Äntligen är vi hemma i vår underbara lägenhet, i underbara Sverige, i underbara Göteborg igen! Är ju inte direkt helt fel att Göteborg bjuder på dryga 18 grader och strålande vackert vårväder. Det händer rätt mycket på tre veckor beträffande all växtlighet, då det var nakna, bruna träd när vi åkte och nu är allt lummigt vårgrönt. Jättehärligt!

 

Något som var mindre härligt var det senaste dygnet. Jetlag är verkligen dödens straff alltså... Vi klev upp kl. 03.00 i torsdagsmorse (kalifornsk tid) för att ta vår förbeställda taxi till flygplatsen klockan fyra. Åt frukost på flygplatsen och inväntade planet mot Chicago som skulle avgå strax efter kl. 7. Och då får jag min första "trött-dipp". Jag blir så fruktansvärt jävla trött att jag orkar knappt hålla uppe ögonen. Det blev så pass att jag la mig på golvet vid gaten för att blunda lite, och dessutom ta chansen att ligga ner och sova, eftersom jag visste att jag bara skulle kunna sitta och sova de närmsta timmarna. Blev inte direkt mycket sömn på golvet, men jag somnade väl av och till på fyratimmars flighten till Chicago.

 

Var väl lite piggare när vi kom fram och vi hade bara en timmes väntan innan åttatimmarsflygningen över Atlanten till Frankfurt. Den här gången fick vi turen att få sitta i Economy Plus, dvs. med extra benutrymme och skönare nackstöd än i vanlig Economy, trots att vi inte hade betalat för det. Nice! Flygningen gick bra, och vi fick båda till att sova lite grann i alla fall. Det dryga var ju att väl på plats i Europa så gick ju vi fortfarande på Kalifornien-tid, vilket innebar att klockan var ju nio på kvällen enligt oss, när den var sex på morgonen här. Så medan alla andra gör sig klar för en ny dag så ville vi bara gå och lägga oss. Efter 1½ timme i Frankfurt så gick sista flyget mot Göteborg och då var vi båda helt övertrötta.

 

Fick våra väskor först av alla på bagagebandet, tog flygbussen in till stan, och sen bussen hem till oss. Packade upp allt för att sen (döda mig!) vara tvungen att gå och handla eftersom vi inte hade nån mat. Var som två zombies när vi gick omkring på ICA... Jag kände att jag var tvungen att hålla igång hela dagen för så fort jag hade satt mig ner så skulle jag ha somnat, så jag for omkring och tvättade kläder, packade upp lite till och fixade med allt möjligt. Fredrik däckade i 1½ timme i soffan, medan jag halvsovandes började förbereda middagen. Vi stod ut till kl 19 innan det inte gick längre, utan då gick vi och la oss. Drygt nog vaknade Fredrik kl. 23 och var jättepigg, men somnade sedan om igen. Sen vaknade vi båda två 06.15 och kunde inte sova längre. Låg och kollade på serier i ett par timmar innan vi slutligen gick upp. Så idag kommer väl bli första dagen man kan vara hyfsat normal i sin dygnsrytm och lägga sig och gå upp på mer normala tider än det senaste dygnet.

 

Efter det långa utlägget om senaste dygnet så blir det då nu lite prat om själva resan och resmålen vi har besökt. Jag behöver väl knappast säga att vi har haft det sjukt bra och att allt vi har upplevt har varit fantastiskt, men jag tänkte ändå dra igenom allt som vanligt.

San Francisco: Jag läste något citat av någon som sa att "Everyone should be allowed to love two cities, his own and San Francisco". Ingen av de jag vet har varit i San Francisco har sagt något illa om den här staden och jag förstår varför. San Francisco är verkligen en superhärlig stad som har något, som är svårt att sätta fingret på, som gör att man bara älskar stället. Den är så charmig med sina backar och gator som går upp och ner och slingrar sig hit och dit, vilket gör att den skiljer sig från andra amerikanska storstäder. Det är grönt och fint och lummigt och alla de typiska San Francisco-husen är jättefina och man kan gå hur länge som helst och bara titta och drömma om vilket av husen man skulle vilja bo i. Jag gillar ju också att det ligger så nära havet och bukten så man kan gå längst med pirarna och ha jättefin utsikt över till andra sidan. Jag är ju också superimponerad av Golden Gate Bridge som är så stor och maffig och lysande röd. Det enda negativa med staden enligt mig är att det är rätt mycket uteliggare, pundare och tiggare på gatorna, men så länge dom inte stör mig så gör det väl inget antar jag. De säger också att San Francisco är USA:s säkraste stad, då dom inte har samma problem med gängkring som t.ex. Los Angeles har. Nej, jag rådiggar San Francisco och åker mer än gärna tillbaka.

 

Los Angeles: Den här staden som man har vuxit upp med både på tv och på film och som många drömmer om att åka till. I mitt huvud hade jag väl någon slags syn att alla människor här skulle vara så vackra och glamorösa och så långt bort från min egen verklighet, men så är det verkligen inte. Tyvärr måste jag säga att L.A. blev lite av en besvikelse för mig, och en av anledningarna tror jag är för att det helt enkelt är för stort. Det bor närmre 4 miljoner människor i stan, och även fast New York har över det dubbla så är hela stan alldeles för utspridd. Det är svårt att sätta fingret på vart "centrum" finns, så nästan varje stadsdel har ett eget centrum, typ Hollywood, Beverly Hills och Downtown. Det är alldeles för långt att gå mellan A-B och det är ju därför folk kör överallt. Kollektivtrafiken är sjukt underutvecklad i den bemärkelsen att det inte finns linjer överallt, så om du inte har bil är det helt enkelt svårt att ta sig runt. I det avseendet ligger San Francisco långt före L.A. Men bortsett från det negativa så är L.A. annars helt okej. Det är härligt klimat, shopping finns i överflöd och det finns alltid något att hitta på. Vi älskade ju Universal Studios och Six Flags var hur roligt som helst, men som stad så var inte L.A. så jätteroligt, tråkigt nog. Människorna är som vilka andra människor som helst, och det svämmar inte över av kändisar överallt. Det är jättekul att ha besökt Los Angeles och även att ha sett alla kända platser men annars var det faktiskt inte så mycket att ha.

 

San Diego: Som jag skrev när jag skrev inlägget när vi väl var i San Diego, så var de enda anledningarna till varför vi ens åkte dit var för att vi ville åka till Sea World och för att det bara ligger två timmar ifrån Los Angeles så att vi lika gärna kunde passa på när vi ändå var så nära. Vi spenderade ju egentligen bara en halv dag i själva stan, så jag har ju inte någon stor överblick, men det lilla vi såg var ändå mysigt. Det är en jäkligt stor stad, men ändå kändes det som att det var väldigt centrerat och även här gillar jag ju att det ligger nära vattnet. Gaslamp Quarter var ett mysigt område och på det stora hela så känns San Diego som en trevlig stad. Sea World var ju såklart ett jättestort plus, då det nästan är ett måste att besöka när man är där.

 

Las Vegas: Haha, ja denna sjuka stad. Mitt första intryck av staden var ju som sagt att det är jättehärligt med folk och ljud och ljus överallt och feta hotell och fontäner här och där. Det är svårt att beskriva Las Vegas, och trots att det kanske är så med alla platser man besöker, så måste man faktiskt åka dit för att förstå det själv. You've got to see it to believe it, så att säga. Det är en jättehärlig stad verkligen. Det finns alltid något att titta på och man blir aldrig uttråkad. Men, vilket jag också har nämnt, att man skulle nog bli tokig av att bo där eller spendera en längre tid där. De fem dagarna vi var där var helt lagom, för när det kommer till kritan så är det vääääligt mycket som kretsar kring pengar och alkohol vilket kan vara jävligt tröttsamt. Det är ju en perfekt stad att festa i, då det inte direkt finns brist på alternativ när det kommer till barer och uteställen, men om man inte är där i det syftet så blir det lite tröttsamt tillslut. När man ser "uppklädda" tjejer som har så små shorts att det ser ut som att dom har glömt byxorna hemma, eller till och med går helt utan bh på stan, så blir man ju bara trött. Nu låter jag kanske lite gammal, men man vill ju nästan be dom sätta på sig en tröja, haha. Las Vegas är roligt, kul, spännande, häftigt och unikt på många sätt och vis men jag tror som sagt att en längre vistelse där skulle driva en till vansinne. Jag tror att antingen så älskar eller hatar man Las Vegas, och jag dras ju helt klart mot den positiva änden.

 

Grand Canyon: Jag vet att det inte är en stad, men jag ville ändå skriva lite om den här fantastiska platsen. Även fast det var en sjuk lång biltur för att bara åka fram och tillbaka över dagen så var det så sjukt värt det. Nu såg ju vi bara en liten del av hela Grand Canyon men det lilla vi såg var ju helt fantastiskt. Man kan knappt tro det när man väl står där och tittar ut över hela stället. Man kunde också ta helikopterturer över området, vilket bl.a. Daniel gjorde när han var där, och det ska ju vara helt fantastiskt, men vi kände inte att vi hade riktigt råd med det. Om det var så fantastiskt från marken så kan jag bara tänka mig hur det ser ut uppifrån. Helt magiskt.

