Sista dagen i Sydney har jag tagit det bara lugnt, likaså som jag har gjort alla dagar sen jag kom hit, haha. Unnade mig en fika på Starbucks bestående av en mango och passionsfruktsmoothie och en hallonmuffins på förmiddagen och strosade runt i stan ett tag. Gick sen för att växla lite pengar till Nya Zeeländska dollar då jag imorgon flyger iväg till Queenstown, Nya Zeeland klockan 10.00.

Jag har ett Nya Zeeländskt SIM-kort som jag fick av Christopher innan han åkte hem, och jag ska testa om det funkar direkt när jag kommer fram. Ska försöka fixa det så snabbt som möjligt så lägger jag ut mitt nummer här när allt är klart. Jag har haft det väldigt lugnt och skönt här mina sista dagar i Sydney och i Australien och tyckte därför att det var på sin plats att ha en sammanfattning över vad jag har gjort och vad som har hänt de här senaste sex månaderna jag har befunnit mig i det här landet.

Många av er kommer säkert tro att jag har blivit knäpp då jag skriver den här sammanfattningen av Australienresan. "Det är ju fyra veckor kvar tills du åker hem och du har ju inte varit på Nya Zeeland än!". Nej, jag vet, men följande sammanfattning är endast om resan i Australien, och en sammanfattning över den kommande NZ-resan kommer, det kan ni räkna med! Kan ju "varna" för ett extremt långt inlägg så ni som har bråttom kan ju läsa när ni har mer tid, haha! Ni kan ju ta tid hur långt tid det tar för er att läsa, hah! Men men, here it goes:

Jag landade in i Sydney på kvällen den 21:a juli 2009 och hade 12 timmar framför mig innan jag skulle ta inrikesflyget till Wagga Wagga för att möta upp med min au-pairfamilj. Som ni alla troligen vet vid det här laget, var det meningen att jag skulle stanna hos familjen i Cootamundra fram tills den 23:e januari 2010, men så blev ju inte fallet. Jag trivdes bra hos familjen till en början, men det tog inte så långt tid att inse att det inte var en familj jag skulle kunna stanna ett halvår hos. Jag försökte verkligen stå ut och jag försökte tänka positivt och jag ansträngde mig verkligen för att trivas. Men så den 10:e augusti fick jag en kommentar på min blogg som kom att förändra hela min vistelse både i Cootamundra och i Australien:

Postat av: My
Hejsan :) hittade din resa nar jag snokade runt lite pa resdagboken:) jag ar i sydney och har nu fatt jobb i cootamundra. Tankte bara hur det ar dar? inte ode-a-la-skrackfilm hoppas jag..? :) Mvh \ My
2009-08-10 @ 08:35:21

Jag hade ingen aning om vem den här människan var, men jag svarade i alla fall på kommentaren, utan hopp om att få ett svar tillbaka, eftersom det inte är ofta besökare kollar på kommentarerna, utan det är ju för det mesta jag själv som gör det. Men My svarade i alla fall och vi tog kontakt på både Facebook och Resdagboken, och vi bytte telefonnummer. Ungefär en vecka senare träffade jag My och the rest is history.

Jag vet faktiskt inte hur länge jag skulle orkat stanna hos familjen om jag inte hade träffat My. Jag vet nu såhär i efterhand att jag ändå skulle åkt från familjen tidigare än den 23:e januari, även om jag inte skulle träffat henne, men när hon då slutade sitt jobb i baren så var det ganska naturligt att jag följde med henne.

Jag trodde väl egentligen inte att vi skulle resa tillsammans på det sättet vi gjorde. Utan jag tänkte att vi skulle ta oss upp till Surfers Paradise, och möta upp med Johanna (som är Mys barndomskompis, om ni inte visste det), och så skulle My och Johanna resa tillsammans. Men när vi då kom upp till Surfers och träffade Johanna och även Mia och Christopher så blev det på nåt sätt så naturligt att vi hängde i princip varje dag. När vi sedan begav oss till Brisbane, så var det vi fem: jag, My, Johanna, Mia och Christopher, och det var aldrig vid nåt tillfälle då vi sa "Nu ska vi fem resa tillsammans", utan på nåt sätt blev det naturligt.

Jag ska inte köra en repetering av allt vi har gjort, eftersom de flesta av er redan har läst om allt vi har gjort och vart vi har varit, men jag tänkte i alla fall ta en liten summering om vad som har varit bäst och sämst osv. på den här resan.

Bästa staden: Helt klart Sydney. Sydney är en helt underbar stad, och när jag har befunnit mig på andra platser runt om i Australien har jag verkligen känt att jag har längtat tillbaka till dit. Det är en väldigt stor stad, men den är ändå inte FÖR stor så att man inte får ett grepp om den. Det är helt underbart ute i hamnen vid Operahuset, och Botaniska Trädgården är jättehärlig att vandra runt i, eller ligga och sola i. Är helt oslagbart att sitta ute i hamnen och ha utsikt ut över Harbour Bridge, och när man vrider huvudet åt andra hållet så ser man Sydneys skyline. Det här är en stad jag verkligen känner att jag vill åka tillbaka till och som jag helt ärligt kommer att sakna.
Surfers Paradise är också en stad som jag verkligen älskar. Det var såklart roligast första gången jag var där eftersom det var i början av resan och vi lärde känna Johanna, Mia och Christopher och vi festade och hade roligt varje dag. Surfers har jättebra uteliv och stranden är superhärlig och hela staden är perfekt storlek, varken för stor eller för liten. Andra gången jag kom dit kändes det väldigt skönt att ha en egen lägenhet och komma dit bara för att ta det lugnt. Med tanke på att jag bodde där i sex veckor så skapade jag mig en vardag med dagliga rutiner och jag hade det väldigt skönt. Även fast Surfers har hur mycket uteliv som helst så var det ändå skönt att komma hit bara för att ta det lugnt och känna att man har sitt eget, istället för att bo på hostel.

