund av den sena bokningen så hade jag inte fått någon vegansk mat, så jag åt övre delen av Fredriks och min fralla, och tog en kopp te och apelsinjuice (som var apelsinsaft). Vi landade i Madrid klockan 13 spansk tid, och då var ju klockan sju amerikansk tid. Så det var lite konstigt att folk satt och åt lunch på flygplatsen när det egentligen var tidig morgon för oss.

 

Vi hade tre timmar i Madrid innan vi skulle flyga vidare mot London. Den flygresan tog 2,5 timme och när vi hade landat på Heathrow gick vi till British Airways incheckningsdisk och bad om att få boardingkort till flighten till Göteborg. Vi frågade också om han hade info i systemet om att bagaget skulle gå hela vägen till Göteborg. Annars hade vi ju tid på oss i London att gå till ankomsthallen för att se om bagaget hade lastast av. Han sa att han inte hade någon info om det, men att vi skulle lita på vad de i Miami hade sagt. Så vi fick våra boardingkort och gick sen och åt middag. Nu var klockan typ 18 och vi tog varsin burgare på en pub. Därefter hade vi ytterligare två timmar innan flyget hem skulle gå vid 22.30.

 

Vi fick inte sitta tillsammans på flyget från London men det tog bara 1,5 timme innan vi landade i Göteborg. Och som vi båda hade misstänkt så står vi vid bagagebandet och väntar och väntar och väntar, men inget bagage kommer. Så vi går till disken och meddelar detta och då ska man göra en anmälan på deras hemsida där man fyller i info om alla sina flighter så att de kan lokalisera bagaget. Väskorna hade såklart blivit kvar i London, för att den inkompetenta kvinnan i Miami endast hade noterat att vi skulle till London och inte hela vägen till Göteborg. Med två minuter till godo så hinner vi ändå ta sista flygbussen hem. Som tur är så hade jag packat hemnycklarna i mitt handbagage (det hade inte Fredrik gjort!) så vi kom ju i alla fall in i lägenheten, fastän vi inte hade något bagage. Nu var klockan 01.30 men vi var trots allt inte så trötta, i och med att vi inte hade varit vakna så länge.

 

På söndagen skulle vi åka och hämta hundarna och vi ville såklart komma iväg så snabbt som möjligt på morgonen. Vi hade inte satt någon klocka men tänkte att vi ju ändå kommer vakna av oss själva i rimlig tid. Men tro på fan att klockan är 11.40 när jag vaknar på söndag morgon! Snacka om att vi ändå hade brist på sömn när vi lyckades sova i 10 timmar! Vi hade ju inte bråttom, men vi ville ju ändå komma iväg, så vi verkligen kastar oss upp i sängen, får i oss lite snabb frukost och satt i bilen 20 minuter senare. Vi kom fram till Mellerud mindre än 2 timmar senare och det var verkligen ett kärt återseende ♥ 17 dagar är alldeles för länge utan hundarna, och vi har saknat dem oerhört. De har såklart haft det väldigt bra hos mamma men för vår del så var det väldigt jobbigt de sista dagarna. Alldeles nyss kom Bring och levererade våra väskor, så äntligen har vi fått allt på plats igen.

 

Som ni säkert har förstått så har vi haft en helt otroligt fin resa! När jag har berättat om att vi ska på kryssning så är det många som har blivit förvånade, då de har förknippat kryssning med sånt som bara pensionärer gör. Och ja, det var många gamla människor med på kryssningen men helt ärligt så har det inte gjort oss nånting. Vi tar hellre gamla människor än bara massa 20-åringar, då vi ändå inte är på kryssningen för att festa. Vi vill ha det lugnt och skönt när man är ombord och få besöka flera intressanta platser. Att vi dessutom fick tre nya länder att lägga till i samligen är ju inte illa heller. Jag är nu uppe på 57 länder och Fredrik fick sitt 50:e i och med den här resan. Räknar inte med Martinique, Amerikanska Jungfruöarna och Turks- och Caicosöarna, då de ju inte är självständiga länder. Undra vilket mitt land nr. 60 blir? Så fastän klientelet inte alls är i vår ålder så gillar vi verkligen kryssning och jag kände inte alls av sjösjuka. När vi kryssade till Bahamas blev jag lite sjösjuk första dagen och även när vi var på Grönland men den här resan har jag inte känt något alls. Jag tog åksjuketabletter de första tre dagarna bara för att vara på den säkra sidan men det hade nog inte behövts. Det enda negativa med att kryssa är väl att man får vara väldigt kort tid på varje ställe, och även att det verkligen inte är ett miljövänligt sätt att resa. Det dåliga samvetet har ändå gnagt i mig när man ser hur fartyget ligger och spyr ut sina avgaser när man ligger i hamn...

 

Det här var ju fjärde gången för oss i USA och den här gången har jag reagerat på fler grejer som jag inte har tänkt på tidigare. Till exempel hotellens och restaurangernas brist på miljötänk. På första hotellet vi bodde på i Miami så var allt på frukosten i engångsförpackningar. Både smör, jordnötssmör, sylt, osv var i små engångsförpackningar men även tallrikar, muggar och bestick var i plast! Man slänger alltså varenda bestick och tallrik efteråt, istället för att ha ordentliga material som man kan diska. Helt sjukt. Och att bilarna och tung trafik har så otroligt stora avgasrör och bara spottar ut avgaser. Det är extremt få elbilar och vi såg inte en enda elbilsladdare på någon bensinmack. Man köper fortfarande vatten på flaska, trots att kranvattnet är helt drickbart, plus att det ombord på fartyget fanns vatten att hämta i automater. Det känns verkligen som ett mer slit-och-släng-samhälle och bristen på miljötänk är ganska skrämmande.

 

Vad beträffar vilken ö som var bäst så är det lite svårt att svara på med tanke på att varje ö är olika och att vi gjorde olika saker på varje ställe. Men här är i alla fall några tankar:

 

Antigua och Barbuda: En jättefin ö med färgglada hus och jättevackra stränder. Känns som att det var ett kul land att börja vår resa i för att man fick verkligen "Karibienkänsla" när vi kom dit. Det var också kul att vi fick se rätt mycket av landet också, tack vare vår taxiresa.

 

Martinique: Vi hade egentligen minst förväntningar på Martinique men blev positivt överraskade av den här grönskande, vackra ön med all regnskog. Fort-de-France var kanske inte jättemycket att hurra för, och det var brutalt varmt att gå omkring inne i stan men att åka på en sol och strandsemester hit hade inte varit helt fel.

 

Saint Kitts och Nevis: Även här var det väldigt fint och grönt och det var kul att gå vår regnskogspromenad och att få smaka färskt sockerrör. Vi åt resans godaste lunch inne i Basseterre, som i övrigt inte imponerade så mycket på oss.

 

Dominica: Jättefin djungelö med också massor av regnskog. Kul att ön var så pass bergig så det blev skillnader i vegetationen när vi åkte runt med bilen. Jättevackra vattenfall och extra stort plus till vår guide som gav oss så mycket information om landet.

 

St. Thomas, Amerikanska Jungfruöarna: Här var vi ju bara på ön St. Thomas och såg egentligen bara stranden vi var på och vägen dit. Det är mycket mer bebott här än på de andra öarna, och det märktes att det var amerikanskt, med både amerikanska bilar, skyltar och stora hus. Stranden var såklart jättefin och jag förstår att många amerikaner åker på semester hit eller till och med bor permanent här.

 

Grand Turk, Turks- och Caicosöarna: Vi klev ju verkligen bara av båten, lade oss på stranden och gick tillbaka till båten, så vi har inte alls sett mycket av ön. Det var en perfekt ö att vara på när man bara ville ha en stranddag, så vi är väldigt nöjda med vistelsen, men kanske inte skulle åka tillbaka just dit i och med att det inte finns så mycket annat än sol och bad att göra just på Grand Turk.

 

Efter varje resa känns det dock skönare och skönare att komma hem, så "Borta bra men hemma bäst" är verkligen ingen klyscha. Vi älskar fortfarande att resa men det är alltid så otroligt skönt att komma hem.

 

Här kommer de sista bilderna från vår fina semester.

 

Puss och kram!

 

 

Igår var ju sista dagen på vårt fartyg Enchanted Princess, och vi spenderade hela dagen uppe på soldäck. Det var faktiskt "bara" 21 grader när vi lade oss där uppe efter frukost men det var varmt och skönt i solen. Det blåser ju såklart mer på havet, så i vissa stunder använde vi faktiskt handdukarna som en filt och hade över oss. Förutom en lunchpaus så låg vi där hela dagen och njöt av de sista solstrålarna på den här semestern.

 

Vid 16-tiden gick vi ner till hytten och duschade och började också packa väskorna. Vi gick sen och åt middag på en annan italiensk restaurang som finns på båten men som man inte behövde förboka, så som vi hade gjort med den andra italienska restaurangen vi var på här om dagen. Vi tog varsin pizza och ett glas vin/öl och gick sen tillbaka till rummet och tittade på en film.

 

Imorse ringde klockan strax före kl. 7 då alla var tvungna att lämna sina hytter vid kl. 8. Vi hade på förhand fått välja vilken tid vi ville stiga av, då ju inte alla 3 500 passagerare kan göra det samtidigt, då det är upplagt för långa köer och kaos. Vi hade valt att gå av så sent som möjligt, i och med att vi inte hade någon tid att passa idag. Vi hade ankommit till Fort Lauderdale redan vid 6-tiden och när vi kom upp på soldäck, som är samma däck som frukostrummet ligger på, så var det inte mer än 9 grader! Snacka om skillnad mot vad vi har haft de senaste dagarna. Vi käkade frukost och packade sen ihop oss och gick ner till däck 5 för att vänta på att bli kallade till avstigning. Vi fick gå av vid 8.30 och därefter bokade vi en Uber som kom och hämtade oss en kort stund senare för att köra oss till Miami. Fort Lauderdale och Miami ligger inte mer än en timme ifrån varandra, men när man åker på motorvägen så märker man knappt var den ena stan slutar och var den andra börjar. Särskilt Miami är så så jädra stor att allt bara flyter samman.

 

Vi kom fram till vårt hotell i Miami vid 10 och det var såklart för tidigt att checka in. Så vi lämnade av väskorna och gick sen ut på stan. Hotellet ligger bara ett stenkast från South Beach så vi gick en sväng ner till stranden innan vi rörde oss mot Lincoln Road Mall. I och med att vi har varit i Miami Beach tidigare, och också precis i de här kvarteren, så hade vi inget direkt vi ville göra, så jag gick faktiskt in på bloggen för att se vad vi hade gjort första dagen här, när vi var här för nio år sedan. Och då spenderade vi en förmiddag just vid Lincoln Road Mall, så i brist på annat gick vi dit nu igen. Vi gick från hotellet längs med strandpromenaden och vek sedan upp mot shoppinggatan, och där får jag en känsla att att jag kände igen mig och tog en bild på den slingriga delen av strandpromenaden. Så går jag in på bloggen och kollar och tro på fasen att jag tog en bild på exakt samma ställe för nio år sedan. Så utan att ha planerat för det så tog vi exakt samma väg till shoppinggatan som sist. Lite kul ändå! I det här inlägget kan ni se bilden.

