Hemma och utvilade

Då var ännu en resa till ända och vi är äntligen hemma igen. Flygresan mellan Miami och London gick bara fint, trots att vi fick platser i mitten av fyra säten. Var dock ett par som satt precis framför oss med ett litet barn som skrek i princip oavbrutet hela resan men vi hade båda musik i öronen så det var ingen fara. Dock fick ingen av oss till att sova särskilt mycket, så när dom kom och delade ut frukost så var vi som zombies båda två. Vid det laget var "vår" klocka 05.30, medan den i London var 10.30.

Vi landade vid 11.30, lokal tid i London och hade då ett par timmar att döda tills vårt flyg hem skulle gå vid 15.45. Så vi tog och åt lite lunch, kollade taxfreen och såg på en film på iPaden innan vi boardade. På sista flighten fick vi inte sitta bredvid varandra, utan satt på samma rad, men i mitten på varsinn rad. Drygt. Jag hade asstörig tant som armbågade mig i sidan hela tiden och en sovande ung kille bredvid mig, som konstant skulle luta huvudet mot mig. Gah! Tur att det bara tog en och en halvtimme. Tog en bra stund att få våra väskor, och med tanke på att det var -11 grader igår, så var jag tvungen att sätta på mig långkalsonger som jag hade i mitt incheckade bagage, innan vi kunde gå ut till flygbussen. Vi hann precis få i ordning allt och fick springa ut till bussen med en minuts marginal. Men vi hann!

Vi var hemma strax efter kl. 20 och packade då upp, lagade middag, satte på en tvätt och gick och handlade. Konstigt nog var ingen av oss särskilt trött så vi var uppe till kl. 23. Idag klev Fredrik upp vid 8, för han jobbar idag, medan jag vaknade 08.30. Dock somnade jag om och sov tills Fredrik kom in och väckte mig 11.10...! Mina första ord var "Da fuuuuck?! Är klockan tio över elva!?!" Hatar att sova så länge, men å andra sidan så var det väl välbehövligt efter bristen på sömn det senaste dygnet.

I vanlig ordning så blir det en liten sammanfattning av resan och hur vi har haft det.

Miami: En stor del av vistelsen i Miami har gått åt till att jämföra den med de städer vi besökte när vi var i Kalifornien. På många sätt har Miami påmint mig om Los Angeles men jag vet inte riktigt varför. Det kan nog ha att göra med att det är så jävla stort och svårt att få grepp om. Miami Beach var jättetrevligt och schysst att ha så nära till stranden. Avstånden i Miami Beach är inte så stora, och det funkade därför bra att bo där utan bil. Andra lägenheten låg mitt emellan Downtown och flygplatsen och var kanske inte det bästa området, men vi valde det för att det var billigt och att vi som sagt hade bil så det var lätt att ta oss därifrån. Annars hade vi nog inte bott där.

Biltrafiken i Miami är helt galen i jämförelse med Kalifornien. Jag har flera gånger sagt att det inte är svårt att köra i Miami och det är det inte heller. Men alla medtrafikanter kör verkligen som idioter, och trots att hastighetsgränsen på många ställen är ganska hög så kör till och med poliserna för fort. Det blir ju också lite mer att hålla koll på när det är 6-7 filer så man får ju bara hoppas att man inte blir påkörd. Precis som i många storstäder i USA är det ett måste att ha bil för att kollektivtrafiken är så jävla dålig. Vi har haft tur de gånger vi har åkt buss när vi bodde i Miami Beach, att det bara har tagit en halvtimme, men vissa gånger kan det ta två timmar att ta sig samma sträcka. De har ju inte busskörfält som vi har här hemma, och när flera miljoner människor ska samsas i sina bilar med bussar så blir det inte så bra. Men som sagt, om man håller sig i Miami Beach är det gångavstånd till det mesta.

Kryssningen: Vi tog ju den här kryssningen dels för att det var billigt och dels för att testa på om kryssning är något för oss. Man blir ju väldigt isolerad på ett kryssningsfartyg och man är bokstavligt talat i sin egna värld, avskuren från resten av världen. Det var nog bra att smygstarta med en tredagarskryssning så man kan se om man gillade det, och vi tyckte faktiskt att det var väldigt trevligt. Det finns ju helt sjuka flera veckorskryssningar som går bl.a. från Australien, till Nya Zeeland och Franska Polynesien och till Hawaii och gud vet vart. Det hade kanske inte varit något för oss, eftersom man då ligger ute till havs i flera dagar i rad. Höjdpunkterna är ju när man går i hamn. Men att göra en liknande kryssning, men lite längre och ha fler stopp skulle vi absolut kunna tänka oss. Man känner ju sig också extremt väl omhändertagen ombord, då det finns personal överallt som är redo att hjälpa en. Vi hade samma servitör vid vårt bord varje kväll och han kom ihåg våra namn och även våra preferenser. Jag tog grönt te till efterrätten en kväll och dagen efter fick jag frågan "Vill du ha grönt te idag också?". Det är faktiskt bra gjort, med tanke på att han inte bara hade vårt bord att ta hand om, utan flera andra också.

Bahamas: Bahamas är verkligen jättevackert och jag är glad över att vi både fick strand och stad. Man kanske inte riktigt kan säga att man har besökt Bahamas bara efter att ha sett en strand, så därför är jag glad över att vi stannade även i Nassau. Dock undrar jag vad man mer skulle kunna göra i Nassau än vad vi gjorde, då det är en relativt liten stad. Om man skulle flyga till Bahamas på semester skulle det nog mest bli hänga på hotellet vid poolen, eller så kan man säkert åka runt en del eftersom landet består av 700 öar. Men vi är mycket nöjda med både Coco Cay och Nassau och tycker att vi fick se det vi ville se.

Som alltid är det skönt att vara iväg men alltid skönt att komma hem igen och komma in i vardagsrutinerna. Men vem vet var det bär av nästa gång?

Hej svejs!

Kommentera här!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Hanna-Sofias Resa
En reseblogg om 33-åriga Hanna-Sofias alla olika äventyr runt om i vida världen.



Planerad resa:
Ingen resa planerad för tillfället

RSS 2.0