Då var ännu en resa till ända och vi är äntligen hemma igen. Flygresan mellan Miami och London gick bara fint, trots att vi fick platser i mitten av fyra säten. Var dock ett par som satt precis framför oss med ett litet barn som skrek i princip oavbrutet hela resan men vi hade båda musik i öronen så det var ingen fara. Dock fick ingen av oss till att sova särskilt mycket, så när dom kom och delade ut frukost så var vi som zombies båda två. Vid det laget var "vår" klocka 05.30, medan den i London var 10.30.

Vi landade vid 11.30, lokal tid i London och hade då ett par timmar att döda tills vårt flyg hem skulle gå vid 15.45. Så vi tog och åt lite lunch, kollade taxfreen och såg på en film på iPaden innan vi boardade. På sista flighten fick vi inte sitta bredvid varandra, utan satt på samma rad, men i mitten på varsinn rad. Drygt. Jag hade asstörig tant som armbågade mig i sidan hela tiden och en sovande ung kille bredvid mig, som konstant skulle luta huvudet mot mig. Gah! Tur att det bara tog en och en halvtimme. Tog en bra stund att få våra väskor, och med tanke på att det var -11 grader igår, så var jag tvungen att sätta på mig långkalsonger som jag hade i mitt incheckade bagage, innan vi kunde gå ut till flygbussen. Vi hann precis få i ordning allt och fick springa ut till bussen med en minuts marginal. Men vi hann!

Vi var hemma strax efter kl. 20 och packade då upp, lagade middag, satte på en tvätt och gick och handlade. Konstigt nog var ingen av oss särskilt trött så vi var uppe till kl. 23. Idag klev Fredrik upp vid 8, för han jobbar idag, medan jag vaknade 08.30. Dock somnade jag om och sov tills Fredrik kom in och väckte mig 11.10...! Mina första ord var "Da fuuuuck?! Är klockan tio över elva!?!" Hatar att sova så länge, men å andra sidan så var det väl välbehövligt efter bristen på sömn det senaste dygnet.

I vanlig ordning så blir det en liten sammanfattning av resan och hur vi har haft det.

Miami: En stor del av vistelsen i Miami har gått åt till att jämföra den med de städer vi besökte när vi var i Kalifornien. På många sätt har Miami påmint mig om Los Angeles men jag vet inte riktigt varför. Det kan nog ha att göra med att det är så jävla stort och svårt att få grepp om. Miami Beach var jättetrevligt och schysst att ha så nära till stranden. Avstånden i Miami Beach är inte så stora, och det funkade därför bra att bo där utan bil. Andra lägenheten låg mitt emellan Downtown och flygplatsen och var kanske inte det bästa området, men vi valde det för att det var billigt och att vi som sagt hade bil så det var lätt att ta oss därifrån. Annars hade vi nog inte bott där.

Biltrafiken i Miami är helt galen i jämförelse med Kalifornien. Jag har flera gånger sagt att det inte är svårt att köra i Miami och det är det inte heller. Men alla medtrafikanter kör verkligen som idioter, och trots att hastighetsgränsen på många ställen är ganska hög så kör till och med poliserna för fort. Det blir ju också lite mer att hålla koll på när det är 6-7 filer så man får ju bara hoppas att man inte blir påkörd. Precis som i många storstäder i USA är det ett måste att ha bil för att kollektivtrafiken är så jävla dålig. Vi har haft tur de gånger vi har åkt buss när vi bodde i Miami Beach, att det bara har tagit en halvtimme, men vissa gånger kan det ta två timmar att ta sig samma sträcka. De har ju inte busskörfält som vi har här hemma, och när flera miljoner människor ska samsas i sina bilar med bussar så blir det inte så bra. Men som sagt, om man håller sig i Miami Beach är det gångavstånd till det mesta.