 

Och nu tänker jag skriva nånting som vissa av er kanske kommer tycka är provocerande, men jag måste bara skriva det. För även fast jag har varit i USA förut så har det inte slagit mig förrän nu: det finns så fruktansvärt många otroligt feta amerikaner. Ja visst, man har sett det på tv och det pratas om det hit och dit om hur feta dom är, men det är först nu det har slagit mig hur jäkla stora dom är. Det är inte det att dom är tjocka, och har lite pluffs på magen, utan verkligen jättefeta. Så sjukt när man ser folk åka omkring på permobiler för att dom är så feta att dom inte ens kan gå själv. Och de lånerullstolar vi har sett typ på flygplatsen har varit typ dubbelt så bred som en "svensk" rullstol. Och storlekarna på portionerna och på dryckerna när man äter ute är helt sjuka. Det är liksom mat för 1½ person, ibland för två. Och det är mest när vi har varit iväg på olika "turer" som vi har sett de här mäniskorna, typ på Universal och på Sea World, då dom är där med sina familjer. Och jag tycker det är så hemskt när man ser en hel familj med mamma, pappa och barn där till och med barnen som är hälften så gamla som mig är dubbelt så tunga som mig. Det är ju jättehemskt! Men det är inte så svårt att förstå när det ööööööverallt kryllar med reklam för hamburgare, pizza, läsk, glass och all annan skit. Och det är sjukt billigt att handla på McDonald's om man jämför med i Sverige, så det är klart att om man inte har det så gott ställt så lägger man hellre pengarna på McDonald's tre gånger än att äta nyttigare mat en gång. Maten är det vi har längtat hem till i Sverige, och slippa alla jävla pommes frites och friterat och annat snusk. Ja, det är gott ibland men inte flera gånger i veckan. Om man har pengar är det inte svårt att äta nyttigt i USA, men om man bara vill ha nånting snabbt till lunch så skulle det ju vara schysst att inte bara ha hamburgare eller pizza att välja emellan. Var så jäkla skönt att bara kunna laga sin egen frukost imorse med fullkornsbröd och hushållsost. Behöver jag ens säga hur mycket jag älskar att komma hem efter semestern? Hur mycket jag än älskar att resa så är något av det skönaste med hela semestern att komma hem till sitt eget igen.

 

Efter den rediga utläggningen så hoppas jag att ni har fått en idé om hur de här städerna är. Vi har som sagt haft det superskönt på resan men det är ju alltid skönt att komma hem. Och extra skönt att komma hem nu när vi har en sån här underbar lägenhet att komma hem till, hoho!

 

Två bilder från igår blev det bara. Vem vet när det blir resande nästa gång? Until then...

 

Klockan är nu strax 19.00 här i Kalifornien, vilket innebär att om 12 timmar sitter vi på flyget hem. Är nu åter i San Francisco efter att vi lämnade Las Vegas imorse. Hade satt klockan på 6, och då vi var tvungna att lämna av bilen på flygplatsen innan vi checkade in så hade vi inte tid att äta frukost på hotellet. Så vi begav oss från The Mirage strax innan 7 imorse och körde mot flygplatsen. Hyrbilskontoret låg en bit utanför flygplatsen, men vi bara lämnade av den, betalade, och tog sedan en transferbuss till terminalen. Smidigt!

 

Åt flygplatsfrukost och lämnade Las Vegas för att landa på LAX, Los Angeles flygplats, lite mindre än en timme senare. Hade bara 45 minuters mellanlandning i Los Angeles, vilket var skönt. Till slut kom vi fram till ett soligt San Francisco, där vi tog BART-tåget in till stan. Den här gången valde vi ett hotell verkligen mitt i smeten så att det skulle vara nära till stan och shopping. Var verkligen bara typ 100 meter från BART-stationen, och hotellet ligger mitt på Union Square, som är San Franciscos centrum. Hotellet är litet och mysigt och är faktiskt över 100 år gammalt, men såklart väldigt uppdaterat sen starten, haha.

 

Vi lämnade av väskorna på rummet och gick sen ut på stan för att kika lite det sista. Fredrik hittade sig ett par skor och jag köpte lite träningskläder, men nu är det helt smockfullt i våra väskor. Käkade på The Cheesecake Factory som, trots namnet, även serverar middag, så vi käkade en tidig middag innan vi gick tillbaka till hotellet igen. Såklart blev det även en Key Lime Cheesecake till efterrätt som måste ha varit den största cheesecake jag har sett i mitt liv. Mums!

 

Då flyget går strax efter 07.00 imorgonbitti så måste vi ta det allra första BART-tåget som går härifrån till flygplatsen. Vi hade läst att tågen börjar gå kl. 04.00, men det gällde tydligen inte från vår närmaste station, där det kommer först vid 05.00. Då det tar totalt 40 minuter att ta sig mellan flygplatsen och stan så skulle vi inte hinna det så vi har bokat en taxi tills imorgonbitti. Så klockan är ställd på 03.00 imorgonbitti och sen väntar närmre 20 timmar på diverse flyg. Men men, värre har man ju varit med om, när jag flög hem från Nya Zeeland. Så vi mellanlandar i Chicago, sedan i Frankfurt för att sen landa in i Göteborg vid 9.30 på fredagmorgon. Ni har ju skvallrat för mig att det är vår hemma, så det känns ju skönt att komma hem till finvere!

 

Nästa gång jag skriver blir väl hemifrån soffan i lägenheten. Då kommer som alltid en redig utvärdering och summering av allt vi sett och gjort. Puss och kram!

 

Ja då har faktiskt sista dagen i Vegas nästan passerat, och näst sista dagen på vår semester. Känns alltid lika skumt när semestern närmar sig sitt slut. Tiden innan man åker går ju så fruktansvärt långsamt, och så säger det bara svisch så är det slut igen.

 

Sista dagen här hade vi tänkt spendera vid poolen för att försöka få lite solbränna innan vi åker hem, men vi vaknade upp till ett molnigt och framförallt, sjukt blåsigt Las Vegas. Vi gick ner och åt frukost och gick sedan upp för att fixa till oss och då vädret inte hade blivit bättre sen vi vaknade så gick vi till intilliggande shoppingcentret The Forum Shops, som även sitter ihop med Caesars Palace, och shoppade lite. Jag handlade på Victoria's Secret för typ fjärde gången, hehe. Strosade runt där inne en stund och gick sen över till Venetian som ligger mitt emot Mirage för att handla lite på apoteket till mig. För ni ska alltså höra hur jag låter. Det låter som att jag är en blandning av någon som är väldigt bakis, har rökt i hela sitt liv, plus ligger på sin dödsbädd. Min röst är helt och hållet förstörd. Jag sa ju att jag hade börjat känna av halsen redan i San Diego men de senaste dagarna har det blivit så sjukt mycket värre. Jag både hostar, nyser och snörvlar, så på apoteket inhandlade vi halstabletter, näsdukar och någon sorts tablett som ska vara bra mot det mesta som har med förkylning att göra. Så fruktansvärt drygt om jag skulle må som jag gör nu när vi ska flyga hem på torsdag. Inte så kul att vara dunderförkyld när man ska flyga i typ 16 timmar totalt.

 

Efter inhandlingen på apoteket så gick vi upp på rummet och bytte om till badkläder, för nu hade det klarnat upp lite. Det blåste fortfarande, men inget som var så farligt. Så vi norpade två solstolar och låg och stekte en stund. Efter vi hade käkat lunch vid poolen så gick vi och la oss igen men då hade solen gått i moln och det hade börjat blåsa ännu mer. Lite läskigt att ligga och sola direkt under 10-meters palmer som vajar fram och tillbaka...! Så vi tog våra grejer och gick upp på rummet för att inte riskera att blåsa bort.

 

Så imorgon ska vi lämna av vår hyrbil för att sen flyga tillbaka till San Francisco igen. Har ju en tur och returbiljett mellan Göteborg och San Francisco, då det blir mycket billigare så. Då det tar över åtta timmar att köra mellan Las Vegas och San Francisco så valde vi att flyga istället. Visst att vi har kört längre än så när vi körde San Francisco-Los Angeles, men vi ville inte spendera sista dagen av semestern i bilen, så vid 10-tiden imorgonbitti (amerikansk tid så klart) så lämnar vi Las Vegas, för en mellanlandning i Los Angeles, innan vi landar in i San Francisco vid 13.30. Det går ju såklart att flyga direkt till San Francisco från Las Vegas, men när vi började kolla på biljetter för typ en vecka sedan så var det svindyrt, så nu betalar vi drygt halva priset med mellanlandningen i Los Angeles. Men då det bara tar mindre än fyra timmar totalt så är det ju ändå helt okej. Så nu har vi tid att shoppa det sista i San Francisco och sen blir det okristlig tidig uppstigning på torsdagmorgon för att ta sig till flygplatsen och flaxa hemåt.

 

Inte så mycket bilder idag, men ett par i alla fall. Förresten; utvärdering om respektive stad kommer när vi är hemma igen!

 

Kram!

 

Kl. 06.30 ringde klockan imorse och vid 7 masade vi oss ner för att testa Mirages frukostbuffé för dryga 20 dollar per person. Ja, jag vet, jag vet att jag tjatar mycket om frukost, men som den extrema frukostmänniska jag är så är det katastrof om jag inte får i mig nånting direkt på morgonen. Vi betalade som sagt överpriset, men alltså herregud, det är den största buffén jag har sett i mitt liv. Nu fanns det förvisso även sådant som inte direkt är frukost, så som pizza, friterad kyckling och mexikansk mat, men det fanns ägg, bacon, omelett, pannkakor, helstekt skinka, korv, flingor, yoghurt, bröd, frukt och allt man kan tänka sig. Fanns även ett gigantiskt dessertbord med muffins, glass och alla olika strössel och såser som finns. Så trots att det var ganska ordentligt dyrt så blir det nog till att äta där resten av dagarna vi är här, då det är fruktansvärt irriterande att antingen behöva stå i kö till någon stressig diner där det tar långt tid att få sin mat, eller att leta efter nåt annat ställe som inte ligger i Mirage, som ändå kostar dryga 15-17 dollar per person.

 

Vi fick i oss frukost och vid åttatiden var vi i parkeringsgaraget för att ta oss norrut mot ytterligare en delstat på den här resan: Arizona. För på gränsen mellan Nevada och Arizona så ligger Hoover Dam, eller Hooverdammen på svenska, som är den kända dammen som är byggd mitt i Colorado River, Den figurerar ju även i Bondfilmen Goldeneye med Pierce Brosnan. Det är svårt att ta bilder på den, då den är så fruktlöst stor. Det är nästan lite läskigt att stå så nära kanten och se ner för man får fasen svindel alltså... Spenderade dryga halvtimmen vid dammen innan vi fräste vidare.

 

Det tog oss ungefär fem timmar för att komma fram till målet för dagen, och även ytterligare en punkt på min Bucket List: Grand Canyon! Ovetandes som vi var, så trodde vi att man bara kunde köra dit, parkera vid kanten av Grand Canyon, hoppa ut och ta lite bilder och sen åka hem. Men man måste ju fasen betala inträde i nationalparken på 25 dollar...! Och det är ju som på många andra sådana här turistattraktioner att det är en stor parkeringsplats, ett informationscenter, en shop och så vidare. Men vi parkerade bara och vandrade sen mot utkiksplatsen.