 

Vi strosade omkring i lite butiker i ett par timmar och vid 12-tiden blev vi hungriga och kollade upp att det fanns ett ställe med bowls och wraps och annat bara 10 minuter därifrån. Hittade stället som hette Carrot Express och jag tog en bowl med matbanan, ris, avocado och annat gott, och Fredrik tog en grönkålssallad. Till efterrätt tog vi banankaka. Ägaren av restaurangen var så trevlig och pratade med oss en stund. Efter lunchen gick vi i sakta mak tillbaka till hotellet och kikade in i lite butiker längs vägen. Vi kom tillbaka till hotellet vid kl. 14 och satt nere i lobbyn till kl. 15 tills vi fick checka in. Det här hotellrummet är ju betydligt finare än de andra vi bodde på både vid flygplatsen i Miami när vi kom, men också i Orlando.

 

Nu kanske vissa av er tycker att vi slösar en hel dag i Miami när vi kan hitta på massor av grejer, men efter två veckors semester så börjar vi faktiskt bli rätt mätta på intryck och är så himla redo att åka hem. Imorgon går inte flyget från Miami förrän 18.30, men då det brukar ta längre tid än normalt att ta sig igenom flygplatsen just i Miami, så kommer vi åka från hotellet vid 14.30 hade vi tänkt. Så vi har ju även en bra stund imorgon på oss att hitta på något, men vi är verkligen så redo att åka hem. Även om Miami såklart är jättestort så har vi ändå sett mycket av det vi ville se sist, och motivationen att göra nån större utflykt är inte särskilt stor. Nånting som vi båda tänkte på idag när vi gick omkring är att Miami Beach är väldigt fint och väldigt rent. Nu bor ju vi i Miami Beach och inte i Downtown Miami, så det är klart att det kan vara skillnad, men just här runt South Beach så är det väldigt fint. Det är rent på gatorna, det är prydliga planteringar och det är bara allmänt fräscht. Luften man andas in är väl som den är, men det är väldigt trevligt att gå omkring på gatorna här.

 

Vi stannade bara på hotellrummet på eftermiddagen och vid 19-tiden beställde vi en Uber och åkte till den veganska restaurangen Planta som jag hade läst om på förhand. Där åt vi brutalt god vegansk mat bestående av friterad broccoli, 1000 layer potatoes, vegansk tonfisksushi och chicken & waffles. Det sistnämnda har jag hört talas om, att man äter friterad kyckling tillsammans med våfflor här i USA, och den veganska varianten var friterad svamp istället för kyckling på en våffla ihop med lite kryddörter. Det var annorlunda och gott. Övrig mat var oerhört god och det fanns inte ens plats för efterrätt. Därefter tog vi en Uber tillbaka till hotellet och om ett tag är det dags för sista natten här i USA. Temperaturen idag har knappt överstigit 16-17 grader och vi frågade Uberchauffören ikväll om det är vanligt att det är så här kallt i Miami, för både när vi anlände den 26 december, och när vi var här för 9 år sedan så var det inte alls så här kallt. Han sade att det kanske är 3-4 dagar om året det brukar vara så här kallt, så vi har verkligen prickat in en unik dag! Det har ju dock varit härligt att det har varit soligt så vi har inte mått dåligt av de låga temperaturerna idag.

 

Vi flyger ju hem imorgonkväll, först från Miami till New York, sen från New York till Helsingfors, och slutligen från Helsingfors och hem. På grund av att vi flyger över massor av tidszoner så kommer vi inte landa hemma i Göteborg förrän 17.30 på lördagkväll, så resan tar på papperet ett dygn, men i flygtid tar det ju inte så lång tid. Men vi har i alla fall nattflyg mellan New York och Helsingfors, så förhoppningsvis kommer det gå lätt att sova, och vi är förhoppningsvis inte allt för jetlaggade när vi kommer hem.

 

Här kommer ett par bilder från våra sista dag på båten och vår första dag tillbaka på torra land efter kryssningen. Jag skriver förmodligen när vi är hemma igen, antingen på lördag eller i början av nästa vecka när vi både har hunnit landa, packa upp, och framförallt - hämtat våra älskade hundar hos mamma, som vi saknar något oerhört 💗💗

 

I natt ställde vi tillbaka klockan en timme, så nu är vi sex timmar efter svensk tid igen, precis som när vi var i Orlando. För nu är vi ju faktiskt på väg tillbaka till USA igen, och idag var kryssningens sista stopp. Imorgon kommer vi ha en heldag till havs, innan vi är tillbaka i Fort Lauderdale igen tidigt på torsdag morgon. Men idag skulle vi inte anlända till dagens ö förrän på eftermiddagen, så vi tog sovmorgon idag och efter frukost vid 10 gick vi och såg på dagens Destination talk, som handlade om Turks- och Caicosöarna, och närmre bestämt ön Grand Turk. Turks- och Caicosöarna är ett brittiskt utomeuropeiskt territorium där man ändå betalar med amerikanska dollar. Det är totalt 30 öar, men bara åtta av dem är bebodda. Huvudstaden heter Cockburn Town, och ligger just på Grand Turk som vi skulle besöka.

 

Efter informationen så gick jag till gymmet och tränade en timme och gick sedan och duschade och sen var det dags för lunch. Vi hade vid den här tiden redan anlänt till Grand Turk men det tar ju en liten stund att lägga till och att få grönt ljus av de lokala myndigheterna att gå i land, så strax efter kl. 13 var vi klara och vi gick då i land på vår sista ö för den här kryssningen.

 

Grand Turk är inte alls stor, bara 18 kvadratkilometer stor, och har runt 5 000 invånare. Så det man primärt kan göra på den här ön är att njuta av de underbart vackra stränderna. När man har gått piren ner in mot ön så kommer man direkt in i en form av ankomsthall som påminner om tax freen på vilken flygplats som helst. Det finns också en del butiker här, så det känns lite kommersialiserat. Det är inte som att komma till en obebodd ö i Karibien där det finns nåt bastskjul som säljer lokalproducerad rom eller nåt. Så det är ju lite tillgjort, men vi ville ju bara ligga på stranden ändå, så vi stördes inte av kommersen. Om man valde solstolarna närmast piren som vi hade lagt till vid så behövde man inte betala något, och det är alltid så tråkigt att behöva betala 20-30 dollar för två solstolar. Så vi lade oss vid gratisstolarna och låg där till runt 16.30. Vi skulle inte lämna Grand Turk förrän 18.30 så vi hade lagom med tid på stranden innan man han tröttna. Vi gick en sväng längs med stranden innan vi gick tillbaka till fartyget och fick se en fin solnedgång i havet innan vi lämnade den lilla ön.

 

Kom tillbaka till rummet, duschade och tog det lugnt en stund innan vi gick ner ett par däck för att gå på en standupshow. Till skillnad från den vi såg häromkvällen så var den här snubben inte alls särskilt rolig. Han pratade mest om ditt och datt och drog inga direkta skämt. Men vi kollade i alla fall på showen i en halvtimme innan vi gick till buffén och åt. Det finns ju huuur mycket olika mat som helst på buffén, så för att göra det lite roligare så åt vi idag trerättersmiddag där vi valde varje rätt åt varandra, vilket var lite kul. Nu ska vi snart kolla på en film innan vi tackar för oss idag.

 

Här kommer massor av fina bilder från vår dag på Grand Turk!

 

Grattis på födelsedagen, Fredrik! <3 För nio år sedan när vi var på kryssningen till Bahamas så hade vi nyss anlänt till Miami och vår första dag på den semestern var just på Fredriks födelsedag. Vi hade inte hunnit stiga ombord på den kryssningen då, men ändå lite likheter med den här semestern är det ändå. Idag började dagen med att vi anlände till ännu en ny ö – Amerikanska Jungfruöarna, närmare bestämt huvudön St. Thomas. Vi har ju inte haft någon ordentlig stranddag på den här semestern hittills, förutom den lilla stunden vi fick i Antigua och Barbuda, så idag skulle det bli ändring på det.

 

Efter frukost så lämnade vi fartyget och nappade tag i en taxi precis i hamnen. Taxibilarna här är öppna ”safaribilar” med plats för runt 15 personer, så de samlade ihop tillräckligt många så att en bil fylldes upp, så körde vi iväg. Fartyget lade till i Havensight, på södra sidan av St. Thomas, och vi ville åka till stranden Magens Beach, som ligger på norra delen av ön. Det tog oss kanske 20 minuter att köra över ön till andra sidan och vi åkte upp för slingriga vägar innan vi kom över. Magans Beach har röstats fram till en av världens bästa stränder enligt National Geographic, och man förstår verkligen varför, för den ligger i en hästskoformad bukt med kritvit sand och klarblått vatten. Just idag hade vi dock lite otur med vädret på så sätt att det blåste en del, så det var ganska mycket vågor, och sanden letade sig in överallt, men förutom det så var vi väldigt nöjda med valet av strand.

 

När taxichauffören släppte av oss frågade han om vi ville ha hämtning också, så vi och några till avtalade att han skulle komma och hämta oss ett par timmar senare. Efter vår sköna dag på stranden så mötte vi sen upp med taxichauffören kl. 13, men våra övriga taxikompanjoner dök aldrig upp. Och då hade ”vår” taxichaufför alltså åkt hela vägen från Havensight bara för vår skull. Taskigt! Men han fixade oss i alla fall ombord mig och Fredrik på en annan taxi, så att den fylldes upp innan de körde oss tillbaka till hamnen. Vi skulle nämligen lämna St. Thomas redan kl. 15.30, så vi tänkte att det var lika bra att äta lunch på båten då vi ju ändå inte skulle ha så mycket tid kvar på oss att utforska ön om vi hade ätit lunch vid stranden. När vi blev avsläppta så hann vi ändå kolla in i ett par butiker i hamnen och gick sen ombord igen och åt lunch. Därefter lade vi oss uppe vid poolen och hade det skönt ända fram till klockan var 18 och solen började gå ner.

 

Vi gick sen ner till rummet och gjorde oss i ordning för att äta födelsedagsmiddag. Fredrik tog tofusallad och jag tog fransk potatissallad till förrätt, Fredrik åt surf ’n’ turf och jag fick grillad kål till huvudrätt, och till efterrätt tog Fredrik crêpes suzette och jag tog chokladtårta. Nu ska vi strax avsluta födelsedagen med att titta på en film här på rummet.

 

Vi har ju inte utforskat så mycket av Amerikanska Jungfruöarna idag men vi kan ju utan tvekan säga att vi har haft en bra dag och att stranden var väldigt fin. Det märks att ön är ett amerikanskt territorium, då alla vägskyltar inte bara står på engelska (såklart) utan har samma utseende som vägskyltar i USA. Även bilarna är större, precis som i USA, trots att man faktiskt kör på vänster sida av vägen. Husen här är också betydligt större än på övriga öar vi har varit, och det är knappt några hus alls som är förfallna eller slitna. Det märks att det inte är ett litet, självständigt land, utan att det tillhör ett betydligt rikare land. Det finns flera stora resorthotell som ligger precis på stränderna och det har vi inte sett på någon av de tidigare öarna.

 

Här kommer en massa strandbilder från vår dag på Amerikanska Jungfruöarna!

