Sjukt nog var vi nu nere på sista resdagen. Sista dagen här i Auckland har vi kollat in hamnen och gått en redig promenad på över en timme till en annan stadsdel för Daniel ville köpa en jacka som fanns i en butik där. Jag inhandlade en svart handledsväska, vilket jag har varit på jakt efter ett bra tag. Imorgon blir det uppstigning vid 05.30 för att ta oss till flygplatsen. Daniel flyger till Queenstown vid 11-tiden men vi måste hinna ta oss till flygplatsen, vilket tar ca. en timme och även lämna av bilen på Jucys kontor. Jag flyger till Sydney först vid 15.50 så det blir en hel del väntan för min del på flygplatsen i Auckland. Flyger sen från Sydney vid 21.50 då jag flyger till Abu Dhabi i Förenade Arabemiraten. Så blir det dryga 3½ timmes väntan där innan jag flyger till Bryssel, där jag väntar i lite mer än 2 timmar. Flyger från Bryssel vid 15.30 och kommer fram till Göteborg vid 17.20, om allt kommer gå som det ska, vilket vi får hoppas.

Nu får ni då den sista sammanfattningen här över mina äventyr på andra sidan jorden. Kan knappt fatta att jag har varit borta i över sju månader och att det nu är dags att åka hem. Innan jag börjar prata om hur jag tycker att det känns ska ni få en liten sammanfattning om resan här på Nya Zeeland.

Åkte från Sydney vid 10-tiden på morgonen den 30:e januari för att ta mig mot Queenstown. Resan hade jag bokat redan i augusti, när jag fortfarande var kvar hos familjen i Cootamundra, då jag ville sätta ett datum på hur länge jag skulle vara kvar där. Så resan till Nya Zeeland hade ju varit bestämd sen rätt länge tillbaka och det kändes lite mysko när den 30:e januari infann sig och jag faktiskt skulle lämna Australien som hade varit mitt hem i ett halvår, och jag skulle sätta mina fötter i mitt drömland Nya Zeeland.

Innan det blev bestämt att Daniel skulle komma hit och resa tillsammans med mig så hade jag egentligen ingen plan om vad jag skulle se eller vart jag skulle åka när jag väl kom hit. Jag hade egentligen inte hört så mycket om varje stad heller, utan jag tyckte att det skulle vara smidigt att börja i Queenstown, eftersom det var en av de städer som låg längst söderut, så jag tänkte att jag kunde arbeta mig uppåt i landet, vilket jag och Daniel också har gjort nu. Tänkte väl att jag skulle ta mig runt med buss, i stil med som jag gjorde i Australien. Jag vet inte riktigt när det blev snack om att Daniel skulle komma hit och resa med mig, men det var prat om att han skulle komma till Australien och hälsa på ett par veckor. Som sagt är jag lite osäker på när det blev bestämt att han skulle komma till Nya Zeeland, men han bokade i alla fall resan någon gång i oktober om jag inte minns fel.

Och för er som inte vet det så kan jag ju säga att jag först inte ville att han skulle komma hit. Jag ville egentligen inte att någon av er därhemma skulle komma hit och hälsa på mig. Det låter ganska sjukt med tanke på den otroliga hemlängtan jag har haft i mina perioder och hur mycket jag har snackat om hur mycket jag saknar er. Men detta var innan jag hade träffat My, dvs. innan vi bestämde att vi skulle resa tillsammans, och jag var fortfarande inställd på att stanna på andra sidan jorden tills maj, vilket var planen från början. Hur knäppt det än låter så kände jag att det här var "min" resa. Jag ville kunna säga när jag kom hem att jag hade klarat mig själv på på andra sidan jorden i 10 månader (juli-maj) och jag hade klarat mig utan problem.