 

Och det är ju nåt helt sinnessjukt vad det är stort och maffigt. Det är faktiskt lite svårt att beskriva "vad" Grand Canyon är. Det är stort. Det är maffigt. Det är vackert. Det är så man får svindel. Det finns ju utkiksplatser med staket runt omkring, men största delen har inget staket, så när man vandrar längs med den asfalterade stigen så kan man alltså bara hoppa tre meter utanför, och då störtar du rakt ned. Jag är inte direkt höjdrädd, men jag blir fan skakis när det inte är säkert överallt. Så ser man folk som hoppar ner och typ klättar till bättre utkiksplatser, och sätter sig och dinglar med benen över kanten. Skyll er själva om det händer en olycka säger jag bara...

 

Vandrade runt en bra stund vid canyonen innan vi satte oss i bilen för att spendera ytterligare fyra timmar i bilen igen tillbaka till Las Vegas. Det hann bli mörkt innan vi kom tillbaka, så vi fick väldigt fina vyer av solnedgången i öknen. För det är ju för det mesta ökenlandskap vi har kört igenom idag. Dels bergig öken och även ren och skär stäpp med bara kaktusar. Lite deprimerande, läskigt och coolt på samma gång. Var även ballt att komma in i Las Vegas på kvällstid för nu syntes stan från flera mils håll när vi närmade oss, plus att alla hotell är ju så häftigt upplysta på kvällen.

 

Var väldigt svårt att sortera ut vilka bilder jag skulle ta bort från kameran idag, så jag tyckte det var bättre att spara lite fler än ångra mig om jag skulle tagit bort för många. Så här kommer bildbomb från dagen!

 

Som jag skrev igår: frukost är ju inte direkt det billigaste man kan köpa i den här stan, men vi frågade i alla fall i en informationsdisk på hotellet igårkväll om det fanns något bra ställe på Mirage att äta frukost på. Fick ett tips där det fanns buffé för 18 dollar per person. Jävligt dyrt, men det är inte direkt så mycket billigare någon annanstans. Så imorse vid 10.30 gick vi ner till restaurangen inne i kasinot. Här betalade man i förväg, så jag gick fram till damen i kassan och sa att vi ville äta frukost för två personer. "That'll be 78 dollars, please". Skämtar du eller?!? Men just idag gällde inte ordinarie pris då dom idag på påskdagen endast hade påskbrunch tillgängligt, och för det ska man alltså betala 39 dollar per skalle. I svenska kronor blir detta alltså över 250 kronor per person. Aldrig i livet. Så vi gick därifrån och hittade ett diner där vi fick stå i kö i 20 minuter för att få ett bord... Efter ett par dagar i Las Vegas kan jag nu förstå varför folk både älskar och hatar det här stället. Det är väääääldigt lätt att köpa alkohol, spela på kasinot, gå på striptease och annat. Men jävligt krångligt att göra något så vanligt som att äta frukost eller lunch. Man måste verkligen leta röven av sig om man nu inte vill ha McDonald's eller annan sheiβe.

 

Hur som helst så fick vi till slut i oss lite mat och sen begav vi oss ut på stan. Och det första jag säger när vi kommer ut i solen är "Åh, vad skönt", då det ofta är ganska kallt inne i kasinot på grund av all AC. Men det ångrade jag snabbt att jag sa, för satan vad varmt det har varit idag. Har varit säkert runt 35 grader varmt, och när det blåser så blåser det varmt. Detta plus att man är i en stad med jättemycket folk gör det hela inte mycket bättre. Men vi vandrade på i hettan ned på The Strip och fick nu en närmre titt på många av de feta hotellen.

 

Gick enda ner till Mandalay Bay som är typ det "sista" hotellet på strippen, och därifrån är det en 10-minuters promenad till den berömda Las Vegas välkomstskylten. Det enda som var liiite jobbigt när vi kom dit var att det var jättemycket folk som stod i kö för att få bild på skylten och det inte finns någon skugga. Men det var bara att bita ihop och ställa sig i den stekande hettan och sen posera snällt framför skylten. Vad gör man inte för en fin semesterbild, haha.

 

Tog oss tillbaka mot hotellen och pep in i hotellet Luxor för att käka lunch. Jag har ju faktiskt varit i den riktiga staden Luxor i Egypten, och trots att det mest bara är gamla tempel där så är ändå hotellet format som en pyramid, och det finns även en gigantisk sfinx utanför. Tycker nog att "Kairo" hade varit ett mer passande namn på hotellet faktiskt.

 

När vi gick förbi Paris, så stack vi in där och köpte biljetter för att åka upp i Eiffeltornet. Las Vegas Eiffeltornet är ungefär hälften så högt som det riktiga, men vi hade ändå en jättefin utsikt över stan däruppifrån. Prickade även in att se fontänshowen utanför Bellagio medan vi stod där uppe. En lustig sak som hände i hissen på väg upp, var att "hissföraren" sa "Happy Easter!" till alla i hissen när vi hade klivit in. Så sa jag att vi sa glad påsk igår, och inte idag på påskdagen. Och såklart så frågar ju han vart vi är ifrån.

Jag svarar: "Sweden".

Han säger då: "Sweden?".

Jag: "Yeah, Sweden. Europe."

Han: "Europe... Sweden...?"

Med andra ord hade jag kunnat säga allt detta på svenska, för det var ungefär så lite han förstod. Jag såg på honom att han var nära att fråga typ vilken stat i USA Sweden låg i. Okej att Sverige inte är ett jättestort land, men det är nästan lite skrämmande att se hur ovetande många av de här amerikanerna är. Var även en tjej i kassan när vi åt på Taco Bell i L.A. som frågade vart vi var ifrån, och jag svarade, Sweden, Europe varpå hon säger "I don't know nothing about Europe!". Inga kommentarer säger jag på den...

 

Efter lite stopp längs vägen kom vi tillslut tillbaka till Mirage och då hade vi varit ute i värmen i över fem timmar. Vi som bara hade tänkt att strosa lite, för att sen spendera resten av dagen vid poolen. Las Vegas är faktiskt större än vad man tror.

 

Så nu sitter vi här på rummet, svettiga och dana och har precis kollat på kvällens första vulkanuppvisning utanför fönstret. Då vi åt ganska sen lunch så blir det kanske inget über till middag, och sen kanske en sväng på stan igen.

 

Hejhopp!

 

Första hela dagen i Las Vegas har vi spenderat på en märkesoutlet som ligger bara några minuters körtid på motorvägen. Visst att man har varit på outlets förut, men det här var helt sjukt. Var över 150 butiker och då det redan är sjukt billigt i USA tack vare den låga dollarn så var det äääännu billigare här. Något som dock inte är så billigt är att äta frukost, så imorse letade vi oss ut till intilliggande Venetian Hotel för att hitta nånstans att äta. Hittade inget café där det inte var kö, utan vi hittade typ ett Starbucks-liknande ställe där vi köpte med oss lite frukt, juice osv. för hela 30 dollar... Gick tillbaka och åt på hotellrummet innan vi gick mot bilen för att åka mot outleten.

 

Och varje gång vi går från rummet och ska ut på gatan eller gå till bilen så måste vi gå igenom kasinot och även fast klockan bara var 10.30 när vi gick ner så sitter folk och både spelar, röker och dricker alkohol. Här i Las Vegas råder inga regler när man kanske borde sluta eller börja dricka, beroende på klockslag, haha.

 

Som sagt så var det väldigt lätt att hitta till outleten och det var verkligen sjukligt billigt! Idag har jag handlat för ca. 1700 kr och då har jag köpt följande: ett par Nike träningsskor (kostar ca. 1100 kr i Sverige), ett par Converse (kostar 700 kr hemma), ett Reebok träningslinne, två "vanliga" linnen, ett par chinos (Tommy Hilfiger), ett par shorts (Tommy Hilfiger) och en trekvartsärmad tröja (Tommy Hilfiger). Jag hade med andra ord inte ens kunnat köpa Conversen och Nikeskorna för 1700 kr hemma. Trots att det kanske känns väldigt mycket att shoppa för närmre 2000 kr på en dag, men är det billigt så är det billigt! Fredrik köpte bland annat två par Levi's jeans för dryga 600 kr. Så vi åkte tillbaka mot The Strip mycket nöjda med våra inköp.

 

Vädret idag har verkligen varit ökenhetta på dryga 30 grader. Det var rätt skönt att shoppa idag då man växlar med att gå utomhus med airconditionen inomhus. Dock är min hals fortfarande öm, och efter alla turer i kasinot idag så känns det fasen som den här förbannade cigarettröken har satt sig på luftrören då jag har börjat hosta också...!

 

Ikväll så har vi käkat lammburgare på en restaurang inne på hotellet, och så har vi bara strosat runt lite längs The Strip. Tog en sväng in i hotellet/kasinot Caesars Palace och kikade runt lite. Ett riktigt maffigt ställe faktiskt. Tog oss sen en drink i en av hotellbarerna (ja, det finns flera) på vårt hotell och spelade sedan bort ca. fem dollar i kasinot. Och servitriserna går ju runt bland alla slotmaskiner för att ta beställningar, och då är det helt enkelt bara att säga "I'd like a Budweiser" (eller något annat), och så kommer hon trippandes med den och man behöver inte betala en spänn. Dom sätter inte upp det på rummet eller något, utan man får helt enkelt gratis alkohol bara man spelar i kasinot. Inte konstigt att folk blir bankrutta när dom spelar eftersom dom blir väl så pass fulla att dom inte vet hur mycket dom har spelat bort, haha.

 

Glad påsk på er förresten! Här är det ju fortfarande påskafton i ca. en halvtimme till.

 

Kram och puss!

 

Kalla det vad man vill: nöjesstaden nummer ett, eller varför inte syndernas stad Sin City, men nu är vi i alla fall här i staden som känns som ett ogräs som bara fått för sig att växa upp rakt mitt ute i öknen: Las Vegas! Det är så mycket intryck redan efter bara några timmar i den här staden, men som vanligt så börjar vi väl från början.