 

Till vardags när jag jobbar ringer klockan alltid kl. 6 och då är det oftast inga problem att gå upp. Men när den ringer kl. 6 när man är på semester, då känns det alltid lite jobbigare. Idag ringde klockan nämligen vid 6 då vi inte skulle ha så många timmar på nästa ö, som var Dominica. Inte Dominikanska republiken, utan Dominica, uttalas Do-mi-ni-ka, inte "Dominicka". Vi skulle anlända vid kl. 7 och då vi även idag hade bokat en utflykt så skulle vi samlas med gruppen vid 7.20 vid hamnen. Vi har ju ett rum utan fönster på däck 11, och när vi kommer upp till pooldäck på däck 16, som är samma däck som frukostbuffén finns, så möts vi av… ösregn! Vi visste på förhand att vädret på just Dominica är väldigt opålitligt, så vi hade packat med oss regnjackor hemifrån, men det är klart att det är lite surt när det regnar på semestern.

 

Nåväl, vi åt frukost och begav oss iväg av fartyget och mötte upp med vår grupp vid en minibuss vid 7.20. Precis som igår så hade vi idag förbokat en utflykt via kryssningsbolaget så vi var runt 20 personer som klämde oss in i en minibuss ihop med vår guide Cory och vår chaufför Bruno. Vi lämnade huvudstaden Roseau och körde i ungefär 45 minuter på riktiga berg-och-dal-banevägar långt upp i regnskogen. Dominica är Karibiens bergigaste ö, som består av nästan 70 % vegetation så det är ju otroligt grönt och frodigt här. Första stoppet för dagen var en promenad genom regnskogen som ledde fram till Emerald pool som är en naturlig pool som ligger nedanför ett litet vattenfall. Men vad händer med små vattenfall när det har regnat hela natten och morgonen? Det blir enorma vattenfall. Så efter vår fina promenad genom regnskogen kommer vi fram till poolen och vattenfallet men möts där av en polis som är stationerad där för att se till så att ingen badar, för vår egen säkerhets skull. Men trots att det var tråkigt att vi inte kunde bada så var det ändå häftigt att se vattenfallet. Längs med stigen dit så rann det bäckar överallt och vi såg flera krabbor, som vår guide berättade heter cyrique, som är en färskvattenskrabba som lever i bäckar i regnskogen runt om på ön.

 

Efter första stoppet körde vi vidare och under hela tiden berättade Cory om allt möjligt från Dominica men han berättade framförallt mycket om de alla möjliga växterna och fruktträden vi såg längs vägen. Idag har vi sett både bananträd, papaya, mango, ananas, muskotnöt, avocado, stjärnfrukt, kalabass, kakao, grapefrukt, passionsfrukt, mandel och brödfrukt, som helt enkelt är en frukt som smakar bröd när man tillagar den. Efter ungefär en timmes körning stannade vi på en liten restaurang för att få förfriskningar, och fastän klockan knappt var 10 på morgonen så ville vi ju smaka på den lokala ölen Kubuli, och jag tog en juice som heter sorrel, som är gjord på hibiskusblomma som blandats med olika kryddor, bland annat kanel, ingefära och lagerblad. Den påminner faktiskt lite om glögg i och med kryddorna, men man dricker den såklart kall. Väldigt god, och så var även ölen.

 

Efter dryckesstoppet körde vi vidare och dittills hade vägarna varit väldigt slingriga till viss del också branta, men nu blev de oerhört branta, men Bruno rattade oss med stadig hand uppför. På ett ställe så fick vi sakta ner och köra runt en ENORM stenbumling som hade släppt från bergväggen, för bara tre veckor sedan. Mirakulöst nog blev ingen skadad, men som ni ser på bilden så är det helt sjukt att en så stort stenblock bara kan släppa från bergväggen. Vi kom slutligen fram till parkeringen till Trafalgar falls, och gick i ca 10 minuter innan vi kom fram till de dubbla vattenfallen. Det smala vattenfallet kallas Papa Falls och droppar ca 40 meter och det lilla, breda kallas Mama Falls och är ungefär 25 meter. Papa Falls kommer från en sjö uppe i regnskogen ovanför, och Mama Falls kommer från en flod. Tack vare regnet var båda vattenfall ordentligt stora och det dånade ordentligt från dem båda. Riktigt coolt!

 

När vi var klara, och ordentligt blöta från regnet, körde vi vidare mot Roseau igen. Och tro på fan i en av dessa sjukt branta nedförsbackar så får vi möte av en lastbil som bogserar en annan lastbil. Och vägarna är ju smala som bara den, utan några vägräcken. Men Bruno backade upp för backen igen så vi kunde mötas, men jag är väldigt glad att jag inte satt på den sidan av bussen som vätte mot stupet nedanför oss, haha. Det har varit rätt långa avstånd mellan varje ställe idag, så nu var klockan 11.30 och vi skulle vara klara vid 12. Men då vi inte fick tillfälle att bada i Emerald Pool så beslutade Cory och Bruno att de skulle bjuda oss på lite mer av Dominica, så vi körde genom huvudstaden Roseau och fick bland annat se botaniska trädgården där en av Roseaus mest populära sevärdheter ligger, nämligen Hurricane bus. Det är helt enkelt en gammal skolbuss som i slutet av 70-talet krossades av ett nedfallande träd under en orkan. Ingen kom till skada, men man lät trädet ligga kvar ovanpå bussen och nu är det ett populärt besöksmål. Vi klev aldrig ur bussen när vi körde förbi, så bilden jag fick är inte den bästa, men ändå lite häftigt. De tog oss slutligen upp till en fin utkiksplats där vi hade fin utsikt över centrala Roseau. Vid det här laget hade det klarnat upp (typiskt!) och temperaturen låg väl runt 27 grader. De skjutsade oss sedan tillbaka till fartyget och det var slutet på dagens utflykt.

 

Det dumma var att på söndagar är i stort sett allting stängt i hela Roseau, så nu fanns det inte så mycket kvar för oss att göra. Vi gick ombord igen för att äta lunch och då vi klev upp så tidigt så var vi vid det här laget väldigt trötta, så efter lunchen gick vi tillbaka till rummet och tog en tupplur på två timmar. När vi vaknade igen var klockan 15, och vi pallrade oss då upp för att se när vi seglade iväg från Dominica vid 15.30. Vi passade på att gå ett par varv uppe på promenaddäck, då vi idag ju har blivit skjutsade överallt och knappt rört på benen alls, känns det som. Vid kl. 17 gick vi på nästa destination talk, för att få tips om vad vi kan hitta på imorgon vid nästa stopp. Efter det började vi bli lite hungriga, så jag gick och tog lite nachos och guacamole och Fredrik tog en pizzaslice, så satte vi oss och spelade kort uppe vid poolen.

 

Vid 19.30 gick vi och såg en show med en så kallad mentalist, som är en sorts magiker som gör en massa förutsägelser och ”tankeläsning” på flera olika personer ur publiken. Väldigt häftigt och oerhört frustrerande såklart, då man inte har nån aning om hur han gör. Men det var coolt att se! Vid 20.30 var det klart och då hade vi bokat bord på en italiensk restaurang ombord som inte ingår i vårt pris. Vi kan äta mat som är inkluderad i tre restauranger, men det finns också andra som man får betala extra för. Och vi ville egentligen äta på en sådan imorgon, på Fredriks födelsedag, men när vi skulle boka bord imorgon så var det fullt på alla sådana här betalrestauranger. Så vi fick äta hans födelsedagsmiddag idag istället. De hade inget veganskt på menyn, men jag frågade gästservice igår och de sade att de skulle ha ordnat åt mig. Så av de fyra rätterna vi åt så fick jag friterad risottoboll, sallad med päron, risnudlar med vitlök och tofu med grillade grönsaker. Fredrik fick också friterad risottoboll, antipastitallrik, pasta carbonara och grillad fisk. Vi var oerhört mätta när vi gick därifrån och det fanns ingen plats för efterrätt.

 

Så när man trodde att Karibien inte kunde bli grönare så kom Dominica och bjöd oss på regnskog och vacker natur så det stod härliga till och vi är väldigt, väldigt nöjda med vår fina utflykt, trots att vädret såklart kunde varit bättre.

 

Njut av de fina bilderna från Dominica!

 

Det är alltid lika spännande att vakna upp och helt plötsligt befinna sig i ett nytt land. Igår var vi ju inte i ett nytt land, då ju Martinique tillhör Frankrike, men idag anlände vi till självständiga Saint Kitts och Nevis, och huvudstaden Basseterre. Precis som Antigua och Barbuda är Saint Kitts och Nevis uppdelade i två öar – Huvudön Saint Kitts och den mindre ön Nevis. Det bor ungefär 32 000 människor på Saint Kitts och 18 000 människor på Nevis, och vi lade till i hamnen på Saint Kitts. Idag var första dagen som vi hade bokat en utflykt med kryssningsbolaget. Priserna för att åka med deras anordnade turer är betydligt dyrare än att göra det själv, men vi ville ändå testa en sån här tur för att se om det var bättre än att bege sig ut på egen hand.

 

Så efter frukost skulle vi möta upp med resten av vår grupp i hamnen Port Zanté klockan 08.20 så det var tidig uppstigning imorse för att vara på plats i tid. Vi var kanske 45 personer i gruppen som alla skulle åka till samma ställe, så vi delade upp oss i tre minibussar och åkte iväg. Vi åkte först en liten sväng genom Basseterre där vår guide Elvis pekade ut olika historiska byggnader och landmärken inne i huvudstan. Därefter åkte vi längs med öns västkust i ungefär 45 minuter, och hamnade på turens första stopp Romney Manor och tillhörande Caribelle Batik. Romney Manor är en fastighet som historiskt har använts för odling av sockerrör och Caribelle Batik tillverkar diverse tygtryck med en speciell teknik. Det är såklart vackra färger på tygerna men inget som föll oss i smaken. Det som däremot gjorde det var en liten flaska av deras egenproducerade rom, som har lagrats på fat i hela 12 år! Så vi köpte med oss en liten flaska som vi får smaka så småningom.

 

Själva byggnaderna låg jättefint och lummigt i regnskogen och vi hade väldigt fin utsikt över havet. Vi skulle sedan samla gruppen för att gå på en tur genom regnskogen. Då Saint Kitts och Nevis har mycket regnskog så ville vi gärna gå på en tur genom regnskogen, vilket var varför vi bokade den här turen. Romney Manor och Caribelle Batik ingick i utflykten. Vi blev tilldelad vår guide, en 20-årig grabb vid namn Toko, som påbörjade vandringen med oss, och trots att man innan man bokade utflykten skulle se till att man var i god fysisk kondition, så var det ett par av pensionärerna som var med i vår grupp som knappt orkade stå upp i den 30-gradiga värmen redan innan vi hade börjat gå. Konstigt att man vågar riskera sin hälsa på det sättet. Hur som helst så började vi gå och först gick vi bara längs en stig som övergick till den skumpiga vägen vi hade anlänt med bussen på. Toko stannade till lite här och där och berättade om olika växter och fruktträd som växte runtomkring oss. Han hade med sig ett sockerrör som han använde som en vandringsstav, och han berättade att Saint Kitts och Nevis tidigare, precis som Antigua och Barbuda, exporterade sockerrör då det odlades i stor skala förr, men sedan några decennier tillbaka så exporterar man det inte längre. Så när han stod där med sockerröret frågade jag hur man äter dem, för vi såg att de såldes längs vägen i Antigua och Barbuda, och även på frukt- och grönsaksmarknaden i Martinique. Så berättade han att man skalar det och äter innanmätet och frågade om vi ville smaka, vilket vi såklart ville. Så han tog fram en kniv och skalade det träiga yttret och skar sedan av ett par centimeter stora bitar åt oss var. Och det är otroligt träigt, så det är omöjligt att tugga och svälja. Det påminner lite i konsistensen om ingefära, alltså mycket fibrer och väldigt träig. Smaken är söt och den är väldigt saftig. Så om man biter på den och suger ordentligt så får man ganska mycket saft som smakar sött, men inte alls så sött som sirap eller honung. Så det var såklart väldigt kul att ha provat färskt sockerrör!