Kryssningen: Vi tog ju den här kryssningen dels för att det var billigt och dels för att testa på om kryssning är något för oss. Man blir ju väldigt isolerad på ett kryssningsfartyg och man är bokstavligt talat i sin egna värld, avskuren från resten av världen. Det var nog bra att smygstarta med en tredagarskryssning så man kan se om man gillade det, och vi tyckte faktiskt att det var väldigt trevligt. Det finns ju helt sjuka flera veckorskryssningar som går bl.a. från Australien, till Nya Zeeland och Franska Polynesien och till Hawaii och gud vet vart. Det hade kanske inte varit något för oss, eftersom man då ligger ute till havs i flera dagar i rad. Höjdpunkterna är ju när man går i hamn. Men att göra en liknande kryssning, men lite längre och ha fler stopp skulle vi absolut kunna tänka oss. Man känner ju sig också extremt väl omhändertagen ombord, då det finns personal överallt som är redo att hjälpa en. Vi hade samma servitör vid vårt bord varje kväll och han kom ihåg våra namn och även våra preferenser. Jag tog grönt te till efterrätten en kväll och dagen efter fick jag frågan "Vill du ha grönt te idag också?". Det är faktiskt bra gjort, med tanke på att han inte bara hade vårt bord att ta hand om, utan flera andra också.

Bahamas: Bahamas är verkligen jättevackert och jag är glad över att vi både fick strand och stad. Man kanske inte riktigt kan säga att man har besökt Bahamas bara efter att ha sett en strand, så därför är jag glad över att vi stannade även i Nassau. Dock undrar jag vad man mer skulle kunna göra i Nassau än vad vi gjorde, då det är en relativt liten stad. Om man skulle flyga till Bahamas på semester skulle det nog mest bli hänga på hotellet vid poolen, eller så kan man säkert åka runt en del eftersom landet består av 700 öar. Men vi är mycket nöjda med både Coco Cay och Nassau och tycker att vi fick se det vi ville se.

Som alltid är det skönt att vara iväg men alltid skönt att komma hem igen och komma in i vardagsrutinerna. Men vem vet var det bär av nästa gång?

Hej svejs!

Hälsningar från MIA, eller Miami International Airport. Det visar sig att dom även har gratis WiFi här, så jag passar på att blogga sista gången på amerikansk mark, innan jag skriver sista inlägget hemma i Sverige igen.

Imorse tänkte vi ta oss sovmorgon, men jag var pigg och vaken strax före åtta. Låg och läste en stund innan vi gick upp och gjorde frukost. Sonia frågade oss igår vilken tid vi hade tänkt checka ut, då hon gärna ville säga hejdå till oss innan vi åkte. Vi sa att vi hade tänkt åka någon gång mellan 12-13, men vi åkte strax före 11, då det inte var någon mening att sitta i lägenheten och bara vänta på att tiden skulle gå. Skrev en lapp till henne att vi var väldigt nöjda med vistelsen.

Idag har vi varit ett par mil nordväst om Miami, nämligen på den helt sjukt stora outleten Sawgrass Mills. Tog oss typ 40 minuter att köra dit och väl där var det typ svårt att veta vilken ingång vi skulle ta med tanke på att det finns så många. Det är så jävla stort att det till och med går en shuttle buss mellan de olika ingångarna till köpcentret...

Vi var där vid 12-tiden och åkte därifrån vid halv fem. Fredrik var den som shoppade mest och köpte bl.a. ett par nya skor, ett par jeansshorts, t-shirts och kalsonger, och jag fick med mig en cardigan, ett linne och ett träningslinne.

Så vid halv fem packade vi i ordning våra resväskor ute på parkeringen innan vi körde mot flygplatsen. Tog typ 30 minuter att köra dit, och precis som när vi lämnade av vår hyrbil i Las Vegas så är det skyltat mot "Rental Car Center" när man börjar närma sig flygplatsen. Så är det bara att svänga dit, lämna bilen och så kommer personal och kollar den lite snabbt. Klart! Så himla smidigt.

Från hyrbilscentret tog vi sedan ett tåg som tog oss direkt till terminalen. Och vem sa att det var svårt eller krångligt att köra bil i USA? Det har gått hur bra som helst. Vi var vid vår terminal redan vid kl. 18, och vårt flyg skulle inte avgå förrän kl. 21, men eftersom det tog så långt tid att komma in i Miami när vi kom hit så tänkte vi att det kanske är krångligt att ta sig ut också. Upptäcker dock att flyget är en timme försenat...! Så vi var alltså här fyra timmar innan flyget skulle gå. Snaaaark...

Så just nu sitter vi vid gaten och räknar ner timmarna. Nu är klockan strax efter 19, och vi ska boarda om två timmar så vi tänkte att vi käkar lite middag på flygplatsen och struntar i maten på flyget, så att vi får till att vända lite på dygnet. Precis som vi gjorde när vi åkte hem från Malaysia med andra ord. Bara sätta sig på flyget, vänta på att dom släcker skylten med säkerhetsbältet, gå och borsta tänderna, sätta i musik i öronen, sovmask för ansiktet och bara sova. Funkade bra då, så hoppas att det funkar bra nu.