Sämsta staden: Jag får helt enkelt säga Darwin här på grund av följande; Darwin var första staden jag åkte till efter vi alla hade skiljts åt i Cairns, och mitt humör och min sinnesstämning var inte direkt på topp. Det var första gången på flera månader jag besökte en flygplats, och på grund av det drabbades jag (faktiskt för första gången under resans gång) av fruktansvärd hemlängtan. Plus att jag nu skulle ta mig an Australien helt själv, vilket var både spännande och skrämmande, men jag kände att jag hade haft så fruktansvärt roligt tillsammans med mina reskamrater så det kändes som att nu var allt det roliga slut. Dessutom var inte Darwin som jag hade hoppats. Jag hade trott att staden skulle vara mycket större, och att det skulle finnas lite mer grejer att göra, men icke. Plus att vädret var så otroligt jobbigt; fruktansvärt fuktigt och varmt och det var jobbigt att vara utomhus. Jag kände bara att jag ville hem, och jag saknade My, Johanna, Mia och Christopher nåt fruktansvärt. Dock blev allting mycket bättre när Christopher ringde mig och sa att han ville möta upp med mig i Perth. Då blev allt mycket lättare, men på grund av hur jag kände mig när jag var i Darwin, så måste jag faktiskt placera staden under den sämsta.

Mest otippade stad: Måste vara Adelaide! När jag skriver otippade, menar jag vilken stad jag har besökt som jag egentligen inte hade några förhoppningar om alls, men vilken visade sig vara väldigt trevlig. Var en jättemysig stad och jag trivdes väldigt bra. Dock skulle jag nog inte vilja åka tillbaka, eftersom det känns som att jag ändå upplevde det jag ville uppleva där, och det känns kul att jag besökte staden, även fast jag egentligen inte hade nån aning om vad man kunde göra där.

Största besvikelsen: Perth och Melbourne. Trodde att Perth skulle vara en härlig storstad vid havet, som en blandning mellan Sydney och Surfers Paradise, men icke. Visst att det var skönt att det var ett par grader kallare än vad det var på östkusten, men nej, det var ingen rolig stad. Visst att torget var rätt mysigt, och ett stort plus att dom hade Ikea, som jag inte besökt på ett par månader, men that's it. Trodde att staden skulle ha mer att erbjuda, men inte det. Är dock glad att jag åkte dit, så att jag inte åkte hem och trodde att det var nånting jag hade missat.
Melbourne var ungefär samma feeling - trodde att det skulle vara en härligt stor storstad med mycket saker att göra, men det var kallt och regnigt och fanns nada att hitta på. Jag har hört folk som säger att dom älskar Melbourne och folk som håller med mig om att det är en jättetråkig stad, så det är väl att antingen älskar eller så hatar man staden. Dock tror jag att vädersituationen gjorde rätt mycket, eftersom det regnade och var kallt mest hela tiden när jag var där.

Roligaste upplevelsen: Här måste jag säga flera saker. Nummer ett måste nog ändå vara Fraser Island. Vi var 13 stycken i våran grupp, och förutom en (Apan), så var alla som vi åkte dit med jättehärliga och jag hade hur kul som helst. Trots att det blev som det blev med bilen, att vi crashade den och var tvungen att bli bogserade därifrån så var det ändå väldigt, väldigt kul. På delad andraplats får det nog bli surflektionen i Agnes Waters och besöket på Australia Zoo. Det var jättekul att få lära sig surfa, och jag är lååååååångt ifrån ens duktig på det, men det var superroligt att lära sig grunderna och även paddla sig helt medvetslös ute i havet, haha. Australia Zoo lever verkligen upp till sitt rykte med att vara med på topp 10 bästa zoot i världen. Visst att det inte var jättefint väder när vi var där, men det gjorde inte så mycket eftersom det inte var så mycket folk. Hela parken är jättefin, och det är perfekt att man får tillfälle att klappa (vad vi tycker är) exotiska djur. Ett riktig mysigt zoo skulle jag säga. Det ultimata skulle ju såklart vara att se krokodilmatningen av Steve Irwin himself, men det är ju ganska så omöjligt med tanke på att mannen inte lever längre. Hur som helst var det jättekul att jag och My gjorde det pit-stoppet innan vi fortsatte vår resa.

Tråkigaste upplevelsen: Nu förväntar ni er säkert att jag ska säga de två första månaderna av min resa, hos familjen i Cootamundra, men faktiskt inte. För det första har jag redan summerat min vistelse där, vilket jag gjorde i mitt inlägg den 27:e september, så det kan ni läsa igen om ni vill HÄR. Och för det andra så räknar jag just nu bara med händelser och upplevelser efter det att jag lämnade familjen. Och helt ärligt så har det egentligen inte uppstått nån tråkig upplevelse eller händelse som jag ser tillbaka på och verkligen får ont i magen av. Det enda skulle väl vara det att jag skrapade upp ryggen första gången vi var i Surfers Paradise, när jag blev skjutsad på Christophers longboard, så att jag numera har tre ärr längs med ryggraden. Jag håller hoppet uppe att dom ska försvinna, eftersom det var fyra märken först, och nu är det bara tre, så jag hoppas hoppas hoppas!

Bästa hostelet: Det absolut bästa och fräschaste är det sista jag bodde på här i Australien, nämligen YHA Harbour i Sydney. Helt nyöppnat, jättefräscht, perfekt läge ute i hamnen, och jag kände mig verkligen hemma där. Allting blir så mycket lättare när allt är fräscht, och man får ha sin mat ifred osv. Det mysigaste hostelet var det vi bodde på i Noosa vid namn Chillout. Även fast vi irrade omkring i typ 3 timmar innan vi hittade rätt så var det jättemysigt. Var ett hus som var omgjort till ett hostel så det var som att bo i ett eget hus, bara det att vi delade det med några andra. Dock hade vi fem ett eget rum, där det fanns en sjätte säng, där det var två olika killar som sov, men det kändes ändå som att vi hade vårat egna rum. Överlag så har de flesta hostelen vi bott på varit väldigt bra, och vi har lyckats bra med boendet. Eller vi och vi, jag måste faktiskt ta cred där, eftersom det är jag själv som har bokat och bestämt alla hostel, med bara några få åsikter från övriga gänget. Planeraren Hanna-Sofia har allt varit i farten när det har gällt boendet, och jag tror inte att några av de andra har klagat.

