Vårt hotell natten till idag hade väldigt fin utsikt över Medelhavet. Väldigt enkelt, och pyttesmå rum men utsikten kunde man inte klaga på. Dock var vår säng väldigt liten och AC:n funkade knappt så det var varmt och trångt och med två hundar i sängen så sov vi båda rätt dåligt i natt. Jag vaknade vid åttatiden och en dryg timme senare gick vi ut med hundarna på morgonrundan. Där vi bodde nu var ju ett hotell och inte ett Airbnb så vi kunde inte laga vår egen frukost. Frukosten var inte heller inkluderad på hotellet och då Fredrik inte är en frukostmänniska kändes det inte värt att betala 15 euro per person för frukost, så vi betalade endast för mig. Och vad väldigt märkligt var att receptionisten var den som skulle ta frukost åt mig. Allting låg framme på buffén, men tallrikar och glas osv var bakom en bardisk där hans stod. Så jag fick säga att jag ville ha müsli, och så tog han det åt mig i en skål. Väldigt märkligt upplägg...

 

Vi hade tankar på att hänga kvar i Sanremo idag och sola och bada, men ingen av oss var faktiskt särskilt sugna på det, utan vi ville köra vidare. Så vid 10.30 var vi på väg igen och ungefär en halvtimme senare passerade vi gränsen till land nummer åtta för den här resan - Frankrike. Det blev varmare och varmare allteftersom vi körde, och när vi stannade på en bensinmack för lunch så visade termometern 33 grader. Men när vi närmade oss slutdestinationen stod det faktiskt bara 26 grader, vilket var väldigt skönt både för oss, men framförallt för hundarna.

 

Så vid 16-tiden ankom vi till dagsens slutdestination - Clermont-l'Hérault, som ligger ca 4 mil väster om Montpellier. Här bor vi på en vingård, och ska bo här i fyra dagar för på lördag gifter sig nämligen Emma med sin Leo. Emma och jag har ju varit vänner sedan vi var sex och sju år gamla och det var ju hon som var min brudtärna på vårt bröllop, och nu på deras bröllop så har jag fått äran att vara både en av två brudtärnor och även toastmadame. Så jag är inte bara en vanlig gäst utan har fått ett stort uppdrag. Det känns faktiskt bara roligt och jag ser fram emot bröllopet på lördag.

 

När vi kom hit var Emma och Leo för att hämta andra gäster på flygplatsen så vi togs emot av Emmas svågers bror Bojan som jag minns från Frösön när jag var typ sex år gammal. Träffade även Emmas föräldrar Kjell och Marita som jag inte har träffat på typ 20 år. Helt galet. Bojan visade oss runt vingården som är en privatägd fastighet som en gång i tiden har producerat vin men som inte gör det storskaligt längre. Emma och Leo har hyrt hela stället i en vecka, så vi tillsammans med Emmas och Leos närmsta familj har varsitt rum här. Så vi har ett stort rum på andra våningen med AC, vilket såklart är guld värt, trots att det just idag när vi kom inte var överdrivet varmt.

 

Så efter vi hade packat upp så satt vi en stund på terassen och efter en stund kom Leos föräldrar Annika och Danne och deras jackrussel Jackie, som jag träffade när jag var i Stockholm och överraskade Emma med en dag på spa som en "minimöhippa". Även Leos syster Emelie och hennes kille Oscar, samt Emmas syster Åsa och hennes kille Dino och deras två barn, samt Dino och Bojans föräldrar Esad och Jadranka. Sen kom till slut även Emma och Leo och deras whippet Daisy och det var såklart väldigt roligt att träffa dem alla tre. Så trots att jag inte har träffat många av Emmas släktingar på 20 år så var det väldigt kul och lättsamt att prata med dem alla. Ellie och Thea har sprungit omkring på området som är till stor del inhängnat, men Thea började ta sig lite stora friheter där ett tag så hon fick snällt sitta fast i koppel en stund.

 

Ikväll har vi lagat mat tillsammans och ätit ugnsbakad lax (jag åt grillade grönsaker) med potatis, hummus, sallad och baguette (vi är ju ändå i Frankrike!) och vin från vingården till. Vi är totalt 20 personer som sover här, 16 vuxna och fyra barn. En av Bojans döttrar heter förövrigt också Ellie, så det är lite förvirring ibland när vi ropar på Ellie och Bojan tror att det är hans dotter vi ropar på, haha. Så vi har ikväll bara suttit ute och umgåtts och imorgon väntar förberedelser för den stora dagen på lördag.

 

Lite bilder från dagen följer.

 

Godnatt!

 

Vi lämnadet ett soligt och fint Como igår vid 10.30 och körde söderut. Först stannade vi till vid en djuraffär då hundarnas mat faktiskt börjar ta slut, så vi fyllde på med en påse. Körde söderut via Milano och kom så småningom in i regionen Ligurien. Vid 15.30 kom vi fram till staden Imperia med sina drygt 40 000 invånare. I Imperia är nämligen min kollega Sarah med familj på semester så när vi ändå skulle vara i krokarna så åkte vi ju självklart och hälsade på dem. Det är Sarah, hennes man Rasmus och deras två barn, 10-åriga Bonnie och 3-åriga Eden.