Som sagt, ett par timmar kvar i Miami nu innan vi landar i London och sen är vi hemma i Göteborg strax före 19 på torsdagkväll.

Kram och puss!

 

Key West

 

Imorse ställde vi klockan tidigt för att också kunna checka ut tidigt. Då det är över 2600 passagerare som ska av, så blev vi tilldelade en tid när vi skulle checka ut. Och för att inte alla ska komma med stora bagage och ta upp stor plats i hissen när så många människor ska av båten, fick vi information om att vi skulle ställa våra väskor utanför hytten igårkväll, så tar personalen hand om dom. Alternativet till det var att man istället checkade ut mellan 07.15-08.00 och då slapp man genomgå proceduren med att ställa sitt bagage utanför hytten kvällen innan, samt att hämta upp väskorna vid terminalen.

 

Vår utcheckningstid var satt till 09.45 vilket vi tyckte var lite sent, så vi satte klockan på 06.15, och åt oss en sista frukost ombord innan vi strax före åtta tog våra väskor och lämnade båten. Väl inne i terminalbyggnaden var det passkontroll innan vi till slut kom ut. Vi hade bokat vår hyrbil via Hertz, men deras kontor ligger inte i hamnen, men dom har en shuttle buss som kommer var 10:e minut och hämtar folk från terminalen för att köra dom till kontoret i Downtown. Ryckte tag i en kvinna som sa vart vi skulle gå, och vi väntade inte ens en halvminut innan shuttle bussen kom. Så det var bara in med väskorna och 10 minuter senare var vi framme på kontoret i centrala Downtown Miami. Supersmidigt!

 

Skickade ett sms till kvinnan vi skulle hyra rummet av, att vi var på väg, och så fräste vi iväg i vår lilla vita Hyundai. Var lite krångel att hitta, då lägenheten ligger i en jättestor lägenhetsbyggnad på 21 våningar som inte direkt skyltade med vilken adress den hade. Så vi ringde Sonia som kvinnan heter, och hon guidade oss rätt. Vi var i närheten men det var bara fråga om exakt vart vi skulle köra in. Parkerade på gästparkeringen (gratis!) och vandrade in i lobbyn. Väl inne i lobbyn i lägenhetsbyggnaden verkar det som om vi har kommit fel, då det är lite skrivbord och så uppställt och folk som verkar jobba där. Så vi säger att vi ska hyra en lägenhet via AirBnB och att det är Sonia vi ska träffa. Alla tre som var där såg ut som frågetecken men vi hinner ändå höra en av kvinnorna säga till en annan att "AirBnB? Då begår hon ett enormt kontraktsbrott om hon håller på med sånt". Hoppsan...!

 

Vi blev ombedda att sitta ner och vänta och efter en stund säger en säkerhetsvakt till mig att komma fram med pass, och så tar han en bild med en liten webkamera och sen var det klart. Dom är så paranoida i det här landet att säkerhetsvakter är vardagsmat, men vi vet faktiskt inte vad som gjordes däremellan som gjorde att allt helt plötsligt var okej. Hade ju dock varit drygt om det är så att Sonia skulle fifflat med uthyrningen och så helt plötsligt skulle inte vi ha haft någonstans att sova...! Men vi åkte upp till våning nio och hittade rätt lägenhet och fick träffa Sonia. Det är en kvinna i 45-års åldern som är ifrån Latinamerika som hyr ut ett utav rummen med badrum i sin stora moderna lägenhet i det här stora lägenhetskomplexet. Det är en superfräsch lägenhet och vårt rum är stort och jättefint.

 

Vid det här laget var klockan inte mer än 10 så vi hade inte direkt bråttom ut på stan. Men vid 11-tiden så styrde vi kosan mot Everglades National Park som inte ligger mer än 30 minuter från vår lägenhet. Vi har hört att trafiken i Miami ska vara rätt kaosig, och mamma, jag har tänkt på dig flera gånger idag att "här skulle mamma aldrig köra", haha. Det är inte svårt, men dom flesta kör långt över hastighetsgränsen, plus att det blir ju lite mer att tänka på när det är mellan fyra och sex filer i samma riktning att hålla koll på.

