Alice Springs & Ayers Rock
Vilken jäkla tur man kan ha ibland! Sätter på datorn för att kolla på film innan jag går på flyget och voilá! Gratis trådlöst Internet vid gaten i Alice. Jag gillar't! Sitter på flygplatsen i Alice Springs nu och ska snart flyga iväg till Perth för att träffa Christopher. Jag varnar för ytterligare ett långt inlägg. Jag vet att vissa klagar och vissa tycker det är kul, men när man inte har nån att snacka med så blir det lätt att man skriver kanske lite för mycket ibland. Hoppas ni uppskattar det i alla fall.
Flygresan till Alice från Darwin gick bra, utan några större bekymmer. Fick mat mest hela resan faktiskt, hah! På flighten mellan Cairns och Darwin fick man ingen mat, så nu käkade jag en banan och ett äpple innan jag klev ombord för att vara förberedd. Men det första som händer på planet - dricka och småkex. Sen macka med rostbiff, kex med ost, dricka och kaffe/te. Sen en pinnglass till efterrätt och en Mentos strax innan vi landade. Jag var nyttig och åt allt utom glassen, hah. Har varit skittråkigt landskap hela vägen - bara röd sand och röd öken så långt ögat når. Inga hus, inga städer, ingenting alls. Det kröp lite i kroppen på mig när det slog mig "Vart faaan har jag hamnat egentligen?"
Nåt lustigt som hände precis innan vi landade, vilket faktiskt var väldigt lustigt. Tänkte på de gångerna pappa har berättat att preciiiis när man ska landa så kanske man måste dra på igen, om det är dålig sikt osv. Satt precis och tänkte på det när vi skulle landa och tänkte även att jag faktiskt aldrig har varit med om det. Men gissa vad som händer? Precis innan vi ska slå i marken så fräser piloten på igen och vi stiger uppåt. Han meddelar då senare att det var pga en "sandvirvel", ni vet en virvelvind av sand som precis hade tagit sig in på landningsbanan och han kunde inte "genomföra en säker landning" som han uttryckte sig. Fräste runt ett varv till innan vi landade som vi skulle. Inga problem alls, bara det att det var lite lustigt att jag tänkte på att jag aldrig har varit med om det, bara stunden innan det händer.
Kliver ur flygplanet ute på banan och jag min dåre trodde att det skulle vara lite svalare här eftersom vi är längre ifrån ekvatorn. Tji fick jag. Herrejävlar vad varmt det är!! Jag som hade leggings på mig var tvungen att ösa in på toaletten det första jag gjorde när jag kom in på terminalen och sätta på mig medhavda shorts i handväskan. Hittade sedan min väska och letade rätt på en tjej som körde gratis-transferbussen till hostelet. Fick vänta ett tag på flygplatsen för hon skulle vänta in en annan flight, så vi satt och snackade ett tag. Helskön människa. Frågade hur varmt det var, och hon sa att igår hade det varit 45 grader och igårkväll klockan 19 var det 38. Helt sjukt... Åkte buss (där AC:n var trasig) till hostelet och checkade in och tog en promenad till stan för att handla lite. Även fast det är så varmt är det dock mycket behagligare än i Darwin eftersom det inte är lika fuktigt här. Bodde i ett rum med sex bäddar med ensuite badrum.
På kvällen käkade jag lite nudlar och duschade och så visade dom "Harry Potter och den Flammande Bägaren" på storbildsskärm vid poolen vilket jag halvkikade på. Satt ett svenskt par från Skövde och kollade på filmen också, men det slutade med att vi sket i filmen och satt och snackade istället.