 

Vi gick vidare en bit till och kom fram till ruinerna av ett gammalt romdestilleri där vi fick en liten kort historia om tidigare romtillverkning som har pågått där. Efter det så kom vi fram till den lite tätare delen av regnskogen och fick både lukta och känna på olika växter och frukter som Toko tog plockade åt oss. Väldigt kul! Det fanns också väldigt många lianer som hängde ner från träden, men som också växter upp från marken med egna rötter, och vid ett tillfälle så visade han hur man svingar i en lian, och självklart ville man prova det! Just den som vi testade var väldigt tjock, så det var inget snack om att den skulle gå av, men ändå kul att ha svingat i en lian i regnskogen!

 

Det var väldigt mycket svalare inne i skogen än utanför skogen, så det var väldigt skönt att vandra omkring där inne i ungefär 1,5 timme. När vi hade gått vår regnskogstur så samlades vi alla igen och fick svalka oss med guavajuice och även juice gjord på taggannona som är en frukt som växter här i Karibien. Har aldrig ens hört om taggannona förut men juicen var väldigt söt och god och det var kul att testa. Efter vår utflykt körde vi tillbaka mot Basseterre igen, och tragiskt nog såg vi en bilolycka på vägen där två bilar hade frontalkrockat och var helt förstörda. Vägarna här är väldigt slingriga och går längs med kusten, men hastigheten är inte allt särskilt hög, bara mellan 30-50 km/h, men det är klart att det blir stora skador om två bilar frontalkrockar, om så bara i 30 km/h. Vi kunde köra förbi olyckan, då den ena bilen stod på sniskan med bakre delen på bilen över vår körbana, och det var redan en ambulans på plats. Så mötte vi även ytterligare en ambulans och även en brandbil på vägen tillbaka. Har ingen aning om eventuella skador på människorna, men fronten på båda bilarna var helt krossade.

 

Vi kom tillbaka till Basseterre lagom till lunch och då hittade vi ett asiatiskt ställe där vi käkade starka chilinudlar med räkor respektive tofu. Supergott! Köpte också den lokala ölen Carib som både bryggs och tappas upp ett par kilometer utanför Basseterre. Så snacka om lokalproducerat! Efter lunchen strosade vi runt lite i Basseterre, som är en väldigt liten stad. Vi såg ett par landmärken inne i stan, och handlade lite snacks och öl på en supermarket innan vi gick tillbaka till fartyget igen. Efter en dag ute i 30 grader så var det riktigt skönt att slänga sig i poolen! Efter en liten stund vid poolen så gick jag till gymmet och tränade och var klar lagom till vi skulle lämna Saint Kitts och Nevis. Då spelade ett av fartygets liveband uppe vid poolen som vi lyssnade till en stund innan vi gick ner till rummet och duschade och gjorde oss klara för middag.

 

Maten ikväll var betydligt bättre än häromdagen och jag fick krispig blomkålstacos till förrätt och Fredrik tog bruschetta. Till huvudrätt åt Fredrik revbensspjäll och jag fick vegansk Shepherd’s Pie. Har aldrig ätit det innan men det var riktigt gott. Efter middagen så gick vi på en show i teatern där en kvinna sjöng ABBA-låtar, och det var riktigt bra. Idag är det också 80-tals fest uppe vid poolen som startade direkt efter ABBA-konserten, så vi gick upp dit efter en snabbvisit till rummet, och då var festen i full gång. Livebandet spelade gamla 80-talslåtar och 50 plussarna stod och svingade sina lurviga. Det är ju rätt coolt när man tänker på att man står vid poolen på ett fartyg, under bar himmel, mitt i Karibiska havet och lyssnar på livemusik. Man glömmer ibland bort att vi faktiskt befinner oss på ett flytande hotell, haha. Vi lyssnade på konserten en stund och ligger nu på rummet och ska snart släcka.

 

Saint Kitts och Nevis är den hittills minsta ön vi har besökt och även den som känns fattigast av de tre vi hittills har besökt. Det är såklart väldigt grönt och lummigt, men själva huvudstaden, i alla fall det lilla vi såg, är ordentligt sliten och det är rätt skräpigt på gatorna. Det är därför det är roligt att vi på alla tre öar vi har besökt hittills har tagit oss utanför huvudstäderna och har fått se mycket fin natur, då det finaste på ön inte alltid finns inne i stan.

 

Här kommer maaassor av bilder från vår dag i Saint Kitts och Nevis. Nattinatt!

 

Välkommen till Saint Kitts och Nevis!

 

Efter 2½ dag till havs var det äntligen dags för resans första stopp – Antigua och Barbuda! Den här lilla önationen med 100 000 invånare är uppdelad på två öar: Antigua (uttalas an-ti-ga) och Barbuda. På lilla Barbuda bor bara 1 600 invånare, och vi anlände till huvudön Antigua och huvudstaden St. John’s vid 8-tiden imorse. Vi gick och åt frukost vid 08.30, och vi skulle åka härifrån vid 17.30 så vi kände inte att vi hade bråttom att springa i land.

 

Vi gjorde oss i ordning och satte fötterna i land vid 10-tiden. Vårt stora fartyg stod ankrad vid en lång betongpir och när vi hade gått ner för den så kom vi fram till en gata kantad med massor av olika butiker och ett band stod och spelade på oljefat som en välkomstkommitté. Väldigt karibiskt. Vi gick upp längs med gatan och såg på avstånd katedralen St. John’s Cathedral, så vi gick på de smala trottoarerna mot den. Husen i St. John’s (och i hela Antigua visar det sig) är väldigt färgglada, så det bidrar till att stan känns väldigt spännande. Precis som vi upplevde i Nassau på Bahamas så finns det också massvis av slitna hus och kvaliteten på vägarna och trottoarerna lämnar en del att önska, men det är såklart väldigt charmigt. Vi kom till slut fram till katedralen men vi gick inte in då vi mest bara ville se den från utsidan. Katedralen byggdes redan på 1680-talet men har renoverats och byggts om ett par gånger och i den har sett ut som den gör idag sedan 1845. Den ligger på en kulle så på en väldigt fin plats i huvudstaden.

 

Efter en liten promenad genom St. John’s gick vi tillbaka till gatan vi anlände till för att hitta en taxi. Vi gick ju på ett så kallat ”Destination talk” här om dagen, där en ur besättningen berättar om de kommande platserna vi ska stanna på. Så tack vare det fick vi en del tips om vad vi kan besöka. Dessutom hade Judit tipsat oss om en fin strand, då även hon har varit på Antigua när hon kryssade för ett par år sedan. Så vi ryckte tag i en taxichaufför och berättade var vi ville åka, och han sa att det inte var några problem, men han ville ha med några till, så han kunde fylla upp sin minivan. Så medan han raggade fler kunder så stod vi och väntade och till slut hade han fått ihop 10 personer. Så då följde vi med honom till hans van men när alla hade satt sig så stänger han dörren och går iväg igen. Vi väntar en stund och då kommer han tillbaka med ytterligare tre personer. Så vi var 13 personer som åkte iväg med vår taxichaufför, tillika guide ”Rough Neck”. Ja, han kallades så, och det var lite oklart varför, men han sade att hans riktiga namn var David. Så det var vi två, ett amerikanskt par, ett par från Frankrike, ett annat från Kanada (tror jag, då jag hade lite svårt att förstå deras franska, och kanadensisk franska låter helt olik den franska franskan), ett par från Indien och de sista tre kom från Brasilien.

 

Så vi körde iväg söderut och stannade först på en liten utsiktsplats och körde sen vidare mot Nelson’s dockyard som är ett gammalt båtvarv som användes av brittiska flottan på 1800-talet. Där finns ett litet museum som har en del artefakter från olika fartyg som har reparerats på varvet. Hela varvet låg väldigt fint och nu är det en vanlig båthamn och det ligger en hel del feta båtar där om man säger så. Vi stannade här i 45 minuter innan vi skulle åka vidare och under tiden passade vi på att köpa varsin dricka i en liten butik. Vi valde först varsin San Pellegrino-dryck men när vi skulle betala visade det sig att det skulle kosta 6 euro styck! Så när vi frågade vad en vanlig läsk skulle kosta så kostade de hälften så mycket så det fick bli varsin Sprite istället. Helt galet att behöva betala 130 kronor för två dryck…

 

Vi samlade ihop gruppen igen och körde vidare upp till Shirley Heights som är utsiktsplatsen som vi verkligen ville åka till, då man har en fantastisk utsikt över just Nelson’s Dockyard och hela viken Freeman’s Bay. I mitt första blogginlägg om den här resan så lade jag upp en bild på just detta, så ni kan ju kolla det inlägget och jämföra med min bild från idag och se vilken som är bäst, hehe. De är i stort sett identiska. Här ser ni den. Efter fotostoppet vid Shirley Heights åkte vi vidare till ytterligare en utsiktsplats kallad The Blockhouse där det finns ett gammalt stenfort som förr användes av brittiska flottan för att kunna övervaka både Atlanten och Karibiska havet. Vi stannade egentligen bara vid utsiktsplatsen och det var ordentligt blåsigt från Atlanten. Guiden berättade att på en utav uddarna vi såg har Eric Clapton sitt sommarhus. Snarare sommarpalats…

 

När vi hoppade på den här turen så sade Rough Neck att det skulle ta ungefär 2,5 timme, och det hade det nästan gått nu och nu var nästa stopp stranden Jolly Beach i Jolly Harbour. Det tog dock en stund att köra till just den stranden som vi ville åka, och som Judit hade rekommenderat, så vi kom fram dit vid 14.30, så nu var vi ordentligt hungriga. Han släppte av oss som ville stanna på stranden och körde tillbaka de andra, (kanadensarna och indierna) till St. John’s igen. Alla vi i gruppen kom nämligen inte med samma kryssningsfartyg då det låg tre stycken i land samtidigt, och alla skulle avgå vid olika tid. Vi bestämde att han skulle komma tillbaka och hämta oss vid 16.15 då vår båt skulle gå 17.30 och det tog bara 30 minuter att köra tillbaka till St. John’s. Så vi gick ner mot stranden och tog varsin solstol och gick sen till den närliggande beachbaren för att äta lunch. Vi köpte varsin burgare och öl och åt och betalade snabbt som attan för att vi skulle få njuta av stranden en stund innan vi skulle få skjuts tillbaka. Så vi lämnade restaurangen, bytte om och slängde oss i Karibiska havet. Vattnet var väldigt svalkande och skönt vilket var najs efter en hel förmiddag i 28 gradig värme. Jolly Beach var verkligen så himla fint och vattnet var helt turkosa, som ni kan se på bilderna.