 

De hyr en lägenhet i Imperia i två veckor med en fantastisk utsikt över Medelhavet. Så vi bjöds in på ett glas vin och så hängde vi hemma hos dem ett tag innan vi bytte om och gick till stranden. Den stranden vi var på hade en del där hundar var tillåtna men just där var det ganska vågigt så hundarna vågade inte riktigt gå i själva. Men det var 28 grader varmt så vi tog i och doppade dem. Känns ändå lite häftigt och kul att våra hundar har varit så långt hemifrån att de har badat i Medelhavet!

 

Inne på beachclubben fick hundarna dock vara med så vi gick dit och så fick Fredrik sitta där med dem medan jag badade ihop med Sarah, Bonnie och Eden. Känns verkligen som längesedan man var på solsemester och kunde bada i havet, så det var riktigt skönt. Bytte sedan av Fredrik så han fick bada en stund och sedan hängde vi på beachclubben en stund.

 

Vandrade sedan tillbaka till lägenheten där Rasmus hade gått tillbaka i förväg och förberett middag. Svingod pasta med tomatsås och rödvin till. Så gott! Så vi käkade, drack vin och efter ett tag tog vi med oss våra grejer och gick ut för att köpa en efterrättsgelato. Gick ner till marinan där det ligger rätt feta båtar, och åt glass innan vi strax före kl. 22 var tvungna att röra på oss, då vi skulle checka in på vårt hotell före 22.30. Vi bor nämligen inte i Imperia utan i Sanremo som ligger ca 40 minuter från Imperia, västerut. Så vi körde dit och kom fram till ett hotell där det visade sig att de hade gått hem kl. 21, så det var helt mörkt och nedstängt. Men jag ringde ett journummer och efter en stund kom det en kille som checkade in oss. Rummet är pyttelitet och det är knappt vi får plats men det har en superfin utsikt över Medelhavet.

 

Man vet att man har haft en bra dag när man har haft så trevligt att man har glömt att ta bilder, så det blev inte supermånga bilder från vår eftermiddag med Sarah och gänget igår. Men vi hade verkligen så jädra trevligt och klockan gick superfort, och helt plötsligt skulle vi åka vidare.

 

Puss och kram!

 

 

Det var mulet i Grindelwald även imorse så det gjorde oss ingenting att lämna denna fina alpby. Det var bara 14 grader när vi åkte så vi var inte allt för ledsna att lämna. Det finns verkligen så mycket man kan hitta på i området i form av aktiviteter, och otaliga gondoler att åka uppför berget med. Så om man har en fet plånbok och flera dagar så kan man allt hålla sig sysselsatt i Grindelwald.

 

Åkte från hotellet vid 10.30-tiden och vägen vi har åkt idag har varit heeelt sjuk. Den har varit enormt slingrig och stundtals helt galet brant. Stannade ett par gånger längs vägen och tog bilder på utsikten för den har varit helt magisk, trots att det inte har varit superfint väder. Det regnade också rätt ordentligt på flera ställen längs vägen men det var ju skönt att vi satt i bilen då och inte var ute på utflykt. Lite roligt är att vi idag också åkte genom St. Gotthardtunneln som är världens näst längsta biltunnel med sina 16,9 kilometer! Det tog oss hela 15 minuter att köra igenom hela tunneln, till skillnad från de flesta andra tunnlar som man är igenom på ett par minuter. Som varmast stod det +35 grader på termometern när vi var inne i tunneln, och jag kan knappast tänka mig att det är särskilt frisk luft man andas där inne...

 

Strax efter tunneln tog vi ett lunchstopp på en bensinmack och helt plötsligt så står alla skyltar på italienska och all personal på macken pratade italienska och inte tyska. Insåg inte att vi nu hade kommit in i den italienska delen av Schweiz, där det officiella språket är italienska. Schweiz har ju fyra officiella språk där tyska är det största, franska och italienska är ungefär lika stora, och sedan bara några procent som pratar rätoromanska.

 

Och precis som när vi körde över gränsen mellan Österrike och Liechtenstein så var det på samma sätt nu när vi åkte mellan Schweiz och Italien - det är en stad som bara är delad mitt itu av en landsgräns. Staden Chiasso ligger både i Schweiz och Italien och folk vandrar över gränsen som om det vore ett och samma land. Det är precis som mellan Österrike och Liechtenstein en tull och en gränskontroll, men annars märker man ingen skillnad. Väldigt märkligt att dra en landsgräns mitt i en stad...

 

Vi körde inte mer än 15 minuter från landsgränsen innan vi kom fram till dagens stopp - staden Como, som ligger precis vid Comosjön. Så det är alltså i Italien vi är nu och vi är nu i land nummer sju för den här resan. Alla länder vi har varit i hittills har vi tidigare varit i tillsammans, men i Italien har vi faktiskt aldrig varit i ihop. Såklart blastade vi "Più bella cosa" med Eros Ramazzotti när vi kom in i Como, haha! Körde på smala vägar fram till vårt bed and breakfast där vi togs emot av den vänliga Federica och hennes mamma Michele. De älskar hundar och blev superglada när de fick hälsa på Ellie och Thea. Vi har ett stort rum med delat kök men där frukost ingår. Är bara två rum i det här bed and breakfastet och i det andra rummet bor en tjej som verkar vara från USA. Har bara hälsat kort på henne.

