Abel Tasman National Park
Idag har vi spenderat förmiddagen ute på havet i kajaker i Abel Tasman National Park, som förövrigt är Nya Zeelands minsta nationalpark. Eftersom nationalparken ligger en bit från Nelson, och vi skulle vara på plats klockan 8.00 för incheckning, satte vi klockan på 5.50 imorse, så det blev ytterligare en tidig morgon. Vi for från Nelson vid kvart i 7, och det var inte speciellt svårt att hitta kontoret i Motueka när vi kom fram till Abel Tasman.
Kom fram till Motueka halv åtta och vi skulle paddla ut ifrån byn Marahau, så vi var tvungen att köra dit, vilket tog ca. 20 minuter. Jag nämnde ju för nån dag sedan att vi har fått kört på rätt slingriga vägar, men vägen mellan Motueka och Marahau var det värsta vi nånsin har sett. Det var så sjukt snäva svängar och vägen var otroligt smal att det knappt gick att möta andra fordon. Och det sjuka var att det satt en hastighetsskylt som visade 100 km/h, när det knappt gick att köra över 20 km/h, haha!
Hur som helst, så kom vi fram till Marahau vid åttatiden och gick en sväng till en liten mataffär och köpte lite lunch till dagen då det stod att mat inte skulle vara inkluderat på resan. Vid kvart i nio gick vi till stranden där vi skulle åka ifrån och mötte upp med våran guide och resten av gruppen. Det var vi, ett medelålders par från Sydney och ett yngre par varav den ena var från Australien och den andra från Wellington här på NZ. Det var vi sex som skulle göra halvdagsturen tillsammans med vår guide.
Efter en stund anlände även ett tyskt äldre par som hade bokat en heldagstur utan guide, dvs. paddla själva längs med nationalparken. Men det sjuka var att dom inte förstod ens enkel engelska. Våran guide frågade dom om dom hade någon erfarenhet från paddling, och det hade dom. För 20 år sedan. Medan vi i halvdagsturen gjorde oss i ordning försökte våran guide förklara för tyskarna hur dom skulle läsa kartan och hur långt dom fick paddla som längst osv, och hela tiden nickade dom och svarade "Yes, yes", troligen utan att dom förstod ett skit.
Så när vi då begav oss ut i den lilla viken innan vi kom ut på havet så säger guiden till paret "If you were to fall out of the kayak, how do you get out?" "Yes, yes". "How do you get OUT?" "Yes!" "Ouuuuuut?" "Yeeeeees". När man sitter i själva kajaken har man som ett överdrag över själva "hålet" där man sitter, som täcker över hålet så att man slipper bli blöt. Och den sitter jättetajt över själva hålet, så längst fram sitter en flärp, som man ska dra hårt i för att dra bort överdraget och komma ut ur kajaken. För att se om tyskarna hade uppfattat det här, så frågade ju våran guide hur dom skulle ta sig ur kajaken om dom skulle hamna upp och ner, men dom förstod verkligen inte vad han frågade. "If. You. Fall. Out" så gjorde han en rörelse för att illustrera att man ramlar ut kajaken, "How. Do. You" pekar på dom "Get. Out?". "Yes, yes!" Gaaaah! Jag skulle ju blivit tokig om jag var guiden. Han lät tyskarna följa med oss ett tag eftersom han var osäker på att dom ens hade någon erfarenhet över huvud taget, men efter en stund lät han dom åka för sig själva för att inte sacka efter med oss i halvdagsgruppen. Jävligt konstigt hur folk som inte ens kan grunderna i engelska kan för det första välja att åka på semester till ett engelsktspråkigt land (eller nåt land över huvud taget för den delen), och för det andra boka en heldagstur i kajak helt ensamma! Jag misstänker starkt att dom inte ens visste vad det var för tur dom hade bokat. Hur kunde dom förstå det som stod i broschyren?
Hur som helst lämnade vi tyskarna bakom oss och paddlade längs med strandkanten. Paddlade upp till Split Apple Rock, som är ett runt klotformat stenblock som har splittats mitt itu så det ser ut som ett äpple man har delat på mitten. Paddlade sen in i en grotta och kikade och sen upp till en strand där det blev lite fika, trots att det stod att ingen mat skulle ingå på turen. Där blev vi bjudna på lite juice, choklad- och kolakaka och lite snask. Daniel och jag hade ju med oss lite frukt så det blev lite mer lunchaktigt för våran del. Satt och snackade en stund med våran guide som var väldigt schysst och tog oss sedan tillbaka till hamnen igen.