Onsdag = Ayers Rock-dag! Upp klockan 05.10. Zzz...Zzz... Eftersom jag gick och la mig vid 23-tiden och hade rätt svårt att sova så var jag ganska så trött. Käkade frukost och blev sen upphämtad med minibuss klockan 06.00. Blev sedan körda till ett ställe där den större bussen skulle plocka upp oss. Var 44 stycken sammanlagt på bussen. Och för er som inte vet så ligger Ayers Rock ca. 50 MIL från Alice Springs så det tar ju en liten stund att köra. Åkte först i två timmar där vi sedan stannade på enda bensinmacken på typ 40 mil, och tog en rast där en halvtimme. Åkte sedan vidare i ca. två timmar till, där vi stannade längs vägen för att ta lite kort på Mount Conner. Trodde att det var Ayers Rock när jag såg den först, men Mount Conner och Ayers Rock har inte samma form. Ayers Rock heter ju Uluru på Aboriginspråk och Mount Conner har blivit kallad Fool-Uru eftersom många trodde att Mount Conner var Uluru så dom tog kort på det och åkte tillbaka till Alice Springs, hah! När man sitter och åker genom öknen så förändras ju inte landskapet så mycket, men vägen vi åkte på kallas för Death Highway för att det är så mycket döda djur som ligger längs med vägen. Är precis som man ser på westernfilmer, att det ligger perfekt bevarade skelett efter djur, som bara har lagt sig ner och dött. Jävligt häftigt faktiskt.
Åkte sedan och hämtade upp några extra passagerare vid Ayers Rock Resort, som är ett hotell där det dyraste rummet kostar $2100. PER NATT! Sedan började man skymta siluetten av Ayers Rock och jävlar, den är stor alltså! Har fått lära mig att den är 348 meter hög och ungefär 10 kilometer i omkrets. Åkte först till The Cultural Centre och käkade lunch. Är typ ett center med massa information om The Outback och Aboriginernas traditioner osv. Stannade där en timme innan vi fräste vidare mot Kata Tjuta, även kallad The Olgas, vilket också är en stenformation. Tog en promenad på ca. 45 minuter upp genom en spricka i bland stenarna och tog lite bilder. Varmt och skönt med en stadig temperatur på 42 grader, hah!
Från Kata Tjuta åkte vi vidare mot Ayers Rock. Gick två olika turer runt, där våra guider berättade olika skrönor och berättelser om varför vissa hål och formationer har tillkommit på stenen osv. Såg även kedjan upp på stenen där man då kan klättra upp på den. Kedjan går uppåt, kanske 100 meter och efter det så får du klara dig själv. Eftersom själva Ayers Rock är väldigt helig för Aboriginerna så vill dom helst inte att man ska klättra upp på den. Men klättringen är stängd för det mesta i alla fall pga. för höga temperaturer eller andra väderförhållanden, såsom regn och vind. Är dryga 40 människor som har dött när som har klättrat. Fick höra lite olika historier, om bl.a. en japan som ca. 30 meter upp för kedjan hade tappat sin kameralins och när han skulle ösa efter den, släppte han kedjan och flaxade sedan ner för berget. En annan, vilket var en tysk, hade släppt kedjan när han hade 40 meter kvar ner (han hade alltså redan varit uppe), och skulle skutta de resterade 40 meterna ner, tappade fotfästet och slog sig så illa att han hamnade i koma i en månad, men dog sedan på sjukhuset. Men de flesta dör av vätskebrist, hjärtattack eller värmeslag.
En liten lustig historia var att Aboriginerna tycker ju som sagt att man helst inte ska klättra upp på Ayers Rock eftersom den är väldigt helig för dom, och Kevin Rudd som är premiärminister i Australien sa att det är upp till var och en vad man vill göra, och har inte utfärdat något förbud mot att klättra upp. Men Aboriginerna sa att Ayers Rock är typ som deras kyrka, och Kevin Rudd skulle väl inte bli så glad om nån höll på att klättra upp för hans kyrka. Nej, det skulle väl inte vara så kul, sa han, men utfärdade ändå inte något förbud. En söndag när Herr Premiärminister var i kyrkan kom ett gäng Aboriginer och klättrade upp för kyrktornet, vilket inte gladde Mr. Rudd så värst, haha! Trots detta så är det fortfarande möjligt att klättra upp för Ayers Rock, även fast klättringen är stängd hela december, januari och februari på grund av för höga temperaturer.