 

 

 

 

Bilder från dagen. Nattinatt!

  

 

Efter nästan två veckors semester så kan man ju inte riktigt klaga när man får första dagen med lite sämre väder. Vi vaknade upp här i Grindelwald till en molnig himmel och rätt mycket dimma. Det stod också på väderappen att det skulle börja regna strax efter lunch. Men vi lät såklart inte det stoppa oss utan vi packade ryggsäckarna med regnkläder och gav oss iväg från hotellet strax efter kl. 10.

 

Idag har bilen fått stå och vi tog en av de många gondolerna här i området. Vi valde att åka upp till toppen First som ligger på 2168 meter över havet. Gondolresan tog hela 25 minuter, då vi skulle upp en bra bit på berget då Grindelwald ligger på strax över 1000 meter över havet. Kom upp till toppen av First och allt ligger i dimma, så vi har absolut ingen utsikt alls. Uppe vid First har de en cool utkiksplats som de dels har byggt en gångväg längs med berget och sedan en platå ut. Vi fick ibland en skymt av hur brant det faktiskt var ner och det var faktiskt väldigt läskigt trots att vi inte såg allt helt och hållet. Själva underlaget på gångvägen var metall med rätt stora mellanrum så vi fick bära hundarna längs hela vägen, då deras tassar skulle ha gått igenom mellanrummen. Det gick hur bra som helst och både hundarna och Fredrik var coolare än mig, haha.

 

Efter den lilla skakiga promenaden påbörjade vi vår vandring ner för First. Vi satte kurs mot en annan toppstation, Grosse Scheidegg, som skulle ta 1½ timme att promenera. Och trots att vi inte hade någon utsikt över området så var ändå promenaden väldigt fint. Supergrönt och fint och hundarna kunde springa fritt på flera ställen. Gick igenom kohagar och hade även nära möten med kossor till hundarnas förtjusning. På ett ställe fick jag dock bära Thea då hon blev lite för sugen på att äta kobajset som ligger överallt...

 

 

 

 

 

 

Åt frukost på balkongen i vårt chalet i Brienz imorse och sög in det sista av den fantastiska utsikten. Sade hejdå till vår värd Alan och lämnade Brienz vid 10.30. Körde då mot Giessbachfälle som är ett vattenfall som ligger inklämt i skogen på andra sidan av Brienzersee. Där ligger även ett hotell som verkligen ser ut som ett slott. Det var rätt häftigt för man kunde även gå under det stora vattenfallet! Ellie tyckte det var lite läskigt faktiskt, men båda tjejer klarade det bra. Gick sedan ut till hotellets terass för att titta och det är verkligen en enormt vacker utsikt man har därifrån. Efteråt kollade vi upp hur mycket ett rum kostade, och det billigaste låg på 4 000 kr per natt...!

 

Körde sedan vidare mot den lilla byn Lauterbrunnen som ligger ungefär 40 minuter från Brienz. På vägen dit stannade vi förresten till lite i själva Brienz, där vi ju faktiskt inte har bott, utan vi har ju bott lite utanför. Strosade en sväng längs med sjön och förundrades över hur turkost vattnet är. I Lauterbrunnen bor det bara 2 500 personer och det vi åkte dit för var att se på det mäktiga Staubbachfall som även det är ett vattenfall som är nästan 300 meter högt. Det faller ner från berget mitt i byn och är verkligen skithäftigt att se. Vi gick igenom hela huvudgatan i Lauterbrunnen vilket tog ungefär 20 minuter och satte oss sedan och åt lunch på en liten restaurang i närheten av vattenfallet. Temperaturen idag har varit behagliga 21-22 grader och strålande sol. Men det har faktiskt känts varmare än så, och vi har tagit många vattenpauser för hundarna när vi har varit ute.

 

Efter Lauterbrunnen åkte vi vidare mot vår nästa destination; Grindelwald, som ligger väster om Lauterbrunnen. Det tog lite mer än 20 minuter att åka mellan orterna och det var tur att jag drack öl till luchen så att Fredrik var den som körde för jag satt ömsom gapande och ömsom svärande över hur vackert det är och bara tittade ut på landskapet. Det är så otroligt vackert att man inte tror att det är sant. Bergstopparna är på vissa ställen över 4 000 meter och man ser inte ens topparna ibland på de berg man kör förbi för det är så brant.

