Fraser Island & surfande!
Så där ja! Då var man tillbaka i civilisationen efter helgen på Fraser Island! Åkte i lördagsmorse tillsammans med resten av gänget, en österrikare, två canadensiska tjejer och fem amerikaner. Trodde att amerikanerna var canadensare först, eftersom det var det som sa till oss på hostelet, men skit samma. Innan jag börjar berätta om allt måste jag säga att jag verkligen, verkligen skulle vilja skriva varenda liten detalj vad vi har gjort och varit med om, men återigen skulle jag vara tvungen att skriva hela natten. Känns jättefrustrerande att inte kunna berätta exakt allt för er därhemma, men jag kommer ju såklart berätta allt jag kan när jag kommer hem.
Åkte i två bilar och jag, My, canadensarna Kayla och Sarah och österrikaren Christoph, som även blev kallad Apan, hade den minsta bilen. Vi åkte i en stor jeep, och resten i en ännu större jeep med typ "soffor" där bak, så man satt mitt emot varandra. Tog en färja ut till Fraser och sen fräste vi iväg. Och det är liksom inte på nån fin grusad liten skogsväg man kör, utan det här är verkligen ute i outbacken på lös jävla sand. Oddsen att fastna i sanden är sjukt stora och mer än en gång var vi tvugna att kliva ur och knuffa på och gräva loss oss.
Första stoppet på dagen var Lake McKenzie. Jag är inte en person som brukar säga ordet "vackert" speciellt ofta, men det här var verkligen otroligt vackert. Tyvärr var inte vädret med oss hela tiden när vi var där, för det var lite molnigt, men vattnet var helt underbart och det var jättehärligt att vara där. Drog sedan oss vidare genom regnskogen och sedan blev det fräs längs med stranden. Är jävligt häftigt att sitta i framsätet med vinden i håret, en burk öl i handen och dunka ashög musik när man åker i 90km/h på stranden. Det är nämligen förbjudet att både sola på stranden och bada i havet, eftersom stranden i princip är en motorväg och i havet är det 70% chans att bli dödad av en haj, så därför är det bara att stå på på stranden. Åkte sedan till ett vrak som ligger uppspolat på stranden, som har legat där sen 1905, så det blev lite bilder tagna, lite mer öl druckna och sen öste vi vidare.
Hittade sedan våran campingplats, och för att skryta lite så var det JAG som hittade den, för jag satt i framsätet i den bilen som körde först och trots påverkan av Forexen, så hittade jag rätt, och alla andra tyckte jag var jättecool som sprang omkring med kartan i ena handen och ölen i andra och hoppade ut ur bilen och frågade folk längs vägen vart vi skulle, haha! Kom fram till campingplatsen, slog upp våra tält och barbecuade till oss hamburgare. Satt sedan och drack och hade trevligt hela natten vid elden och trots lite tjafs och bråk på natten så hade vi i alla fall superkul.
Klev upp vid 8 på söndagmorgon, packade ihop allt och gav oss iväg till nästa stopp som var Eli Creek vilket är en ström som går från djungeln ner till havet. Var iskallt vatten, men vi vadade i alla fall upp längs med strömmen ett tag och det var jättefint och klart vatten. Stannade på stranden ett tag (på säkert avstånd från vattenbrynet på havet eftersom det som sagt är motorväg). Skulle sedan ta oss till Indian Head, vilket är typ ett berg som man kan gå upp på och ha jättefin utsikt över stranden. Men vi låg lite efter i tidsschemat och alla var hungriga och trötta så därför stannade vi kvar vid stranden nedanför Indian Head utan att gå upp. Körde sedan till Champagne Ponds, som är små pooler som har bildats i berget, precis vid havet, så man kan ligga i "poolen" Och ha havet bara ett par meter ifrån sig.