 

Lämnade San Diego imorse efter bara två dagar, och anledningen till varför det blev så kort var för att vi hade gjort allt vi ville göra där: kolla in stan och gå på Sea World. Ingen av oss hade väl inte (och har egentligen inte nu heller) nån större koll på San Diego, men med tanke på att det bara låg dryga två timmar utanför L.A. så tänkte vi att vi kunde göra en avstickare dit innan vi tog oss vidare till Las Vegas. Så vi körde från hotellet strax innan kl. 10 imorse för att åka österut mot öknen och delstaten Nevada där Las Vegas ligger.

 

Det var rätt lustigt, för när vi börjar närma oss statsgränsen mellan Kalifornien och Nevada så ser vi att det i motsatt riktning ligger typ en tull där det stod "California Inspection" på. Hmm... tänkte vi då det kanske innebar någon slags kontroll av körkort eller liknande bara för att vi åkte över statsgränsen. Och varför var vi så oroliga? Jo, för att det var jag som satt bakom ratten, jag som inte får köra hyrbilen. Rackarns! Så vi svänger upp på nästa avfart och byter förare för att slippa böter eller annat tjafs om det nu skulle visa sig att det skulle bli nån jädra kontroll av nåt slag. Men vi körde på i mil efter mil och det kom ingen kontroll. Inte heller när vi hade passerat statsgränsen. Så vid första bästa parkeringsplats så hoppade vi ur och bytte plats igen så att jag nu fick köra sista biten, haha. Men men, lite onödigt att chansa tyckte vi.

 

Tog ca. fem timmar att köra mellan San Diego och Las Vegas, med ett tank- och lunchstopp längs vägen. Och det är verkligen så att stan ploppar upp från ingenstans mitt ute i öknen. Det är INGENTING runt omkring förutom sand och ökenlandskap. Lustigt att man har fått för sig att bygga en stad här alltså. Vi hittade avfarten till vårt hotell rätt snabbt och åkte in och parkerade i deras parkeringshus. Och vi bor ju inte på vilket hotell som helst, utan på The Mirage Resort & Casino, eller bara "Mirage" i dagligt tal. Las Vegas har många feta hotell, självklart, men det finns ju ändå ett par stycken som många ändå känner igen och är väldigt kända, typ Bellagio, MGM Grand, Caesars Palace och såklart Mirage. Så det känns på nåt sätt väldigt coolt att bo på ett sånt stort hotell. Och det är ju inte bara stort i den bemärkelsen att det är känt, utan det är ju stort till ytan så iiiiinnåt helsike. Mirage har alltså över 3000 rum. TRETUSEN RUM!! Inte så mycket att skryta med att hotellet jag jobbar på har dryga 50 rum, haha. Det tog oss ungefär en kvart att gå från hotellreceptionen, genom hela jädra kasinot för att hitta till hissarna som tog oss upp till 23:e våningen där vi bor. Utsikten är helt oslagbar, ut över huvudgatan The Strip! Rummet är hur fint som helst, och jättestort med en asfet säng. Det som är lite jävligt i den här stan och framförallt på hotellet är att ALLT kostar extra. De har ett snacksfat på rummet med jordnötter och chips och annat som står på en bricka som har sensorer som gör att de debiterar ens kort om man så bara lyfter varorna från deras rätta plats. Likaså med minibaren/kylskåpet: bara man öppnar kylskåpet för att titta eller lägga in en egen vattenflaska eller liknande så blir man debiterad. Man är ju nästan rädd för att tända lampan då det kanske kostar pengar...

 

Något annat som är sjukt vidrigt är att man får röka överallt i hela kasinot. Så varje gång man går från hissen och genom kasinot för att gå ut från hotellet så får man vidrig, stickande röklukt i näsan. Precis som det var när vi var i Rumänien och Serbien bland annat, så får man alltså röka inomhus. Vidrigt är vad det är! Måste ju fasen byta kläder varenda dag för att inte lukta som en fimp.

 

Hur som helst, vi lämnade grejerna och förundrades en stund över vårt otroligt fina rum (och utsikt!) och gick sen ut en sväng på stan. Och det är ju coolt att se alla dessa ökända ställen i verkligheten, så som Caesars Palace och allt annat. Då vi bor mitt på The Strip så ligger ju allt inom gångavstånd och man kan promenera och kika på alla byggnader hur länge som helst. Och nu är det ju förvisso både fredag och påskhelg men folk dricker alkohol på öppen gata även fast klockan bara är fem på eftermiddagen. Så överallt står det folk som delar ut lappar om strippklubbar och eskortflickor och annat ofräscht. Och bredvid en supertjock gubbe med strumpor i sandalerna, kan det gå en supersminkad brutta med 10 cm klackar och minikjol och inget av det är särskilt konstigt eller uppseendeväckande. Det är en sån sjukt salig blandning av folk i den här staden! Något av det "värsta" vi har sett idag är ju ändå två tjejer som gick i supersmå bikinis mitt i stan, plus en annan tjej (superfull kan ju tilläggas) som trippade omkring i pyttesmå bikinitrosor och påskägg målade på brösten. Alltså ingen bh eller nånting. Tja... Glad påsk är väl allt man kan säga.

 

Hittade en restaurang för att käka lite och sen gick vi tillbaka till hotellet igen. (Sa jag förresten att vi bodde på MIRAGE!?!? Hoho!) Utanför Mirage så ligger en fontän som är byggd som en vulkan, vilket några av er kanske har hört talas om. En gång i timmen under fem timmar på kvällen så har dom en uppvisning med den här, och det är röda lampor i fontänen som gör att det ser ut som ett vulkanutbrott när vattnet sprutar. Jättehäftigt! Satte oss sen på uteserveringen på hotellet och tog varsin drink som var svinstark, då dom säkert köttar i extra alkohol för att gästerna ska bli fulla fortare så att dom spelar bort mer pengar. Satt där en stund innan vi gick in till kasinot och spelade bort alla våra resepengar. Haha, nejdå, vi spelade för tre dollar och första gången jag spelade enarmad bandit så vann jag fem dollar! Dessa spelade vi dock bort lika snabbt som vi vann dom, och sen gick vi upp till hotellrummet. En timme senare så såg vi vulkanshowen direkt från vårt hotellrum. Coolt!

 

Las Vegas känns verkligen som en stad som man antingen älskar eller hatar, då vissa människor säkert skulle bli heltokiga på allt liv och rörelse och alla ljud och ljus och människor. Men jag rådiggar det alltså! Även fast man kan titta på vissa (framför allt tjejer) och tänka "men herregud, sätt på dig en tröja", eller snegla mot nån som är stupfull trots att klockan bara är mitt på dagen så är det en jättehärlig stämning i hela stan. Är så kul att se folk i mammas och pappas ålder sitta och beställa in shots och bete sig som en annan tonåring. Jag skulle nog bli tokig om jag bodde i den här stan, men det är faktiskt riktigt kul när man ser det bara så här en kort tid.

 

Nu ska vi strax lägga oss här i sängen på hotellet. Sa jag förresten att vi bodde på Mirage...?

 

Varför har vi åkt till San Diego? Jo, för att göra det som vi har gjort idag, nämligen besöka Sea World! Okej, ännu ett akvarium/djurpark tänker ni. Tja, det kan man väl säga. Dom har hajar, delfiner, sköldpaddor osv. Men dom har något som jag inte vet något annat akvarium som har: späckhuggare! Man har ju sett späckhuggare på tv hur många gånger som helst, men det är ändå coolt att kunna få se dom på riktigt.

 

Ca. 2 ½ timme senare kom vi fram till stad nummer tre på resan: San Diego, där vi alltså nu befinner oss. Härifrån är det mindre än 3 mil till Mexiko, men dit ska vi inte den här gången. Var motorväg hela vägen, och även den här gången (precis som igår när vi åkte till Six Flags) så är det alltså tio filer i varje riktning på motorvägen. Men det brukar ligga på ett snitt på "endast" 5-7 filer. Helt stört det där. Man får ju också vara på alerten när man kör på motorvägen då det inte särskilt ofta används blinkers när man ska byta fil, så helt plötsligt kan en 25-meters långtradare vräka sig ut mitt framför en...!

 

Vårt inn ligger direkt när man svänger av vid motorvägen så vi behövde inte köra igenom stan för att hitta. Valde att bo lite billigare här med tanke på att vi som sagt hade lagt ut ganska mycket pengar på boendet i L.A. Plus att när man är på roadtrip i USA så måste man ju nångång bo på ett riktigt inn, haha. Dock var det inte det klassiska innet vi tänkte oss; alltså ett med parkering på framsidan av byggnaden, och alla rum har en separat dörr direkt ut, utan det här är mer hotelliknande. Är en kedja som heter Holiday Inn och rummet vi har är ganska stort. Inte så fräscht kanske med brun heltäckningsmatta och mossgröna gardiner men det duger.

 

Så vi dumpade av väskorna och fräschade till oss lite innan vi gick ut på stan för att spana lite. Vi bor väldigt centralt så det tar inte mer än 10 minuter att promenera till stadskärnan där bl.a. shoppingcentret Westfield Horton Plaza ligger. Vi gick in i shoppingcentret en snabbis, och tog oss sen vidare till det historiska kvarteret Gaslamp Quarter. Gaslamp har tidigare varit området för prostitution och gambling, men inhyser nu massor av restauranger och mysiga pubar och barer.

 

Gick sedan ner till hamnen där Embarcadero Marina Park ligger, som är en fin liten park med massa grönområden med utsikt över hamnen. Där nere ligger även Seaport Village som är som en liten by med små butiker och glasstånd och platser att sitta på. Så vi tog en smoothie på Ben&Jerry's innan vi vandrade in mot centrum igen.

 

Nu ikväll är vi nyss hemkomna från middag och drinkar och nu ska vi precis sätta på en film innan vi släcker. Första intrycket av San Diego (trots att det är USA:s åttonde största stad till ytan) att det är en mysig liten stad där det mesta finns inom gångavstånd. Jag gillar ju städer som har utsikt över vatten och som dessutom har grönområden där man kan spatsera och umgås så första intrycket är att jag gillar San Diego.

 

Lite pictures från idag, som vanligt!

 

Förresten! Daniel: jag har en present till dig, så vi kan väl kanske skypa/facetima nån dag så du får kolla på att det är rätt present jag har köpt?