 

Vi kom fram till Grindelwald vid 15-tiden till vårt hotell som har otroligt vacker utsikt över bergen Mättenberg och Eiger samt glaciären Unterer Grindelwaldgletscher. När man stannar och tittar på bergen så får man nästan lite svindel över hur höga de är, trots att man står på marken nedanför, haha. Vi tog det lugnt på hotellet ett tag och lät hundarna sova en stund då vi hade varit igång hela dagen och hittills bara suttit i bilen kortare stunder. Gick sedan ut vid 19-tiden och strosade ner till byn och köpte med oss hämtpizza som vi åt på en bänk med utsikt över glaciären. Inte en helt fel söndagmiddag! Tog oss sedan en öl och en drink i hotellbaren innan vi till slut gick upp till rummet. Här i Grindelwald bor vi på hotell och inte i lägenhet då det var svårt att hitta lägenheter till bra priser, så det här hotellet blev faktiskt billigare än en lägenhet.

 

 

Hoppas ni har det bra där hemma och njuter av värmen! 

 

 

Det sista vi gjorde igårkväll var att i vanlig ordning gå ut med hundarna på kvällskissen. Familjen som vi hyr av har sagt att vi får använda den lilla trädgården på baksidan, så för enkelhetens skull gick vi dit för att rasta hundarna. Det är helt kolsvart på baksidan men Fredrik lyser med sin mobil och hundarna går och sniffar precis som de alltid gör. Och helt plötsligt så piper Thea till och sprätter med ena bakbenet, som de båda brukar göra om något har fastnat mellan trampdynorna. Så jag tar upp tassen för att kolla, men ser ingenting. Så sätter jag ner henne igen men då börjar hon pipa som att hon har fått superont och vi känner igenom hela tassen och benet och tittar på magen men ser ingenting. Men så fort vi sätter ner henne igen så börjar hon pipa och vill inte stödja på tassen. Så vi skyndar oss in för att se i bättre ljus, men vi ser verkligen ingenting. Och hon fortsätter att vara jättebesvärad och hoppar på tre ben. Och till slut så lägger hon sig bara ner, som att hon verkligen inte vill gå mer. Vi tittar igen och ser då att det på hennes nos sitter en liten rödmyra. Det måste ha varit så att hon blev stucken av den jävla lilla myran på tassen eller på benet, vilket orsakade sådant obehag att hon inte ville stödja på benet. Hon kommer inte riktigt till ro i sängen heller, utan hoppar upp och ner från den som att hon inte vet hur hon ska kunna ligga utan att det ska vara obehagligt. Hon lugnar sig dock till slut och somnar. Jag hann ändå kolla upp att det fanns en dygnet runt-öppet veterinär här i Brienz så om hon skulle fått en allvarlig reaktion så hade vi kunnat åka dit. Så jag sov rätt oroligt i natt och det första jag gjorde när jag vaknade imorse var att se om Thea andades. Men hon var helt och hållet sig själv igen, så det var väldigt skönt.

 

Vi hade ätit frukost och var redo för dagens äventyr redan kl. 10, då vi körde iväg med bilen. Vi körde i ungefär en timme till byn Kandersteg för att därifrån ta en gondol upp till sjön Oeschinensee som ligger på 1578 meters höjd. Från toppen av gondolen är det en promenad på ungefär 20 minuter fram till sjön. Och det är som att vandra in i en tavla när man kommer upp från gondolen, för det är så sinnessjukt vackert. Precis när vi kom upp stod det några kor och betade helt i det fria, och det i kombination med att man är omgiven av snötäckta, sjukligt höga fjälltoppar, gör att det känns som att man är med i en reklamfilm om Schweiz. Helt sjukt vackert. Temperaturen har idag legat på behagliga 21 grader vilket har varit helt perfekt när vi har vandrat. Man kunde såklart gå hela vägen upp istället för att åka gondol, men det skulle ta ca 1½ timme vilket hade blivit lite mycket för Ellie och Theas små ben.

 

Kom fram till sjön en stund senare och även den känns som att den är tagen från en tavla. Helt turkosblå i kontrast mot de höga bergen, frodiga omgivningarna och klarblå himmel med strålande sol. Så jädra fint. Även vid sjön låg det kor som gick helt fritt, så de lever nog livet uppe på fjället på sommarbete. Det var en del folk, men inte så att det kändes överbefolkat, vilket var väldigt skönt. Vi hade med oss matsäck i form av pastasallad som vi slog oss ner vid sjön och fikade. Det finns inga matlådor eller andra behållare med lock i den här lägenheten, så vi hade med oss pastasalladen i varsinn treliters kompostpåse, haha. Men salladen smakade lika gott för det!

 

Vi var uppe vid sjön i nästan 2½ timme, innan vi tog gondolen ner igen. Ellie har ju åkt gondol i Oppdal tidigare, men det var Theas första gång, och vi trodde att hon kanske skulle vara rädd men hon var hur cool som helst.

 

På vägen till Kandersteg åkte vi förbi skyltarna till Blausee, så på vägen tillbaka till Brienz så stannade vi även här. Blausee är också det en sjö som är helt turkosa, med superklart vatten så man ser botten i hela sjön. Den är dock fylld av äckliga fiskar men den ligger ändå sjukt vackert vid en skog. Det sägs att sjön är så pass klarblå för att ett kärlekspar möttes flera gånger vid sjön, och när mannen plötsligt dog blev kvinnan så förtvivlad att hon tog sin båt ut på sjön för att sörja sin älskare, men båten sjönk, och efter det ändrade sjön färg till klarblå från tårarna från hennes klarblåa ögon. Man får väl tro på det om man vill, men sanningen är att sjön har mineralrikt vatten som kommer från en underjordisk källa, vilket gör att vattnet är så klart. Hur som helst är sjön sjukt fin och man hade gärna tagit ett dopp om det inte vore för fiskarna. Dock är det badförbud, både för människor och hundar, till Ellie och Theas förtret.

