Äntligen är vi hemma i vår underbara lägenhet, i underbara Sverige, i underbara Göteborg igen! Är ju inte direkt helt fel att Göteborg bjuder på dryga 18 grader och strålande vackert vårväder. Det händer rätt mycket på tre veckor beträffande all växtlighet, då det var nakna, bruna träd när vi åkte och nu är allt lummigt vårgrönt. Jättehärligt!

 

Något som var mindre härligt var det senaste dygnet. Jetlag är verkligen dödens straff alltså... Vi klev upp kl. 03.00 i torsdagsmorse (kalifornsk tid) för att ta vår förbeställda taxi till flygplatsen klockan fyra. Åt frukost på flygplatsen och inväntade planet mot Chicago som skulle avgå strax efter kl. 7. Och då får jag min första "trött-dipp". Jag blir så fruktansvärt jävla trött att jag orkar knappt hålla uppe ögonen. Det blev så pass att jag la mig på golvet vid gaten för att blunda lite, och dessutom ta chansen att ligga ner och sova, eftersom jag visste att jag bara skulle kunna sitta och sova de närmsta timmarna. Blev inte direkt mycket sömn på golvet, men jag somnade väl av och till på fyratimmars flighten till Chicago.

 

Var väl lite piggare när vi kom fram och vi hade bara en timmes väntan innan åttatimmarsflygningen över Atlanten till Frankfurt. Den här gången fick vi turen att få sitta i Economy Plus, dvs. med extra benutrymme och skönare nackstöd än i vanlig Economy, trots att vi inte hade betalat för det. Nice! Flygningen gick bra, och vi fick båda till att sova lite grann i alla fall. Det dryga var ju att väl på plats i Europa så gick ju vi fortfarande på Kalifornien-tid, vilket innebar att klockan var ju nio på kvällen enligt oss, när den var sex på morgonen här. Så medan alla andra gör sig klar för en ny dag så ville vi bara gå och lägga oss. Efter 1½ timme i Frankfurt så gick sista flyget mot Göteborg och då var vi båda helt övertrötta.

 

Fick våra väskor först av alla på bagagebandet, tog flygbussen in till stan, och sen bussen hem till oss. Packade upp allt för att sen (döda mig!) vara tvungen att gå och handla eftersom vi inte hade nån mat. Var som två zombies när vi gick omkring på ICA... Jag kände att jag var tvungen att hålla igång hela dagen för så fort jag hade satt mig ner så skulle jag ha somnat, så jag for omkring och tvättade kläder, packade upp lite till och fixade med allt möjligt. Fredrik däckade i 1½ timme i soffan, medan jag halvsovandes började förbereda middagen. Vi stod ut till kl 19 innan det inte gick längre, utan då gick vi och la oss. Drygt nog vaknade Fredrik kl. 23 och var jättepigg, men somnade sedan om igen. Sen vaknade vi båda två 06.15 och kunde inte sova längre. Låg och kollade på serier i ett par timmar innan vi slutligen gick upp. Så idag kommer väl bli första dagen man kan vara hyfsat normal i sin dygnsrytm och lägga sig och gå upp på mer normala tider än det senaste dygnet.

 

Efter det långa utlägget om senaste dygnet så blir det då nu lite prat om själva resan och resmålen vi har besökt. Jag behöver väl knappast säga att vi har haft det sjukt bra och att allt vi har upplevt har varit fantastiskt, men jag tänkte ändå dra igenom allt som vanligt.