Efter vandringarna åkte vi till en plats där vi skulle käka middag, samt få fin utsikt på solnedgången. Innan barbecuen fick vi ett glas champagne. Det är väl inte många ni känner som kan säga att man har druckit champagne i öknen framför Ayers Rock i solnedgången? Det ni, haha! Fick barbecue bestående av korv och massa sallad och melon till efterrätt. Solen gick ner ganska snabbt och jag måste säga att det är jävligt coolt att sitta i öknen och se solen försvinna bakom bergen, samtidigt som man ser hur Ayers Rock skiftar färg. Jävligt mäktigt faktiskt (som pappa troligen skulle säga).
När solen hade gått ner var vi snabbt påväg därifrån eftersom vi som sagt hade en bit att åka. Åkte i 2½ timme innan vi stannade på samma bensinmack som när vi åkte dit, och hade lite kisspaus. Åkte sedan vidare och jag var tillbaka på mitt hostel vid 00.30. Rätt i säng och sen blev det sova i några få timmar innan jag skulle upp. Mitt plan till Perth går 10.10 och dom hade en transferbuss som skulle gå 07.00, och en vid 09.00. Tyckte 09.00 verkade lite sent så jag klev upp klockan 06.00, duschade och åkte sedan till flygplatsen vid 7-tiden.
Sammanfattning av turen: Eftersom det var en endagstur och inte en tredagarstur med camping ute i öknen kunde man räkna med att det inte direkt skulle vara så många ungdomar. Sagt och gjort. Det var jag och några enstaka ensamresare och resten par 30+. Men det gick verkligen ingen nöd på mig. Satt bredvid en kvinna från USA, men som ursprungligen var från Frankrike. Pratare rätt mycket med hon och hennes man, och pratade även med ett par från Danmark. Den enda svenska paret som var med var ett par från, tro't eller ej - Horred! Vilket är bara en bit utanför Skene. Guuuuuud så jag kände att jag längtade hem när jag snackade med dom, hah! Vid middagen fick jag en idol i en äldre herre från Nya Zeeland som hade varit överallt runt hela jorden, då han hade varit in the navy när han var yngre. Han hade besökt i princip alla länder i hela världen, inklusive Sverige. Übercool gubbe. Jag kan väl inte säga att jag hade roligt på turen utan mer... trevligt är väl ordet. Jag hade väldigt trevligt och det var faktiskt skönt att det inte var så många ungdomar med, utan jag fick chans att fraternisera med di gamle istället, haha.
Lite sammanfattning av Alice Springs då, även fast jag inte var där så länge: Jag kände faktiskt lite obehag att åka dit eftersom det verkligen ligger mitt ute i öknen och oavsett om du vill åka åt norr, söder, öster eller väster, så tar det minst två dygn med bil. Tror nog att hela jag-är-verkligen-ute-i-ingenstans skrämde mig lite. Och lilla naiva Hanna-Sofia trodde också att själva Alice Springs skulle leva upp till ökenryktet - dvs. att "stan" skulle bestå av typ 20 hus, att det fanns tre hostel, knappt nån elektricitet, att begreppet Internet inte skulle existera i folks ordförråd, och att det skulle krylla av Aboriginer överallt. Jag hade rätt om en grej och det är det sistnämnda. Det finns Aboriginer över, överallt som går omkring barfota på gatan och ser allmänt läskiga ut. Men annars så är Alice Springs faktiskt en väldigt mysig stad. Dryga 28 000 invånare, omringad av berg och öken så är det en oas mitt ute bland all sand. Dock skulle jag verkligen inte vilja stanna där längre än jag gjorde, eftersom det verkligen inte finns nånting att göra där, men det är faktiskt en väldigt mysig stad. Jag ångrar verkligen inte att jag åkte dit och det var helt klart värt pengarna, dels för flygen till och från och dels för Ayers Rock/Kata Tjuta-turen.