Medan vi paddlade funderade jag och Daniel på vad det var som förde sånt jävla liv uppe i regnskogen och helt plötsligt frågar våran guide oss om vi ville se det som lät uppe i skogen. Då tar han fram en asstor cikada (som låter typ som en gräshoppa) och stoppar den rakt under näsan på mig. Aaaaaah! "Ta bort den!!" gapar jag, då jag inte alls är sugen på att få den där inkrypandes under tröjan när jag sitter fast i en kajak på havet. Resten av gänget blev rätt så imponerade av krypet medan jag gärna hade sett honom död, hah.
Kom tillbaka till hamnen vid 12-tiden och då fräste vi tillbaka till Nelson igen. Var väl kanske inte direkt värt de $80 vi betalade för turen, men det var ändå ett kul alternativ till att ta en båttur, som vi redan har gjort (delfinskådningen i Christchurch). När vi kom tillbaka till Nelson gick vi in på informationscentret för att höra vart inspelningsplatsen av Vattnadal från Sagan om Ringen höll till, och det visar sig att det var nästan i Abel Tasman, dvs. tillbaka 7 mil från samma håll vi just hade kommit ifrån. Men så sa hon att för att se den platsen måste man ta sig dit med helikopter, vilket kostar $750 per person. Nej tack. Så tyvärr blev det ingen inspelningsplats sedd denna gången. Vi sätter vårat hopp mot Mount Doom och Mordor från filmerna som ska finnas runt Taupo på nordön. Tog oss sen en sväng på stan och hittade ett café som påstod sig vara svenskt. Visst att dom hade kanelbullar och pepparkakor, men annars var det som vilket annat café som helst. Lite roligt ändå att mitt i Nelson finns det ett café som är svenskägt.
Trots att det var dåligt väder idag och att det kanske inte var värt så mycket pengar vi betalade så var det ändå kul att göra nåt lite annorlunda. Imorgon drar vi från Nelson till Kaikoura, som ligger på östkusten, norr om Chrischurch. Vi har åkt lite kors och tvärs genom landet nu, men snart är vi klara här på sydön och tar färjan över till nordön istället.
Lite utvärdering av Nelson då. Helt klart godkänt eftersom jag trodde att det skulle vara ett jättedött ställe utan nåt att göra, typ som i Franz Josef. Franz hade dock sin charm, men lite trist när det inte finns nåt att hitta på, förutom alla olika utflykter man kan ta. Nelson är en söt liten stad och jag blev såklart överlycklig när jag hittade billiga skor på Cotton On igår. Finns en hel del butiker här och lite mer att göra än i Franz. Hade nog blivit trevligare om vi hade bott på ett lite bättre hostel men skönt att vi bara behövde bo här i två nätter.
Ha det så bra allihopa.
Pusspuss!
Det "svenska" caféet
Kom fram till Motueka halv åtta och vi skulle paddla ut ifrån byn Marahau, så vi var tvungen att köra dit, vilket tog ca. 20 minuter. Jag nämnde ju för nån dag sedan att vi har fått kört på rätt slingriga vägar, men vägen mellan Motueka och Marahau var det värsta vi nånsin har sett. Det var så sjukt snäva svängar och vägen var otroligt smal att det knappt gick att möta andra fordon. Och det sjuka var att det satt en hastighetsskylt som visade 100 km/h, när det knappt gick att köra över 20 km/h, haha!
Hur som helst, så kom vi fram till Marahau vid åttatiden och gick en sväng till en liten mataffär och köpte lite lunch till dagen då det stod att mat inte skulle vara inkluderat på resan. Vid kvart i nio gick vi till stranden där vi skulle åka ifrån och mötte upp med våran guide och resten av gruppen. Det var vi, ett medelålders par från Sydney och ett yngre par varav den ena var från Australien och den andra från Wellington här på NZ. Det var vi sex som skulle göra halvdagsturen tillsammans med vår guide.
Efter en stund anlände även ett tyskt äldre par som hade bokat en heldagstur utan guide, dvs. paddla själva längs med nationalparken. Men det sjuka var att dom inte förstod ens enkel engelska. Våran guide frågade dom om dom hade någon erfarenhet från paddling, och det hade dom. För 20 år sedan. Medan vi i halvdagsturen gjorde oss i ordning försökte våran guide förklara för tyskarna hur dom skulle läsa kartan och hur långt dom fick paddla som längst osv, och hela tiden nickade dom och svarade "Yes, yes", troligen utan att dom förstod ett skit.