 

Rösten är nästan borta, det river i halsen och fötterna ömmar. Vad har vi gjort idag? Jo, nämligen varit på det asfeta nöjesfältet Six Flags Magic Mountain, som ligger ett par mil norr om Los Angeles. Allt vad nöjesfält heter bleknar i jämförelse med det här alltså...!

 

Som vanligt (nu som de amerikaner vi är...!) så tog vi bilen när vi vid 10-tiden imorse åkte norrut mot Six Flags. Hade redan kirrat med biljetter och parkering, så efter lite köande så parkade vi på deras enorma parkeringsplats. Kan ju tillägga att det även fanns två stora parkeringsplatser till som inte var öppna idag, så dom har ju kapacitet för ohyggligt många människor på det där stället.

 

Till skillnad från Liseberg och Gröna Lund så har Six Flags nästan uteslutande bergochdalbanor. På Liseberg är det typ Balder man ser fram emot mest, men Balder kan ju slänga sig i väggen om man jämför med alla rollercoasters som finns här. H-E-R-R-E-G-U-D säger jag bara! Den/dom som har kommit på vissa utav bergochdalbanorna måste ju ha varit hög på både ett och annat vid konstruktionen av dom.

 

Det är ingen mening att jag ska försöka förklara exakt hur de olika bergochdalbanorna gick, så ni kan ju alltid youtuba det om ni är nyfikna. Så ni kan ju söka på följande namn på bergochdalbanor vi har åkt idag: Goliath, The Riddlers Revenge (som man står upp och åker), Apocalypse, Ninja, Scream och så den sjukaste bergochdalbana jag nånsin har åkt i hela mitt liv: X2. Jag kan inte riktigt förklara hur jävla sjuk X2 är, men i den åker man både framåt, bakåt, upp och ner, framlänges, baklänges samtidigt som rälsen går både över och under sitsen, plus att sitsen i sig snurrar. Här är ett youtubeklipp: http://www.youtube.com/watch?v=8WTD0Hc9anw. Tyvärr fick inte vi någon musik när vi åkte. Hade ju varit så jävla fett om vi hade fått "Enter Sandman" med Metallica som spelas i klippet. Är svårt att visa er hur sjukt det var, men kolla på klippet så kanske ni får en liten aning, hehe.

 

En annan sjuk attraktion vi åkte var Superman - Escape from Krypton som är typ som en bergochdalbana, men du sätter dig i själva vagnen baklänges. Så skjuts du bakåt i 160 km/h rakt ut, för att sen stiga uppåt i 90 graders vinkel, till dryga 125 meters höjd, och sen ner igen, då åkandes framåt. Kolla klippet: http://www.youtube.com/watch?v=3WQXxZmLMFQ. Åkte Superman två gånger, och lyckligt ovetandes hamnade vi längst fram första gången vi åkte. Hur fett som helst!

 

Något som var väldigt skönt var att det inte var så mycket folk på Six Flags idag. Som mest stod vi i kö i 45 minuter, men det tog ca. 15-20 minuter i snitt på de flesta vi åkte, och ibland till och med kortare. Vågar knappt tänka på hur förbannat långa köer det kan vara mitt i sommaren... Dock har det känts som sommar idag också, då temperaturen har legat och snuddat på 30-strecket så det är allt många liter vatten som har gått åt idag.

 

Trots att jag alltid har älskat nöjesfält så blev jag faktiskt ganska illamående efter de första turerna, så vi drack vatten och tog det lugnt i typ en timme innan det var på't igen. Åldern gör sig påmind, haha. Slutade med att vi var på Six Flags i över sju timmar innan vi körde ut på motorvägen mot L.A. Och på tal om motorväg så är ju de här motorvägarna helt otroliga. På vissa ställen hade vi tio körfält i en riktning. 10 stycken!! Ni kanske förstår hur mycket folk det bor här, när det behövs tio körfält i vardera riktning och det ändå blir trafikstockningar ibland. Helt sjukt.

 

Dagen har varit superbra och imorgon drar vi som sagt vidare på trippen. Vi hörs imorgon!

Och helt plötsligt så var man ett helt år äldre. 24 år. Där ser man! Lederna och höftkulan värker redan, så jag har beställt färdtjänst till flygplatsen när vi ska åka hem. Skämt å sido, grattis till mig! Inte många ni känner som kan säga att dom har firat sin födelsedag i Los Angeles, va?! Har haft en superbra dag och Kalifornien har visat sig från sin bästa sida.

 

Fredrik väckte mig med "Ja må hon leva!" och muffins på sängen imorse. Mys! Efter morgonbestyren hämtade vi ut bilen för att även idag köra i riktning mot Hollywood Hills, men istället för att köra motorvägen mot Universal som vi gjorde igår, så höll vi oss på småvägarna i själva bostadsområdet Hollywood Hills. Varför? Såklart för att få en bättre syn på Hollywoodskylten. Hade tagit reda på hur vi skulle köra, men oturligt nog så var den vägen stängd just idag för vägarbete... Vi försökte hitta alternativa vägar för att ta oss upp mot skylten, men det gick faktiskt inte så bra, så vi stannade mitt i bostadsområdet och knäppte lite bilder. Var faktiskt ganska många andra som stod precis där också.

 

Efter detta så åkte vi mot Mulholland Drive som är en ganska lång slingrig väg som går genom Hollywood Hills och långt ovanför själva Los Angeles som gör att man får en superfin utsikt ut över hela stan. Har ju som sagt varit jättesoligt idag och när vi stod uppe vid en utkiksplats så stekte solen på rätt bra alltså. Var rätt coolt att köra just den vägen, för den ligger typ uppe i bergen och här och var skymtar man asfeta villor som har en rätt oslagbar utsikt över L.A.

 

Sedan letade vi oss ut till motorvägen för att köra samma väg som vi kom när vi anlände till Los Angeles i fredags. Styrde kosan västerut för att till sist landa in i Santa Monica. Jag skulle säga att Santa Monica är typ som en egen liten stad, medan Fredrik tycker mer att det är en stadsdel i L.A. men med tanke på att det ligger ca. 3 mil utanför själva Los Angeles så tycker jag nog att jag har rätt, haha. Santa Monica ligger ju precis vid Stilla Havet så det är verkligen jättefint därute vid stranden och strandpromenaden. Började med att gå ut på den berömda Santa Monica Pier, där till exempel Tom Hanks springer i filmen "Forrest Gump". Tog oss en supergod lunch innan vi vandrade omkring lite vid piren, och spelade en sväng inne på en arkad dom har där. Svalkade fötterna lite snabbt i Stilla Havet innan vi gick in mot stan och kikade lite i butikerna på Third Street Promenade som är en gågata i Santa Monica. Hittade inget särskilt, utan tog sedan en sväng förbi husen som ligger precis vid stranden, innan vi körde tillbaka till L.A. igen. Det var dock lite kyligt i Santa Monica, då det blåste endel från havet, så helt oförståeligt att folk ligger och solar och dessutom badar! Stilla Havet var ju superkallt...!

 

Lämnade sedan in bilen på hotellet innan vi gick över till shoppinggallerian Beverly Center där vi var häromdagen. Då Fredrik inte har kunnat köpa någon födelsedagspresent åt mig i hemlighet så blev hans present till mig att jag fick välja vilka solglasögon jag ville, då jag har sagt att jag gärna vill ha ett par finare/bättre kvalité än de som jag alltid köper från typ H&M för dryga hundralappen. Så jag hittade mig ett par supersnygga (och dyra...!) Ray Ban som Fredrik var så snäll och köpte till mig i present. Tack, min älskling! ♥

 

Nu ikväll har vi varit ute och ätit jättegod mat, bestående av lax med sparris för min del, och filet mignon med svamp för Fredrik. Till efterrätt blev det citronsorbet som var serverad i en frusen, urgröpt citron. Kul!

 

Sammantaget har det varit en jättebra födelsedag även fast det kanske inte direkt har känts som att jag har fyllt år. Då vi gör så mycket roliga, nya och spännande saker varje dag här borta så har det kanske inte precis känts som att jag faktiskt har fyllt år, men det har ändå varit en jättebra dag!

 

Imorgon är det sista dagen i L.A. innan vi tar oss vidare på vårt äventyr. Och imorgon blir det åka av, det säger jag. Imorgon blir det åka av...

 

Neeej det är inte "Ja må hon leva" ännu, trots att det är den 14:e april i Sverige just nu. Här i L.A. är det forfarande den 13:e, så jag är fortfarande 23 år i ett par timmar till!

 

Idag följde vi strömmen och gjorde som alla andra amerikaner gör när dom ska ta sig nånstans - man tar bilen. Vi åt frukost som vanligt på hotellet och sen gick vi online och bokade biljetter till Universal Studios som är typ en nöjespark tillägnad de filmer som är producerade av filmbolaget Universal. Vi hade faktiskt inte tänkt att åka dit, då varken jag eller Fredrik hade någon direkt uppfattning om exakt vad det var för något, men då vi ändå har tid så tänkte vi att det kanske kunde vara värt ett besök.

 

Så vi rattade bilen i riktning mot Hollywood Hills och en kvart senare var vi framme vid Universal Studios. Parkerade i ett av deras fyra parkeringshus (!) och vandrade sen mot nöjesparken. När vi kom ut från parkeringshuset så trodde vi nästan att vi var framme inne i nöjesparken, men det ligger ett helt område av små butiker, restauranger, souvenirbutiker osv. precis utanför parken som kryllar av folk, och är upplyst precis som om det vore själva nöjesparken. Men vi navigerade oss igenom havet av folk och kom till slut fram till entrén.

 

Själva parken är som sagt tillägnad filmer som är producerade av Universal och filmerna varierar ju såklart beroende på vilken som är "hetast" just nu, så för vår del så fick vi utstå huuuuur mycket som helst från den tecknade filmen "Dumma Mej" eller "Despicable Me" som den heter på engelska. Men som tur var så har dom också många filmer man har sett och som är bra, t.ex. "Jurassic Park", "King Kong", "Shrek" och "Simpsons". De har alltså lite åkattraktioner som är tillägnade vissa filmer, så som Simpsons, men precis som på ett vanligt nöjesfält så får man ju räkna med väntetider... Dom har även shower där man får lära sig om själva filmmakandet, så vi började att gå på en sådan show, där dom visade hur man kan göra specialeffekter på olika sätt. Väldigt coolt.