Nu låter det som att jag inte har saknat Daniel, eller saknat nån av er överhuvudtaget, men det har jag verkligen gjort. Men alla de här "jag-vill-vara-själv-tankarna" ändrades när jag träffade My och jag insåg hur jäkla kul det var att umgås med nån och ha nån att dela alla upplevelser med. Ju mer jag tänkte på det insåg jag vilken bra idé det var att resa tillsammans med Daniel. Sista familjeresan vi gjorde var till Dublin, Irland 2006 tillsammans med pappa och Maggan och han och jag har ju aldrig rest tillsammans bara vi två. Sen båda två har flyttat hemifrån och inte setts så ofta så har vi (i alla fall enligt min mening) kommit varandra mycket närmare och när vi väl träffas så har vi jäkligt roligt tillsammans. Även om det bara är för ett par dagar så är det ändå sjukt kul att ses när vi väl gör det. Dessutom hade inte jag träffat Daniel sen i april 2009, så det hade nästan inte träffat honom på 10 månader innan han kom ner hit.

Av alla mina nära och kära där hemma tror jag att Fredrik är den som känner mig bäst som person, men trots det och oavsett hur länge jag har varit kompis med många av mina vänner där hemma och oavsett hur kär jag är i Fredrik så har jag uteslutet mest internskämt med Daniel. Vilket kanske inte är så konstigt, med tanke på att vi har vuxit upp tillsammans, och bott tillsammans i 16 år (Daniel flyttade ju hemifrån när han var 18, dvs. när jag var 16). Beroende på vem man reser med så blir ju resan på ett visst sätt, dvs. skulle jag ju säkerligen inte festat och svinat på samma vis jag har gjort i Australien som om jag hade rest med Fredrik. Tror heller inte att det hade blivit så mycket internskämt och styggheter som det har blivit mellan mig och Daniel som om det hade varit en tredje person med på den här resan.

Har varit så skönt också att vi i princip gällande allt har varit på samma nivå. Både pengamässigt, vad som är värt att betala för saker och ting, och när det kommer till saker att göra. Vi ville båda göra bungyjump och Nevis Arc, och det var inget snack om saken när vi väl var där. Det var inte som ett par vi såg vid Arcen, där tjejen var så nervös och rädd så hon grinade och bestämde sig för att inte göra det, så killen var tvungen att följa med henne, utan att ha tagit sig en tur i Arcen han heller. Vi ville båda göra skydive och då var det heller inget snack om saken att vi båda ville slänga oss ut ur ett litet plan på 12 000 fots höjd. Vi ville båda gå på glaciären i Franz Josef och paddla kajak i Abel Tasman. Visst att vi har diskuterat fram och tillbaka vilka turer vi ska göra och så, men vi har ändå varit nöjda med beslutet när vi gemensamt har kommit fram till vad vi ska göra. Vi har kompromissat och det är egentligen bara en gång vi rök ihop ordentligt när vi skulle bestämma vad vi skulle göra, och det var när vi var i Nelson, då var vi oense vilken tur vi skulle göra i Abel Tasman. Om vi skulle paddla kajak eller åka och simma med sälar. Vi visste inte att vi skulle göra det sistnämnda när vi var i Kaikoura, eftersom vi inte ens då hade bestämt att vi skulle åka till Kaikoura, men allt har alltid ordnat sig till slut.

Nu har jag babblat på allmänt om mig och Daniel, men tänkte snacka lite mer om själva resandet nu. Att hyra bil för att ta sig runt på Nya Zeeland är nästan ett måste tycker jag, för att verkligen kunna njuta av den vackra naturen och bara kunna stanna till och titta på utsikten. Det ger en också en sån otrolig frihet att bara sticka iväg när man vill och man kan stanna när man vill längs vägen. Dessutom när det blev så perfekt för våran del att vi båda två kunde köra bil, och inte bara Daniel som vi trodde från början. Vi har kört sammanlagt ungefär 300 mil och i sjuuukt många timmar och pumpat massa musik och ätit kilovis med riskakor i våran lilla fräs Corolla. Självklart är det skönt att åka buss också, då man inte behöver tänka på parkeringsavgifter eller att man inte kan vara bakis eller trött för att ta sig från A till B, men köra bil är lite roligare och lite mer intressant. I en buss kan du bara sitta helt oberörd och titta på naturen, men det blir lite roligare att köra bil, speciellt när man är två eller fler.