Sämsta hostelet: Ja jag kan ju inte direkt säga att jag är kräsen när det gäller hostel i fortsättningen, eftersom jag har ju sett det mesta nu, haha! Det vi bodde på i Cairns, kallat Asylum, var ju inte direkt jättefräscht, men vi bodde ändå där i två veckor och det kändes skönt att vi bodde i ett rum med fem sängar så vi hade vårt eget. Andra veckan var det ju dock världens regnoväder vilket gjorde det extremt fuktigt inne i rummet, och det kändes aldrig som att kläderna blev riktigt torra. Sen Nomads Hostel i Melbourne fick redigt underkänt, men det var ju mest på grund av våra idioter till rumskompisar som förvärrade det hela. Och $20-depositionen för en kastrull gjorde ju inte direkt saken bättre. Visst att det var fräscht, men väldigt irriterande med störande människor på rummet, samt idiotregler vad gäller köksredskapen.

Bästa tiden: Det var helt klart när vi var i Surfers Paradise första gången, och vi alla lärde känna varandra. Vi festade i princip varje kväll, och vi hittade på saker att göra hela tiden.

Sämsta tiden: I Darwin när jag hade sån otrolig hemlängtan och tyckte att allt var skit. Kände mig helt ensam och såg inte fram emot tanken på att flyga till Alice Springs, mitt ute i öknen, mitt ute i ingenstans. Dock visade det ju sig att Alice Springs var väldigt mysigt, så knäpp på näsan på mig!

Bästa beslutet jag har tagit: Att åka till Uluru, dvs. Ayers Rock. Jag letade runt som en tok i djungeln bland alla dags turer och 3-dagars turer och till och med 10-dagars turer att ta från Alice Springs till Uluru. Jag ville inte stanna ute i öknen så pass länge utan jag ville bara ta en endagstur och det visade sig vara ganska svårt att hitta, med tanke på att de flesta bolag erbjuder flerdagsturer. Och mer än en gång var jag så otroligt less på det så jag tänkte att jag skulle skita i det och åka direkt till Perth ifrån Darwin istället. Men så innan jag åkte till Alice Springs ringde jag mitt hostel som jag hade bokat och frågade dom om dom hade nån koll på nån endagstur man kunde ta, och dom gav mig hemsidan till Emu Run, vilka det slutade med att jag åkte med. Jag betalade dryga $200 för turen till Uluru, vilket många kan tycka är jävligt dyrt, men jag är himla glad att jag åkte dit, och även fast det i princip bara var jag och en massa pensionärer med på turen så hade jag en jättetrevlig dag. Är väldigt glad att jag åkte dit.

Sammanfattning: Shit, det är fan svårt att sitta och skriva det här och skriva vad som har varit bäst med den här resan. Jag har bott i det här landet i över ett halvår nu och vad som har överlag varit bäst med den här resan var helt klart hur jävla kul jag har haft det och allt tack vare mina underbara resekamrater My Nilsson-Fri, Johanna Färdigh, Mia Holmberg och Christopher Genberg.

Jag har ju hört om människor som har åkt iväg på sånna här långresor och så säger dom att "Du kommer träffa jättemycket folk längs vägen, som du kommer slå dig ihop med och resa med, så det är klart du kommer hitta resesällskap". Jag var ju inställd på att jag skulle göra hela den här resan själv, så jag tänkte "Äh, det kommer inte hända mig, och jag kommer resa själv, men det är lugnt". Men det var ju helt random att My hittade mig på Internet och att det sen blev som det blev, att vi slog oss ihop med Johanna, Mia och Christopher. Och det allra bästa har ju varit hur bra vi har gått ihop, och hur bra vi har trivts med varandra och hur bra vi har kommit överens. Alla otaliga goon-kvällar vi har haft och alla ölspel vi har spelat och då vi har druckit oss fulla mitt i veckan, i nån liten håla där det inte ens finns nån nattklubb att gå ut på. Som när vi var i Hervey Bay och drack oss fulla och bestämde oss för att gå ut och leka kurragömma i en park, haha!

Hur vi har skapat otaliga internskämt som ingen av er därhemma kommer fatta, tyvärr, om Spritz och Stora Räkan och om "Come on your face" och Unique Fraser och om Könshåret i Byron Bay. Hur många Subbor vi har ätit och hur många burkar och flaskor Forex vi har druckit, och alla timmar i solen på alla de stränder vi har besökt. Hur många paket nudlar vi har käkat och lådor Goon vi har druckit. Den dagliga frågan "Ska vi Goona ikväll?". Alla besök på McDonalds i Surfers Paradise, för att fyllekäka, innan vi bestämmer oss för att gå hem istället för att gå ut och klubba. Alla sammanlagda timmar på buss för att ta oss till ett nytt ställe. Min dunderkväll i Cairns, och för att inte förglömma, Mys dunderkväll i Cairns, haha! Allting har varit helt underbart, otroligt, fruktansvärt härligt och oförglömligt och jag skulle inte velat göra nånting med den här resan annorlunda. Det här är helt klart hittills den bästa resan i mitt liv och jag är så jävla glad att jag träffade de här underbara människorna som jag kunde dela allting med.

Om jag hade rest själv och gjort allt det här själv, hade jag säkert fått det roligt också, men såhär i efterhand - huga, hemska tanke på att resa själv, hah! Man ska ju aldrig säga aldrig, så jag ska inte säga att jag aldrig skulle ge mig ut på en resa ensam nån gång, men gud så glad och tacksam jag är att jag verkligen fick möjligheten att resa ihop med nån.