 

Det var inga problem att hitta till Everglades, och väl där kom vi i tid till att ta en så kallad air boat, eller träskbåt, som har en stor propeller längst uppe och så sitter man på bänkar väldigt nära vattnet. Men innan båten skulle avgå så gick vi runt och kikade på några feta alligatorer som de hade i sina inhängnader. Det finns över 1,5 miljoner vilda alligatorer bara i Florida, och staten Louisiana har nästan det dubbla, så där måste man faktiskt skjuta av dom för att det inte ska bli för många. Innan båtturen fick vi också möjlighet att klappa en bebisalligator och en stor boaorm, då det även finns gott om ormar i Everglades.

 

Till slut åkte vi iväg i träskbåten och det var jättehäftigt att glida omkring i det grunda vattnet och känna att man var så pass nära naturen. Vi fick se totalt sex alligatorer på turen, vilket var väldigt många då vår guide sa att man har tur om man ser 3-4 stycken. Det var först förvånande hur lugna och ostörda dom var av vår närvaro, men vår guide sa att man har kört träskbåtar i Everglades sedan 1945, och de flesta av alligatorerna som vi såg idag var runt 50 år gamla så dom har vuxit upp med mänsklig närvaro, så dom är inte så berörda av det. Det var coolt att se dom glida omkring i vattnet och att man var så himla nära dom.

 

När vi kom tillbaka från turen så fick vi möjlighet att inte bara klappa, utan hålla i en bebisalligator. Alla på vår båt var jättemesiga, men jag klev fram först och sa att jag gärna ville hålla. Den var så liten och kall men jätteskön att ta på. Om dom inte skulle blivit så stora när dom är fullvuxna är det nästan så man skulle vilja ha en liten bebisalligator.

 

Efter det lyckade besöket i Everglades fräste vi tillbaka mot Miami igen. Då vi bor väldigt nära så passade vi på att åka till shoppingcentret Dolphin Mall med många outletbutiker. Jag shoppade en stickad tröja och stackars Fredrik fick stå ut med att vi var över en timme inne på Victoria's Secret, hehe. Hittills har jag bara shoppat trosor, men nu var jag ute efter en BH och man får ju sån himla superduperservice inne på VS så man känner sig verkligen som en kung. Så jag gick ut därifrån två BH:ar och ett gäng trosor rikare. Åkte sedan tillbaka till lägenheten och tog det lugnt en stund på rummet.

 

Ikväll gjorde vi som amerikanerna gör och tog bilen för att äta middag. Vi bor inte i ett område med särskilt många restauranger så vi tog bilen och körde ner till Bayside där vi var och åt lunch häromdagen, och käkade på Bubba Gump Shrimp. Jag käkade grillspett med räkor och grönsaker och Fredrik tog Bubbas special med bl.a. kokosräkor som var supergott. På vägen hem åkte vi förbi en mataffär och köpte lite frukost till imorgon.

 

Nu ligger vi i vår gosiga säng och ska kolla lite på en film innan vi släcker lampan för dagen. Jag har förresten fått någon sorts sjösjuka, men inte att jag mår dåligt, utan att jag förväntar mig att det ska gunga och guppa hela tiden, haha. Den gungande känslan jag tyckte var jobbig första dagen på fartyget har jag på något sätt fått med mig och jag förväntar mig hela tiden att det ska gunga. Tog en dag att komma över illamåendet på fartyget, så det kanske tar ett tag innan allt slutar röra på sig nu när vi väl är i land, haha.

 

Massa bilder från idag med! Och glöm inte att kolla de tre föregående inläggen, som jag nu har lagt upp från kryssningen.

 

Kram!

 

Dagen idag började mycket likt dagen igår. Vi vaknade vid 07.30 och efter att ha fixat oss gick vi upp på soldäck och kollade in den nya hamnen vi nu hade ankommit till, nämligen Nassau, Bahamas huvudstad. Gick sen och åt frukost och var redo att lämna fartyget vid 9-tiden.