Och självklart måste jag ju bara upprepa för sjuttioelfte gången att Nya Zeeland är sjukt vackert. Jag minns när jag och Daniel satt uppe på berget i Queenstown och tittade ut över Lake Wakatipu och ser stan långt där nere, inklämd bland alla berg och fjäll. Även fast man ser det med egna ögon så tror man inte att det är sant. Det är så sjukt vackert. Det är så man blir helt mållös. Och att cirkla ovanför Fox Glacier innan vi skulle hoppa fallskärm var också helt overkligt. Det som är lite synd när man har varit i det här landet så länge som jag har varit är att det på nåt vis finns en gräns för hur mycket man kan insupa av naturen. Man kommer till en punkt där man nästan glömmer bort att verkligen titta på naturen och njuta av hur otroligt vackert det är. Men när jag har kommit på mig själv att vara lite ovetande om naturen, så lägger jag verkligen märke till det och jag har blivit lika imponerad varje gång.

Nya Zeeland har verkligen alla typer av landskap man kan tänka sig. Det finns fjäll, vulkaner, fjordar, öken, regnskog, glaciärer, kustlandskap med massor av marinliv t.ex. valar, delfiner, hajar och sälar, gröna lummiga kullar, stadsliv, nationalparker och verkligen allt man kan tänka sig. Säg en enda landskapstyp och Nya Zeeland har det. Visst att det påminner om Norge men det finns inget land i världen som är som Nya Zeeland. Det är verkligen något alldeles extra.

De ställena vi har varit på är i princip de ställena som alla åker till när dom åker till Nya Zeeland och många säger ju att om man vill uppleva ett land "på riktigt" ska man inte åka till alla ställen som majoriteten åker till. Men trots det har vi inte vantrivts på något ställe vi har varit och även fast det kanske finns några pärlor vi inte åkte till, så har det inte gått någon nöd på oss.

Och precis som när jag skrev sammanfattningen om Australien tänkte jag fräsa igenom vad som har varit bäst och sämst på resan.

Bästa staden: Redan när vi var i Queenstown, dvs. innan vi ens hade varit i nån annan stad eller by på Nya Zeeland så kom vi överens om att Queenstown helt enkelt har varit bästa staden vi har varit i. Det var jätteskönt väder, naturen runt om staden är helt sjuk vacker, det är en skön och avslappnad stämning och det är helt enkelt väldigt soft att vara där. För min del kunde det gärna ha varit en klädbutik eller två till där, men bortsett från det är Queenstown helt klart den bästa staden vi har varit i.

Sämsta staden: Nelson var kanske inte det roligaste stället, men det berodde mest på att hostelet var riktigt dåligt. Nelson steg i mina ögon då vi hittade Cotton On och massa andra klädbutiker, som jag inte hade sett sen Australien, och på grund av det blev det lite bättre, men annars var det inte en jätterolig stad.

Bästa hostelet: Helt klart det i Christchurch, Dorset House Backpackers när vi hade ett eget rum och såklart gratis Internet. Inte för att vi brukar kolla på tv även när vi har haft det på rummet, men vi hade tv på rummet och hela hostelet var väldigt mysigt. Skulle lätt stanna där igen om jag skulle åka tillbaka till Christchurch.

Sämsta hostelet: Det i Nelson - Bumbles Backpackers eftersom personalen var otrevlig, köket var rätt ofräscht och rummet var litet och fuktigt. Så osmidigt av oss att vi valde att tvätta just på det hostelet då det knappt fanns några ställen att hänga upp tvätten på rummet. Fördelen var väl att det var gratis att tvätta, men nej det var inget bra hostel alls.

Roligaste upplevelsen: Herregud, fattar inte ens varför jag skriver det, för det är helt omöjligt att säga. Självklart är jag jävligt glad och stolt över mig själv att jag har hoppat bungyjump. För det är verkligen något jag har velat göra i flera år, och nu har jag verkligen gjort det, och jag har fortfarande svårt att tro att jag verkligen har gjort det, haha! Men det krävs endel stake för att ta steget ut och jag har gjort det! Och dessutom Australasiens högsta på 134 meter också. Finns få upplevelser i mitt liv som slår det alltså. Men självklart var ju skydiven sjukt rolig den också och det är verkligen nåt jag skulle vilja göra igen. Skydive kan man ju variera lite mer än bungyjump så det skulle vara spännande att kanske hoppa från 15 000 fot och över nåt annat typ av landskap.