Så när vi då begav oss ut i den lilla viken innan vi kom ut på havet så säger guiden till paret "If you were to fall out of the kayak, how do you get out?" "Yes, yes". "How do you get OUT?" "Yes!" "Ouuuuuut?" "Yeeeeees". När man sitter i själva kajaken har man som ett överdrag över själva "hålet" där man sitter, som täcker över hålet så att man slipper bli blöt. Och den sitter jättetajt över själva hålet, så längst fram sitter en flärp, som man ska dra hårt i för att dra bort överdraget och komma ut ur kajaken. För att se om tyskarna hade uppfattat det här, så frågade ju våran guide hur dom skulle ta sig ur kajaken om dom skulle hamna upp och ner, men dom förstod verkligen inte vad han frågade. "If. You. Fall. Out" så gjorde han en rörelse för att illustrera att man ramlar ut kajaken, "How. Do. You" pekar på dom "Get. Out?". "Yes, yes!" Gaaaah! Jag skulle ju blivit tokig om jag var guiden. Han lät tyskarna följa med oss ett tag eftersom han var osäker på att dom ens hade någon erfarenhet över huvud taget, men efter en stund lät han dom åka för sig själva för att inte sacka efter med oss i halvdagsgruppen. Jävligt konstigt hur folk som inte ens kan grunderna i engelska kan för det första välja att åka på semester till ett engelsktspråkigt land (eller nåt land över huvud taget för den delen), och för det andra boka en heldagstur i kajak helt ensamma! Jag misstänker starkt att dom inte ens visste vad det var för tur dom hade bokat. Hur kunde dom förstå det som stod i broschyren?
Hur som helst lämnade vi tyskarna bakom oss och paddlade längs med strandkanten. Paddlade upp till Split Apple Rock, som är ett runt klotformat stenblock som har splittats mitt itu så det ser ut som ett äpple man har delat på mitten. Paddlade sen in i en grotta och kikade och sen upp till en strand där det blev lite fika, trots att det stod att ingen mat skulle ingå på turen. Där blev vi bjudna på lite juice, choklad- och kolakaka och lite snask. Daniel och jag hade ju med oss lite frukt så det blev lite mer lunchaktigt för våran del. Satt och snackade en stund med våran guide som var väldigt schysst och tog oss sedan tillbaka till hamnen igen.
Medan vi paddlade funderade jag och Daniel på vad det var som förde sånt jävla liv uppe i regnskogen och helt plötsligt frågar våran guide oss om vi ville se det som lät uppe i skogen. Då tar han fram en asstor cikada (som låter typ som en gräshoppa) och stoppar den rakt under näsan på mig. Aaaaaah! "Ta bort den!!" gapar jag, då jag inte alls är sugen på att få den där inkrypandes under tröjan när jag sitter fast i en kajak på havet. Resten av gänget blev rätt så imponerade av krypet medan jag gärna hade sett honom död, hah.
Kom tillbaka till hamnen vid 12-tiden och då fräste vi tillbaka till Nelson igen. Var väl kanske inte direkt värt de $80 vi betalade för turen, men det var ändå ett kul alternativ till att ta en båttur, som vi redan har gjort (delfinskådningen i Christchurch). När vi kom tillbaka till Nelson gick vi in på informationscentret för att höra vart inspelningsplatsen av Vattnadal från Sagan om Ringen höll till, och det visar sig att det var nästan i Abel Tasman, dvs. tillbaka 7 mil från samma håll vi just hade kommit ifrån. Men så sa hon att för att se den platsen måste man ta sig dit med helikopter, vilket kostar $750 per person. Nej tack. Så tyvärr blev det ingen inspelningsplats sedd denna gången. Vi sätter vårat hopp mot Mount Doom och Mordor från filmerna som ska finnas runt Taupo på nordön. Tog oss sen en sväng på stan och hittade ett café som påstod sig vara svenskt. Visst att dom hade kanelbullar och pepparkakor, men annars var det som vilket annat café som helst. Lite roligt ändå att mitt i Nelson finns det ett café som är svenskägt.
Trots att det var dåligt väder idag och att det kanske inte var värt så mycket pengar vi betalade så var det ändå kul att göra nåt lite annorlunda. Imorgon drar vi från Nelson till Kaikoura, som ligger på östkusten, norr om Chrischurch. Vi har åkt lite kors och tvärs genom landet nu, men snart är vi klara här på sydön och tar färjan över till nordön istället.
Lite utvärdering av Nelson då. Helt klart godkänt eftersom jag trodde att det skulle vara ett jättedött ställe utan nåt att göra, typ som i Franz Josef. Franz hade dock sin charm, men lite trist när det inte finns nåt att hitta på, förutom alla olika utflykter man kan ta. Nelson är en söt liten stad och jag blev såklart överlycklig när jag hittade billiga skor på Cotton On igår. Finns en hel del butiker här och lite mer att göra än i Franz. Hade nog blivit trevligare om vi hade bott på ett lite bättre hostel men skönt att vi bara behövde bo här i två nätter.
Ha det så bra allihopa.
Pusspuss!
Soluppgång i Marahau
Paddling
Snygg man är
Split Apple Rock
Våran lilla grupp
Fåglar
Grotta
Abel Tasman
Vi är så snygga, vi vet!
Hej hej
Paddelmästaren
Broder
Trackback