När vi gick av fartyget var det fullt kaos i Nassaus hamn. Folk som erbjuder utflykter, taxi och alla möjliga grejer, men vi gick förbi det och gick en sväng i stan. Just den delen av Nassau som hamnen ligger i är väldigt sliten, så man fick inget wow-intryck direkt. Vi hade fått en liten karta på rummet igårkväll där det var utmärkt vart man kunde gå. Så vi gick en bit upp i stan och hittade Queen Elizabeth's Stairs som är en trappa på 66 steg som löper ner mellan två höga stenmurar. Vid samma ställe ligger också Nassaus vattentorn och fortet Fort Fincastle där man har en fin utsikt ut över Nassau.

Vandrade ner för trappan och bort mot bron som förbinder ön New Providence där Nassau ligger, och över till Paradise Island där det kända hotellet Atlantis ligger. Hela Bahamas består ju av över 700 öar. När vi kom över bron gick vi in på en bar och tog varsin dricka, då temperaturen har legat säkert runt 27 grader idag. Om man jämför själva Nassau med Paradise Island så är det verkligen som natt och dag. Men det är inte så konstigt då Paradise Island mest består av privata hotellområden. Efter vår drickapaus gick vi mot hotellet Atlantis för att få en närmre titt, men det var nästan omöjligt eftersom det är avspärrat och privata områden överallt. Så vi vände och gick faktiskt tillbaka till samma restaurang/bar där vi var precis innan, och käkade lunch.

Då temperaturen som sagt har varit rätt hög idag, så var det inte på fråga att gå hela vägen tillbaka, så vi gick ner till vattnet och tog en taxibåt över till Nassau igen. Taxin stannade precis nere i hamnen, men vi hade fortfarande några timmar kvar innan vi var tvungna att vara tillbaka ombord, så vi gick ett par hundra meter till en strand och doppade oss i havet. Låg där i ungefär en timme innan vi valde att gå tillbaka till fartyget. Där lade vi oss uppe på soldäck ett tag innan vi gjorde oss redo för middag.

Efter middagen gick vi med våra fyra middagsvänner och såg på en dans och musikshow med 70-talstema som åtföljdes av lite stand-up. Hängde en stund i casinot efter det, och såg en man växla in 1200 dollar i marker vid black jackbordet...! Idiot säger jag bara.

Imorgon är vi som sagt tillbaka i Miami, och ska hämta ut vår hyrbil, samt "checka in" i vårt nästa boende som är ett rum i en lägenhet. Tänkte att jag skriver en utvärdering om kryssningen i samband med mitt sista blogginlägg för resan, så det här inlägget slipper bli så långt. Jag avslutar nämligen inlägget med en herrans massa bilder från Nassau.

Kram på er!

 

Frukost med havsutsikt

 

Imorse sa vi hejdå till lägenheten vid 11-tiden då vi hade beställt en taxi till hamnen vid kvart över. Vi skulle checka in vid 12, så taxin hämtade oss och körde oss direkt till hamnen. Väl där är det som vid de flesta hamnar, att man måste hitta rätt terminal och framförallt rätt fartyg. Just idag låg det "bara" tre fartyg nere vid hamnen, men den har kapacitet för många fler.

Väl vid terminalen så lämnade vi av väskorna till en av alla hundratals personer som står där och tar emot bagage. Vi hade märkt väskorna med särskilda namnlappar som vi fick i samband med bokningen som man skriver ut själv och sätter fast på väskan. Där står vilket däck man bor på, så fixar personalen att väskorna kommer ombord.

Så inne i terminalbyggnaden var det ungefär som på en flygplats, dvs. visa pass, visa biljetter, säkerhetskontroll osv. Sen får man också ett litet plastkort som kallas SeaPass, som man använder som betalning ombord. Dom hanterar alltså varken kort eller kontanter, utan man knyter sitt SeaPass till valt kontokort, så debiteras man i efterhand. Allt är gratis ombord, förutom alkohol och snacks och mat man köper utöver de tiderna då det serveras frukost, lunch och middag. Väldigt smidigt. Så vi fick allting vi behövde för att se gå ombord. Dock blev det något fel på mitt kort, så vid sista kontrollen så blev jag nekad, så vi blev tvungna att gå tillbaka ett par steg i hela processen för att få kortet aktiverat igen innan det funkade. Dom kanske såg på mig att jag hade 100 kilo knark med mig i handväskan...!