 

Vid 16-tiden packade vi ihop oss och mötte upp med Rough Neck och våra övriga resenärer för skjuts tillbaka till St. John’s. Vi kom fram i god tid och betalade ynka 35 dollar per person för dagens tur. Vi trodde ju egentligen bara att vi skulle få skjuts till Shirley Height och Jolly Harbour, som var de enda ställena vi ville stanna vid, men vi fick ju desto mer. Så trots att mycket har varit dyrt den här resan hittills så var det här väldigt prisvärt. Vi strosade sen i sakta mak genom stan och kom ombord på båten i god tid innan avfärd.

 

Då vi åt lunch så himla sent så var det ingen brådska att äta middag, så vi duschade och hängde på rummet ett tag innan vi klädde på oss för att gå att äta middag. Tyvärr blev middagen ingen hit idag, då både min sallad med grillad tofu och pasta med tomatsås var väldigt tråkiga. Även Fredriks räkcocktail var inte mycket att hurra för, så det enda som var bra ikväll var Fredriks pasta. Vi hade först tänkt vara med på en quiz ikväll men skippade det och gick till fartygets lilla butik och köpte varsin påse chips (för 6 dollar styck…) och ska strax titta på en film på rummet.

 

Vi har fått väldigt mycket information om Antigua och Barbuda idag av Rough Neck, bland annat att det växer massor av både mango, kokosnötter, svart ananas (den heter bara så, den är inte svart) och kakao på ön. Tidigare har det också funnits sockerrörsodlingar då man förr exporterade sockerrör, men det gör man inte längre. Något annat som blev uppenbart när vi kom är att man kör på vänster sida, och det är ju för att det är en gammal brittisk koloni. Valutan i Antigua och Barbuda är Eastern Caribbean dollar, som är ungefär en tredjedel av den amerikanska dollarn. Samma valuta finns även i följande karibiska önationer: Dominica, Grenada, Saint Kitts och Nevis, Saint Lucia och Saint Vincent och Grenadinerna. Den används även på några andra karibiska öar, som inte är självständiga länder, så som Montserrat. Det är väldigt grönt och lummigt på hela ön, och även om vissa hus är rätt fallfärdiga så är det en välkommen syn att de flesta hus är väldigt färgglada och många av husen är också pyttesmå! Såg flera hus med altan och parkering för bilen men själva huset är knappt mer än 20 kvm! Väldigt lustigt.

 

Här kommer massor av bilder från vår fina dag på Antigua och Barbuda!

 

Då var det helt plötsligt ett nytt datum, ny månad och nytt år! Då vi släckte så sent igår så sov vi ut imorse och vaknade inte förrän 09.30. Vi skippade restaurangen som hade frukosten på en meny, och mycket riktigt så var det en enorm buffé uppe på däck 16, samma som vi har ätit lunch vid varje dag. Det finns huuur mycket mat som helst, så vi plockade på oss allt möjligt. Betydligt bättre än larvet att sitta ner och beställa frukost från en meny. Det är helt annat att beställa lunch eller middag från en meny men att få en ”restaurangupplevelse” när man ska äta frukost är i min mening bara larvigt och överdrivet.

 

Även idag gick vi vid 10.30 på en presentation om stopp nr. 3 och 4 vi ska göra på resan. Det blir ju inte än om ett par dagar, men bra att vara förberedd på vad man kan hitta på på öarna vi ska stanna. Efter presentationen gick vi upp till poolen och där har vi legat heeela dagen. Vid 13.30 gick vi till lunchbuffén och nu när vi hittade de andra två tredjedelarna av den så blev det inte tacos idag, utan jag tog två olika indiska grytor med ris och Fredrik tog sig en burgare med pommes. Man blir ju dock lite av en buffé-torsk och vill prova allt och bara hämta liiite till bara för att det finns tillgängligt. Tankar som ”vi har ju betalat för det”, ”du får äta hur mycket du vill” och ”det vore ju synd om det slängs” gör att man ju kan äta upp hela sin kroppsvikt på den här resan. Gott är det ju såklart, men man får ändå försöka äta med måtta.

 

Vid 16.30-tiden lämnade vi poolen och gick tillbaka till rummet för att duscha. Jag gick sen till strykrummet och strök lite kläder och så planerade vi lite hur vi ska spendera dagen på vårt första stopp imorgon. En stund senare åkte vi upp till däck 18 där de har promenaddäck, där sju varv är lika med en mile, alltså 1,6 km. På däck 18 finns även en liten golfbana, en basketbana och en sorts tennisbana, men man spelar med mindre racket och innebandylikande bollar. Under vår promenad var det en väldigt fin solnedgång som vi lyckades fånga. Känns ju lite bisarrt att promenera runt ett stort jädra fartyg och spela lite golf mitt ute i havet. Men vi ska inte klaga!

 

Efter våra sju varv så gick vi ikväll ner till bufférestaurangen då ingen av oss kände för att göra oss i ordning för lite mer finare middag, och då är det skönt att man bara kan gå dit. Varje dag visar de filmer på den enorma storbildskärmen ute vid poolen, och vid kl. 19 gick vi ut dit, där de hade ställt i ordning solsängarna med sköna madrasser och filtar, och såg på Top Gun: Maverick medan vi drack varsitt glas och åt popcorn som vi hämtade precis i närheten. Kändes riktigt mysigt att ligga där med den mörka himlen ovanför sig och titta på en superbra film på storbild mitt ute i Karibiska havet. Det är inte varje dag man får ha det så!

 

Filmen var slut vid kl. 21 och då gick vi till rummet en stund för att vid 22.30 ännu en gång se komikern Kivi Rogers. Den här gången var det 18-års åldersgräns på föreställningen och rummet där föreställningen hölls var helt fullpackat, till skillnad från när vi såg honom häromkvällen. Föreställningen var verkligen inte rumsren, men sjukt rolig! Efter det gick vi tillbaka rummet och nu ligger Fredrik och kollar på basket på tv.

 

Imorgon är alltså vårt första stopp på vår 10 dagars kryssning så det ska bli spännande att se vad den här ön har att erbjuda.

 

Nattinatt!

 

Ny dag, ny drink

 

I natt ställde vi om klockan en timme framåt, då vår rutt just nu tar oss sydöst i Karibiska havet. Så just nu är vi fem timmar efter svensk tid. Igår frågade vi kundservice var och när frukosten skulle serveras, och vi fick namnet på restaurangen, och att det skulle vara mellan 7 och 9. Så vi var uppe strax efter kl. 8 och hittade vår restaurang där frukosten beställdes via en meny istället för buffé. Det fanns ingenting för mig, förutom frukt och bröd, så jag beställde frukt och två bagles, och det tog ytterst lång tid att få maten, så jag hann bli ordentligt hungrig innan maten kom. Under tiden vi väntade kom det ett amerikanskt par och satte sig vid bordet bredvid oss, och precis som man kan förvänta sig av amerikaner så började de prata med oss och fråga var vi är ifrån osv. Hemma är ju sådant ”beteende” nästan otänkbart, men när man väl börjar prata så är det ju faktiskt ganska trevligt. Så trots att vi hade ätit upp så satt vi kvar en stund och pratade med dem, vilket var väldigt trevligt.

 

Efter vi hade borstat tänderna gick vi på en informationsstund med en ur besättningen, som berättade om de kommande två stoppen, som vi kommer göra 2:a och 3:e januari. Var vi kommer stiga i land då får ni se, hihi. Det var väldigt bra och informativt och vi fick många tips. Vi tog sedan en sväng upp till däck 17 för att spana in gymmet, och därefter gick jag och bytte om och upp dit och körde ett träningspass på lite mindre än en timme. Fredrik satte sig vid poolen och läste under tiden. Det är rätt speciellt att springa på löpbandet och stå och lyfta vikter när Karibiska havet glider förbi utanför fönstret. När jag var klar med träningen gick jag och duschade och sen var det dags för lunch.

 

När vi kom igår så serverades en buffélunch med väldigt många olika alternativ, och det var samma alternativ idag också, så även idag åt jag tacos. Men när vi sitter och äter så ser vi folk komma med helt annan mat på sina tallrikar än den vi hade ätit, så när vi hade ätit upp så gick vi lite längre ner mot från var vi satt och där hittade vi ju två till bufféer med alltifrån en hamburgerstation till indiskt till allt annat där emellan. Även om maten vi har ätit nu i två dagar har varit bra så är det ju såklart kul att variera sig, och det var ju tur att vi upptäckte detta efter två dagar, och inte efter nio dagar eller nåt. Så imorgon kommer vi ju testa den andra delen av buffén. Vår servitris från middagen igår stod förresten vid entrén till lunchbuffén idag och hon kände igen oss så vi passade på att fråga henne om det även serveras frukostbuffé där, vilket hon sa att det gjorde. Då är det ju väldigt konstigt att kundservice sade att frukosten serverades i den restaurangen där vi var imorse, utan att ge några andra alternativ. Så förhoppningsvis är buffén bättre än utbudet där vi åt imorse.

 

Efter lunch gjorde vi oss klara för att hänga uppe vid poolen. Trots att det var blåsigt så var det varmt i solen, och enligt informationen vi fick från besättningen idag så har det varit 28 grader ute. Så vi hängde uppe vid poolen i ett par timmar, tog ett glas, tog ett dopp och bara hade det gött. Det känns inte direkt som att det är nyårsafton idag, utan vi har behövt påminna oss själva om det flera gånger.

 

Vi tog oss sen ner till rummet och tog det lugnt en stund innan vi klädde upp oss i våra finaste nyårskläder och gick sen till en av båtens många barer och tog ett glas. Det var så roligt att se att i stort sett alla andra gäster var uppklädda till tänderna. Det var väldigt mycket paljetter och glitter om man säger så. Vi gick sen för att äta middag där jag tog tomatsoppa till förrätt och Fredrik tog carpaccio. Till förrätt tog jag pasta med pumpa och Fredrik tog surf n turf, alltså oxfilé och hummer. Till efterrätt tog vi båda champagnesorbet med jordgubbar. Fint ska det väl ändå vara på nyårsafton!

 

Efter middagen så var vi med på en quiz om händelser som har ägt rum under 2024. Det var allt mellan himmel och jord men vissa frågor var ganska svåra, så vi fick 10 rätt av 20 möjliga. Nu var klockan runt 22.30 och nedräkningsfesten skulle börja vid 23.30 så vi satte oss och spelade kort fram till dess. Då gick vi ut på pooldäck och köpte varsitt glas Prosecco och lyssnade till livebandet som spelade vid poolen. Det är väl ingen hemlighet att det är väldigt många pensionärer och gamla människor ombord, då kryssning är ett populärt sätt att resa för den generationen. Så bandet spelade både lite äldre, mer klassiska låtar, och det är ju ändå rätt gulligt när man ser tanter och gubbar som har svårt att gå, står på stället och böjer på knäna i takt till musiken. Vid tolvslaget blev det såklart gemensam nedräkning och vid midnatt så ljöd fartygets höga tuta och sedan började bandet spela mer klubbmusik. Bandet höll på till 00.30 och vi stod och lyssnade till dess och på den halvtimmen så hade de flesta gamlingarna droppat av, men enligt fartygets program så skulle festen fortsätta till kl. 02. Men vi gjorde som alla pensionärer och gick och nu är klockan 01.30 så det är verkligen dags att släcka.