Tråkigaste upplevelsen: Helt ärligt ingenting. Ingenting alls har varit tråkigt, utan vi har haft det sjukt bra hela tiden och jag har inte blivit besviken på någon aktivitet vi har gjort eller på något ställe vi har varit.

Drömmar uppfyllda: Flera, flera stycken. Såklart först och främst att åka hit till Nya Zeeland, vilket jag har drömt om i nästan 10 år. Och även att jag har besökt inspelningsplatsen av Hobbiton, vilket var något jag verkligen verkligen ville göra. Det var faktiskt jätteghäftigt att stå mitt på inspelningsplatsen och känna igen sig från filmen, och även känna igen sig när man tittade på filmen i efterhand. Ytterligare en dröm är ju som sagt bungyjumpen och skydiven.

Bästa tiden: Hela tiden under resans gång har allt varit sjukt kul och helt underbart. Jag har nog svårt att förstå hur lyckligt lottad jag är att jag ändå har rest runt och sett så ofattbart mycket av det här landet som är så vackert. Jag har haft det hur bra som helst hela tiden.

Sämsta tiden: Tro det eller ej, men de sista dagarna under resans gång i Auckland när jag mådde väldigt konstigt eftersom jag inte visste om jag var glad över att åka hem, eller ledsen över att åka hem. Jag var gråtfärdig allt som oftast och jag hade helt enkelt en konstig känsla i kroppen. Allting kommer ju reda sig när jag väl kommer hem, men de sista dagarna på resan var väl "sämst" om jag kan ens uttrycka mig så grovt, just med tanke på att jag inte riktigt kände igen mig själv.

Finaste platsen: Det måste i Queenstown och området runtom, bland annat körningen mot Glenorchy. Det kan ju bero på att det var det första jag fick se av landet och att jag blev jätteimpad av det, men trots att vi har kört så mycket har vi faktiskt inte sett nån plats som har varit finare än Queenstown. Det är ett helt underbart ställe och jag kan tänka mig att det är jäkligt schysst på vintern också.

Och nu när jag har varit i det här landet i dryga en månad kan jag numera säga att jag har...
1. Först och främst besökt Nya Zeeland, vilket har varit mitt drömresmål i nästan 10 år
2. Hyrt bil för första gången i mitt liv
3. Lärt mig köra en automatväxlad bil
4. Hoppat Nevis Bungyjump, Australiasiens högsta bungyjump på 134 meter
5. Tagit mig en tur i Nevis Arc, världens högsta gunga
6. Spelat frisbeegolf
7. Besökt skogen Lothlórien från Sagan om Ringen-filmerna
8. Både legat i, gått upp för och kört både upp och ner för världens brantaste backe - Baldwin Street i Dunedin
9. Sett vilda Hector's delfiner som är världens minsta delfin
10. Hoppat fallskärm från 12 000 fot, ovanför en glaciär dessutom!
11. Sett Mount Cook från ovan
12. Vandrat på Franz Josef Glacier
13. Sett Pancake Rocks vid Punakaiki
14. Druckit limemjölk (Huga!)
15. Paddlat i Abel Tasman National Park, Nya Zeelands minsta nationalpark
16. Sett Split Apple Rock, Nya Zeelands näst mest fotograferade objekt
17. Sett vilda Nya Zeeländska pälssälar
18. Simmat med vilda sälar
19. Sett vilda Dusky delfiner
20. Åkt färjan över mellan sydön och nordön
21. Besökt Nya Zeelands huvudstad - Wellington
22. Åkt Wellington Cable Car
23. Doppat tårna i Nya Zeelands största sjö, Lake Taupo
24. Plockat upp en liftare
25. Klättrat upp för Mount Ruapehu
26. Sett Mount Doom på riktigt
27. Besökt ett av världens mest vulkanaktiva områden
28. Sett på riktig underjordisk och vulkanisk aktivitet
29. Sovit i redig fislukt på grund av all rök från underjorden (Rotorua)
30. Besökt Hobbiton från Sagan om Ringen
31. Kört bil i innerstan i Auckland, Nya Zeelands största stad
32. Blivit påbackad av en annan bil så lacken på min bil repades
Och slutligen...
33. Varit otroligt aktiv när det kommer till aktiviteter och saker att göra. Har nog aldrig varit så här pass aktiv på nån semester, haha!