Ikea-dag imorgon! Weeeeeiho!
Flygresan till Alice från Darwin gick bra, utan några större bekymmer. Fick mat mest hela resan faktiskt, hah! På flighten mellan Cairns och Darwin fick man ingen mat, så nu käkade jag en banan och ett äpple innan jag klev ombord för att vara förberedd. Men det första som händer på planet - dricka och småkex. Sen macka med rostbiff, kex med ost, dricka och kaffe/te. Sen en pinnglass till efterrätt och en Mentos strax innan vi landade. Jag var nyttig och åt allt utom glassen, hah. Har varit skittråkigt landskap hela vägen - bara röd sand och röd öken så långt ögat når. Inga hus, inga städer, ingenting alls. Det kröp lite i kroppen på mig när det slog mig "Vart faaan har jag hamnat egentligen?"
Nåt lustigt som hände precis innan vi landade, vilket faktiskt var väldigt lustigt. Tänkte på de gångerna pappa har berättat att preciiiis när man ska landa så kanske man måste dra på igen, om det är dålig sikt osv. Satt precis och tänkte på det när vi skulle landa och tänkte även att jag faktiskt aldrig har varit med om det. Men gissa vad som händer? Precis innan vi ska slå i marken så fräser piloten på igen och vi stiger uppåt. Han meddelar då senare att det var pga en "sandvirvel", ni vet en virvelvind av sand som precis hade tagit sig in på landningsbanan och han kunde inte "genomföra en säker landning" som han uttryckte sig. Fräste runt ett varv till innan vi landade som vi skulle. Inga problem alls, bara det att det var lite lustigt att jag tänkte på att jag aldrig har varit med om det, bara stunden innan det händer.
Kliver ur flygplanet ute på banan och jag min dåre trodde att det skulle vara lite svalare här eftersom vi är längre ifrån ekvatorn. Tji fick jag. Herrejävlar vad varmt det är!! Jag som hade leggings på mig var tvungen att ösa in på toaletten det första jag gjorde när jag kom in på terminalen och sätta på mig medhavda shorts i handväskan. Hittade sedan min väska och letade rätt på en tjej som körde gratis-transferbussen till hostelet. Fick vänta ett tag på flygplatsen för hon skulle vänta in en annan flight, så vi satt och snackade ett tag. Helskön människa. Frågade hur varmt det var, och hon sa att igår hade det varit 45 grader och igårkväll klockan 19 var det 38. Helt sjukt... Åkte buss (där AC:n var trasig) till hostelet och checkade in och tog en promenad till stan för att handla lite. Även fast det är så varmt är det dock mycket behagligare än i Darwin eftersom det inte är lika fuktigt här. Bodde i ett rum med sex bäddar med ensuite badrum.
På kvällen käkade jag lite nudlar och duschade och så visade dom "Harry Potter och den Flammande Bägaren" på storbildsskärm vid poolen vilket jag halvkikade på. Satt ett svenskt par från Skövde och kollade på filmen också, men det slutade med att vi sket i filmen och satt och snackade istället.