 

Efter det så tog vi en åktur med ett litet tåg som guidar en omkring på inspelningsplatser av olika filmer. Fick bland annat se massa olika fordon från t.ex. "Jurassic Park", "Fast and the Furious" och "The Flintstones". Sen har dom ju också fejkade städer där husen bara är byggda som fasader och inte är verkliga hus. Så fick man veta vilken film och vilken scen som hade spelats in just där, och så visade dom i tåget på en liten skärm den verkliga filmen så man kunde känna igen sig. Var verkligen häftigt att se när man kände igen sig från filmerna! Det coolaste måste dock ha varit en inspelningsplats från "Världarnas krig" med Tom Cruise. Trots att den filmen inte är särskilt bra så finns det en scen där ett helt flygplan har kraschat ner bland en massa hus. Så fick vi åka däribland och se det enorma flygplanet helt totalkraschat. Vi satt dock på fel sida av tåget så jag kunde inte ta bild på det tyvärr... Fick även se inspelningen av "Hajen", och blev dessutom nedskvätt av en gigantisk fejkhaj.

 

Något annat häftigt var från "King Kong" där hela tåget åkte in i en tunnel, så fick man sätta på sig 3D glasögon. Där inne så var det då animerat från själva filmen när apan King Kong slåss mot asstora dinosaurier. Så var det alltså animationer på väggarna runt omkring, plus att tåget hoppade runt så att det kändes som att vi var med i den scenen från filmen. Var lite läskigt faktiskt, hehe. I en annan tunnel åkte vi in på en inspelningsplats som såg ut som en tunnelbana och så skulle dom då iscensätta en jordbävning. Så det började skaka och grejer ramlade ner från taket, så brann det lite här och var och så kom det ett tåg farande i motsatt riktning. Exakt den scenen har dom använt i ett avsnitt av kriminalserien "Bones" så när vi hade skumpat klart inne i tunneln så fick vi se scenen från själva serien och det var på exakt samma sätt som vi fick uppleva det. Coolt!

 

Vi gick sedan på en vattenshow där det var lite teater och dom visade olika stunts och konster på vatten både med båtar och vattenskotrar. Där kunde man också välja att sitta i soak zone, dvs. den del av publiken där man garanterat blir blöt. Vi satte oss så långt upp och så långt bort från det området som möjligt, hehe. Var dock rätt kul att se när dom som satt där blev heeeelt dyngsura, haha.

 

Vi var på Universal i nästan sex timmar, trots att det inte kändes som så länge. Så strax efter 18 tiden tog vi alltså och körde tillbaka till hotellet där vi nu tänkte ta det lugnt och kolla på en film. Som sagt så hade vi inte tänkt att åka till Universal alls, men så här i efterhand så var det väldigt värt det och det hade varit synd om vi inte hade åkt dit. Visst att mycket som finns där inne är för barn, men det var väldigt kul att se inspelningsplatserna från olika filmer där man dessutom kände igen sig. Så det var väl värt pengarna att åka dit tyckte vi båda två.

 

Imorgon är det ju alltså min birthday och Los Angeles vädergudar har utlovat sol och värme så vi får hålla tummen på att det stämmer!

 

Idag kan jag bocka av en punkt på min så kallade Bucket List (dvs. en lista med saker man ska göra/ha sett/ha upplevt innan man dör) - nämligen gått på Hollywood Walk of Fame! Klev upp vid 9-tiden imorse och åt hotellets frukosbuffé innan vi rörde oss ut på stan. Bor som sagt i Beverly Hills och här i Los Angeles är det på samma sätt som i New York, att avstånden är inte så korta som dom ser ut. Vi visste att L.A. är stort, men det är inte bara stort utan det är JÄVLIGT stort. På kartan ser det ut att kanske vara en 20-minuers promenad från vårt hotell till Hollywood Boulevard där Walk of Fame ligger, men det tog snarare en timme och 20 minuter.

 

Själva Walk of Fame är ju hur lång som helst, och går dessutom på båda sidor av Hollywood Boulevard. Dock känner man ju knappt igen en tiondel av alla namnen som finns med, men det är ändå kul när det dyker upp känningar. Hela området kring Walk of Fame en jävla cirkus och det blir nästan lite jobbig efter ett tag. Det är folk som delar ut broschyrer för att åka på guidade turer runt om i L.A. och det är musik och människor och look-a-likes och allt möjligt. Påminner lite om området kring Times Square i New York, där det bara är ljud och ljus och folk och musik och bilar och.... gaaah! Lite för mycket nästan. Hittade ett litet shoppingcenter där jag shoppade loss inne på Victoria's Secret (igen), och fick en lyxig glansig påse med celofanpapper i.

 

Efter nån timme åt vi lunch och sen tog vi en buss för att ta oss mot den berömda shoppinggatan Rodeo Drive som figurerar bland annat i "Pretty Woman". Frågade på ett informationscenter vilken buss vi skulle ta, och på kartan vi fick såg det ut som att det kanske var 10 minuter bort, men det tog närmre en halvtimme att åka dit vi skulle... Som sagt, Los Angeles är ganska stort. Och det är ju också lätt att förstå varför det är mer vanligt att köra bil än att åka kollektivt även i storstäderna i USA, just för att busstrafiken inte är så pass bra planerad och precis som den är hemma. Det är inte helt ovanligt att det inte finns någon direkt busshållplats, utan bussen stannar bara vid trottoarkanten, där det inte finns någon direkt märkning eller skylt för att bussen ska stanna. På de platser där det finns en busskur, så finns det inte direkt några uppsatta tidtabeller, eller nedräknare för när nästa buss kommer. Det är helt enkelt lite jobbigare att åka buss här, så därför förstår jag att många tar bilen istället, trots att det egentligen är idioti att köra bil mitt i centrala stan i sådana här storstäder.

 

Hur som helst, vi bytte buss en gång längs vägen och hoppade sedan av vid Beverly Drive som ligger precis vid Rodeo Drive. På Rodeo Drive ligger alltså alla kända märkesbutiker du kan tänka dig - Gucci, Prada, Michael Kors, Fendi, Dior, Armani... You name it. Det finns alltså inte en enda liten halvbillig butik där man kan handla utan att bli helt ruinerad. Den här gatan är helt och hållet tillägnad de rika och välbärgade. Så tänker man kanske att det är en klyscha att man ser shoppande människor uppklädda till tänderna i långklänning och klackskor och män i kostym gå och shoppa längs den här gatan, men icke. Det kryllar av dom. Likaså kryllar det av äckligt dyra sportbilar som kostar flera, flera miljoner som både står parkerade utanför dyrbutikerna, och även bilar som cruisar igenom gatan bara för att visa upp sig. Men säga vad man vill om Rodeo Drive så ska jag inte sticka under stol med att det är en väldigt fin gata. Den är väldigt fint underhållen med blommor och palmer och utsmyckningar. Hade inte haft något emot att göra mina shoppinginköp där, men som sagt... Det är ju liiiite för dyrt för min plånbok.

 

Efter Rodeo Drive tog vi oss tillbaka till hotellet, men stannade till på det gigantiska shoppingcentret Beverly Center som ligger bara 100 meter från vårt hotell. Det här måste alltså vara det största shoppingcentret jag har sett i hela mitt liv. De första fem våningarna består av ett parkeringshus, och de övriga tre våningarna är bara shopping. Trots att det "bara" är shopping på tre våningar så är själva byggnaden så sjukligt stor. Hela centret inhyser mer än 160 butiker och det är nästan så överväldigande stort att det blir jobbigt. Vi var inte direkt på shoppinghumör, så vi kikade bara lite snabbt innan vi gick till hotellet igen.

 

Mellan kl. 17-19 så har hotellet vin och ostkväll så vi gick ner till lobbyn och tog oss varsitt glas vin, lite ost och kex och gick upp på rummet. Mysigt! Promenerade sedan till en italiensk restaurang där vi åt supergod mat bestående av lammragu och risotto.

 

Vädret idag har varit lite knasigt, då det var långbyxor och tunn jacka på imorse men sen blev det varmare så jag bytte till shorts. Sen blev det kyligare igen, så då åkte jackan och scarfen på, så ja. Därav lite klädbyten på vissa bilder, haha.

 

Nämen sisådär, då var vi på plats i stad nummer 2 på den här resan - Los Angeles! Känns coolt att vara här, i staden som på något sätt alltid har känts som något man bara ser på tv och i filmer. Ligger just nu i vår feta king size säng på vårt superfina hotell som ligger mitt på Beverly Boulevard i Beverly Hills.

 

I morse klev vi upp vid 6.30 för att ta oss till det frukoststället där vi har gått till nästintill varje dag för att äta frukost. Dom öppnade kl. 7 så vi var på plats i princip direkt när dom öppnade. Efter frukost gick vi tillbaka till hotellet och packade klart och gick sedan och hämtade vår hyrbil. Körde ut från San Francisco vid 8.30 tiden och styrde kosan mot Highway 1.

 

Vi valde den här vägen istället för att köra motorvägen hela vägen eftersom Highway 1 går hela vägen längs kusten och är finare än att köra motorvägen i inlandet istället. Såklart tar Highway 1 mycket längre tid än att köra motorvägen, och det visste vi ju såklart om. Så vi fräste på och byttes av med körningen så det har gått bara fint att köra hela vägen. På ett stället längs vägen stannade vi vid en strand där det låg fullt med elefantsälar. Påminde om när jag och Daniel körde till Kaikoura på Nya Zeeland!

 

Var rätt coolt när vi kom in mot Los Angeles, för det är verkligen mellan 5-7 filer i varje körriktning och lite varstans så ser man folk som har stannat för att dom har krockat efter att ha kört för nära när det är mycket bilar. Så jag rattade bilen bland alla hundratals bilar och Fredrik läste kartan. Efter bara en felkörning så kom vi fram till vårt superfina hotell nästan 12 timmar efter vi lämnade San Francisco. På det här hotellet har vi lagt lite mer pengar då jag ju kommer fira min födelsedag här på måndag! Känns lite lyxigt när dom har såkallad valet parking, dvs. när man lämnar bilnyckeln till en nisse som åker och parkerar bilen åt en...