Vi var ombord på vårt fartyg Majesty of the Seas vid 12-tiden, och då blev vi välkomnade av en av alla de 100-tals personal som jobbar ombord. Hon sa att hytterna inte var klara förrän kl. 13, men att vi var välkomna att äta lunch i restaurangen. Så vi gick dit och käkade lunchbuffé och satt bredvid ett jättetrevligt amerikanskt par i 70-års åldern som vi satt och pratade med tills klockan blev nästan 14, innan vi gick till vår hytt. Vi har en liten hytt med ett runt litet fönster så man kan se havet därute.

Vid 16.30 lade vi ut från hamnen och gled förbi södra delen av Miami Beach där vi var igår. Kul att se det även från havet. Vi strosade omkring lite på övre däck där det finns två pooler, flera barer, en gratis glassmaskin där man kan ta sig en mjukglass när man vill, en klättervägg, en basketplan och lite annat smått och gott.

I samband med resan fick vi välja vilken tid vi ville äta middag då dom har två sittningar, då det är omöjligt att låta alla passagerare äta samtidigt eller när man vill. Vi valde kl. 18, då det andra alternativet var kl. 21. Så vi gjorde oss i ordning i hytten och gick upp ett däck till middagen. Man sitter vid stora runda bord, och vi var de som satte oss först, men efter en stund kommer ett till par som visar sig vara svenskar. Ytterligare en stund senare tillkom ett par till som, hör och häpna, också är svenskar! Vet inte om det bara är en slump eller om dom har placerat folk från samma land vid samma bord, men alla fyra visade sig vara väldigt trevliga bordskamrater. Så det är vi, ett medelålders par från Varberg och ett par i 60-års åldern från Dalarna. Varje middag ingår trerätters, så jag åt ugnsbakad fetaost med tomat och basilika till förrätt, grillad kyckling med bakpotatis till varmrätt och apelsinsorbet till efterrätt. Fredrik tog tapastallrik till förrätt, fisk- och skaldjurstallrik till varmrätt och jordgubbssufflé till efterrätt. Efter två timmar var vi alla mätta och belåtna och skiljdes då åt från vårt nyfunna middagssällskap.

Efter middagen började jag känna av att vi var på havet, vilket med andra ord innebär att det känns som en centrifugerande tvättmaskin i min mage, så vi gick tillbaka till hytten och vilade en stund. Dock var vi tvungna att ta oss upp till övre däck till slut, för att försöka få tag på vatten. Kranvattnet i hytten går inte att dricka, och flaskvattnet på rummet kostar 50 kronor/flaskan så vi sökte reda på en vattendispenser som egentligen är menat för då man bara vill ta ett glas vatten. Jag frågade bartendern om det var okej att fylla på en flaska där, och han tittade på mig som om jag vore knäpp, men sa att det var okej. Alkoholen har man verkligen tänkt på, och kommit på sätt för hur man ska betala, men hur man ska kunna dricka vatten utan att betala för det verkar ingen ha funderat ut. Men det är precis som under basketmatchen, att så jävla mycket kretsar kring mat och dryck på den här kryssningen, och framförallt den alkoholhaltiga drycken, då det är den som kostar.

Efter vattenpåfyllningen tog vi oss en sväng och kollade lite i butikerna och kollade även in casinot (ja, det finns ett casino ombord) innan vi gick tillbaka till hytten. Så nu ska vi kolla på en film innan vi släcker lampan för kvällen. Imorgon är första stoppet på den här tredagarstrippen, nämligen Royal Caribbeans egna privata ö på Bahamas vid namn Coco Cay. Så vi hoppas på sol och bad och slapp hela dagen imorgon, då det har varit rätt intensiva dagar i Miami. Min förkylning har förresten nästan släppt helt vilket är otroligt skönt.

Godnatt!

Ingen 50-dollars frukost idag inte! Igår handlade vi ju frukostmat, så till frukost idag blev det fruktsallad, rostbröd och juice. Minst lika bra som den frukosten igår.

 

Äntligen så har det varit fint väder idag. Precis så som jag pratade om igår att det inte var, dvs. klarblå himmel, blått vatten och strålande sol. Har varit kanske mellan 25-27 grader och soligt hela dagen. Blev lite väl svettigt då och då, men ändå väldigt varmt och skönt. Började dagen med att promenera ner längs med South Beach, ner till South Pointe Park som är slutet på själva ön där Miami Beach ligger. Väl där hade vi jättefin utsikt över stranden och även ut över havet och kringliggande öar. För själva Miami och Miami Beach består ju av många små öar, vilket inte är så konstigt när området ligger på två meter över havet.