 

Efter besöket vid Blausee körde vi hemåt och fastnade vid två tillfällen i olika vägarbeten, så vi var inte hemma förrän vid kl. 16. Jag satte mig en stund ute på balkongen medan Fredrik tog en tupplur och sedan lagade vi tacos till middag innan vi gick på den sista kvällspromenaden med hundarna.

 

Vi har ju varit i Schweiz förut och den här gången har vi varit här lite mer än 24 timmar, men vi har sagt till varandra så många gånger idag att vyerna vi ser här är helt otroliga. Det är så ofantligt fint här att man knappt förstår att det är sant. Sade flera gånger till Fredrik idag "Skämtar du? Kolla på det här!!" Så vi njuter verkligen av det otroligt vackra landskapet här.

 

Idag firar vi förresten 16 år tillsammans ♥ Så vi har verkligen firat dagen på ett utomordentligt bra sätt :)

 

Se och njut på kommande bildbomben här ifrån Schweiz!

 

 

Det verkar som att det tenderar att alltid regna på kvällarna/nätterna här i Alperna, för även i natt regnade det som bara den. Och enligt prognosen skulle det regna i Lech hela dagen idag, men vi vaknade upp till sol, men med en del moln på himlen. Vi tog det rätt lugnt på morgonen och lämnade vår fina lägenhet vid 11-tiden.

 

Vi satte idag kurs mot lillepluttlandet Liechtenstein som ligger på gränsen mellan Österrike och Schweiz. Det är rätt roligt för där vi åkte över gränsen mellan Österrike och Liechstenstein så ligger den österrikiska staden Feldkirch, som helt abrupt bara tar slut och så börjar ett helt nytt land. Det finns en gränsstation, men folk gick ju över gränsen som om det forfarande var samma stad man var i. Konstigt att man bara har klämt in ett helt nytt land där.

 

Enligt prognosen skulle det ösregna även i Liechtenstein och det regnade mycket riktigt när vi rullade in i huvudstaden Vaduz. Vi stannade vid ett litet köpcentrum där vi fyllde på matförrådet och käkade lunch. Under lunchen sprack det faktiskt upp och då tänkte vi att vi lika gärna kunde sightseea lite så vi svängde upp till Vaduz slott. Vi trodde att man kunde gå in, eller åtminstone strosa runt slottet, som är från 1100-talet, men fick då reda på att Liechtensteins furstefamilj faktiskt bor där. Så det är inte bara ett tomt ekande slott, utan faktiskt furstefamiljens bostad.

 

Så vår sightseeing tog slut rätt fort, och vi körde sedan vidare mot Schweiz. Det är ingen gränsstation att tala om mellan Liechtenstein och Schweiz utan bara köra över en bro så är man inne i Schweiz. Och vägen genom Schweiz var stundtals helt galet slingrig och brant och det ösregnade av och till. Tog ca 2 timmar för oss att komma fram till den lilla orten Brienz med ca 3000 invånare, som ligger fantastiskt vackert vid sjön Brienzersee. Här hyr vi en lägenhet som ligger strax utanför byn, och upp längs med en enormt smal och slingrig väg. Vi har ju kamerasensorer runt hela bilen som alla pep som besatta för att vi kom så nära kanterna, haha.

 

När vi kom blev vi välkomnade av Alan, som är britt, och som äger lägenheten tillsammans med sin schweiziska fru Anne-Sophie. Hon kom inte och hälsade på oss, då hon har gått tre dagar över tiden med deras första barn. Trots det är det hon som har mailat med mig angående vår vistelse här, så snacka om att jobba ända in i kaklet. Fick en rundtur av Alan i lägenheten som ligger ovanpå deras egen lägenhet, i ett klassiskt schweiziskt chalet. Köket och badrummet är rätt litet, men sovrum och vardagsrum är i lagom storlek. Men det är utsikten från den lilla balkongen som är heeelt sinnessjuk. Vi bor ju lite utanför byn, uppför berget, så vi har ju verkligen en fantastisk utsikt över Brienzersee. Det var fortfarande regnigt när vi kom fram så väldigt mycket låga moln men utsikten är ändå helt fantastisk.

 

Brienz är faktiskt en ort vi har velat åka till i flera år, då Fredrik för flera år sedan hittade ett konto på Instagram som tillhör en fotograf som verkar i Brienz med omnejd som har lagt ut så enormt vackra bilder och filmer från regionen. Och på grund av det så ville vi, när vi nu äntligen skulle åka hit, ha ett boende med just sådan här fantastisk utsikt som det är från den här lägenheten. Det var inte lätt att hitta till ett överkomligt pris, och då är inte det här boendet direkt billigt heller... Men man kan i Schweiz tydligen ta hur mycket betalt som helst för allt, så det var bara att bita ihop, då vi som sagt verkligen ville ha ett boende med vacker utsikt.