So far hade vi följt vår lista på saker att göra, som själva företaget som vi åkte med hade rådit oss till att göra, men på stranden var det en man sa att lite längre bortanför Champagne Ponds låg det en död val på stranden. Eftersom det inte var så långt ifrån där vi befann oss, så bestämde vi oss för att åka dit. Vi hade bytt ut Apan som chaufför i våran bil och hade istället Joe, en riktigt redig vildmarksamerikan som körde mig, My, Kayla och Sarah och vi hade jättekul i bilen.
Körde i alla fall från stranden och upp genom regnskogen för att komma till den strand där valen låg, och allting gick perfekt och vi såg tillslut stranden där valen skulle ligga. Det är dock här allt går rent sagt åt helvete. Innan vi kom ut på stranden så var man tvungen att köra bredvid ett gäng med sötvattenspölar som har bildats en bit från stranden. Joe ville vara lite rolig så vi körde igenom en pöl så det skvätte som fasen på bilen. Men det skvätte inte tillräckligt så han ville även köra igenom nästa pöl. Som var mycket större. Väldigt mycket större. Och väldigt mycket skitigare - dvs. ingen aning om hur djup den är. Tror att ni kan ana vad som hände... Joe tar fart och fräser genom pölen och det skvätter verkligen jäävligt mycket och man känner att det inte riktigt är så pass grunt som vi trodde, så jag känner att bilen börjar sjunka ner lite, och när vi då ska upp på stranden igen så bara stannar bilen. "Why the hell are you stopping?!" är ju så klart frågan till Joe, men han behövde inte direkt svara på det, då vi ser rök stiga upp från motorhuven. Helvetes jävla skit jävel! Hoppar ut ur bilen, öppnar motorhuven och hej hopp så ryker det värre än en skorsten. Den andra bilen var efter oss och hade sett allting så dom kommer dit och försöker hjälpa oss men bilen är dödare än död. Jag glömmer såklart att ta kort på hela spektaklet men hur som helst: Bil i vatten - Inte bra.
Men vi kunde egentligen inte valt ett bättre ställe att crasha bilen på, då vi var precis nere på stranden, bredvid en Ranger Station, dvs. en station där typ naturvårdare jobbar, och precis bredvid en campingplats. Det var inte där det var meningen att vi skulle campa från början, men ändå. Hur som, innan vi åkte hade vi fått ett nummer dit vi skulle ringa till företaget om det nu skulle bli problem, så den andra bilen åker till the Ranger Station och ringer. Dom sa att vi skulle vänta ett tag och sen provköra bilen för att se om den funkade. Under tiden tog jag, Christopher, Mia och Johanna oss en tur ner till den döda valen. Vette fasen vad det var för val men den var sjukt stor och luktade sjukt illa. Var väldigt äckligt, men på nåt skruvat sätt blev jag ändå fascinerad eftersom den var så stor, plus att jag aldrig har sett en val innan.
När vi är på stranden ser vi att dom har fått igång bilen men det ryker som fan ur den, men dom lyckades i alla fall ställa den på parkeringsplatsen på campingen, och så ställer vi upp tälten där istället. Jag var the grillmaster och stekte hamburgare till alla (ja, hamburgare även den kvällen) och käkade och drack öl. Även fast ingen skylde på Joe eller på nån annan, så var alla rätt tysta och vår grupp och canadensarna hängde hela kvällen medan resten var med varandra. Ingen var direkt sugen på att dricka med tanke på att alla hade druckit rätt friskt kvällen innan, så vi gick till tältet och spelade kort och la oss strax efter 21.