 

Ännu inga bestämda planer för imorgon, men då vi befinner oss i en av de största nöjesstäderna i världen lär inte det vara något problem. Godnatt!

 

Åh vilken fin dag det har varit idag! Och mycket har att göra med vädret, som minst sagt kan vara osäkert här i San Francisco. Klev upp vid 7-tiden till moln och typ 12 gradig "värme" och gjorde oss i ordning. Gick sedan ett kvarter från hotellet för att hämta ut vår hyrbil som vi kommer att ha resten av resan. Har en fräsig ljusblå Toyota Yaris till Fredriks besvikelse, som helst skulle vilja haft en "manligare" bil, hah!

 

Efter vi hade hämtat ut bilen gick vi till samma diner där vi var första morgonen här i San Francisco för att äta frukost. Promenerade tillbaka till hotellet och sen tog vi bilen för att köra norrut mot Muir Woods som är en liten nationalpark där det finns massa såkallade Red Woods-träd. Åkte alltså norrut, över Golden Gate Bridge och som sagt så var det ju mulet och rätt kallt i centrala stan men när vi kommer ut vid bron så såg vi den helt och hållet och den är ju sååå jäkla maffig! Visst att man har sett stora broar i sitt liv förut, men Golden Gate Bridge är så mäktig på nåt sätt. Så vi körde över bron och svängde sedan av vid en utkiksplats där vi hade superfin utsikt över hela bron. Tyvärr hade vi motljus där vi stod, så därför lyser inte bron sådär röd som den verkligen är, men utsikten var verkligen jättecool. Stod där en stund innan vi begav oss vidare mot Muir Woods.

 

Vägen till Muir Woods är superduper slingrig och det gick inte fort att köra dit alltså, haha... Men vi kom till slut fram och parkerade och betalade inträde in till den lilla parken. Red Woods-träd är alltså typ 40-50 meter höga träd med så sjukligt tjocka stammar så det ser ut som typ fem, sex träd sitter ihop. Var jätteskönt att vandra omkring inne i den kyliga skogen, och det var jättefint och tyst och lugnt där inne.

 

Efter nån timme körde vi tillbaka till San Francisco igen, och den här gången körde jag, så nu kan jag säga att jag har kört över Golden Gate Bridge, hohoo! Fast egentligen så får jag ju inte köra vår hyrbil pga. följande: då jag är under 25 år så måste man betala extra för att jag är en "young driver", plus att vi skulle vara tvungen att betala extra för att vara två förare. Allt som allt skulle vi betala dubbelt så mycket som vi gör nu, och vi tyckte inte riktigt att det var värt det, så vi chansar lite, så kör jag ändå. Får hoppas att vi inte råkar ut för nån olycka, eller att Farbror Blå stoppar oss bara...

 

Efter vi kom tillbaka till stan, parkerade vi vid hotellet för att sen ta spårvagn till Pier 33 för att hoppa på en båt för att ta oss till ett av världens mest kända fängelser, Alcatraz. Tog ca. 15 minuter att ta båten över till ön, och när vi då tittade bort mot Golden Gate Bridge så var den helt inpackad i dimma. Finns verkligen ingen logik i när man ser den och inte.

 

Kom fram till Alcatraz och gick omkring ett tag på egen hand innan vi gick in i själva fängelsebyggnaden där vi fick snygga hörlurar för att få en guidad tur på 45 minuter. Själva inspelningen var gjord av gamla fängelsevakter och fångar som jobbade och var intagna på Alcatraz. Trots att det ser lite fjantigt ut med sådana där lurar så var det jätteintressant att lyssna på vad olika områden var och vad som hade hänt i vissa celler osv. Vi var på Alcatraz i ett par timmar innan vi tog oss tillbaka in till stan igen. Då vi inte hade ätit nånting på hela dagen så gick vi på Hard Rock Café vid Pier 39 och tryckte i oss varsin burgare.

 

Imorgon blir det tidig morgon, då vi checkar ut härifrån hotellet i San Francisco för att ta oss vidare på vår tripp i Kalifornien. Jag lovar att de flesta av er kan lista ut vart vi ska imorgon, men för er som inte vet ännu får ni hålla utkik efter nästa uppdatering...!

 

Från och med idag kan jag säga att jag både har gått upp för världens brantaste gata - Baldwin Street i Dunedin på Nya Zeeland, och världens slingrigaste/krokigaste gata - Lombard Street i San Francisco. Men innan vi kommer dit kan jag berätta om morgonen.

Vi bor ju på Market Street som är huvudgatan i San Francisco, men som så många andra gator i de amerikanska jättestäderna är de ju huuuuur långa som helst. Så trots att vi bor på huvudgatan så är det ändå en bit till de centrala delarna av Market Street där all shopping finns, så när vi ska in mot stan så blir det till att åka buss eller spårvagn. Som tur är avgår spårvagnen verkligen precis utanför dörren, så vi hoppade på den imorse och åkte hela vägen ut till hamnområdet Fishermans Wharf. Där hoppade vi av vid Pier 39 och vandrade runt lite i hamnen bland alla små fiskrestauranger. Hittade även Bubba Gump Shrimp Co. från filmen Forrest Gump..! Från Pier 39 hade vi en perfekt utsikt över Golden Gate Bridge, men vilket ni kommer se på bilden nedanför, så var den även idag täckt i dimma...

 

Från Fishermans Wharf vandrade vi vidare upp på Lombard Street, och den delen av gatan som alltså är världens slingrigaste/krokigaste hur man nu vill uttrycka sig. Den är verkligen vriden som en stor, fet orm och ligger alltså i en av alla San Franciscos superbranta backar, men istället för att bara stupa rakt ner så är den alltså slingrad som en gigantisk slalombana. Den är dessutom jättefint utsmyckad med blommor och växter. Det ligger ju förövrigt hus på varje sida av gatan där det även finns plats för parkering framför nästintill vart och ett av husen. Man får inte vara mesig när det kommer till att köra bil där alltså, haha!

 

Efter Lombard Street gick vi några kvarter och hoppade sedan på San Franciscos kända Cable Cars, dvs. de jättegamla spårvagnarna där många hänger utanför vagnen och åker. Detta var ju såklart något jag också ville göra, men när vi hoppar på så är det ganska mycket folk och vi fick verkligen klämma oss in, utan möjlighet till att hänga utanför. Men när vi stannade vid en station så var det många som klev av, och då gick jag framåt i vagnen för att få plats att hänga utanför (för det kan man bara göra vid den främre delen av vagnen nämligen). Så idag har jag allt susat fram på San Franciscos gator halvt hängande utanför en cable car!

 

Hoppade av den gamla spårvagnen vid Union Square där vi var igår, och shoppade loss i ett par timmar. För min del blev det ett par skor, en blus, lite skönhetsprodukter och två koftor och Fredrik fick äntligen fatt på ett par ordentliga träningsskor och även ett par solglasögon. Hans träningsskor som skulle gått loss på ca. 1000-1200 kr hemma betalade han endast 700 kr för. Även jag har planer på att införskaffa ett par träningsskor (trots att jag redan har ett par relativt nya hemma) men då dollarn är så låg så är det ju lika bra att investera! Nu ikväll har vi just varit ute och ätit på en brasiliansk restaurang och nu tänkte vi kolla en film innan vi släcker lampan för kvällen.

 

Idag har vädret varit ganska kyligt i jämförelse med igår, men det var skönt för oss båda då vi faktiskt brände oss ganska rejält på armar, axlar och bröst igår när vi var ute. Och eftersom vi har varit ute vid kusten rätt mycket idag så har det blåst endel, så det var ganska skönt att ha långbyxor idag.

 

Fler bilder att kika på från dagen! Hejhopp!

Sömnen är ju verkligen satt ur fas nu alltså... Vaknade vid 7.30 imorse, dvs. efter inte ens åtta timmars sömn. Dessutom har jag vaknat flera gånger under natten så även fast vi var svintrötta igår när vi kom fram till hotellet så deckade jag inte som jag trodde att jag skulle göra. Får väl bli till att ta igen det i natt kanske.

 

Hur som helst så klev vi upp strax efter åtta och gjorde oss i ordning och gick ut för att äta frukost. Vi har ju inte frukost inkluderat på hotellet, men vi hittade ett café där vi åt en typisk amerikansk frukost bestående av bl.a. bagels, pannkakor och omelett. Supergott!

 

Det har förresten varit runt 25 grader och strålande sol hela dagen idag, så vi började dagen med att ta en buss till Golden Gate Park där vi vandrade runt en stund. Botaniska trädgården hade dessutom gratis entré just idag så det var välkommet med lite gratisnöje.

 

Gick sedan ut ifrån parken där vi hoppade på en ny buss mot Golden Gate Bridge. Perfekt soligt väder för att se bron också! Trodde vi... Direkt när vi kliver av bussen vid bron så är det jätteblåsigt, dimmigt och kallt och vi ser inte ett skit. Vilket antiklimax! Då dimman blåser väldigt mycket så skymtar man bron lite snabbt då och då men verkligen inte den här ståtliga, vackra vyn över bron som man tänker sig att man ska se...Men vi gick i alla fall ut på bron och ju närmre de stora "pelarna" vi kom, desto mer såg vi. Så vi fick ju ändå en liten idé om hur den ser ut men ändå trist att vi inte fick se hela på en gång. Men men, vi gick ungefär halvvägs på bron, tog de bilder vi kunde och gick sen tillbaka. Satte oss och fikade lite snabbt innan vi åkte tillbaka in mot stan igen.

 

Tog bussen mot Pacific Heights där vi vandrade superbranta backar upp mot Alta Plaza som är en park där man har jättefin utsikt över stadselen Fillmore, där vårt hotell ligger. I hela Pacific Heights ligger de typiska San Francisco-husen; gamla, smala och med massa fina detaljer. Vet inte hur många gånger vi sa att det är så här vi skulle kunna bo. Dock är det nog inte direkt billigt tyvärr...