Trots allt detta, utan att nämna några namn, så har dock en femtedel av våran grupp (den manliga delen av gruppen) valt att ta avstånd från oss övriga så här i efterhand, när personen i fråga har åkt hem. Jag har ingen aning om varför och jag har inte pratat med människan om det, men jag upptäckte detta genom att varken jag, My, Johanna eller Mia forfarande stod som hans vänner på Facebook. Inget byte av svenska telefonnummer eller liknande har gjorts och vi har inte hörts av sen han kom hem till Sverige för ett par veckor sedan. Det enda jag kan säga är att jag tycker det är väldigt tråkigt när man tror att man känner en människa när det visar sig att personen i fråga gör en helvändning när förhållandena är annorlunda (som i det här fallet, att vi inte reser tillsammans längre), och det visar det sig att personen är inte den man trodde att han eller hon var. Som sagt, himla tråkigt, men allt jag kan säga är att det är hans förlust och att jag hoppas att jag inte träffar fler människor som utger sig för att vara någon dom inte är. Trots allt det här har jag ändå haft en underbar resa ihop med alla inblandade i vår lilla kvintett och jag hade kul så länge det varade.

Och sist men inte minst - Tack My, för att du tog tag i dig själv och satt inne på Resdagboken och kollade om det fanns nån som var i närheten av Wagga Wagga. Det inlägget du skrev till mig den 10:e augusti förändrade verkligen allt. Du räddade mig från min självmordsbenägna au-pairfamilj, och jag räddade dig för att inte gå helt insane av uttråkning i baren. På nåt vis var det väl meningen att jag skulle vantrivas hos familjen, och det var meningen att du och jag skulle träffas. Känns helt otroligt att vi träffades i en liten håla som Cootamundra, med 1500 invånare. Två tjejer från Sverige, lika gamla, med samma intressen, samma värderingar och helt och hållet två individer som är så otroligt lika. Jag har nog aldrig känt att jag är så pass lik nån annan människa som jag är lik My. No offence till alla mina nära och kära därhemma, för självklart är jag lik er också, men om man skulle klona mig och blondera mig, och göra mig ett par centimeter längre så skulle man få My i egen hög person. Till er därhemma som redan känner mig skulle nog tycka att det var läskigt att träffa My med tanke på hur lika i tankesättet hon och jag är, haha! Och om jag inte hade haft dig, My, vem skulle jag då ätit alla Subbor med, och pratat med om våra respektive karlar därhemma med? Vem hade jag då kollat på film med och ätit chips med i min säng i Cootamundra? Vem hade jag pratat om allt med? Tack för att du gjorde min resa helt oförglömlig. Det är framförallt du som ska ha cred för att min resa blev helt obeskrivligt underbar. Tack, min käraste!

Och jag som gillar att göra listor, hah, har ju fått ihop en redig lista nu på saker jag har gjort och sett här i Australien som har varit mitt hem nu i sex månader:

Jag har...
1. Sett Operahuset och Harbour Bridge
2. Ätit känguru - Inget jag vill göra igen
3. Ätit krokodil - Nåt jag gärna gör igen!
4. Varit i 7 av 8 australiensiska stater; New South Wales, Australian Capital Territory, Queensland, Northern Territory, Western Australia, South Australia och Victoria. Är bara Tasmanien jag har missat.
5. Sett Uluru, även kallad Ayers Rock, som räknas av en av jordens sju underverk
6. Besökt alla Ikea i hela Australien; Brisbane, Perth, Adelaide, Melbourne, Sydney
7. Lärt mig surfa
8. Besökt Australia Zoo
9. Varit i alla australiensiska staters egna huvudstäder (förutom Hobart, som är statshuvudstad i Tasmanien); Sydney (NSW), Canberra (ACT), Brisbane (QLD), Darwin (NT), Perth (WA), Adelaide (SA) och Melbourne (VIC).
10. Besökt Australiens huvudstad, Canberra
11. Blivit stoppad av polisen för ett alkotest
12. Firat jul och nyår själv
13. Druckit champagne mitt ute i öknen med Ayers Rock i solnedgången
14. Åkt vääääääldigt många timmar buss
15. Seglat runt Whitsunday Islands
16. Sett (och känt lukten av) en död val
17. Sett delfiner. Vilda!
18. Varit under the influence of alcohol på en båt
19. Snorklat vid Stora Barriärrevet
20. Varit på världens största sandö - Fraser Island
21. Klappat koalor och kängurur
22. Sett vilda ormar (på vandringen i Noosa)
23. Åkt en av världens snabbaste hissar - Den i Rialto Towers i Melbourne
24. Varit på andra sidan ekvatorn
25. Badat i Lake MacKenzie på Fraser Island
26. Gått djungelpromenad i flera timmar (i Noosa)
27. För första gången i mitt liv tyckt att det var konstigt att prata svenska när jag inte har gjort det på ett tag
28. Lärt mig tycka om chailatte. Dock nånting jag har slutat med, haha
29. Kört bil på vänster sida
30. Åkt alla tänkbara fordon: bil, buss, tåg, båt, taxi, flyg, färja, surfbräda (haha!)
31. Använt kläder så pass länge att jag varit tvungen att lukta på dom för att se om dom går att använda en dag till
32. Känt av vad redig jetlag innebär
Och även...
33. Insett hur mycket jag saknar och älskar vintern och kylan
34. Insett hur mycket jag älskar Sverige och vet att det är det land jag vill bo i när jag blir äldre

Dessa är de platserna jag har besökt i Australien, i kronologisk ordning:
1. Sydney
2. Wagga Wagga
3. Cootamundra
4. Gooloogong
5. Young
6. Blayney
7. Canberra
8. Byron Bay
9. Surfers Paradise
10. Brisbane
11. Noosa
12. Hervey Bay
13. Fraser Island
14. Bundaberg (i typ 30 minuter, haha)
15. Agnes Waters, även kallad 1770
16. Airlie Beach
17. Whitsunday Islands
18. Cairns
19. Darwin
20. Alice Springs
21. Uluru
22. Perth
23. Adelaide
24. Melbourne
25. Manly Beach (Sydney)
26. Bondi Beach (Sydney)

Fick ihop två rediga listor där ändå, hah!