San Francisco: Jag läste något citat av någon som sa att "Everyone should be allowed to love two cities, his own and San Francisco". Ingen av de jag vet har varit i San Francisco har sagt något illa om den här staden och jag förstår varför. San Francisco är verkligen en superhärlig stad som har något, som är svårt att sätta fingret på, som gör att man bara älskar stället. Den är så charmig med sina backar och gator som går upp och ner och slingrar sig hit och dit, vilket gör att den skiljer sig från andra amerikanska storstäder. Det är grönt och fint och lummigt och alla de typiska San Francisco-husen är jättefina och man kan gå hur länge som helst och bara titta och drömma om vilket av husen man skulle vilja bo i. Jag gillar ju också att det ligger så nära havet och bukten så man kan gå längst med pirarna och ha jättefin utsikt över till andra sidan. Jag är ju också superimponerad av Golden Gate Bridge som är så stor och maffig och lysande röd. Det enda negativa med staden enligt mig är att det är rätt mycket uteliggare, pundare och tiggare på gatorna, men så länge dom inte stör mig så gör det väl inget antar jag. De säger också att San Francisco är USA:s säkraste stad, då dom inte har samma problem med gängkring som t.ex. Los Angeles har. Nej, jag rådiggar San Francisco och åker mer än gärna tillbaka.

 

Los Angeles: Den här staden som man har vuxit upp med både på tv och på film och som många drömmer om att åka till. I mitt huvud hade jag väl någon slags syn att alla människor här skulle vara så vackra och glamorösa och så långt bort från min egen verklighet, men så är det verkligen inte. Tyvärr måste jag säga att L.A. blev lite av en besvikelse för mig, och en av anledningarna tror jag är för att det helt enkelt är för stort. Det bor närmre 4 miljoner människor i stan, och även fast New York har över det dubbla så är hela stan alldeles för utspridd. Det är svårt att sätta fingret på vart "centrum" finns, så nästan varje stadsdel har ett eget centrum, typ Hollywood, Beverly Hills och Downtown. Det är alldeles för långt att gå mellan A-B och det är ju därför folk kör överallt. Kollektivtrafiken är sjukt underutvecklad i den bemärkelsen att det inte finns linjer överallt, så om du inte har bil är det helt enkelt svårt att ta sig runt. I det avseendet ligger San Francisco långt före L.A. Men bortsett från det negativa så är L.A. annars helt okej. Det är härligt klimat, shopping finns i överflöd och det finns alltid något att hitta på. Vi älskade ju Universal Studios och Six Flags var hur roligt som helst, men som stad så var inte L.A. så jätteroligt, tråkigt nog. Människorna är som vilka andra människor som helst, och det svämmar inte över av kändisar överallt. Det är jättekul att ha besökt Los Angeles och även att ha sett alla kända platser men annars var det faktiskt inte så mycket att ha.

 

San Diego: Som jag skrev när jag skrev inlägget när vi väl var i San Diego, så var de enda anledningarna till varför vi ens åkte dit var för att vi ville åka till Sea World och för att det bara ligger två timmar ifrån Los Angeles så att vi lika gärna kunde passa på när vi ändå var så nära. Vi spenderade ju egentligen bara en halv dag i själva stan, så jag har ju inte någon stor överblick, men det lilla vi såg var ändå mysigt. Det är en jäkligt stor stad, men ändå kändes det som att det var väldigt centrerat och även här gillar jag ju att det ligger nära vattnet. Gaslamp Quarter var ett mysigt område och på det stora hela så känns San Diego som en trevlig stad. Sea World var ju såklart ett jättestort plus, då det nästan är ett måste att besöka när man är där.

 

Las Vegas: Haha, ja denna sjuka stad. Mitt första intryck av staden var ju som sagt att det är jättehärligt med folk och ljud och ljus överallt och feta hotell och fontäner här och där. Det är svårt att beskriva Las Vegas, och trots att det kanske är så med alla platser man besöker, så måste man faktiskt åka dit för att förstå det själv. You've got to see it to believe it, så att säga. Det är en jättehärlig stad verkligen. Det finns alltid något att titta på och man blir aldrig uttråkad. Men, vilket jag också har nämnt, att man skulle nog bli tokig av att bo där eller spendera en längre tid där. De fem dagarna vi var där var helt lagom, för när det kommer till kritan så är det vääääligt mycket som kretsar kring pengar och alkohol vilket kan vara jävligt tröttsamt. Det är ju en perfekt stad att festa i, då det inte direkt finns brist på alternativ när det kommer till barer och uteställen, men om man inte är där i det syftet så blir det lite tröttsamt tillslut. När man ser "uppklädda" tjejer som har så små shorts att det ser ut som att dom har glömt byxorna hemma, eller till och med går helt utan bh på stan, så blir man ju bara trött. Nu låter jag kanske lite gammal, men man vill ju nästan be dom sätta på sig en tröja, haha. Las Vegas är roligt, kul, spännande, häftigt och unikt på många sätt och vis men jag tror som sagt att en längre vistelse där skulle driva en till vansinne. Jag tror att antingen så älskar eller hatar man Las Vegas, och jag dras ju helt klart mot den positiva änden.