 

Ifrån Pacific Heights gick vi sedan mot Japantown som är en liten stadsdel inspirerat av Japan. Hoppade sedan på en buss till shoppingområdet Union Square där jag gick loss inne på Victoria's Secret. Hittade endel underkläder och lyxade till och med till det med en ny parfym. Strosade omrking i området en stund, inne på bland annat de stora galleriorna Macy's och Saks Fifth Avenue. Hittade inget annat att shoppa, så på vägen tillbaka till hotellet gick vi till Financial District och knäppte ett par bilder på Transamerica Pyramid som är San Franciscos högsta byggnad på 260 meter. Hoppade sen på en spårvagn som stannar precis utanför vårt hotell, gick in snabbt och satte på oss långbyxor innan vi gick ut och åt. Blev hamburgare, kalkonwrap och öl och nu slappar vi på hotellet.

 

San Francisco är verkligen hur mysigt som helst och även fast det är superduperstor stad så är de feta skyskraporna koncentrerat till centrala stan. De delarna som ligger runtom har mest byggnader med 3-4 våningar och så dessa klassiga San Francisco-husen. I jämförelse med New York som vi båda älskar och som är häftigt på så många sett så är ändå San Francisco lugnare och med mindre folk på gatorna. Känns som en liten stad i en storstad. Efter ett dygn här så gillar vi stan mer och mer desto mer vi går runt.

 

Varnar för en gigantisk bildbomb nu! Kram på er därhemma!

 

Hälsningar från San Francisco, Kalifornien! Klockan är över 12 på natten, och efter en superlång dag är det inte långt kvar tills vi somnar båda två... Fredrik sover förresten här brevid mig redan, hah! Då det nu är tisdagmorgon hemma så har vi varit vakna i över 24 timmar bortsett från några få moment av sömn på flyget. Lämnade ett otroligt disigt och regnigt Göteborg vid 9-tiden för att sen åka mot Düsseldorf. Väl där hade vi bara två timmar, så vi tog och åt lunch på ett café innan vi boardade planet mot Chicago. Planet dit var ett jättestort plan med två säten på varsin sida vid fönstrena, och fyra säten i mitten. Och det var ju lagom kul när vi fick två platser i mitten av de fyra...

 

Efter några timmar på planet märker jag att väldigt många som har fönsterplats lutar sig ut och tar upp sina kameror. Jag ser då på kartan att vi precis lämnar Grönlands kust, så jag krånglar mig ur från sätet och går längst bak och kikar ut genom ett fönster på nödutgången. Och det är inte många gånger jag har sett någonting och bokstavligt talat tappat hakan och stått och glott med öppen mun. Men det gjorde jag alltså nu för H-E-R-R-E-G-U-D så vackert/coolt/häftigt landskap det är över Grönland! Det var verkligen som man ser på film över arktiska landskap med snö och isberg överallt. Så fruktansvärt häftigt. Jag som vill åka till Grönland blev ju inte direkt mindre sugen på det nu. Det är nästan lite orättvist att lägga upp bilder på det eftersom bilderna inte gör landskapet rättvisa, men ni får er kanske en liten idé om hur det ser ut. Kan ju tillägga att jag dessutom såg smala vita streck i vattnet som rörde sig framåt, vilket inte helt omöjligt kan ha varit en grupp valar. Otroligt häftigt att se!

Så efter nio timmar, ett antal filmer och väldig stjärtvärk så kom vi i alla fall fram till O'Hare International Airport i Chicago. Där skulle vi också bara ha två timmar egentligen men det blev dubbelt så långt. För det första hade vi inte fått platser bredvid varandra, så vi gick för att byta platser väl vid gaten. Så vi blev tilldelade plats 30A och 30B och fick nya boardingkort utskrivna. Så när vi ska kliva på och tanten ska scanna våra boardingkort så upptäcker hon att mannen som hade ändrat våra platser, och skivit ut de nya boardingkorten vid gaten, hade satt båda boardingkort i mitt namn. Så hon ändrade det och skrev in Fredriks namn och skrev ut ytterligare ett nytt boardingkort till Fredrik, men då har han fått en helt annan plats...! Allt var väldigt förvirrat, men vi går i alla fall på planet och så ryckte vi tag i en flygvärdinna som sa att vi skulle vänta till sist så skulle dom försöka fixa det.

 

Men efter en stund så ropar dom ut i högtalarna att det är troligen något fel med trycket i kabinen så alla måste gå av planet så att dom kan testa allt, och så kan vi eventuellt gå på sen igen... Så alla går av och så sätter vi oss inne vid gaten och väntar igen och efter två timmars försening så är allt okej och alla går på igen. Men nu upptäcker vi att det sitter en man på plats 30A som vi hade fått tilldelat. Så den platsen är alltså dubbelbokad. Vi gick och sa till och dom sa att dom hade gjort ett misstag och att vi inte kunde få 30A, utan det bästa dom kunde göra för oss var att vi båda två fick mittensäten på raderna efter varandra. Lite drygt när det ändå skulle ta lite över fyra timmar att flyga mellan Chicago och San Francisco, men vad kan man göra?

 

Då klockan nu var dryga 2 på natten svensk tid så var vi totalt dödströtta båda två, så jag satte musik i öronen, och min sovmask för ansiktet och stendog och sov i princip hela resan. Fredrik hade lite svårt att sova, så vi var mer eller mindre zombies när vi äntligen landade in i San Francisco. Vi var dock lite oroliga, då Lufthansa som vi flög med Göteborg-Düsseldorf-Chicago gick ut i strejk under förra veckan, och det var ju det som gjorde att mitt bagage försvann i samband med Portugalresan i somras. Men båda våra väskor kom fram som tur var!

 

Tog sedan ett BART-tåg som är tåget som tar en in till stan, vilket tog ca. 20 minuter. Efter lite trixande med kartan så hittade vi tillslut vårt hotell som på första intrycket verkar litet och mysigt. Direkt när vi kom in på rummet var det bara av med våra svettiga resekläder och in i duschen. Vi hann kika lite på tv att det verkar som att det blir fint väder imorgon så vi får vi får väl utnyttja dagen på bästa sätt då. April ska tydligen vara den mest osäkra månaden att besöka San Francisco, då vädret antingen kan vara jättedåligt, eller jättefint. Vi får hoppas på det sistnämnda.

 

Återkommer troligen imorgon med första intryck av staden osv. Nu blir det sova! Godnatt!

 

Då har april månad äntligen infunnit sig och när den här dagen är slut är det bara tre dagar kvar tills vi sitter på planet som så småningom kommer att ta oss till (förhoppningsvis) soliga Kalifornien! Jag brukar ju alltid skriva ett inlägg dagen innan avresa, men då jag kommer jobba både fredag, lördag och söndag och fixa och dona med packningen in i det sista så tänkte jag att jag skriver ett inlägg nu istället för dagen innan.

 

Känns som hundra år sedan vi bokade resan, så det känns ju inte alls dumt att det nu är dags att åka iväg. Det vi har bokat hittills är följande: hotell i San Francisco 7-11 april, hotell i Los Angeles 11-16 april, samt att vi har bokat hyrbil från och med den 10 april till den 23:e. Med andra ord kommer vi ha bil en dag i San Francisco innan vi kör vidare mot L.A. den 11:e.

 

Här om dagen var vi iväg och växlade dollar, och jag började packa så smått igår. För att undvika en upprepning av historien från i somras när min väska försvann på väg till Portugal, så har vi nu packat hälften var i varandras väskor. Så om min försvinner, så har jag ändå lite kläder i Fredriks väska, och vice versa. Men vi får väl hålla tummen på att allt går som smort.

 

Vi flyger som sagt på måndag den 7:e april kl. 9.15 från Göteborg till Düsseldorf. Därifrån sedan vidare till Chicago och till sist landar vi in i San Francisco strax efter 19.30 lokal tid på måndag morgon. Vi kommer förresten ligga 9 timmar bakåt i tiden jämfört med svensk tid. Så när vi landar på måndagkväll i USA är alltså klockan 04.30 på tisdagmorgon här hemma.

 

Så ni får vänta med spänning på nästa inlägg, som med största sannolikhet (om allt går enligt planen) kommer att skrivas från kalifornisk mark.

 

Puss & Kram!

 

Självklart så är jag alltid totalt överväldigad av glädje efter varje gång man har tryckt på "Boka", eller "Bekräfta" eller vad det nu kan stå på den slutgiltiga knappen när bokningen av nästkommande resa är helt klar. Men så överlycklig som jag är just nu, har jag inte varit på mycket länge.

 

För igår så tryckte nämligen jag och Fredrik på den "slutgiltiga" knappen som gör att vi den 7 april flyger iväg till SAN FRANCISCO!! San Francisco och Kalifornien har varit mitt drömresmål så länge som jag kan minnas och nu ska vi alltså dit...!!! Helt sjukt! Vi flyger från Göteborg vid 9-tiden den 7 april och mellanlandar först i Düsseldorf i Tyskland och sen i Chicago innan vi landar i San Francisco vid 20-tiden lokal tid.

 

Sen är vi åter på svensk mark igen morgonen den 25 april, trots att vi lämnar Kalifornien på morgonen den 24 april. Men med mellanlandning både i Chicago och i Frankfurt, plus tidsskillnad så ser det ju ut som att det tar oss över 24 timmar att ta oss hem men så är alltså inte fallet. Med andra ord så vi har 16 hela dagar på amerikansk jord. Vi ska såklart inte bara vara i San Francisco, utan vi kommer ta oss runt i Kalifornien och även en svängom till Las Vegas och sen får vi se vad vi har tid och lust att hitta på.

 

Inför nästa år har vi alltså valt att lägga största delen av våra semestrar på den här resan, och bara ha en kortis-semester under sommaren. Dels för att det är billigare att flyga till Kalifornien i april än i t.ex. maj eller juni, plus att hotellpriser och annat går ju upp som satan under högsäsongen, dvs. sommaren. En annan grej är ju också att det inte är lika snorvarmt som det kan bli i Kalifornien och Las Vegas under sommaren. Så flygbiljetterna var väldigt billiga, för att vara till Kalifornien, så allt är bara på topp!

 

För omväxlings skull så ska jag inte skriva en bok när jag skriver första blogginlägget inför en resa, haha! Men jag är hur lycklig som helst just nu, och helt överlycklig över att få fira min födelsedag under resans gång (vart vi än kommer befinna oss).