Onsdag = Ayers Rock-dag! Upp klockan 05.10. Zzz...Zzz... Eftersom jag gick och la mig vid 23-tiden och hade rätt svårt att sova så var jag ganska så trött. Käkade frukost och blev sen upphämtad med minibuss klockan 06.00. Blev sedan körda till ett ställe där den större bussen skulle plocka upp oss. Var 44 stycken sammanlagt på bussen. Och för er som inte vet så ligger Ayers Rock ca. 50 MIL från Alice Springs så det tar ju en liten stund att köra. Åkte först i två timmar där vi sedan stannade på enda bensinmacken på typ 40 mil, och tog en rast där en halvtimme. Åkte sedan vidare i ca. två timmar till, där vi stannade längs vägen för att ta lite kort på Mount Conner. Trodde att det var Ayers Rock när jag såg den först, men Mount Conner och Ayers Rock har inte samma form. Ayers Rock heter ju Uluru på Aboriginspråk och Mount Conner har blivit kallad Fool-Uru eftersom många trodde att Mount Conner var Uluru så dom tog kort på det och åkte tillbaka till Alice Springs, hah! När man sitter och åker genom öknen så förändras ju inte landskapet så mycket, men vägen vi åkte på kallas för Death Highway för att det är så mycket döda djur som ligger längs med vägen. Är precis som man ser på westernfilmer, att det ligger perfekt bevarade skelett efter djur, som bara har lagt sig ner och dött. Jävligt häftigt faktiskt.
Åkte sedan och hämtade upp några extra passagerare vid Ayers Rock Resort, som är ett hotell där det dyraste rummet kostar $2100. PER NATT! Sedan började man skymta siluetten av Ayers Rock och jävlar, den är stor alltså! Har fått lära mig att den är 348 meter hög och ungefär 10 kilometer i omkrets. Åkte först till The Cultural Centre och käkade lunch. Är typ ett center med massa information om The Outback och Aboriginernas traditioner osv. Stannade där en timme innan vi fräste vidare mot Kata Tjuta, även kallad The Olgas, vilket också är en stenformation. Tog en promenad på ca. 45 minuter upp genom en spricka i bland stenarna och tog lite bilder. Varmt och skönt med en stadig temperatur på 42 grader, hah!
Från Kata Tjuta åkte vi vidare mot Ayers Rock. Gick två olika turer runt, där våra guider berättade olika skrönor och berättelser om varför vissa hål och formationer har tillkommit på stenen osv. Såg även kedjan upp på stenen där man då kan klättra upp på den. Kedjan går uppåt, kanske 100 meter och efter det så får du klara dig själv. Eftersom själva Ayers Rock är väldigt helig för Aboriginerna så vill dom helst inte att man ska klättra upp på den. Men klättringen är stängd för det mesta i alla fall pga. för höga temperaturer eller andra väderförhållanden, såsom regn och vind. Är dryga 40 människor som har dött när som har klättrat. Fick höra lite olika historier, om bl.a. en japan som ca. 30 meter upp för kedjan hade tappat sin kameralins och när han skulle ösa efter den, släppte han kedjan och flaxade sedan ner för berget. En annan, vilket var en tysk, hade släppt kedjan när han hade 40 meter kvar ner (han hade alltså redan varit uppe), och skulle skutta de resterade 40 meterna ner, tappade fotfästet och slog sig så illa att han hamnade i koma i en månad, men dog sedan på sjukhuset. Men de flesta dör av vätskebrist, hjärtattack eller värmeslag.
En liten lustig historia var att Aboriginerna tycker ju som sagt att man helst inte ska klättra upp på Ayers Rock eftersom den är väldigt helig för dom, och Kevin Rudd som är premiärminister i Australien sa att det är upp till var och en vad man vill göra, och har inte utfärdat något förbud mot att klättra upp. Men Aboriginerna sa att Ayers Rock är typ som deras kyrka, och Kevin Rudd skulle väl inte bli så glad om nån höll på att klättra upp för hans kyrka. Nej, det skulle väl inte vara så kul, sa han, men utfärdade ändå inte något förbud. En söndag när Herr Premiärminister var i kyrkan kom ett gäng Aboriginer och klättrade upp för kyrktornet, vilket inte gladde Mr. Rudd så värst, haha! Trots detta så är det fortfarande möjligt att klättra upp för Ayers Rock, även fast klättringen är stängd hela december, januari och februari på grund av för höga temperaturer.