Skulle egentligen dragit ifrån campingplatsen vid 7.30, men det skulle komma två killar från företaget för att bärga bort bilen vid 11, så vi stannade i campingen fram tills dess. Bilen kom, så nu skulle vi bara frakta tre bilar, varav en (den trasiga) absolut inte var att lita på om den var körbar eller inte, genom regnskogen. Tog oss igenom den värsta sandbiten och kom sedan ner på stranden där det gick hyfsat bra. Dock när vi skulle genom en passage vid Indian Head, som i vanliga fall är sjukt svår att köra, så var vi tvungen att bogsera den trasiga bilen med hjälp av både företagets bilar, och vår andra bil. Som sagt är den här passagen skitsvår bara med en bil, och med andra ord så stannade vi här i två timmar, körde fast, fick hjälp av ca. 5 andra bilar, hade sönder kanske 4 bogserlinor och sen tog det fan stopp. Kan ju bara säga att det inte var bara vi 13 i våran grupp, utan i bilen från företaget var två riktiga Aussies, Kris och Troy, som vi hade träffat innan vi åkte. Och det var dom som berättade om allt dumt man inte ska göra osv, men dom var väldigt lugna över situationen och pratade och skämtade även fast dom egentligen (säkerligen) var sjukt irriterade på oss. Hur som helst kunde inte den trasiga bilen på nåt jävla sätt ta sig ifrån passagen, inte ens med hjälp av två bogserande bilar och typ 15 pers som knuffade på (inklusive mig själv, hah!) utan vi var helt enkelt tvungen att lämna den där. Så vi tog företagets bil, och vår andra bil tillbaka. Var dock väldigt tysta under färden, eftersom vi alla skämdes rätt rejält.
Kom fram till hamnen när färjan skulle komma och hämta oss, och även fast Kris (som körde vår bil) hade pratat med oss, var han inte direkt glad och sprallig som han var på briefingen dagen före. Och eftersom ingen vågade fråga när färjan skulle komma, eller vad som skulle hända med bilen så var stämningen rätt tryckt. Till slut så gick jag fram till honom och frågade vad som skulle hända med allt och alla och om vi var betalningsskyldiga på nåt vis och helt plötslig hade alla i gruppen samlats runt om för att höra vad som sades. Så än en gång räddade jag de andra (första gången med kartan och hittandet av campingplatsen) och jag blev väldigt stolt över mig själv. Själva bilen är värd ca $60 000, dvs ca 400 000 kronor, men det var bara motorn som var urfuckad, och den skulle gå på ca $10 000 - 60 000 kronor. Men NEJ, vi behöver inte betala nånting, för vi betalade ca $150 extra för försäkring och sånt på bilen så att även om vi skulle crasha totalt med den skulle vi inte bli betalningsskyldiga. Och Kris sa att dom är det enda företaget som har turer till Fraser som har det så, så om vi hade åkt med nåt annat bolat hade vi varit tvungna att belala för en ny motor.
Tog färjan över sundet (färjorna var sönder till Köpenhamn, Daniel! Haha!) och där skulle vi möta upp med Dave som äger företaget. Dave är typ 70+ och väldigt grinig av sig, vilket även Kris sa, och vad som händer när vi kommer i land och möter Dave är följande. Vi sitter inklämda i bilen och vi ser Dave komma ut ur sin bil och komma emot oss. Eftersom det inte direkt är lagligt att sitta 13 pers i en bil så skulle 4 av oss vara tvungna att åka med Dave, men han kommer mot oss, tittar in genom fönstret och säger "I hope you had a miserable fucking time!!" och kallar oss för "motherfuckers" och "fucking idiots" osv, osv. Med andra ord är han sjukt förbannad för att vi har "lämnat hans bil på ön" bla bla. Vi blir ju skiträdda för gubben, men till och med Kris säger åt honom att lugna sig och att olyckor händer. Men Dave sa att han fan inte tänkte ta resten av oss 4 i hans bil och att vi fan kunde gå tillbaka till hostelet, vilket är ca 20 minuter bort med BIL. Nej tack. Så då ringer Kris till en annan kollega som kom och hämtade resten, och Dave tog sin egen bil tillbaka själv.