 

Det har verkligen varit en annorlunda nyårsafton men en väldigt trevlig sådan. Jag har ju varit utomlands på fyra nyårsaftnar, 2004-2005 i Rom, 2009-2010 i Australien, 2014-2015 i Indonesien och nu. Och gemensamt för dessa resor har varit att det inte alls har känts som nyårsafton utan man får påminna sig själv hela tiden. För det är ju inte varje år man spenderar nyårsafton vid en pool med en drink i handen för att sedan skåla in det nya året på ett kryssningsfartyg i Karibiska havet! Det var verkligen en upplevelse.

 

Tack för i år, 2024!

 

Snacka om utsikt från gymmet!

 

Imorse vaknade vi av oss själva vid 07.30 och redan innan frukost gick vi ut från hotellet. Vår hyrbil är från Hertz och idag skulle vi ju lämna tillbaka bilen, och när vi googlade vilken den närmaste Hertz från hotellet var så sade den Fort Lauderdales flygplats. Men när vi var på väg hem från middagen igår så såg vi att det låg en Hertz bara snett mitt emot hotellet. För att slippa åka till flygplatsen, som dock bara ligger 20 minuter från hotellet, så tänkte vi att vi kunde gå in där och fråga om det gick bra att vi lämnade tillbaka den där istället. Enligt Google skulle de öppna kl. 8, men när vi var där vid 8.20 så stod det på dörren att de öppnade kl. 9. Så vi gick tillbaka till hotellet och åt frukost och gick sedan tillbaka till Hertz när vi var klara vid 9. Men när vi kommer dit säger kvinnan i kassan att de inte alls är Hertz, utan att de är Hertz-Uber som inte har något med ”vanliga” Hertz att göra. Så de kunde med andra ord inte hjälpa oss. Det är ju väldigt märkligt att de då har en enorm skylt utanför med Hertz logga, och det inte nånstans står Hertz-Uber.

 

Men vi gick tillbaka till hotellet och packade in oss i bilen för att åka och köpa en kostym till Fredrik, då ju han glömde sin i Orlando. Vi hade tittat upp att varuhuset Macy’s låg bara en kvart från hotellet, så vi kom dit ett par minuter innan de öppnade kl. 10. Trots att inte vår kryssning skulle avgå förrän kl. 15 så var ju det här ett stopp vi inte hade räknat med idag, så jag var ganska stressad. Men då vi i stort sett var själva i hela varuhuset så fick Fredrik snabb hjälp på herravdelningen och på 20 minuter hade han hittat både kavaj, kostymbyxor och skärp. Även väldigt tacksamt att de hade mellandagsrea så han fick allt med 50 % rabatt.

 

Lämnade Macy’s och körde mot flygplatsen för att lämna av bilen. Vi följde bara skyltarna mot Rental cars och körde bara in i garaget där det kom en man och gjorde en snabbkoll av bilen medan vi lastade ur väskorna och sen var det bara att gå. Väldigt smidigt. Från flygplatsen beställde vi en Uber som vi fick vänta på i kanske 30 minuter, för att åka mot Port Everglades, som är hamnen där alla kryssningar i Fort Lauderdale utgår ifrån. Vår Uber-chaufför var en suuuuupertrevlig man i 60-års åldern från New York och vi pratade om allt och inget under den halvtimmen det tog att köra oss till hamnen. Han hade väldigt mycket att säga om USA:s kommande president, och inte ett enda ord var positivt. Det var väldigt intressant att lyssna på honom och höra hans syn på både politik men även många andra saker vi pratade om.

 

Vi kom fram till hamnen ungefär 2,5 timme innan båten skulle avgå. Man bär inte upp sina väskor till rummet själv, utan de lämnar man av direkt när man anländer till hamnen. Därefter fick vi genomgå säkerhetskontroll och sedan checkade vi in, där vi fick vår Medallion, som är en liten tagg som fungerar både som rumsnyckel, identifikation och betalning ombord. Väldigt smidigt! De var redan märkta med våra namn och det roliga är ju att Fredrik heter Carl i förstanamn och Fredrik i andranamn, så på hans tagg står det Carl, haha. Så för en gångs skull är mitt namn helt rättstavat, medan Fredriks inte är det. När vi kom ombord så var inte våra väskor vid rummet ännu, men vi kollade bara in rummet, som är ett litet rum utan fönster på däck 11 av 19, innan vi gick för att hitta lunchrestaurangen. Lunchen bestod av en enorm buffé och vi plockade på oss allt möjligt och tog sedan en vända runt fartyget innan vi gick tillbaka till rummet där nu våra väskor hade kommit. Vi packade upp och tog oss sen upp till pooldäck till kl. 15 när vi nu skulle segla ut från hamnen. De höll en liten show med dans och sång med de som jobbar som underhållare ombord och vi vinkade hej då till Fort Lauderdale. Vårt fartyg heter Enchanted Princess och är hela 330 meter lång och har plats för 3 660 passagerare och 1 350 i besättningen. Så det är en ordentligt stor båt, om man säger så!

 

Vi gick sen ner till rummet igen och bytte om till badkläder och gick upp till poolen en stund. Det finns två pooler, där den ena är endast för vuxna, så vi valde den för att slippa barn som springer runt. Solen hade börjat gå ner så det var inte jättesoligt, och det blåser ju rätt mycket när man börjar komma ut till havs, men vi tog oss varsitt glas och satte oss sedan i en av båtens många bubbelpooler en bra stund innan vi gick tillbaka till rummet och duschade.

 

Gjorde oss i ordning och gick sedan till en stand up-show med komikern Kivi Rogers som var riktigt rolig. Därefter gick vi och åt middag där jag åt fransk potatissallad till förrätt medan Fredrik tog vitlöksräkor. Till huvudrätt åt jag pasta med aubergine- och tomatsås och Fredrik tog friterad kyckling. Till efterrätt åt vi varsin bit cheesecake. Efter middagen gick vi på en magishow med magikern RJ Cantu. Han var bra, men inte den bästa jag har sett faktiskt. Sen gick vi tillbaka till rummet och nu är det dags att sova, då det har varit en lång dag.

 

Kryssningslivet är ju väldigt lyxigt och på 3 500 passagerare är det 1 350 i besättningen så man behöver inte gå särskilt långt för att få assistans. Alla i besättningen är superhjälpsamma och jättetrevliga och en stor skillnad från när vi var på kryssning sist, vilket i och för sig är nio år sedan, är att man styr väldigt mycket via rederiets app. Allt från var man kan äta till vilka aktiviteter man kan sysselsätta sig med, och även beställa saker och kommunicera med kundservice. Hittills har vi beställt badrockar och extra galgar till rummet, och nu ikväll hade vi dåligt med dricksvatten, så då bara gick vi in på appen och beställde en 1,5-liters flaska som en i besättningen kommer med till dörren. Mycket är redan inkluderat i priset, men somliga saker får man betala extra för. Men det är ändå en väldigt en smidig tjänst och det känns extra lyxigt. Frukost, lunch och middag är inkluderat i särskilda restauranger, och utöver det kan man gå till någon av båtens 13 (!) andra restauranger. På dem behöver man däremot betala. Det enda vi inte har inkluderat i vårt pris är alkohol och övrig dryck, men om man skulle valt deras dryckespaket som behöver man dricka sju eller fler enheter per person för att det ska löna sig. Och i och med att vi ju kommer göra massa utflykter framöver så kommer vi ju inte vara ombord på båten så mycket varje dag, så då kändes det väldigt ovärt att betala så mycket för drycken. Vatten är såklart alltid gratis, dock.

 

Imorgon kommer vi vara ute till havs hela dagen, och vi får se hur vi ska spendera dagen innan vi avslutar 2024 med dunder och brak vid tolvslaget!

 

Nattinatt!

 

 

 

Imorse bestämde vi oss för att skippa den skrala och dyra frukosten på hotellet och gick istället rakt över gatan till Subway och tog varsinn macka istället. Vi checkade sedan ut från hotellet i Orlando och styrde bilen österut mot Merritt Island som huserar Kennedy Space Center. Kennedy Space Center är ett utställningskomplex och informationspark tillägnat allt som har med rymden att göra, men med fokus på amerikanernas prestationer. Det tog oss ungefär en timme att köra dit från Orlando så efter att vi löst biljetter började vi strosa runt i parken.

 

Parken har olika delar där vi började med att kika på en film om vilka amerikaner som har varit i rymden, och det är nästan 380 stycken (!) och den första, Alan Shepard, var där redan 1961. I och med fokuset på de amerikanska astronauterna så såg vi aldrig Christer Fuglesangs namn nånstans, men Sverige finns representerade som en av 15 flaggor tillhörande nationer som har varit på den internationella rymdstationen ISS. Det fanns 15 flaggor på Kennedy Space Center, men efter att vi kollade upp det efteråt så har även Brasilien tillkommit, så det är totalt 16 länder som har varit på ISS. Det är dock närmare 50 nationer som har varit i rymden, men inte alla har varit på ISS.

 

I parken finns också vad de kallar Rocket Garden, som är en utställning av massor av olika raketer, både de som har transporterat astronauter men även satelliter. Där var det väldigt fint, och de hade flera bord och bänkar, så vi gick och köpte oss lunch bestående av varsin bowl och smoothie och satt bland raketerna och åt.

 

Så vi har sett allt från raketer, rymddräkter, rymdkapslar och sett hur det ser ut på en del inne på ISS. Men det coolaste var ändå att se den riktiga rymdfärjan Atlantis. Den byggdes 1985 och gjorde otroliga 33 resor upp till rymden, innan den pensionerades 2011. Så den hänger alltså i en av hangarerna på Kennedy Space Center. Riktigt coolt att se den så nära inpå och trots att man fattar att alla rymdfärjor och raketer är stora så fattar man inte riktigt hur stor den är på riktigt förrän man står intill den. Det blir också lite mer verkligt när man ser de svarta sotmärkena på den efter alla gånger den har trätt in i atmosfären och påverkats av värmeutvecklingen på nästan 4 000 grader.

 

Så fastän jag tycker att det är rätt onödigt att åka till rymden och utsätta sig för alla riskerna förenat med det, så var det ändå väldigt coolt att se allt vi har sett idag. Jag hade egentligen inga förväntningar på vad centret kunde erbjuda, men jag blev verkligen positivt överraskad, och vi är båda väldigt nöjda med dagen.

 

Efter fyra timmar på centret så satte vi oss i bilen och körde söderut. På vägen stannade vi till på varuhuset Walmart som ni säkert har hört talas om. Trots att det här är fjärde gången vi är i USA så har ingen av oss varit där, och vi skulle ändå köpa lite bilsnacks så vi stannade till på ett Walmart i Cocoa. Storleksmässigt var just det Walmartet på kanske 2-3 gånger större än ett Ica Maxi, men det galnaste är ju storleken på vissa av deras förpackningar... Se nedan för bildbevis, haha.

 

Vi köpte lite bilsnacks och passade även på att tanka innan vi körde vidare mot Fort Lauderdale där vi ju ska gå ombord på vårt kryssningsfartyg imorgon! Resan ner tog ungefär 2,5 timme och jag rattade bilen utan incidenter. När vi började närma oss Palm Beach så ökade antal filer till 5-6 stycken, vilket var tur, då det helt plötsligt låg en jävla stol längs vägen. Jag fick tvärnita och byta fil och kanske 100 meter längre fram höll en bil med öppet flak på att backa för att hämta upp stolen han hade tappat. Jävligt tur att vi inte låg bakom den bilen när han tappade själva stolen, och jävligt tur att jag såg den. Undra hur det gick för honom när han började backa på den femfiliga motorvägen...