Dessa platser har jag besökt på Nya Zeeland, i kronologisk ordning:

1. Queenstown
2. Glenorchy
3. Lothlórien (Paradise)
4. Dunedin
5. Christchurch
6. Franz Josef
7. Fox Glacier
8. Punakaiki
9. Nelson
10. Abel Tasman National Park
11. Kaikoura
12. Picton
13. Wellington
14. Taupo
15. Whakapapa Village
16. Mount Ruapehu
17. Waiotapu
18. Rotorua
19. Matamata (Hobbiton)
20. Auckland

På något vis känns det nästan lite overkligt att jag nu ska åka hem. Jag har varit här så länge och vant mig vid att leva ur en resväska, inte stanna mer än ett par dagar på samma ställe, äta nästan i princip bara pasta, aldrig få riktigt rena kläder och oroa sig över om det finns Internet eller inte på det hostelet man kommer komma till. Men nu kommer jag inte behöva tänka på det. Jag kommer kunna ha alla mina rena och väldoftande kläder i min garderob och byrå. Äta underbar svensk husmanskost och kunna ha tillgång till Internet när jag vill på dygnet. Allting kommer kännas så sjukt bekvämt när jag väl kommer hem. Tänk er att ha rena kläder igen! Inga linnen med svettfläckar under armarna, trots att dom nyss har blivit tvättade. Jag kommer äntligen få ha alla mina kläder på mig som jag lämnade kvar hemma. Och för att inte tala om alla mina underbara skor! Och få ta på mig min gosiga vinterjacka och mina supermysiga Puma vinterskor. Jag kommer kunna gå till skafferiet, ta mig en knäckemacka och öppna kylen och ta på Bregott och hushållsost och paprika. Och dricka ett glas ekologisk mellanmjölk till. Fan så obeskrivligt härligt!

Trots allt underbart, obeskrivligt, fantastiskt, roligt, sjukt oförglömligt jag har varit med om på den här långa resan så kommer det bli superskönt att äntligen få komma hem. Dock kommer det nog bli väldigt konstigt att ställa om sig till vardagen därhemma och inse att jag faktiskt inte behöver oroa mig över att jag inte har bokat nytt hostel utan att jag faktiskt bor på ett och samma ställe. Det enda jag behöver "oroa mig" för då är ju istället att betala räkningen varje månad, men jag kommer ändå ha min fasta punkt i min och Fredriks lägenhet.

Jag har haft mina dagar då jag ena stunden har tyckt "Fan så bra jag har det här och så kul jag har det, jag vill inte åka hem. Bara en liiiten stund till vill jag resa". Och andra dagar är det "Jag vill hem och vara i mitt eget hem och slippa trängas i det här jävla köket och vänta på att få duscha eller tvätta". Det kommer troligen inte dröja länge efter min hemkomst då jag kommer bli sjukt deprimerad och rastlös och längta tillbaka så det kommer svida i hjärtat på mig. Men jag vet ju innerst inne att jag vill åka hem och att jag alltid, alltid, alltid kan sticka iväg och resa igen. Visst att det alltid är trist när något underbart kommer till sitt slut, men det var ju lika tråkigt när vi alla skiljdes åt i Cairns, eller när My åkte hem till Sverige till exempel. Men "life goes on" som man säger, och jag har ju fasen inte ens fyllt 20 än och jag vet att jag har otaliga äventyr framför mig i livet.

Måste också säga att det är verkligen helt underbart att resa på det här viset. Att bara kunna åka fram och tillbaka till olika ställen och hitta på nya saker varje dag. Man vet att man har pengar, och att man helt enkelt vill spendera pengar på det man tycker är roligt. Bara hoppa runt från ställe till ställe utan nåt jävla jobb att tänka på, utan bara glida runt och göra nya saker hela tiden. Jag har väl aldrig egentligen tyckt att det har varit ordentligt jobbigt att resa på det här viset, utan det är bara nu när det börjar närma sig hemresa som det slår mig hur skönt det kommer vara att komma hem.

