Kl. 06.30 ringde klockan imorse och vid 7 masade vi oss ner för att testa Mirages frukostbuffé för dryga 20 dollar per person. Ja, jag vet, jag vet att jag tjatar mycket om frukost, men som den extrema frukostmänniska jag är så är det katastrof om jag inte får i mig nånting direkt på morgonen. Vi betalade som sagt överpriset, men alltså herregud, det är den största buffén jag har sett i mitt liv. Nu fanns det förvisso även sådant som inte direkt är frukost, så som pizza, friterad kyckling och mexikansk mat, men det fanns ägg, bacon, omelett, pannkakor, helstekt skinka, korv, flingor, yoghurt, bröd, frukt och allt man kan tänka sig. Fanns även ett gigantiskt dessertbord med muffins, glass och alla olika strössel och såser som finns. Så trots att det var ganska ordentligt dyrt så blir det nog till att äta där resten av dagarna vi är här, då det är fruktansvärt irriterande att antingen behöva stå i kö till någon stressig diner där det tar långt tid att få sin mat, eller att leta efter nåt annat ställe som inte ligger i Mirage, som ändå kostar dryga 15-17 dollar per person.

 

Vi fick i oss frukost och vid åttatiden var vi i parkeringsgaraget för att ta oss norrut mot ytterligare en delstat på den här resan: Arizona. För på gränsen mellan Nevada och Arizona så ligger Hoover Dam, eller Hooverdammen på svenska, som är den kända dammen som är byggd mitt i Colorado River, Den figurerar ju även i Bondfilmen Goldeneye med Pierce Brosnan. Det är svårt att ta bilder på den, då den är så fruktlöst stor. Det är nästan lite läskigt att stå så nära kanten och se ner för man får fasen svindel alltså... Spenderade dryga halvtimmen vid dammen innan vi fräste vidare.

 

Det tog oss ungefär fem timmar för att komma fram till målet för dagen, och även ytterligare en punkt på min Bucket List: Grand Canyon! Ovetandes som vi var, så trodde vi att man bara kunde köra dit, parkera vid kanten av Grand Canyon, hoppa ut och ta lite bilder och sen åka hem. Men man måste ju fasen betala inträde i nationalparken på 25 dollar...! Och det är ju som på många andra sådana här turistattraktioner att det är en stor parkeringsplats, ett informationscenter, en shop och så vidare. Men vi parkerade bara och vandrade sen mot utkiksplatsen.

 

Och det är ju nåt helt sinnessjukt vad det är stort och maffigt. Det är faktiskt lite svårt att beskriva "vad" Grand Canyon är. Det är stort. Det är maffigt. Det är vackert. Det är så man får svindel. Det finns ju utkiksplatser med staket runt omkring, men största delen har inget staket, så när man vandrar längs med den asfalterade stigen så kan man alltså bara hoppa tre meter utanför, och då störtar du rakt ned. Jag är inte direkt höjdrädd, men jag blir fan skakis när det inte är säkert överallt. Så ser man folk som hoppar ner och typ klättar till bättre utkiksplatser, och sätter sig och dinglar med benen över kanten. Skyll er själva om det händer en olycka säger jag bara...

 

Vandrade runt en bra stund vid canyonen innan vi satte oss i bilen för att spendera ytterligare fyra timmar i bilen igen tillbaka till Las Vegas. Det hann bli mörkt innan vi kom tillbaka, så vi fick väldigt fina vyer av solnedgången i öknen. För det är ju för det mesta ökenlandskap vi har kört igenom idag. Dels bergig öken och även ren och skär stäpp med bara kaktusar. Lite deprimerande, läskigt och coolt på samma gång. Var även ballt att komma in i Las Vegas på kvällstid för nu syntes stan från flera mils håll när vi närmade oss, plus att alla hotell är ju så häftigt upplysta på kvällen.

 

Var väldigt svårt att sortera ut vilka bilder jag skulle ta bort från kameran idag, så jag tyckte det var bättre att spara lite fler än ångra mig om jag skulle tagit bort för många. Så här kommer bildbomb från dagen!