Även fast jag ännu inte har varit på Nya Zeeland ännu så kan jag ju helt klart säga att det här hittills har varit den bästa resan i mitt liv, och jag har ju ingen anledning att tro att Nya Zeelands-vistelsen kommer försämra det hela. Även fast jag har lidit av extrem hemlängtan i vissa perioder så är jag ändå så jävla glad att jag åkte iväg på den här resan. Resan skulle ju sett mycket mycket mer annorlunda ut om jag hade stannat kvar hos familjen tills januari, som det var planerat, men jag är så glad att jag inte stannade kvar. Jag och My har pratat om det här fram och tillbaka och hit och dit, och det måste helt enkelt vara ödet att hon och jag träffades ute i ödemarken i Coota. Det måste helt enkelt varit meningen att det inte skulle funka hos familjen. Det var meningen att jag inte skulle trivas där, och det var meningen att hon och jag skulle träffas.

Många säger att dom förändras efter dom har åkt iväg på en sån här långresa men det är väl egentligen först när man kommer hem som andra människor kan säga om man har förändrats eller inte. Själv tror jag inte att jag har förändrats som person, förutom det att det är lätt att apa efter australiensarnas trevliga sätt. Inte göra som vi svenskar när man till exempel råkar gå in i nån på stan, titta styggt på dom och tycka att dom är dumma i huvudet för att dom inte flyttade på sig. Här ursäktar man sig istället som att allting var totalt ens eget fel, även fast det inte var det, och den andra personen ursäktar sig minst lika mycket. Lika så heja på okända människor man möter på gatan. Det gäller kanske inte direkt i storstäderna, men när jag bodde i Surfers och jag var ute på min varannandagliga morgonpromenad så sa jag ofta godmorgon till dom jag mötte längs vägen, om det var nån som var ute och jobbade i trädgården eller var ute med hunden. Eller bara hejar på någon man möter på väg in till stan, och småpratar med butiksbiträden och så vidare. Det är ingen myt att i princip alla australienare är väldigt, väldigt trevliga och man blir ofta hälsad på med "Hi, love" eller "darling", "doll", "babe" eller vad det nu kan vara, både från män och kvinnor, oavsett ålder. Det är nog nånting jag kommer sakna när jag åker hem, att jag kommer tycka att många svenskar är allmänt otrevliga, haha! Får väl hoppas på att om bara jag är trevlig när jag kommer hem så kommer folk vara trevliga tillbaka.

Nånting jag har insett nu när jag har varit borta så länge är betydelsen av min familj och mina vänner. Hur FAN hade jag tagit mig igenom tiden hos familjen i Coota om jag inte hade haft stödet från mina föräldrar, min bror, min pojkvän och mina vänner? Så känner jag även att jag har kommit mycket närmre alla mina familjemedlemmar, framförallt mamma och Fredrik eftersom jag har haft regelbunden mailkontakt med dom, och även pratat rätt mycket i telefon med båda två. Små vardagliga saker och internskämt gör allting så mycket lättare och varje gång jag har pratat i telefon med nån av er där hemma så går jag hem med ett stort leende på läpparna. Jag har verkligen känt av vad redig saknad innebär, då jag har fått diverse sakna-attacker efter både föräldrar, bror, pojkvän och vänner. Saknaden efter Fredrik har, och är, såklart jobbigast då han är den jag har haft, och har fortfarande, mest kontakt med. Är väl heller inte så konstigt att det är ens pojkvän man saknar mest, när jag inte har träffat honom på över sex månader, och kommer inte göra det på fyra veckor till. Jag har även insett hur mycket jag älskar honom och att han verkligen är den jag vill vara med. Nu är det dock inte så länge kvar tills jag kommer hem och äntligen får pussas med dig ♥

Om man bortser från alla personer jag har saknat så har jag också haft extrem saknad efter är Sverige i allmänhet. Bara små vardagliga saker som jag i 19½ år har varit van vid att ha tillgång till varje dag. Många små, "obetydliga" saker bara som att köra bil på höger sida, handla med svenska kronor, dricka svensk mjölk, åka tåg genom Sverige, snö, kyla, vinter, handla på ICA, äta en knäckebrödmacka med hushållsost eller bara titta på en film en fredagskväll och ligga i soffan och äta lösgodis. Mer än en gång har jag drömt att jag har kommit hem, och börjat grina vid synen av en Arla mjölkförpackning, en ICA-skylt eller en brun papppåse med texten "Åre Bageri".

Även fast jag har skrivit ett jävligt långt inlägg nu så känns det ändå svårt att sätta ord på alla känslor och skriva ut allt det jag vill säga. Men jag kan ju säga så mycket som att den här resan har varit världens bästa och jag har insett hur mycket jag älskar och saknar människor där hemma när jag inte får ha dom i min närhet regelbundet. Det känns som att jag har blivit mycket starkare som person av den här resan, och trots att jag mådde dåligt hos familjen i Coota och har lidit av hemlängtan och varit helt själv i sju veckor (Surfers Paradise och Sydney) så har det ändå fört något positivt med sig. Många föräldrar säger ju till sina barn att det är "nyttigt att ha tråkigt ibland" och det är väl nåt liknande här: att det är nyttigt att vara själv utan nån man känner, för att man helt enkelt blir starkare av det. Visst att jag flyttade hemifrån ganska tidigt (shit, det är snart 3 år sen!) och lärde mig att ta hand om mig själv rätt tidigt i livet så tror jag ändå att det här har byggt på den självständigheten väldigt mycket, tack vare den här resan. Fan, jag flög iväg själv till andra sidan jorden, jag har bokat hostel, flygresor, bussresor, utflykter, fixat lägenhet och inte haft några problem med att klara mig. Jag tror faktiskt inte att det är många som skulle våga att åka iväg själv och faktiskt klara av att vara själv, men jag har klarat mig galant och jag tror inte bara att det är jag som är stolt över mig själv, utan tror att jag åtminstone har min mor därhemma som delar den känslan med mig, haha!