Jag ska inte säga att det här är min första och sista långresa för det varken tror eller hoppas jag på att det är. Min första långresa är det ju såklart men jag hoppas verkligen inte på att det blir den sista, då allt som oftast resedjävulen i mig tar vid. Och jag kan ju bara säga till alla jag känner att om man har tillfälle och möjlighet, tid och pengar - åk! Åk iväg! Åk iväg och se världen! Kanske inte nödvändigtvis göra exakt samma resa som jag har gjort, men ta er iväg och se världen! Det är helt underbart och man växer så otroligt mycket som människa och man ser saker på olika sett och man blir mer öppen och mer ödmjuk. Det känner i alla fall jag att jag har blivit.

Något som kommer vara konstigt är att inte skriva blogg igen måste jag bara säga. Många av mina dagar har kretsat runt om att jag ska ta bilder på allt jag gör för att lägga upp till er där hemma och visa er vad jag har varit med om. Skriva om minsta lilla detalj om de saker jag har sett och gjort så att ni har 100% koll på det jag har upplevt här. Om jag får säga det själv tycker jag att jag har varit väldigt duktig på att hålla er uppdaterade där hemma, och jag hoppas att de flesta av er har haft koll på vad jag har gjort. Jag kommer ha kvar den här bloggen med samma adress även när jag kommer hem eftersom jag förhoppningsvis snart kommer ge mig ut på en ny resa, även om det kanske bara är en kortis. Jag har ju trots allt en äventyrslysten pojkvän som mer än gärna vill se världen tillsammans med mig och då kommer jag allt vara i full fart här på bloggen igen för att hålla er uppdaterade.

Många har frågat mig om jag kommer fortsätta blogga när jag kommer hem, dvs. om min vardag och så, men det tror jag nog inte att jag kommer göra. Jag skapade ju den här bloggen för att ha som en reseblogg, både för er skull att ni ska kunna läsa om mina äventyr och för min egen skull så jag kan skriva av mig. Jag tror dessutom att jag skulle vara en rätt dålig bloggare om jag skulle skriva vardagligen, då det för det mesta säkert skulle bli "Idag har jag inte gjort så mycket" "Vet inte riktigt vad jag ska skriva" och så vidare. Självklart skulle det kanske vara spännande för er att läsa om den kommande flytten till Göteborg och mitt liv där nere, men jag känner inte att jag skulle orka ta mig tid att blogga regelbundet och ta bilder och lägga upp. "Hej, det här åt jag till frukost imorse", är kanske inte så roliga bilder för er att se, haha. Hemma har jag ju också mer regelbunden telefonkontakt med er, och såklart att jag träffar er mycket oftare än vad jag har gjort de senaste sju månaderna så behovet av att skriva av mig och berätta vad jag gör i mitt liv kommer troligen inte vara lika stort som det har varit här. Men vem vet, jag kanske kommer på nån dag att jag såklart måste få berätta för er om mitt liv och att jag skapar en ny blogg där jag bara pratar om mig själv, men så som det känns nu tror jag nog inte att jag kommer skapa en ny blogg. Men om jag skulle välja att göra så, så kommer jag självklart meddela er.