 

Efter att ha packat in oss i lägenheten gick vi en liten sväng med hundarna ner för den slingriga backen. Lagade sedan midsommarmiddag i form av kött/vegobiff med rostad potatis och rödvinssås för Fredrik och pestosås för mig, och med Judits pappas vin till. Lite finare än bara pasta med tomatsås som vi har ätit till middag de två senaste dagarna, haha. Fint ska det vara på midsommar! Efter middagen spelade vi lite sällskapsspel från det stora urvalet som finns här i lägenheten och nu ska vi planera lite för hur vi ska spendera de kommande dagarna här i Brienz.

 

Hoppas ni alla har haft en fin midsommar!

 

 

 

Imorse var vi uppe vid 9-tiden och möttes av klarblå himmel och strålande sol. Vi hade tänkt att ta bilen till en parkering ca en halvtimme härifrån för att sedan gå upp på fjället till en sjö. En promenad på ca 8 km. Men vi frågade i receptionen om det är möjligt, och då sade han att det är en bom väldigt tidigt längs den vägen så man kan inte köra hela vägen fram. Om vi skulle ställa bilen vid bommen istället skulle promenaden bli hela två MIL längre. Alternativet var att ta en buss som körde förbi bommen, men den skulle avgå kl. 10, alltså om 20 minuter, och skulle inte gå tillbaka förrän kl. 16, och så länge hade vi inte tänkt att vara borta. Dessutom behöver hundarna ha munkorg på bussarna här, så vi skippade det.

 

Men varför tar ni inte någon av de många gondolerna upp på fjället istället då? Lech är ju trots allt en skidort. Men snacka om att ha en ofantlig otur... Alla gondoler i hela liftsystemet här, inklusive de småorter vi åkte igenom igår, öppnar för sommarsäsongen den 24 juni. Alltså imorgon. När vi åker härifrån. Suck... Men vi fick tips på en jättefin promenad längs med floden, så strax efter kl. 10 så vandrade vi iväg.

 

Och det var verkligen en så jädra fin promenad, som gick längs med floden hela vägen. Vi gick strax under 3,5 kilometer och följde sedan skyltar till ett vattenfall som var väldigt coolt. Vandrade sedan tillbaka, så totalt var vi borta i ca 2,5 timme. Och man får nästan påminna sig själv om att titta upp emellanåt för att verkligen uppskatta vyerna man ser här runtomkring. Man vänjer sig så snabbt, men det är verkligen så jädra fint här.

 

Efter promenaden gick vi in till byn och åt lunch, där jag bad en annan man att bokstavligt talat dra åt helvete, då han hade mage att komma fram och skälla ut oss för att Thea pep ett par gånger när vi åt, för hon ville smaka av Fredriks mat, och han "försökte faktiskt sitta och äta". Inte så moget av mig kanske, men det är ju inte så att vi sitter och låter henne pipa, utan vi gör ju allt för att hon inte ska göra det. Man kan ju fråga sig om han hade gjort samma sak om vi hade haft ett gnälligt spädbarn vid bordet. Man blir ju stressad nog som det är, och det är ju inte direkt han som kommer få henne att bli tyst. Jävla idiot.

 

Efter lunchen gick vi hem och vilade oss alla fyra, och hundarna sov i flera timmar efter den långa vandringen. Lagade sedan pasta till middag och ser fram emot ännu en lugn kväll här hemma. Är så hemtrevligt i den här lägenheten, och det är väldigt skönt att den är så stor och inte som ett trångt hotellrum.

 

Njut av bilderna från vår fina dag här i Lech!

 

 

På grönbete 

 

Vackert 

 

Lilla familjen 

 

Vi stod i valet och kvalet om var vi skulle åka vidare idag, och valet stod mellan Hallstatt som ligger norr om Schladming, och Zell am See. Trots att Hallstatt ser sjukt fint ut så skulle det bli en enorm omväg, så vi valde istället att åka mot Zell am See.

 

Så vid 10-tiden satte vi kurs västerut och det tog lite mer än en timme innan vi var framme. Precis som Schladming är Zell am See en skidort och det är verkligen hur fint som helst. Det ligger precis vid sjön Zeller See och är omgivet av berg. Vi strosade omkring en stund och åt sedan lunch precis vid casinot, som ligger precis vid sjön. När vi gick längs huvudgatan så ramlade vi över en väskaffär där jag inhandlade en ny handväska.

 

Körde sedan vidare och stannade längs vägen i Innsbruck, där vi ju var när vi tågluffade 2012. Vi svängde bara in på en mataffär längs vägen, som var betydligt större än den lille pluttmataffären på torget i Zell am See, för att handla lite grejer till både frukost och middag.

 

Efter Innsbruck kom vi till allt fler alpbyar och från skidorten St. Anton steg vägen sjukt brant uppåt och motorn gick på 4000 varv mest hela tiden, haha. Efteråt såg vi på kartan att vi från St. Anton kom 500 meter högre upp över havet så inte konstigt att motorn fick jobba lite. Och det är rätt sjukt vilka vägar som är här uppe. Vi körde en lååång bit genom en tunnel som var utsprängd på sidan av berget där man knappt vågar tänka på hur långt det är ner till marken... Det är såklart staket men lite läskigt ändå! Fick faktiskt lite lock för öronen när vi hade kört uppför så länge.