Allting var ändå lugnt när vi kom till hostellet, och inga avgifter måste betalas. Dock hade Dave hotat att stämma Joe som körde, men det är egentligen inte vårat problem. Tog en dusch väl tillbaka på hostelet vilket verkligen var välbehövligt. Har nog aldrig varit så här skitig och sandig i hela mitt liv, hah! Sammanfattning av helgen är dock att jag har haft sjukt roligt och trots all skit med bilen så är egentligen ingen skada skedd. Jag kan ju som ni nog vet bli rätt hispig när saker och ting händer, som egentligen inte "ska" hända, men jag höll mig lugn hela tiden och jag tyckte bara allt det här var en kul grej som vi kommer skratta åt i framtiden. Förresten skrattar jag redan åt det, haha!
Inte nog med att helgen blev som den blev med att bilen gick sönder osv, utan vi skulle ju som planerat åka till Bundaberg vid 21-tiden på måndagen. Hade inte bokat något hostel på Internet, utan bara ringt till ett för att bara boka en natt. Men mannen jag fick prata med tog inget telefonnummer eller andra uppgifter på oss utan sa bara att det inte skulle vara några problem att vi kom. Men när jag och My (som kommer fram före de andra) kommer till Bundaberg och ringer hostelet för att få transfer, nej men oj då är det plötsligt fullt på hostelet vi har bokat. Han ger mig då fyra andra telefonnummer till andra hostel och samma sak där - alla är fullbokade. Springer då över gatan till ett hostel, men receptionen är stängd, men hittar i alla fall tre tyskar som sitter utanför sitt rum. Frågar om dom har nån aning om man kan ringa deras reception för att få ett rum, men dom sa bara att vi skulle dra därifrån så snabbt som möjligt eftersom det finns INGENTING att göra i Bundaberg. Vi åkte ju dit för att försöka fixa jobb, men eftersom vi inte direkt är dom enda som gör det så slåss alla om jobben och det är i princip omöjligt att få jobb. Så efter ett tag ser vi Johannas, Mias och Christophers buss och när dom kommer dit säger vi bara att det är helt kört med hostel och att vi har ringt hur många som helst. Då frågar Christopher deras busschaufför om det är möjligt att jag och My också får åka med dom upp till Agnes Waters, typ 1½ timme från Bundaberg. Vi frågar hur mycket det kommer kosta, men då säger han bara "You're not on the bus. Just take your seats, you don't have to pay". Har nog aldrig varit så tacksam mot en människa i hela mitt liv, för över min döda kropp att jag vill sitta fast i hålan Bundaberg utan boende. Så vi åker vidare och kommer fram till Agnes Waters vid 00.30, och även fast busschauffören sa att vi inte behövde betala nåt, så gav jag och My honom varsin $20-sedel för att han var så otroligt snäll. Får transfer till ett hostel som busschauffören har fixat till oss. Bor i ett tiobäddars rum tillsammans med en annan kille som jobbar här. Har ca 200 meter till stranden, och hostelet är jättemysigt. De två dagarna vi har varit här har vi bara legat på stranden, druckit öl och goonat oss.
Idag tog jag och My dessutom vår första surflektion! Var en av anledningarna till varför vi ville åka hit till Agnes Waters för att de har en av Australiens billigaste surfskolor. Kostade bara $17 för tre timmar, då det i Surfers Paradise gick på $45 för tre timmar, så det var ju inget snack om saken. Var hur kul som helst, men mycket svårare än jag trodde. Är jävligt trött i armarna nu efter allt paddlande, men jag klarade att stå upp flera flera gånger. Bildbevis följer, hah!
Ikväll tar vi nattbussen upp till Airlie Beach. Har bokat in tre nätter där, så vi stannar åtminstone över helgen, och nån dag nästa vecka blir det tur till Whitsunday Islands. Har som sagt inte kunnat uppdatera på ett tag, men här följer i alla fall bilder från Fraser och från dagens surflektion.
Vill lägga upp hundratusen bilder som vanligt, men jag ska ta och försöka välja ut dom bästa. Titta och njut och bli avundsjuka, hoho!
Pussar!
På väg till Fraser Island!
På färjan
Trafikstopp i djungeln, vad gör man då - Jo, dricker öl!