På nåt vis resonerar väl jag som så att Nya Zeeland är ett land man nästan måste åka till i sitt liv. Det är i princip så långt bort från Sverige du kan komma. Det ligger längst ner på kartan och det är så otroligt vackert att oavsett om man är naturmänniska eller inte så blir man verkligen inte besviken. Jag har verkligen upplevt allt jag ville innan jag kom hit, och lite till. Det enda jag verkligen verkligen ville göra var bungyjump och hoppa fallskärm, vilket jag har gjort, och sen har vi ju gjort väldigt mycket mer utöver det. Även fast det tar dryga två dygn att flyga hit, och att det är jäkligt dyrt så är Nya Zeeland ett land jag verkligen rekommenderar till alla jag känner. Och om man tvekar minsta lilla just på grund av avståndet eller pengarna, så kan jag bara säg att man verkligen inte kommer ångra sig när man väl kommer hit. Det kommer vara värt varenda slant, men då ska man ju å andra sidan vara här i ett par veckor så man verkligen får tillfälle att insupa det här landet till fullo. Jag har ju nu åkt kors och tvärs över hela landet men jag känner ändå att jag inte direkt skulle tacka nej till att åka tillbaka hit igen. Det har kanske inte känts som "hem" på samma vis som Australien gör, men jag har ju långt ifrån gjort allt som man kan göra här. Men som sagt, om ni tvekar - gör inte det, åk bara. Det är helt oförglömligt.

Som sagt så känns det ganska mysko att åka hem, och lämna den här resan bakom mig. Minns vid ett tillfälle när vi var i Airlie Beach, då jag skrev på bloggen att jag trivdes så otroligt bra och hade så jäkla kul och att jag inte ens ville åka hem. Min hemlängtan har kommit i vågor men på slutet har jag också känt att sju månader har varit en ganska lagom period att vara borta. Jag har saknat er så sjukt mycket så ni anar inte och det kommer vara helt underbart att få träffa er alla igen. Men jag som älskar att resa så otroligt mycket vet att det här bara är början på mitt resande. Förutsatt att jag inte kommer förlora alla mina pengar och sluta som en uteliggare så vet jag att jag kommer få se mycket mycket mer av världen än det här. Det kommer troligen inte dröja länge innan jag vill ge mig iväg igen, men då kommer jag troligen ta med mig Fredrik eller någon annan som känner sig sugen på reseäventyr.

Även fast det här (troligen) blir mitt sista inlägg på Nya Zeeländsk mark, håll utkik efter ett när jag har kommit hem, då jag kommer skriva lite om hur resan gick och om hur det är att vara tillbaka i Sverige. Jag säger troligen eftersom jag inte vet om jag kommer få tillgång till Internet på Aucklands flygplats, eller kanske när jag är tillbaka i Sydney. Kanske inte kommer skriva på en gång när jag är hemma på fredagkväll, men under helgen kan ni förvänta er ett inlägg. Shit så weird det kommer vara att inte behöva räkna om i tidszoner längre, utan det kommer vara samma tid på dygnet för er som för mig, haha! Förutsatt att mitt svenska SIM-kort funkar och att jag hinner fylla på med pengar så kan jag ringa eller skicka SMS till er när jag är framme, och det gäller väl framförallt mor och far då det oftast är ni som vill veta sådant. Annars kan ju ni ringa mig på fredagkväll, då jag landar in i Göteborg vid 17.20 på eftermiddagen, om jag nu inte skulle hinna fylla på mobilen.

De sista dagarna här när vi har varit i Auckland har jag haft en sån konstig känsla i kroppen inför min hemresa. Vet inte om det är ångest för att jag inte vill åka hem, eller längtan och förväntan för att jag vill åka hem. Jag vet faktiskt inte vad det är. Har varit helt gråtfärdig flera gånger utan att jag egentligen inte vet varför. Jag avlägger en rapport när jag kommer hem som sagt...

Jag har egentligen så otroligt mycket mer att skriva och jag vill ju säga allt jag känner men för att ni inte ska bli sittandes hela natten så rundar jag av nu. Detta tillsammans med Australienresan är helt klart världens bästa resa jag har gjort och jag ångrar inte ett skvatt att jag hade Daniel att dela allting med. Jag har haft så fruktansvärt roligt och upplevt nästan mer än jag kan ta in och jag har trivts så otroligt bra.

De här senaste sju månaderna har verkligen varit de bästa i mitt liv. Jag åker nu hem och är hundratusen gånger rikare på upplevelser och erfarenheter än vad jag var när jag kom hit. Så snart får ni äntligen se min vackra nuna igen! Jag har saknat er av hela mitt hjärta och det kommer bli helt underbart att få träffa er igen.

Nedan får ni också en karta över Nya Zeeland så ni kan se vart vi har varit.

Pussar och kramar på er!
Snart ses vi!