 

Slutligen kom vi fram till vårt nästa stopp - Lech am Arlberg (även kallad bara Lech) som ligger på 1450 meter över havet och ligger jättevackert i en dal. Här bor det inte fler än 1600 personer så det är ännu en liten ort här i Alperna. Vi kom fram vid 18-tiden och packade in oss i vår lägenhet som verkligen är enorm! Den är på runt 60 kvm, med stort gemensamt kök och vardagsrum, stort badrum med badkar (till Fredriks förtjusning), sovrum och egen bastu! Bar bara upp grejerna och gick sedan ut på promenad med hundarna som behövde sträcka på benen lite. Så vi tog en tur i byn och gick sedan hem för att laga mat.

 

Så just nu är vi mätta och glada efter middagen och ska titta på en film innan vi släcker för dagen. Just nu ösregnar det och blixtrar och åskar som bara den här utanför. Men vi har det så mysigt här i vår lägenhet, så det går ingen nöd på oss. Möjligtvis på hundarna som måste ut i regnet och kissa sen...

 

Puss och kram!

 

 

 

Igår morse vaknade vi klockan sju av att Thea höll på att spy i sängen. Tjoho! Jag hann få ner henne på golvet men man blir direkt klarvaken när något sådant händer. Så båda hundarna var redo att gå ut att kissa direkt då, så vi tog ut dem till en närliggande park på en snabbrastning och sedan in igen. Jag hade dock svårt att somna om men låg och scrollade en stund innan vi gick upp och åt frukost vid 8.30.

 

Vi skulle inte checka ut från lägenheten förrän kl. 11 och jag ville väldigt gärna testa en vegansk lunchrestaurang jag hade läst om, så vi hängde kvar i lägenheten så det skulle hinna bli lunchtid innan vi lämnade lägenheten. Vi hade parkerat bilen i ett parkeringshus ca 10 minuter från lägenheten, så vi tog med oss hundarna på en liten promenad för att hämta bilen som vi sedan parkerade utanför lägenheten och lastade in väskorna.

 

Tänkte att vi passar på att sightseea lite innan vi åker till restaurangen så vi ställde bilen i ett parkeringshus i närheten av den stora och maffiga kyrkan Karlskirche. Gick sedan vidare mot torget med fontänen Hochstrahlbrunnen och minnesmonumentet med det väldigt korta och praktiska namnet Denkmal zu Ehren der Soldaten der Sowjetarmee, som är ett minnesmonument tillägnat de sovjetiska soldater som dog under Wienoffensiven under andra världskriget. Vi promenerade sedan genom området i närheten som inhyser alla möjliga ambassader, så man ser utländska flaggor överallt längs med byggnaderna. Hela det området är superfint med stora och vackert utsmyckade byggnader.

 

Det tog oss ca 25 minuter att promenera genom stan, och väderprognosen från dagen innan stämde, så det låg igår på behagliga 25 grader med väldigt mycket fläktande vind, så det var superskönt väder. Hundarna flåsar ju såklart men det var inte alls lika illa som första dagen när vi kom. Kom till slut fram till restaurangen, där allt var veganskt, så jag beställde mac 'n' cheese och Fredrik tog en salladsbowl och varsinn avocadomacka. Sååå gott! Köpte också med oss lite sötsaker innan vi gick därifrån, och pep även in på en intilliggande glassbar där de endast hade vegansk kulglass och tog oss en glass i skuggan innan vi gick tillbaka till bilen igen.

 

Så vid 14.30-tiden lämnade vi Wien och körde västerut mot sjön Attersee som vi hade kollat upp på förhand. Sjön är rätt stor men ändå väldigt klart och blått vatten. Vi stannade vid en stor gräsplan där folk låg och solade och tyvärr var det hundförbud där så vi tog bara en tur ner till vattnet och gick tillbaka till bilen igen. Både jag och Ellie var rätt sugna på att bada, då det var väldigt skönt i vattnet, men vi fick hålla oss.

 

Körde sedan vidare, via Salzburg, och kom fram till vårt nästa stopp ca. 1,5 timme senare, nämligen den lilla alpbyn och skidorten Schladming. Vi ville stanna någonstans här i närheten för att det inte ska bli så jättelångt till vårt nästa stopp på resan, så vi har egentligen ingetnting vi vill uppleva just här. Det är en mysig liten alpby med ca. 7000 invånare och direkt när vi kom fram lagade vi middag, då klockan hade hunnit bli över 20.00. Lagade middag och gick sen ut på en kvällspromenad in mot centrum, då vår lägenhet ligger ca en kvarts promenad därifrån.

 

Och efter Salzburg var det verkligen såå vackert att köra, då det blev superhöga berg där vissa fortfarande hade snö på toppen. Det var tur att Fredrik körde, då jag satt och tog massor med kort på de höga bergen. På några ställen såg vi också flera gondoler som går lååångt upp på bergen. Så coolt. Och vi har nyss kommit in i Alperna, så vi hoppas att få se mer sådana här vackra vyer under vår tid här!