Jag och Sarah vid Lake McKenzie
Christopher och Sarah
Drive on the beach
Hela gänget vid Maheno Shipwreck. Apan, Mia, My, Christopher, jag, Joe, Johanna, Kayla, Sarah, Shannon, John, Mike och Shobana
Touching the ship!
Kayla, Sarah och My i bilen
Dag två - Vid Eli Creek
My och Johanna i Eli Creek
Eli Creek
Mia, jag, My, Sarah och Johanna
Sarah, My, jag och Joe
Strand
Hej hej!
Mia i Champagne Ponds
Fotspår
Jag och död val. Mums!
Jag är stekarn!
Vårat camp
Bogsera fanskapet!
Surfdag i Agnes Waters!
Jag är taggad för surf!
Paddla, paddla, paddla, paddla!
Surf School
JAG STÅR UPP! YIIHA!
Helt slutkörd!
Åkte i två bilar och jag, My, canadensarna Kayla och Sarah och österrikaren Christoph, som även blev kallad Apan, hade den minsta bilen. Vi åkte i en stor jeep, och resten i en ännu större jeep med typ "soffor" där bak, så man satt mitt emot varandra. Tog en färja ut till Fraser och sen fräste vi iväg. Och det är liksom inte på nån fin grusad liten skogsväg man kör, utan det här är verkligen ute i outbacken på lös jävla sand. Oddsen att fastna i sanden är sjukt stora och mer än en gång var vi tvugna att kliva ur och knuffa på och gräva loss oss.
Första stoppet på dagen var Lake McKenzie. Jag är inte en person som brukar säga ordet "vackert" speciellt ofta, men det här var verkligen otroligt vackert. Tyvärr var inte vädret med oss hela tiden när vi var där, för det var lite molnigt, men vattnet var helt underbart och det var jättehärligt att vara där. Drog sedan oss vidare genom regnskogen och sedan blev det fräs längs med stranden. Är jävligt häftigt att sitta i framsätet med vinden i håret, en burk öl i handen och dunka ashög musik när man åker i 90km/h på stranden. Det är nämligen förbjudet att både sola på stranden och bada i havet, eftersom stranden i princip är en motorväg och i havet är det 70% chans att bli dödad av en haj, så därför är det bara att stå på på stranden. Åkte sedan till ett vrak som ligger uppspolat på stranden, som har legat där sen 1905, så det blev lite bilder tagna, lite mer öl druckna och sen öste vi vidare.
Hittade sedan våran campingplats, och för att skryta lite så var det JAG som hittade den, för jag satt i framsätet i den bilen som körde först och trots påverkan av Forexen, så hittade jag rätt, och alla andra tyckte jag var jättecool som sprang omkring med kartan i ena handen och ölen i andra och hoppade ut ur bilen och frågade folk längs vägen vart vi skulle, haha! Kom fram till campingplatsen, slog upp våra tält och barbecuade till oss hamburgare. Satt sedan och drack och hade trevligt hela natten vid elden och trots lite tjafs och bråk på natten så hade vi i alla fall superkul.
Klev upp vid 8 på söndagmorgon, packade ihop allt och gav oss iväg till nästa stopp som var Eli Creek vilket är en ström som går från djungeln ner till havet. Var iskallt vatten, men vi vadade i alla fall upp längs med strömmen ett tag och det var jättefint och klart vatten. Stannade på stranden ett tag (på säkert avstånd från vattenbrynet på havet eftersom det som sagt är motorväg). Skulle sedan ta oss till Indian Head, vilket är typ ett berg som man kan gå upp på och ha jättefin utsikt över stranden. Men vi låg lite efter i tidsschemat och alla var hungriga och trötta så därför stannade vi kvar vid stranden nedanför Indian Head utan att gå upp. Körde sedan till Champagne Ponds, som är små pooler som har bildats i berget, precis vid havet, så man kan ligga i "poolen" Och ha havet bara ett par meter ifrån sig.