 

Grand Canyon: Jag vet att det inte är en stad, men jag ville ändå skriva lite om den här fantastiska platsen. Även fast det var en sjuk lång biltur för att bara åka fram och tillbaka över dagen så var det så sjukt värt det. Nu såg ju vi bara en liten del av hela Grand Canyon men det lilla vi såg var ju helt fantastiskt. Man kan knappt tro det när man väl står där och tittar ut över hela stället. Man kunde också ta helikopterturer över området, vilket bl.a. Daniel gjorde när han var där, och det ska ju vara helt fantastiskt, men vi kände inte att vi hade riktigt råd med det. Om det var så fantastiskt från marken så kan jag bara tänka mig hur det ser ut uppifrån. Helt magiskt.

 

Och nu tänker jag skriva nånting som vissa av er kanske kommer tycka är provocerande, men jag måste bara skriva det. För även fast jag har varit i USA förut så har det inte slagit mig förrän nu: det finns så fruktansvärt många otroligt feta amerikaner. Ja visst, man har sett det på tv och det pratas om det hit och dit om hur feta dom är, men det är först nu det har slagit mig hur jäkla stora dom är. Det är inte det att dom är tjocka, och har lite pluffs på magen, utan verkligen jättefeta. Så sjukt när man ser folk åka omkring på permobiler för att dom är så feta att dom inte ens kan gå själv. Och de lånerullstolar vi har sett typ på flygplatsen har varit typ dubbelt så bred som en "svensk" rullstol. Och storlekarna på portionerna och på dryckerna när man äter ute är helt sjuka. Det är liksom mat för 1½ person, ibland för två. Och det är mest när vi har varit iväg på olika "turer" som vi har sett de här mäniskorna, typ på Universal och på Sea World, då dom är där med sina familjer. Och jag tycker det är så hemskt när man ser en hel familj med mamma, pappa och barn där till och med barnen som är hälften så gamla som mig är dubbelt så tunga som mig. Det är ju jättehemskt! Men det är inte så svårt att förstå när det ööööööverallt kryllar med reklam för hamburgare, pizza, läsk, glass och all annan skit. Och det är sjukt billigt att handla på McDonald's om man jämför med i Sverige, så det är klart att om man inte har det så gott ställt så lägger man hellre pengarna på McDonald's tre gånger än att äta nyttigare mat en gång. Maten är det vi har längtat hem till i Sverige, och slippa alla jävla pommes frites och friterat och annat snusk. Ja, det är gott ibland men inte flera gånger i veckan. Om man har pengar är det inte svårt att äta nyttigt i USA, men om man bara vill ha nånting snabbt till lunch så skulle det ju vara schysst att inte bara ha hamburgare eller pizza att välja emellan. Var så jäkla skönt att bara kunna laga sin egen frukost imorse med fullkornsbröd och hushållsost. Behöver jag ens säga hur mycket jag älskar att komma hem efter semestern? Hur mycket jag än älskar att resa så är något av det skönaste med hela semestern att komma hem till sitt eget igen.

 

Efter den rediga utläggningen så hoppas jag att ni har fått en idé om hur de här städerna är. Vi har som sagt haft det superskönt på resan men det är ju alltid skönt att komma hem. Och extra skönt att komma hem nu när vi har en sån här underbar lägenhet att komma hem till, hoho!

 

Två bilder från igår blev det bara. Vem vet när det blir resande nästa gång? Until then...