Jag är så glad att jag åkte iväg och att (även fast det aldrig var ett alternativ) jag inte åkte hem när det sket sig hos familjen. Är så glad att jag hade möjligheten att åka, eftersom det inte är alla som varken har tid, möjlighet eller pengar att fara iväg. Återigen har jag haft den bästa tiden i mitt liv och jag har mått så bra och haft det så roligt de senaste halvåret.

Nej nu får jag fan ta och sluta, haha! Har bara forsat ur mig det jag nu har skrivit och hoppas att det inte blev för mycket för er så att ni slutade nånstans i mitten, haha! Nu är det som sagt dags för nya äventyr på Nya Zeeland och det ska bli så jäkla kul att äntligen få träffa Daniel igen!

Bjuder er på en karta över landet Down Under så ni får er en liten uppdatering på alla ställen jag har besökt. Nästa gång jag skriver, är jag i en annan stad, i en annan tidszon och i det land jag har drömt om att besöka i dryga 10 år - Nya Zeeland!

Pussar och kramar på er!

Jag hade inte tänkt skriva nån blogg idag, vilket var anledningen till varför jag skrev grattis i förskott till Maggan igår. Men eftersom jag nu hade nåt att skriva om idag får jag gratulera på födelsedagen idag också, Maggan!

Trots att dom sa att det skulle vara fyrverkerier i Darling Harbour igår så varken hörde eller såg jag nånting. Kan ju bero på att dom sa att det skulle vara klockan 19.00, då det fortfarande var ljust ute! Smartskaft... Hur som, inget dunder och brak igår tyvärr.

Även fast dagen började likadant som gårdagen, dvs. mulet och att det sen klarnade upp och blev jättefint mitt på dagen, så har det varit mulet hela dagen idag. Har dock varit rackarns varmt ute, vilket man blir lite lurad av när man tittar ut. När det är mulet hemma är det ju givet att man tar på sig en långtröja, men icke i Australien. Hade kortshorts och t-shirt på mig när jag var ute idag och jag svettades som ett as ändå, hah!

Dagens mission var att gå och handla lite frukt till lunch samt hårfärg för att ta bot på min "gråhårighet". Öste till Coles, som är närmsta mataffären från mitt hostel och inhandlade frukt men hittade inte min hårfärg. Då fick jag mig ytterligare ett mission, att hitta en butik som hade min hårfärg. Öste runt på diverse matbutiker, och hittade den till slut (på rea!) på ett apotek. Då hade jag gått en bra bit på George Street, som är en av de längsta gatorna i hela Sydney och fann att jag var framme vid Myer, ett varuhus som är som en blandning mellan NK och Åhléns. Gick runt ett tag och halvkikade på diverse grejer och tänkte att jag skulle kolla hur mycket det kostade att åka upp i Sydney Tower. Ni vet det höga tornet som är lite av en symbol för Sydney. Om ni inte minns så kan ni ju googla eller kolla tillbaka på det inlägget jag skrev när jag kom till Sydney första gången, i slutet av septeber, där jag har bilder på det. Så jag tog mig dit och kollade hur mycket det skulle kosta, och jag tänkte att det kanske skulle gå max på $20, eftersom vi hade betalat dryga $15 för att åka upp i Rialto Towers i Melbourne. Men vet ni vad dom ska ha för att åka upp i Sydney Tower?! FEMTIO jävla dollar! Över 300 spänn! Okej, det är säkert ballt att vara dryga 300 meter upp och ha en 360 graders vy över stan, men inte fasen är det värt $50. Icke! Så jag öste vidare ut på gatan och sen gick jag vilse, haha!

Gick över till David Jones, vilket precis som Myer är ett jättestort varuhus, och när jag skulle gå därifrån tänkte jag att jag kunde gena genom Myers foodcourt. På tal om det, varför har vi inte foodcourts i Sverige? Det finns nästan oundvikligen i alla varuhus här, dvs. ett helt våningsplan, eller en del av ett våningsplan bestående bara av olika matställen. Asiatiskt, McDonalds, Subway, caféer, ja, you name it. Så oftast i mitten av hela foodcourten finns sittplatser, så om man är ett gäng så kan alla gå och köpa den mat man vill ha och så sätter man sig vid de gemensamma sittplatserna. Perfekt! Istället för att "Nej, du har inte köpt McDonalds mat, därför får inte du sitta vid de här borden!" Inför foodcourts på fler ställen i Sverige! Jag vet att några enstaka ställen har det, men ha det på fler ställen tycker jag allt! Kryllar ju (troligen?) av dom i Amerikat också, och säkerligen i massa andra länder också för den delen.

Hur som helst, gick i alla fall genom foodcourten för att slippa all trafik uppe på gatan, eftersom foodcourten ligger under marken så tänkte jag att det skulle gå fortare. Visst, det gjorde det, men jag kom ju fan aldrig upp ur underjorden! Butikerna och matställena bara fortsatte och fortsatte och jag letade febrilt efter en trappa eller en hiss så jag kunde komma upp på marknivå igen! Hittade till slut en trappa och när jag kom upp gå gatan upptäckte jag att jag var långt borti fan på George Street, ca. en halvtimme från mitt hostel, hah! Så jag virrade bort mig rejält i underjorden, dock visste jag ju vart jag var när jag kom upp. Tänkte för mig själv "Jaha, Hanna-Sofia, vart har vi hamnat nu då?" Haha! Som tur är kunde jag ju lokalisera mig på en gång så jag vandrade hemåt.