So far hade vi följt vår lista på saker att göra, som själva företaget som vi åkte med hade rådit oss till att göra, men på stranden var det en man sa att lite längre bortanför Champagne Ponds låg det en död val på stranden. Eftersom det inte var så långt ifrån där vi befann oss, så bestämde vi oss för att åka dit. Vi hade bytt ut Apan som chaufför i våran bil och hade istället Joe, en riktigt redig vildmarksamerikan som körde mig, My, Kayla och Sarah och vi hade jättekul i bilen.
Körde i alla fall från stranden och upp genom regnskogen för att komma till den strand där valen låg, och allting gick perfekt och vi såg tillslut stranden där valen skulle ligga. Det är dock här allt går rent sagt åt helvete. Innan vi kom ut på stranden så var man tvungen att köra bredvid ett gäng med sötvattenspölar som har bildats en bit från stranden. Joe ville vara lite rolig så vi körde igenom en pöl så det skvätte som fasen på bilen. Men det skvätte inte tillräckligt så han ville även köra igenom nästa pöl. Som var mycket större. Väldigt mycket större. Och väldigt mycket skitigare - dvs. ingen aning om hur djup den är. Tror att ni kan ana vad som hände... Joe tar fart och fräser genom pölen och det skvätter verkligen jäävligt mycket och man känner att det inte riktigt är så pass grunt som vi trodde, så jag känner att bilen börjar sjunka ner lite, och när vi då ska upp på stranden igen så bara stannar bilen. "Why the hell are you stopping?!" är ju så klart frågan till Joe, men han behövde inte direkt svara på det, då vi ser rök stiga upp från motorhuven. Helvetes jävla skit jävel! Hoppar ut ur bilen, öppnar motorhuven och hej hopp så ryker det värre än en skorsten. Den andra bilen var efter oss och hade sett allting så dom kommer dit och försöker hjälpa oss men bilen är dödare än död. Jag glömmer såklart att ta kort på hela spektaklet men hur som helst: Bil i vatten - Inte bra.
Men vi kunde egentligen inte valt ett bättre ställe att crasha bilen på, då vi var precis nere på stranden, bredvid en Ranger Station, dvs. en station där typ naturvårdare jobbar, och precis bredvid en campingplats. Det var inte där det var meningen att vi skulle campa från början, men ändå. Hur som, innan vi åkte hade vi fått ett nummer dit vi skulle ringa till företaget om det nu skulle bli problem, så den andra bilen åker till the Ranger Station och ringer. Dom sa att vi skulle vänta ett tag och sen provköra bilen för att se om den funkade. Under tiden tog jag, Christopher, Mia och Johanna oss en tur ner till den döda valen. Vette fasen vad det var för val men den var sjukt stor och luktade sjukt illa. Var väldigt äckligt, men på nåt skruvat sätt blev jag ändå fascinerad eftersom den var så stor, plus att jag aldrig har sett en val innan.
När vi är på stranden ser vi att dom har fått igång bilen men det ryker som fan ur den, men dom lyckades i alla fall ställa den på parkeringsplatsen på campingen, och så ställer vi upp tälten där istället. Jag var the grillmaster och stekte hamburgare till alla (ja, hamburgare även den kvällen) och käkade och drack öl. Även fast ingen skylde på Joe eller på nån annan, så var alla rätt tysta och vår grupp och canadensarna hängde hela kvällen medan resten var med varandra. Ingen var direkt sugen på att dricka med tanke på att alla hade druckit rätt friskt kvällen innan, så vi gick till tältet och spelade kort och la oss strax efter 21.