Efter vandringarna åkte vi till en plats där vi skulle käka middag, samt få fin utsikt på solnedgången. Innan barbecuen fick vi ett glas champagne. Det är väl inte många ni känner som kan säga att man har druckit champagne i öknen framför Ayers Rock i solnedgången? Det ni, haha! Fick barbecue bestående av korv och massa sallad och melon till efterrätt. Solen gick ner ganska snabbt och jag måste säga att det är jävligt coolt att sitta i öknen och se solen försvinna bakom bergen, samtidigt som man ser hur Ayers Rock skiftar färg. Jävligt mäktigt faktiskt (som pappa troligen skulle säga).
När solen hade gått ner var vi snabbt påväg därifrån eftersom vi som sagt hade en bit att åka. Åkte i 2½ timme innan vi stannade på samma bensinmack som när vi åkte dit, och hade lite kisspaus. Åkte sedan vidare och jag var tillbaka på mitt hostel vid 00.30. Rätt i säng och sen blev det sova i några få timmar innan jag skulle upp. Mitt plan till Perth går 10.10 och dom hade en transferbuss som skulle gå 07.00, och en vid 09.00. Tyckte 09.00 verkade lite sent så jag klev upp klockan 06.00, duschade och åkte sedan till flygplatsen vid 7-tiden.
Sammanfattning av turen: Eftersom det var en endagstur och inte en tredagarstur med camping ute i öknen kunde man räkna med att det inte direkt skulle vara så många ungdomar. Sagt och gjort. Det var jag och några enstaka ensamresare och resten par 30+. Men det gick verkligen ingen nöd på mig. Satt bredvid en kvinna från USA, men som ursprungligen var från Frankrike. Pratare rätt mycket med hon och hennes man, och pratade även med ett par från Danmark. Den enda svenska paret som var med var ett par från, tro't eller ej - Horred! Vilket är bara en bit utanför Skene. Guuuuuud så jag kände att jag längtade hem när jag snackade med dom, hah! Vid middagen fick jag en idol i en äldre herre från Nya Zeeland som hade varit överallt runt hela jorden, då han hade varit in the navy när han var yngre. Han hade besökt i princip alla länder i hela världen, inklusive Sverige. Übercool gubbe. Jag kan väl inte säga att jag hade roligt på turen utan mer... trevligt är väl ordet. Jag hade väldigt trevligt och det var faktiskt skönt att det inte var så många ungdomar med, utan jag fick chans att fraternisera med di gamle istället, haha.
Lite sammanfattning av Alice Springs då, även fast jag inte var där så länge: Jag kände faktiskt lite obehag att åka dit eftersom det verkligen ligger mitt ute i öknen och oavsett om du vill åka åt norr, söder, öster eller väster, så tar det minst två dygn med bil. Tror nog att hela jag-är-verkligen-ute-i-ingenstans skrämde mig lite. Och lilla naiva Hanna-Sofia trodde också att själva Alice Springs skulle leva upp till ökenryktet - dvs. att "stan" skulle bestå av typ 20 hus, att det fanns tre hostel, knappt nån elektricitet, att begreppet Internet inte skulle existera i folks ordförråd, och att det skulle krylla av Aboriginer överallt. Jag hade rätt om en grej och det är det sistnämnda. Det finns Aboriginer över, överallt som går omkring barfota på gatan och ser allmänt läskiga ut. Men annars så är Alice Springs faktiskt en väldigt mysig stad. Dryga 28 000 invånare, omringad av berg och öken så är det en oas mitt ute bland all sand. Dock skulle jag verkligen inte vilja stanna där längre än jag gjorde, eftersom det verkligen inte finns nånting att göra där, men det är faktiskt en väldigt mysig stad. Jag ångrar verkligen inte att jag åkte dit och det var helt klart värt pengarna, dels för flygen till och från och dels för Ayers Rock/Kata Tjuta-turen.
Ikea-dag imorgon! Weeeeeiho!
Bjuder på bilder på ett av världens sju underverk.
Puss!
Wiho!
Tummen fick också vara med!
Champagne i öknen
Trackback