 

Strosade sen vidare upp längs med Washington Avenue och tog sen en buss över till Downtown, inne i själva Miami. Där hoppade vi av vid Bayside som ligger precis bredvid American Airlines Arena där vi var på matchen igårkväll. Vid Bayside ligger ett utomhusshoppingcenter och en massa restauranger, så vi tog en lunch på en restaurang vid hamnen. Kikade lite i shoppingcentret (där jag handlade lite på Victoria's Secret...!) och gick sedan vidare.

 

Inne i Miami finns det något som heter Metromover som är ett gratiståg som är ett så kallat skytrain som går på räls ovanför all trafik, mellan alla skyskrapor. Finns liknande i bl.a. Sydney och många städer i Asien. Sjukt smidigt att bara gå upp en trappa till en station, utan att betala, och så hoppar man på tåget som är automatiskt utan någon förare. Så vi åkte från Bayside och vidare till Little Havanna och SW 8th Street, även känd under det spanska namnet Calle Ocho. Det finns egentligen inga direkta sevärdheter i området, utan det är väl mest "känt" för att det bor så många latinamerikaner i området och att det mer känns som att man är i ett sådant land än att faktiskt vara i USA. Men för att vara ärlig så känns hela Miami väldigt latinamerikanskt då alla skyltar på bussar, butiker och liknande står både på engelska och spanska, plus att man hör spanska pratas överallt på gatan, nästan mer än engelska faktiskt. Så vi tyckte inte att Little Havanna var något utöver, eller att det kändes mer latinamerikanskt, men vi strosade ett par kvarter innan vi vände tillbaka och åkte tillbaka till Miami Beach och lägenheten igen.

 

Nu är vi båda mätta på pasta, då vi har varit ute och ätit middag på en italiensk restaurang i närheten av Española Way som är en gata som inhyser massor av små mysiga restauranger, glassbarer och butiker. Jag åt gnocchi med tomatsås och basilika och Fredrik fick sin spagetti tillagad på en stor parmesanost, där man först skrapade loss ost och sedan hällde på såsen och pastan och blandade runt. Häftigt! Efter middagen tog vi en glass på en glassbar inne på Española Way innan vi strosade tillbaka till lägenheten. På vägen hem gick ett gäng ungdomar om oss på gatan, där tre av dom var väldigt noga med att säga "Jesus loves you!" till oss. När jag sa lite på skoj till den ena killen att en av tjejerna redan hade sagt det till oss sa han att Jesus ville försäkra sig om att jag visste det, haha.

 

Imorgon är det då dags att lämna den här lägenheten för att ta oss till Bahamas! Vår kryssning avgår från hamnen i Miami vid 16.30, men då det är så himla många som ska ombord så ska man checka in på kryssningen i omgångar beroende på vilket deck man bor på. Vi måste checka in vid 12 redan, men det gör egentligen inte så mycket då vi ska lämna lägenheten vid 11. Plus att vi då får lite tid på oss att fixa i ordning oss och kanske till och med börja nyttja allt det som vårt fartyg har att erbjuda. Vi ser mycket fram emot morgondagen, och förhoppningsvis kanske min förkylning börjar släppa lite då vi inte direkt kommer vara lika hurtiga imorgon som vi har varit idag. Enligt min app på telefonen har vi gått ungefär 21 000 steg idag vilket motsvarar 1,7 mil. Bra gjort!

 

Förresten kommer WiFi kosta ombord på fartyget, men vi vet inte ännu hur mycket, så jag vet inte om jag kommer blogga ifrån båten. Annars lägger jag upp inläggen i efterhand, men jag kommer ändå skriva inläggen så som det vore ifrån den dagen.

 

Beroende på Internetsituationen på båten så hörs vi med all säkerhet när vi är tillbaka i Miami igen på måndag den 11.

 

Kram och puss!

 

 

South Beach

 

 

Flyg över norra Kanada. Så jävla ballt!

 

Här sitter jag och undrar vart december med jul och nyår tog vägen. Tog ner alla julsaker igår, vilket kändes väldigt märkligt då det kändes som att det var alldeles nyss vi satte upp allt. December och januari är de månader på året som alltid brukar kännas som de allra längsta (vilket de också är, men så är ju även mars, maj, juli, augusti och oktober också), men det sa bara swish så var december slut. Har ju både hunnit med weekend i Vilnius, Jämtland i en vecka, julfirande och så nyårsfirande på spahotell i Varberg över nyår. Så december har minst sagt varit en händelserik månad.