 

Vi hittade till vårt hotell som ligger i södra Fort Lauderdale och parkerade i deras garage och gick sen och checkade in. Det visade sig att vi har fått ett handikapprum för det är helt enormt! Rummet är större än vårt vardagsrum hemma, haha. Packade upp litegrann innan vi gick bara runt hörnet till en restaurang vi hade kollat upp på förhand och käkade vedugnsbakad pizza. Servitrisen var supertrevlig och när hon frågade oss vart vi var ifrån så visade det sig att hon var väldigt berest för att vara amerikan, och hade bland annat varit i Köpenhamn.

 

Imorgon går vi som sagt ombord på vårt kryssningsfartyg som seglar ut från Fort Lauderdale vid kl. 15. Man behöver vara där ungefär två timmar innan och innan dess behöver vi åka till en butik som säljer kostymer, då Fredrik klantigt nog glömde sin kostym på hotellet i Orlando, då han hade hängt upp den i garderoben...

 

Förutom den kvarglömda kostymen så är det också jävligt störigt att det är något problem med blogg.se när man är använder wifi. När man försöker logga in får man ett felmeddelande som säger att man har blivit blockerad för att man försöker komma åt hemsidan på ett "otillbörligt sätt". Jag har mailat till kundservice då det är helt oförståeligt varför det inte skulle funka. Så jag har hittills kunnat blogga genom att använda min telefons 4G uppkoppling, men jag kommer ju inte ha någon 4G när vi är ute till havs. Så trots att vi har skaffat wifi på båten så kanske jag inte kommer kunna blogga. Jag kommer ju kunna lägga upp bilder på Facebook och Instagram utan problem, och jag kommer att skriva ett blogginlägg varje dag, men det är inte säkert att jag kommer kunna posta på bloggen. I sådant fall så får jag lägga upp 10 inlägg direkt efter varandra så snart vi är tillbaka igen. Tråkigt, men så får det bli om inte kundservice hinner svara mig innan dess.

 

Puss och kram!

 

Trots att en stor motorväg går precis utanför hotellet och att hotellet i allmänhet är väldigt lyhört så sov vi ändå hela natten och var uppe vid 08-tiden. Det här hotellet är större än det vi bodde på i Miami, så vi tänkte att frukosten här lär vara bättre än i Miami. Men icke. Även här erbjöds bacon, äggröra, stekt potatis, bagles och inlagd frukt (inte ens färsk frukt som på förra hotellet). Inte så mycket för mig att äta, med andra ord. Dessutom kostade det 14 dollar per person...! Men frukost måste man ju ha så jag plockade på mig det jag kunde äta och så betalade vi för oss båda trots att det var sjukt ovärt.

 

1,5 timme senare hade vi bokat en plats på hotellets gratisshuttlebuss för att ta oss till nöjesparken Universal Studios Orlando. Vårt hotell ligger bara ca 10 minuter därifrån och det var väldigt smidigt att ta bussen som stannar precis utanför hotellet och som släppte av oss precis vid entrén till nöjesparken. När vi kom fram var vi självklart tvungna att gå igenom säkerhetskontroll (USA alltså...) och sen gick vi vidare mot parken. Innan man kommer in i själva parken så kommer man till nåt de kallar City Walk, som är ett rätt stort område med massor av restauranger och butiker. Så även om man inte ska in i parken så kan man åka dit och få lite nöjesparkskänsla.

 

Vi hade såklart förköpt biljetter och kön för att komma in i parken var inte så lång. Så vi var inne i parken ganska prick kl. 10. Trots att vi betalade enorma summor för att komma in i parken så kommer man inte ens in i hela parken. För Universal är nämligen uppdelat i två olika parker: Universal Studios och Island of Adventure. Vårt mål med dagen var såklart att besöka The Wizarding World of Harry Potter, och den ligger förvirrande nog i båda parker. Men i Universal Studios finns Diagongränden och Gringotts och i Island of Adventure finns Hogsmeade och självaste Hogwartsslottet. Vi kollade runt väldigt mycket innan vi bestämde oss för vilken av de två vi skulle gå in i, men enligt recensioner på nätet så sade de flesta att det är Island of Adventure-parken som är allra bäst ur Harry Potter-synpunkt. Så vi gick in i vår park för dagen som består av flera delar: Marvel, Toon Lagoon, Kong: Skull Island, Jurassic Park, The Wizarding World of Harry Potter, The Lost Continent och Seuss Landing. Varje del representerar en filmserie, och det är flera av dem som jag aldrig har sett filmer från. Jag har sett några Marvel-filmer, men är inte något stort fan, så den delen gick vi ganska raskt igenom. Harry Potterdelen var såklart vårt mål, och särskilt berg-och-dalbanan Hagrid's Magical Creatures Motorbike Adventure. Den visste vi på förhand att den är enormt populär, men också värd att vänta på, så trots att väntetiden var löjliga 120 minuter, så ställde vi oss ändå i kön. Det tog oss "bara" 90 minuter, men jädrar vad det var värt det för berg-och-dalbanan var sjukt rolig! Det är ju över på bara ett par minuter men den var riktigt rolig.

 

Efter åkturen letade vi reda på lite mat och lagom till att vi satte oss på en bänk och åt vår kebab med hummus så började det regna... Det regnade inte särskilt mycket men ändå störigt att bli blöt när man åt. Fredrik hade i stort sätt ätit upp när regnet kom så han gick och ställde sig under ett tak medan jag kröp in under en buske och ät upp min vegokebab, haha. Synd att Fredrik inte tänkte på att ta en bild på mig. Lagom till att vi hade ätit upp så gick vi runt resten av parken för att se vad som erbjöds, och till slut var vi framme vid entrén till parken. I Marvel-delen fanns en berg-och-dalbana som vi såg direkt när vi kom in som vi ställde oss i kön till. Det skulle vara nån sorts Hulken-tema på berg-och-dalbanan och trots att jag inte har sett Hulken-filmerna så är det ju alltid kul med berg-och-dalbana. Vi stod i kön i typ 40 minuter innan de ropar ut i högtalarna att de hade fått någon sorts tillfälligt fel som de inte visste hur lång tid det skulle ta att lösa. Så vi, tillsammans med de flesta runt oss, satte oss ner på golvet för att vänta. Vi väntade i 15 minuter tills vi sket i det och gick ut. Vi hade ju inte hela dagen på oss. Och tro på fan att bara ett par minuter efter vi hade gått ut så såg vi att de började köra igen... Jaja, så kan det gå.

 

Efter icke-turen i berg-och-dalbanan påbörjade vi varv nummer två och kollade mer noggrant på varje del av parken. Jurassic Park var såklart väldigt coolt med den stora entrén som ser ut precis som i filmerna. Och Harry Potterdelen var även den väldigt fin och flera av butikerna från filmerna, så som Ollivanders och Honeydukes kunde man gå in i och köpa sig en trollstav och godis. Hogwartsslottet är ju också jädrigt coolt att se, där det ligger på en liten höjd. Det är dock lite tråkigt att man ser tydligt att det är i miniatyr och att man inte kan gå runt inne i det, så som man kanske hade önskat. Däremot så har de en interaktiv åkattraktion inne i slottet och under tiden man väntar så går man igenom olika delar av slottet och får bl.a. se klassrummet de har Försvar mot svartkonster i, Dumbledores kontor och Gryffindors uppehållsrum. Kötiden på lite mer än en timme kändes inte så lång när det finns så mycket att titta på. Vi visste faktiskt inte exakt vad det skulle vara för sorts åkattraktion när vi ställde oss i kön, och innan vi gick in frågade vi om man kunde ha sin mobil och andra lösa föremål på sig, och de sade att det gick bra. Så båda två hade våra solglasögon på huvudet och jag satte mig på min mobil när vi startade åkturen. Dock fick vi spänna fast oss precis på samma sätt som när man åker en berg-och-dalbana som går upp och ner, vilket var lite skumt om det nu gick bra att ha lösa föremål på sig. Åkturen var simulerad som att man åkte efter Harry när han spelar quiddich så det var bl. a. robotdementorer, spindlar och en drake blandat med filmprojiceringar på en stor skärm, där sätet skakade och det kändes som att man flög efter Harry på sin kvast. Man flippade nästan 180 grader runt i sätet så det var rätt läskigt att ha solglasögonen på huvudet och mobilen tajt under rumpan under tiden det pågick. Väldigt konstigt att personalen sade att vi kunde ha lösa föremål med oss.

 

Åkturen var riktigt cool men jag blev faktiskt rätt yr i bollen efteråt så vi satte oss utanför på en bänk och drack lite vatten och tog det lugnt ett tag. Vi hade tänkt att åka berg-och-dalbanan som fanns i Jurassic Park-delen av parken men den skulle vara lite mer extrem än den vi just hade åkt och det kände jag inte för just då. Så vi strosade runt i parken, och köpte en pretzel och delade på en Bud Light. Vi har smakat Bud Light tidigare och vet om att det smakar 90 % vatten och resten öl, men vi ville testa igen, och det var precis så som vi mindes det. Det är ju skamligt att man får kalla det öl.

 

Vi skippade Jurassic Park-berg-och-dalbanan och gick in och spelade lite olika spel i deras arkad, innan vi kollade läget på Hulken-berg-och-dalbanan igen. Det var då 60 minuters kö men vi började vid det här laget bli rejält trötta, så vi gick i sakta mak mot utgången. Nu var klockan 18, så vi hade ju ändå varit i parken i åtta timmar. Vi kikade lite i en souvenirbutik innan vi gick ut mot där bussen skulle plocka upp oss igen.

 

Vi var tillbaka vid hotellet vid 18.30 och vilade benen en stund innan vi gick ut för att äta middag. Åt på en mexikansk restaurang i närheten där jag åt en burrito med grillade grönsaker och Fredrik tog lite olika varianter av tacos. Och Corona till, såklart! Kom tillbaka till hotellet, duschade och nu ligger vi i sängen och slökollar på amerikansk fotboll på tv. Fredrik kan lite av reglerna och försöker förklara för mig, men jag har ännu inte förstått charmen med den sporten alltså.

 

Bortsett från den lilla regnskuren som kom idag så har vädret varit helt perfekt. Det var soligt på förmiddagen men mulnade på under dagen, men temperaturen har legat runt 24-25 grader hela dagen. Lite blåsigt inemellan men det har varit helt perfekt, och inte för varmt eller för kallt.

 

Dagen har varit väldigt rolig och det var jättekul att se flera olika delar från Harry Potter-serien som vi båda tycker om så mycket. Men frågan om det var värt nästan 2 000 kr per person (ja, det stämmer - 2 000 kr per person kostar det att gå in !!!) så är svaret faktiskt nej. Nu var ju vi här på en lördag i mellandagarna då extra många är lediga så det kanske var längre kö till attraktionerna än vanligt. Men även om vi hade åkt både Jurassic Park- och Hulken-berg-och-dalbanan så var blir det ändå bara fyra olika åkturer. Det fanns även en vattenattraktion som jag hade kunnat tänka mig, men som Fredrik ville skippa. Så även om vi hade åkt fler attraktioner så är det ändå inte värt pengarna. Det är såååå mycket fokus på att köpa grejer från filmerna och såklart på mat. Så att betala så mycket pengar för att gå in i en park för att spendera ännu mer pengar gör att jag inte tycker att det är värt det. Och jag undrar om man köper en hel Harry Potter-outfit, som kostar tusentals kronor, när kommer du egentligen ha den på dig? Vi såg ju väldigt många som hade dem inne i parken och där "passar" det väl, men kommer de ha på sig sina långa mantlar och svinga sina trollstavar hemma i sina egna hem? Det är ju så himla lätt att bli påverkad av köpsuget och att känna att man bara kan köpa det när man är där, men det är helt galet vad dyrt det är och jag tänker att mycket av det man köper bara kommer att förbli oanvänt. Bortsett från detta så har vi haft en väldigt fin dag och vi är ändå väldigt glada att vi åkte dit.