 

 Bildbomb från igår!

 

 

 

 

Imorse checkade vi ut från vår lilla stuga vid 10-tiden och begav oss sedan till Judit och Paul. Paul jobbade fram till kl. 11 så när han kom hem gick vi ut på stan och promenerade en sväng längs med sjön innan vi satte oss ner på en uteservering för att ta en tidig lunch och en roséfröccs, som är rosé blandat med bubbelvatten. Väldigt gott om ni frågar mig!

 

 

 

 

Vi hörs imorgon, puss och kram! 

 

 

Vi lämnade vårt fina boende i Tjeckien igår och satte kurs mot Ungern. Motorvägen vi kom på i onsdags var avstängd, så vi fick ta vägen som går mitt genom centrala Prag. Störigt tänkte vi, men det visar sig att man i stort sett hela vägen kör genom tunnlar som går under stan, så det gick ändå väldigt smidigt.

 

Vi körde i ett par timmar och stannade sedan för lunch utanför Tjeckiens näst största stad Brno. Enligt gpsen skulle det ta oss dryga fem timmar att köra till Ungern men det var flera vägarbeten och köer och även en olycka längs vägen så det tog längre tid vad vi trodde. Insåg detta även när vi körde i Tyskland men glömde att skriva det här, att h-e-r-r-e-g-u-d vad mycket lastbilar det är på motorvägarna här! Man märker en enorm skillnad mot Sverige, då det högra körfältet på motorvägen hela tiden är fullsmetat med lastbilar. Och i och med att hastigheterna på motorvägarna, särskilt i Tyskland, inte har någon övre gräns så gäller det att vara på sin vakt när man ska köra om lastbilarna, så att det inte kommer någon i 180 km/h och ska köra om en. Det var faktiskt lite läskigt först, men man kommer in i rytmen efter ett tag. Men man får vara försiktigare än hemma måste jag säga.

 

Efter Brno körde vi söderut och in i Slovakien. Vi körde runt Bratislava, och fick oss en glimt av Bratislava slott och Restaurang UFO i toppen av bron som går över floden precis vid slottet, som vi såg när vi var i Bratislava för exakt 10 år sedan, när vi tågluffade. Vi var inne och ute ur Slovakien på mindre än en timme innan vi kom in i Ungern. Därifrån tog det sedan en timme innan vi kom fram till Tata.

 

Judit och Paul köpte nämligen hus strax utanför Tata för snart två år sedan men på grund av samhällets nedstängning för covid så flyttade de inte hit förrän förra våren. De håller just nu på att bygga ut sitt hus så de bor tillfälligt i en lägenhet i centrala Tata med sin lilla fyramånaders dotter Holly. Så vi körde direkt till deras lägenhet. Det var såå kul att ses igen då vi inte har träffat dem på över ett år! Paul var fortfarande på jobbet, men Judit bjöd oss på mat innan vi åkte vidare till vårt boende. Lägenheten de bor i har inget gästrum och att dela boende med en fyramånaders bebis som vaknar i tid och otid är såklart lite stressande för alla inblandade, så Judit hade fixat oss ett Airbnb-boende, som ligger knappt 20 minuters promenad från deras lägenhet.

 

När vi kom igår stod termometern på +30 grader, men det var molnigt, vilket var rätt skönt. Men det var såklart väldigt varmt, men vårt boende är en liten stuga som ligger innanför en stor grind och stugan är helt i sten, och har bara två små fönster så det var väldigt svalt och skönt inomhus. Så vi har en liten stuga med en egen trädgård där det växer superstora hallon och grönsaker precis utanför dörren.

 

Judit behövde sedan åka hem och lösa av sin mamma som tog hand om Holly, och även ta emot Paul som slutade jobba vid kl. 19. Så vi hängde i stugan en stund innan vi promenerade ner mot Tatasjön och en jättefin uteservering precis vid vattnet. Där mötte vi upp med Paul och det var såklart även jättekul att träffa honom igen.

 

Det stod på väderappen att det skulle komma regn på kvällen, så vi hade med oss paraplyer i fall att. Vi tog oss varsitt glas och pratade om allt och det tog inte mer än kanske 20 minuter innan vi såg de första blixtrarna och himlen i fjärran var helt kolsvart. Vi tog det ändå rätt lugnt men på bara ett par minuter så kom åskan närmre och det började blåsa helt sjukt mycket. Personalen kom och fällde ner parasollerna och vi ville inte fastna i regnstormen så vi fick lämna öl nr. 2 som vi hade precis fått in och så småsprang vi åt varsitt håll hem. Och efter bara fem minuter så börjar det fullständigt ösa ner! Vi var inte långt hemifrån men herregud så blöta vi blev, haha! Så vårt första möte med Judit och Paul på över ett år varade i typ en halvtimme innan vi fick springa skilda vägar, haha.

 

Hann inte skriva igårkväll då det blev så sent men här kommer bilder från gårdagen.

 

Puss & kram!