Skulle egentligen dragit ifrån campingplatsen vid 7.30, men det skulle komma två killar från företaget för att bärga bort bilen vid 11, så vi stannade i campingen fram tills dess. Bilen kom, så nu skulle vi bara frakta tre bilar, varav en (den trasiga) absolut inte var att lita på om den var körbar eller inte, genom regnskogen. Tog oss igenom den värsta sandbiten och kom sedan ner på stranden där det gick hyfsat bra. Dock när vi skulle genom en passage vid Indian Head, som i vanliga fall är sjukt svår att köra, så var vi tvungen att bogsera den trasiga bilen med hjälp av både företagets bilar, och vår andra bil. Som sagt är den här passagen skitsvår bara med en bil, och med andra ord så stannade vi här i två timmar, körde fast, fick hjälp av ca. 5 andra bilar, hade sönder kanske 4 bogserlinor och sen tog det fan stopp. Kan ju bara säga att det inte var bara vi 13 i våran grupp, utan i bilen från företaget var två riktiga Aussies, Kris och Troy, som vi hade träffat innan vi åkte. Och det var dom som berättade om allt dumt man inte ska göra osv, men dom var väldigt lugna över situationen och pratade och skämtade även fast dom egentligen (säkerligen) var sjukt irriterade på oss. Hur som helst kunde inte den trasiga bilen på nåt jävla sätt ta sig ifrån passagen, inte ens med hjälp av två bogserande bilar och typ 15 pers som knuffade på (inklusive mig själv, hah!) utan vi var helt enkelt tvungen att lämna den där. Så vi tog företagets bil, och vår andra bil tillbaka. Var dock väldigt tysta under färden, eftersom vi alla skämdes rätt rejält.
Kom fram till hamnen när färjan skulle komma och hämta oss, och även fast Kris (som körde vår bil) hade pratat med oss, var han inte direkt glad och sprallig som han var på briefingen dagen före. Och eftersom ingen vågade fråga när färjan skulle komma, eller vad som skulle hända med bilen så var stämningen rätt tryckt. Till slut så gick jag fram till honom och frågade vad som skulle hända med allt och alla och om vi var betalningsskyldiga på nåt vis och helt plötslig hade alla i gruppen samlats runt om för att höra vad som sades. Så än en gång räddade jag de andra (första gången med kartan och hittandet av campingplatsen) och jag blev väldigt stolt över mig själv. Själva bilen är värd ca $60 000, dvs ca 400 000 kronor, men det var bara motorn som var urfuckad, och den skulle gå på ca $10 000 - 60 000 kronor. Men NEJ, vi behöver inte betala nånting, för vi betalade ca $150 extra för försäkring och sånt på bilen så att även om vi skulle crasha totalt med den skulle vi inte bli betalningsskyldiga. Och Kris sa att dom är det enda företaget som har turer till Fraser som har det så, så om vi hade åkt med nåt annat bolat hade vi varit tvungna att belala för en ny motor.
Tog färjan över sundet (färjorna var sönder till Köpenhamn, Daniel! Haha!) och där skulle vi möta upp med Dave som äger företaget. Dave är typ 70+ och väldigt grinig av sig, vilket även Kris sa, och vad som händer när vi kommer i land och möter Dave är följande. Vi sitter inklämda i bilen och vi ser Dave komma ut ur sin bil och komma emot oss. Eftersom det inte direkt är lagligt att sitta 13 pers i en bil så skulle 4 av oss vara tvungna att åka med Dave, men han kommer mot oss, tittar in genom fönstret och säger "I hope you had a miserable fucking time!!" och kallar oss för "motherfuckers" och "fucking idiots" osv, osv. Med andra ord är han sjukt förbannad för att vi har "lämnat hans bil på ön" bla bla. Vi blir ju skiträdda för gubben, men till och med Kris säger åt honom att lugna sig och att olyckor händer. Men Dave sa att han fan inte tänkte ta resten av oss 4 i hans bil och att vi fan kunde gå tillbaka till hostelet, vilket är ca 20 minuter bort med BIL. Nej tack. Så då ringer Kris till en annan kollega som kom och hämtade resten, och Dave tog sin egen bil tillbaka själv.