 

Bildbomb från vår fina dag på Universal följer!

 

 

Igårkväll släckte vi lampan vid 21, men då var ju klockan 03 för oss svensk tid, men trots det så var jag inte så brutalt trött som jag borde vara när jag hade varit uppe sedan kl. 05. Sömnen inföll sig ändå till sist och bortsett från att jag vaknade till ett par timmar senare och gick på toaletten så sov vi båda två till 07, så det blev ändå drygt 10 timmars sömn, vilket behövdes för att ställa om till amerikansk tid.

 

En dryg halvtimme senare gick vi upp och åt en väldigt fattig frukost bestående av rostat bröd, bagles, jordnötssmör och frukt. Inget att hurra förrdirekt. Vid kl. 09 hade vi beställt hämtning av vår hyrbil och Hertz-kontoret låg bara ett par hundra meter från vårt hotell. Så efter frukost knallade vi bara dit och hämtade ut vår Kia. En lustig grej som hände var att jag vid ett tillfälle sade lite skämtsamt till killen i Hertz-kassan att "you might not want to help these Scandinavians", och syftade på oss själva. Och när han stod och knappade på sin dator så sade han "And you said you live in Scandinavia?" och jag svarar "Yes, in Sweden", varpå han säger "Ah, Sweden". Så jag tror på riktigt att han letade efter landet "Scandinavia" när han fyllde i mina kontaktuppgifter på datorn. Amerikanernas brist på omvärldskunskap är så otroligt skrämmande...

 

Då Hertz låg så nära hotellet så tog vi bara emot nyckeln och gick sedan tillbaka till hotellet och väntade en stund, då ett av målen för dagen var att åka till ett shoppingcenter som öppnade kl. 10. Så strax innan 10 så checkade vi ut och gick och packade in oss i bilen och körde till Miami International Mall, som bara låg 15 minuter från hotellet. Vi brukar ju oftast shoppa de sista dagarna på semestern, men vi kommer faktiskt inte ha så mycket tid till det efter kryssningen så vi passade på idag istället. Jag shoppade såklart loss på Victoria's Secret och blev 14 trosor och två bh:ar rikare. Även Fredrik köpte lite underkläder och strumpor som han hade packat för lite av.

 

Vi var i shoppingcentret i ett par timmar och käkade lunch i deras foodcourt innan vi tog bilen för att köra norrut. Målet var Orlando, som ligger ungefär 40 mil norr om Miami. Det var motorväg precis heeeela vägen och antal filer varierade mellan sju och två. Väldigt tråkig och rak väg, utan några större överraskningar. Vi såg väldigt många rovfåglar, och även någon sorts hjort längs vägen. Vi stannade till för lite inköp av dricka och snacks längs vägen, i Port St. Lucie, och körde sedan vidare. Himlen öppnade sig under ett tag längs vägen och vi fick sänka hastigheten rejält men förutom det så har det varit mulet hela vägen och det var runt 26 grader vid vårt stopp.

 

Det tog oss ungefär fyra timmar att köra till Orlando och vi började med att köra till fel hotell, haha. Vårt hotell heter Rose Inn Closest to Universal. Hotellet vi bodde på i Miami hette Hampton Inn, och därför blandade jag ihop det och sökte i Orlando på hotellet Hampton Inn Closest to Universal. Men redan på parkeringen utanför det felaktiga hotellet kände jag på mig att det inte stämde och mycket riktigt så skulle vi ett par kilometer tillbaka från det hållet vi kom istället. Men ingen skada skedd och vi hittade till slut rätt hotell. Precis som hotellet i Miami så är det här hotellet inte mycket att hurra för när det kommer till inredning och färgval, och det är fyra nyanser av brunt som gäller, både i korridoren och i rummet. Hotellet ligger ganska nära motorvägen och det är rätt lyhört, men vi har bra utsikt från sjätte våningen.

 

Vi stannade på hotellet en stund och kollade vilka restauranger som fanns i närheten innan vi gick ut på stan för att äta middag. Vi bor egentligen inte inne i själva Orlando, utan lite sydväst om stan, men det finns massor av restauranger runtomkring hotellet. Vi hittade en libanesisk restaurang som ligger uppe på takterassen på ett hotell, där jag tog en sallad och Fredrik tog grillad kyckling. Vi satt vid ett bord som hade en brinnande eld i mitten, så ölen höll sig inte kall särskilt länge, haha. Vi trodde först att de kanske erbjöd rätter där man kunde grilla sitt kött vid bordet, men det verkar bara ha varit för inredningens skull. Maten var god men det var väldigt hög musik, då jag tror att restaurangen också fungerar som en bar/klubb, så det var lite tråkigt. Så vi drack två öl var, åt vår mat och gick sedan tillbaka till hotellet.

 

Imorgon har vi en väldigt spännande heldag framför oss, så kika in här för att se var vi har hittat på då!

 

Nattinatt!

 

Imorse ringde klockan vid 05 och en dryg timme senare tog vi flygbussen mot Landvetter. Flygbussen stannar ju numera direkt vid vår hållplats så vi behöver inte åka ner till stan först. Supersmidigt. Nåt som däremot inte var supersmidigt var att när jag skulle checka in online igår så visade det sig att vi inte hade fått platser bredvid varandra på flighten mellan Helsingfors och Miami. Jag satt på rad 37 och Fredrik på rad 59. Så jädra dumt. Och självklart fanns det inte nånstans på hela flyget där vi kunde sitta bredvid varandra. Det bästa alternativet vi hittade var att jag satt vid fönstret på rad 37 och Fredrik vid gången på raden bakom. Dock kostade det drygt 500 kr att byta plats, men vi tänkte att vi ändå kunde betala det. Men av nån konstig anledning på bara snurrade det på hemsidan när vi hade fyllt i kortnumret så vi fick aldrig någon bekräftelse på att betalningen hade gått igenom. Så när vi kom till Landvetter så påpekade hon i incheckningen det, och att vi skulle prata med personalen i Helsingfors om det, för hon kunde inte skriva ut något boardingkort till Fredrik för den flygningen.

 

Vi lämnade Göteborg vid 8.30 och kom fram till Helsingfors lite mindre än två timmar senare. Där blev det dock lite bråttom då vi bara hade en timme på oss att byta flyg, och Helsingfors flygplats är så väldigt stor så det tog oss nästan 20 minuter att gå till vår gate. I och med att vi klev upp så tidigt och vi visste att det skulle ta en stund för oss att få mat på flyget så tog Fredrik en korv och jag en smoothie i farten på väg mot gaten. Väl där pratade vi med personalen och sade att vi inte hade fått bekräftelse på betalningen, och de fixade bara ett boardingkort till Fredrik men sade ingenting om betalningen. Än så länge har inga pengar dragits för att vi bytte säte, så vi får väl se om det trots allt gick igenom och dras efter att juldagarna är förbi.

 

Väl på planet försökte vi byta plats så att han som satt längst ut på min rad kunde sitta vid fönstret på samma rad, så att jag och Fredrik kunde sitta vid gången framför och bakom varandra, men han ville sitta där han satt. Så vi fick sitta på varsin rad på den långa flygningen då. Drygt... Flygresan mellan Helsingfors och Miami tog 10,5 timmar och den gick faktiskt oväntat smärtfritt. Jag kollade på tre filmer, två dokumentärer och läste i min bok, och sen var vi framme. Men nåt av det både märkligaste och äckligaste under hela flygresan var att mannen som satt bredvid mig i mittensätet under hela resan (med undantag för matpauser och en enstaka tupplur) satt och plockade sina skäggstrån med en pincett! Vem gör så!? Han måste ju ha haft nån sorts tvångstankar/ticks, men alltså hur äckligt är inte det? Han satt alltså konstant i över 10 timmar och plockade ut skäggstrån! Och efter varje strå han drog ut så inspekterade han det på pincetten innan han (antar jag) sprätte iväg hårstrået. Så otroligt äckligt. Så jag hade huvan på min hoodtröja uppe hela tiden och försökte vika ut ena sidan för att jag skulle slippa se varje gång han inspekterade sina skägghår på pincetten. BLÄ!

 

Från Helsingfors tog vi en nordlig väg, över Nordnorge och vi flög över Jan Mayen och sedan in över Grönland. Vi har ju flugit över Grönland förut och såklart också varit där, men det är verkligen så otroligt coolt. Landskapet är så unikt och häftigt och jag satt och tittade ut i nästan en timme. Vi var så långt norrut så att solen låg precis på gränsen att gå ner, trots att klockan när vi flög över Grönland bara var 14 lokal tid. Vissa bergstoppar vi flög över var nästan 4 000 meter höga, så det var riktigt coolt. Efter Grönland flög vi också in över norra Kanada vilket även det var väldigt coolt, även om inte bergen var lika höga och dramatiska som de på Grönland. Därefter flög vi söderut och jag lyckades också få en glimt av skyskraporna på Manhattan och hela New York ser pyttelitet ut från luften och inte alls så enormt som när man är där på marken.

 

Vi landade i Miami en halvtimme före utsatt tid och när vi var här sist så tog det väldigt lång tid att ta oss igenom passkontrollen så vi var förberedda på att det skulle ta oss 2-3 timmar. Det tog nästan en timme i passkontrollen då de ska ta fingeravtryck osv, men från att vi landade tills att vi satt i taxin så tog det "bara" 1,5 timme. Så klockan var 17.30 här (23.30 svensk tid) när vi tog en taxi mot vårt hotell. Vi bor på ett hotell ganska nära flygplatsen då vi ändå ska dra vidare imorgon. Hotellet är ett ganska opersonligt flygplatshotell men det funkar för en natt. Det ligger väldigt nära flygplatsen så det dundrar förbi enorma flygplan här ovan med jämna mellanrum. MIA är ju även det en väldigt stor flygplats så det är rätt intensiv trafik därifrån om man säger så. Hotellet ligger ett stenkast ifrån ett Taco Bell så vi gick dit och käkade lite innan vi gick tillbaka till hotellet och duschade av oss resesvetten och nu ligger vi i sängen redo att släcka ifall tröttheten skulle komma över oss. Klockan är ju bara 20 här nu, men den är ju 02 svensk tid, så vi förväntar oss att vi ska däcka snart, haha. Så vi har både duschat och borstat tänderna för att bara kunna släcka när vi vill. Vi har ju trots allt varit vakna i över 21 timmar...

 

När vi landade här i Miami var det mulet men ändå 26 grader, så det är varmt och behagligt väder! Till skillnad från de 8 graderna vi lämnade i Göteborg imorse...

 

Vi hörs imorgon igen!