När jag kom tillbaka till hostelet lånade jag "The Kite Runner" från filmrummets filmbibliotek och kollade på den samtidigt som jag mumsade i mig (nästan) all frukt jag hade köpt. Har sett filmen innan, och den är rätt bra.

Och nu har det verkligen börjat gå upp för mig - att jag snart ska åka hem. Har bara dryga två dagar kvar här i Sydney och det känns... Ja, vemodigt är väl ordet. Är svårt att förklara hur mycket jag älskar den här staden. Har nog aldrig känt mig så pass hemma i nån stad utomlands, som jag gör här. Även fast det är en grovt stor stad så har jag ändå fått mer grepp om den än vad jag fick om Cairns som är extremt mycket mindre än Sydney, och vi var ändå i Cairns i två veckor. Jag hade fortfarande knappt nån koll på vart stan var, och hur man skulle ta sig hem när vi var där, haha! Jag hoppas innerligen på att jag kommer komma tillbaka till Sydney igen, för jag är helt förälskad i stället. När jag strosade runt på gatorna idag så kände jag bara hur mycket jag kommer sakna staden. Det är ju så rackarns synd att Australien är så långt bort, så man inte bara kan sticka till Sydney över en långhelg, vilket man kan göra till vilken europeisk stad som helst. Människorna är trevliga, det är väldigt rent på gatorna, atmosfären är helt underbar och staden är väldigt vacker. Är väldigt sällan jag använder det ordet, men Sydney är verkligen en vacker stad. Som sagt så hoppas jag att det inte är sista gången jag får återse den här underbara staden!

Inga bilder idag tyvärr. Hade ändå inget spännande att ta kort på idag!

Kram och puss!

Hälsningar från värmen! Jag vet inte hur mycket dom rapporterar om det här hemma, men det är i alla fall värmebölja i det här landet just nu. I både Adelaide och Melbourne har det varit över +40 grader i flera dagar nu, och det är extrem fara för bränder i både staterna South Australia och Victoria. Även i Canberra har det varit +38-39 grader i ett par dagar nu. Här i Surfers är det också jävligt varmt. Dock är det väl "bara" strax över +30-strecket, men det blir rackarns jobbigt när det knappt blåser och det inte syns ett moln på himlen. Dessutom rapporterar dom väldigt mycket om hajar som har setts vid stränder runt om i landet, men hittills har det mest bara varit runt Perth, som är känt för att ha väldigt mycket vithajar. Men tydligen så hade folk blivit ombedda att ösa upp ur vattnet igår här i Surfers, då en tvåmeters tigerhaj hade setts bara ett 30-tal meter från stranden, hoho! Dåså, ytterligare en anledning att inte gå till stranden, för jag antar att ni vill ha hem mig i ett stycke, med båda armar och ben fortfarande fastsatta vid kroppen, haha!

Imorse satte jag klockan på halv 9 och gick upp och gjorde mig i ordning. Tittade lite på tv, och sen vid 9 så vandrade jag ut till närmaste telefonautomat för att slå en signal till min kära vän My! Igår var det 4 veckor sen hon åkte hem och förutom lite sporadisk kontakt på Facebook så har vi inte pratat och jag har knappt haft nån koll på vad hon har haft för sig hemma. Hon läser ju min blogg, så hon vet ju vad jag gör här men jag var ju självklart nyfiken på hur allt står till hemma. Blev redigt avundsjuk när hon sa att det var -18 grader och jättemycket snö hemma. Pratade i dryga 40 minuter och efteråt skuttade jag glatt hem igen. Var så otroligt kul att bara höra hennes röst och prata lite skit och catcha upp om saker och ting.

Kom hem och käkade frukost och slängde in en laddning med tvätt i maskinen. La mig sedan ute vid poolen och solade. Efter ett tag kom Sam för att leverera ett brev - denna gången från mor, Gunnar och Daniel. Tack för det! Och ja, Daniel kortet var jääääättesnyggt, haha! Nu har jag allt fått en liten samling med kort och brev. Första från farmor, andra från pappa och Maggan, tredje från Fredrik och så anlände det fjärde idag.

Sam stannade en stund så snackade vi lite om tjejen i mitt rum. Han frågade hur hon var och om det gick bra att ha henne i rummet. Så sa jag att hon säger ju inte så mycket men att det är väldigt irriterande när hon kommer hem mitt i natten och tänder lampan. Så såg jag hur han fick ett litet irriterat ansiktsuttryck och sa "Men säg åt henne att hon måste vara tyst och visa respekt när hon kommer hem mitt i natten när du sover!". Jo, bara det att hon knappt förstår nån engelska... Hur som helst, så sa han "Ja, hon är ju rätt så konstig faktiskt...". För tydligen hade hon sagt dagen efter hon hade flyttat in här att hon tänkte åka till Sydney för att hämta sin pojkvän som kom från Sydkorea för att hälsa på. Jovisst, det gick väl bra att hon åkte dit, så länge inte han stannade här, eftersom killar inte är "tillåtna" här i huset. Så hon far till Sydney, kommer tillbaka samma dag (jag har ingen aning om när det här var, och jag såg heller inte röken av nån pojkvän), och hennes kille skulle försöka hitta ett jobb här. Men efter ett par dagar så hade han inte hittat nåt jobb här i Surfers, utan fick ett jobb på en farm en bra bit härifrån. Och sen, bara ett par dagar senare, så hade den här tjejen i mitt rum skaffat sig en NY pojkvän här i Surfers, och det är därför jag inte har sett röken av henne på ett par dagar, plus att hon inte sov här häromnatten. Här byter vi karlar som en annan byter trosor!