 

Trots en händelserik månad, så är det ännu inte slut på äventyren, då det nu bara är 13 timmar kvar tills vi sitter på första flighten som så småningom ska ta oss till Miami, Florida, och till USA för tredje gången. Vi flyger från Landvetter kl. 8.00 med siktet inställt på London. På Heathrow Airport har vi sen tre timmar innan vi åker över Atlanten och så småningom landar i Miami vid 18.30 lokal tid, vilket blir 00.30 härhemma. Vi kommer alltså ligga sex timmar bakåt i tiden när vi är på plats. Det kommer även vara lika stor tidsskillnad när vi är på Bahamas.

Har förresten inte berättat för er hur vi ska bo! Den här resan kommer vi varken bo på hotell eller på hostel utan vi kommer testa något somheter AirBnB. Det är en sida där folk kan hyra ut sina rum, lägenheter eller hela hus. Så de första tre nätterna kommer vi hyra en egen lägenhet som ligger i South Beach i stadsdelen Miami Beach av en kille som heter Louis, och de sista två nätterna hyr vi ett rum av en kvinna som heter Sonia som ligger vid Miamis Universitetssjukhus. Varför vi testar det här är för att vartenda hotell vi har kollat på i Miami har varit svindyra. Nu kommer vi under 1000-lappen per natt och så behöver vi bara inhandla lite frukostmat och så reder vi oss själva. Så känns det spännande att testa att bo på ett lite annorlunda sätt än vad vi är vana vid.

 

Idag har vi båda varit helt lediga, och har öst omkring här hemma och packat och städat och fixat det sista innan vi åker imorgon. Det blir uppstigning vid 04.30 (!) då flygbussen går vid 06.00 så det blir minst sagt en lång dag imorgon. Så jag har laddat upp med en ny spellista där Will Smiths låt Miami självklart finns med, hehe.

 

Vi hörs igen på amerikansk mark!

 

Nu har vi gjort något vi aldrig har gjort förut! Och det är nämligen att ha två resor bokade samtidigt...! Som bekant så åker vi ju till Vilnius i Litauen första helgen i december, men bara en månad efter det så åker vi ut i världen igen!

 

Och vart ska vi den här gången då, och varför undrar ni säkert. Svaret på "varför" återkommer vi till, men på frågan om vart vi ska: Mellan 5-13 januari så tar vi och flyger iväg till USA för tredje gången i ordningen, och tar och glassar i Miami! Och inte nog med det så ska vi också åka på en tredagarskryssning till Bahamas (!!!) Kommer landa i Miami på kvällen den 5 januari, och mellan 8-11 januari kryssar vi alltså i Karibien. Både på dit- och hemvägen kommer vi mellanlanda i London, men dock är det rätt långa mellanlandningar. På ditvägen är det lite mer än tre timmars mellanlandning och på hemvägen över fem timmar... Men det var antingen det eller ha två mellanlandningar på 2½ timme vardera, så restiden hade inte påverkats. Men men, vi lär nog kunna roa oss på den gigantiska Heathrow flygplatsen i ett par timmar ändå.

 

Är medveten om att det här låter som en sjukt lyxig resa, och det kanske det är, men här kommer svaret på "varför": helt enkelt för att det var jädra billigt. Flygbiljetterna kostade lite över 4000 kr/person, men kryssningen kostade inte mer än 2200 kr/person, och då ingår all mat under tre dagar. Självklart blir alltid en resa dyrare än man tänkt sig från början, men utgångspriset är inte alls farligt för vad vi verkligen får för pengarna.

 

I år kommer jag jobba mellan 24-30 december, så då känns det skönt att få lite (försenad) julledighet i januari istället. Dessutom så blir det ju lite födelsedagsresa för Fredrik då han fyller år den 6 januari. Än så länge har vi inte bokat boende men det är ju ännu ingen panik.

 

Som sagt, tredje turen till USA för vår del och så även ett nytt land, Bahamas! Ska också bli spännande att testa på kryssning, vilket jag har lite erfarenhet av i Egypten, men som Fredrik aldrig har testat.

 

Men först blir det Vilnius om dryga en månad.

 

Hej hej!