Allting var ändå lugnt när vi kom till hostellet, och inga avgifter måste betalas. Dock hade Dave hotat att stämma Joe som körde, men det är egentligen inte vårat problem. Tog en dusch väl tillbaka på hostelet vilket verkligen var välbehövligt. Har nog aldrig varit så här skitig och sandig i hela mitt liv, hah! Sammanfattning av helgen är dock att jag har haft sjukt roligt och trots all skit med bilen så är egentligen ingen skada skedd. Jag kan ju som ni nog vet bli rätt hispig när saker och ting händer, som egentligen inte "ska" hända, men jag höll mig lugn hela tiden och jag tyckte bara allt det här var en kul grej som vi kommer skratta åt i framtiden. Förresten skrattar jag redan åt det, haha!
Inte nog med att helgen blev som den blev med att bilen gick sönder osv, utan vi skulle ju som planerat åka till Bundaberg vid 21-tiden på måndagen. Hade inte bokat något hostel på Internet, utan bara ringt till ett för att bara boka en natt. Men mannen jag fick prata med tog inget telefonnummer eller andra uppgifter på oss utan sa bara att det inte skulle vara några problem att vi kom. Men när jag och My (som kommer fram före de andra) kommer till Bundaberg och ringer hostelet för att få transfer, nej men oj då är det plötsligt fullt på hostelet vi har bokat. Han ger mig då fyra andra telefonnummer till andra hostel och samma sak där - alla är fullbokade. Springer då över gatan till ett hostel, men receptionen är stängd, men hittar i alla fall tre tyskar som sitter utanför sitt rum. Frågar om dom har nån aning om man kan ringa deras reception för att få ett rum, men dom sa bara att vi skulle dra därifrån så snabbt som möjligt eftersom det finns INGENTING att göra i Bundaberg. Vi åkte ju dit för att försöka fixa jobb, men eftersom vi inte direkt är dom enda som gör det så slåss alla om jobben och det är i princip omöjligt att få jobb. Så efter ett tag ser vi Johannas, Mias och Christophers buss och när dom kommer dit säger vi bara att det är helt kört med hostel och att vi har ringt hur många som helst. Då frågar Christopher deras busschaufför om det är möjligt att jag och My också får åka med dom upp till Agnes Waters, typ 1½ timme från Bundaberg. Vi frågar hur mycket det kommer kosta, men då säger han bara "You're not on the bus. Just take your seats, you don't have to pay". Har nog aldrig varit så tacksam mot en människa i hela mitt liv, för över min döda kropp att jag vill sitta fast i hålan Bundaberg utan boende. Så vi åker vidare och kommer fram till Agnes Waters vid 00.30, och även fast busschauffören sa att vi inte behövde betala nåt, så gav jag och My honom varsin $20-sedel för att han var så otroligt snäll. Får transfer till ett hostel som busschauffören har fixat till oss. Bor i ett tiobäddars rum tillsammans med en annan kille som jobbar här. Har ca 200 meter till stranden, och hostelet är jättemysigt. De två dagarna vi har varit här har vi bara legat på stranden, druckit öl och goonat oss.
Idag tog jag och My dessutom vår första surflektion! Var en av anledningarna till varför vi ville åka hit till Agnes Waters för att de har en av Australiens billigaste surfskolor. Kostade bara $17 för tre timmar, då det i Surfers Paradise gick på $45 för tre timmar, så det var ju inget snack om saken. Var hur kul som helst, men mycket svårare än jag trodde. Är jävligt trött i armarna nu efter allt paddlande, men jag klarade att stå upp flera flera gånger. Bildbevis följer, hah!
Ikväll tar vi nattbussen upp till Airlie Beach. Har bokat in tre nätter där, så vi stannar åtminstone över helgen, och nån dag nästa vecka blir det tur till Whitsunday Islands. Har som sagt inte kunnat uppdatera på ett tag, men här följer i alla fall bilder från Fraser och från dagens surflektion.
Vill lägga upp hundratusen bilder som vanligt, men jag ska ta och försöka välja ut dom bästa. Titta och njut och bli avundsjuka, hoho!
Pussar!
Sarah på taket av den enda fungerande bilen
Surfdag i Agnes Waters!
Trackback