Så berättade han lite andra lustiga historier om folk som har bott här. Han sa att han hade två tjejer från Schweiz som bodde här ett tag varav den ena tog med sig två män (ja, inte killar utan män) hem en kväll. Sam hörde att dom hade börjat spela musik och förde lite liv, så han gick ner från sin lägenhet på övervåningen för att se vad dom hade för sig. Så är den här tjejen i duschen medan de två männen sitter i vardagsrummet och väntar på henne, men försäkrar Sam att dom strax ska dra sig. Så efter ett tag går dom ut på stan, men kommer tillbaka vid 1 på natten och efter en stund hör Sam hur duschen går igång på nedervåningen, eftersom det är rätt lyhört här. Så han går ner för att titta vad dom har för sig, och precis när han kommer ner så kommer tjejen ut ur duschen och så går en av de två männen ut ur sovrummet och in i duschen, och efter en stund kommer även den andra mannen ut! Dvs. har den här bruden tagit med sig karlarna hem för att ha en "mysig" liten trekant. Uss!

Ytterligare en grej han berättade var att han hade haft två svenska tjejer på 19 år i ett av sina andra hus, för han har nämligen flera hus runt om i Surfers som han hyr ut. Och i det huset där svenskarna bodde fanns det ingen pool, men dom frågade ändå om dom kunde låna poolen som finns här på baksidan, och han sa att det inte var några problem. Så en dag kommer han hem och hittar en av tjejerna nuppandes i poolen med en man på dryga 40 år! Jag vet inte hur länge sedan det här var, men det var vid ett tillfälle då en av hans grannar frågade om han hade öppnat en bordell, haha! Fan så hemskt att ens grannar tror att man har öppnat ett horhus, bara för att inte vissa människor kan bete sig som folk. Visst att det är bra att man känner sig hemma här, men man måste ändå respektera människorna som bor här, och det är inget hotell och ingen nattklubb. Det var ju det jag tyckte var så skönt med att komma hit, att man kunde få lite lugn och ro om man jämför hur det är med att bo på hostel. Blir ju förvånad om hur vissa människor kan bete sig. Visst att det är bra att man känner sig hemma här, men det innebär ju inte att man kan ha trekant med främmande män och nuppa med nån random karl i poolen. Och den poolen som jag har badat i, senast idag! Uuuuuuh!

Så måste jag ju bara berätta om mitt breakdown idag. Det är väl ingen nyhet för er där hemma att jag har ganska så grov hemlängtan och att jag är redigt avundsjuk på er där hemma som har massa snö och kyla. Och idag kollade jag på nyheterna där dom lite snabbt visade vilka nyheter dom skulle prata om efter pausen. Så visade dom en bild på ett hotell som var byggt i is, men det enda dom sa var "And this is the hotel you'll go to to chill out" och dom sa inte vart det var nånstans. Men jag hade ändå mina aningar... Så efter pausen så sa dom nånting och tillslut "...and our reporter Blabla Nånting has taken a trip to Lappland". Och tro på fan att det är självaste Ishotellet i Jukkasjärvi dom rapporterar ifrån! Så var det en intervju med två män som höll på att bygga upp hotellet och jag bara hörde deras typiska svensk-engelska dialekt som man så tydligt kan urskilja. Och i princip det första som dyker upp på tv-skärmen är vyn över en frusen sjö med en snötäckt skog i bakgrunden och snön som bara glittrar i solskenet. Och då brast det för mig. Jag börjar storgrina. Jag sitter och tittar över det underbara snötäckta landskapet och slädhundarna som springer över den frusna sjön och tårarna bara forsar ner för kinderna och jag känner mig som den ensammaste människan i världen. Tankar som "Vad fan gör jag här?", "Jag vill hem!" och "Jag är så less på den här jävla värmen!" for genom huvudet. Men när repotaget var slut så tog jag mig samman och tog några djupa andetag och tänkte den ständigt återkommande tanken att jag borde inte klaga och att jag borde vara helt och hållet nöjd med att vara här i värmen och ha det skönt. Visst att det "bara" är fyra veckor sen My åkte hem, så jag har ju inte varit ensam så länge, men bara det att vara så långt hemifrån, långt ifrån människor man älskar och saknar, det tär på en! Det tär på mig! Klart som fan att det är svårt att vara själv på andra sidan jorden utan människor man tycker om.

Ni kanske bara vill ge mig en fet smäll för att jag klagar men bloggen är ju dels till för att berätta för er där hemma vad jag gör här nere, men även också för min egen skull för att jag ska få ut det jag har i skallen och kunna skriva av mig. Vill inte att det ska låta som att jag "bara" klagar och att jag bara vill åka hem, men jag har behovet att skriva av mig när jag funderar och grubblar över saker och ting. Hoppas ni inte tycker att det är jobbigt att läsa om, och jag gör det verkligen inte för att göra läsningen tråkig, utan jag gör det helt enkelt för att jag måste skriva av mig. Vissa dagar känner jag en desperat längtan efter att åka hem, medan andra dagar är jag nästan rädd för att åka hem för att jag kommer sakna det här landet så otroligt. Så bli inte förvånad om jag helt plötsligt kommer skriva att jag inte vill åka hem och att jag trivs och har det bra här, för det kommer jag säkert göra, haha! Är lite som en berg-och-dalbana då jag ena dagen känner en grej och andra dagen känner nåt annat. Kommer säkert vilja sparka mig själv i röven när jag kommer hem när jag läser det här, eftersom jag troligen då kommer ha sån längtan tillbaka hit och tänka "Det är väl inte så svårt att stå ut! Fattar du vad bra du hade det då eller?!" Men men, det är så här jag känner mig just nu i alla fall, och ni kan som sagt räkna med lite motsägande åsikter och känslor den kommande tiden.

Hur som helst, nu börjar Nya Zeeland närma sig med stormsteg! 13 dagar kvar i Surfers och sen 6 dagar i Sydney innan jag flaxar iväg!

Inga bilder idag tyvärr. Hoppas allt står bra till i kylan. Jag tänker på er!

Pusspuss!