Oförglömlig resa

Sista morgonen i Ilulissat var klockan satt på 6, så bara upp och äta frukost och sen både checka ut från hotellet men även checka in på vår flight direkt på hotellet. Air Greenland är det enda flygbolag som flyger till, från och inom Grönland och har således monopol på flygtrafiken på hela Grönland. Så Air Greenland har sitt finger med i spelet på flera andra ställen, bland annat äger de hotellet Hotel Arctic som vi har bott på i Ilulissat. Därför kan man checka in direkt på hotellet, så körs bagaget direkt från hotellet till flygplatsen. Väldigt smidigt faktiskt. Vädret var helt fantastiskt när vi lämnade hotellet och det var lite sorgligt att lämna faktiskt, då vi har haft det helt underbart de här sista dagarna.

 

Flyget till Kangerlussuaq skulle gå 8.35, så strax före kl. 8 skulle vi åka från hotellet, men när klockan är typ tio i åtta så får jag, och flera andra i gruppen, ett sms där det står att flygtiden är ändrad och att flyget nu istället ska gå 8.10, alltså om 20 minuter! Okej, hotellet låg jättenära flygplatsen och flygplatsen är pytteliten men det är klart man blev lite stressad. Men båda guider sa att det inte var någon fara, och då vår grupp i princip skulle ha hela flygplanet för oss själva så skulle de vänta in oss.

 

När vi kom fram till flygplatsen, eller flygfältet är väl en bättre benämning, haha, så får vi veta att anledningen till varför flygtiden var framskjuten var för att vi först skulle flyga dryga 20 mil norrut, till Qaarsut, för att hämta upp några andra passagerare vars helikopter hade blivit inställd. Det finns ju inte en flygplats med landningsbana i alla orter som Air Greenland trafikerar så därför är det ofta helikoptrar mellan de mindre orterna. Vi skulle ha över tre timmars väntetid i Kangerlussuaq innan flyget till Köpenhamn avgick så det gjorde oss verkligen ingenting att vi förlängde vår restid med ungefär en timme. Precis som när vi flög från Kangerlussuaq till Nuuk så var inte heller på flighten mellan Ilulissat och Qaarsut någon säkerhetskontroll, utan det var bara att visa sitt boardingkort och gå ombord. Trots det lilla flygplanet så var det ändå två flygvärdinnor, och det stod snart klart att den ena gick på utbildning. Och när hon hade läst upp det sedvanliga ”fäll upp ryggstödet, brickan” osv, så såg hon så himla nöjd ut och vi applåderade alla då det visade sig att det var hennes allra första gång att läsa upp något sådant i högtalarna. Övrig information om flygtid osv läste hon innantill från ett papper som hennes kollega höll upp. Så roligt. Då det bara var vår grupp och kanske 2-3 grönländare ombord så frågade våra guider om det gick bra att de öppnade cockpit så vi kunde se ut! Det har jag verkligen aldrig varit med om och det var så coolt att se vilken utsikt piloterna har, särskilt när man flyger över ett så fantastiskt landskap. Så häftigt.

 

I Qaarsut bor inte mer än 200 personer och landningsbanan var inte ens asfalterad utan grusad. Lite annorlunda emot vad man är van vid om man säger så. Vet inte varför, men vi var tvungna att kliva av flyget och sen boarda igen, så då har man varit i Qaarsut också, haha! Tog inte särskilt lång tid innan vi var i luften igen och från Qaarsut till Kangerlussuaq tog det knappt 1½ timme. Behöver jag nämna att det i lilla Qaarsut inte heller var någon säkerhetskontroll? Jag sade ”bra gjort” till den nya flygvärdinnan när vi klev av planet i Kangerlussuaq då hon såg så stolt ut över att ha klarat av sin första flygning. Vädret i Kangerlussuaq var helt fantastiskt och hela 12 plusgrader, så vi gick direkt ut på en bänk i solen och satte oss och tänkte sitta där fram tills vi skulle boarda. Men det gick inte mer än 2 minuter så svärmade alla nykläckta myggor runt oss som jag aldrig har upplevt förut!! Senare sade en av flygvärdinnorna på flighten till Köpenhamn att mygginvasionen bara har börjat… Det är en av nackdelarna med att åka till Grönland under sommarmånaderna; att det är så satans mycket mygg! Och nu är det inte full sommar ens en gång, men de senaste dagarna hade de tydligen börjat bli fler och fler och vi fick veta att om bara 2-3 dagar så kommer det troligtvis vara ännu mer. Fy!!! Den här gruppresan vi har åkt på har ju avgångar mer eller mindre varje vecka, eller i alla fall varannan vecka, så om det inte ankom en ny grupp igår så kommer det ju bara att komma fler och fler från och med nu, så jag är så jädra glad att vi har haft lite svalare väder och inte en enda mygga i sikte. Fan vad det hade förstört mycket för oss som har varit ute så mycket! Det kanske inte är lika mycket i Ilulissat då det ligger längre norrut och således är kallare, men jag är så glad att vi inte såg dem någonstans.

 

Vi hade strax under tre timmar innan flighten till Köpenhamn skulle gå och under hela tiden satt vi och pratade med den trevliga brittiska kvinnan Venetia som bjöd oss på lunch under onsdagen. Verkligen en jättehärlig, sorglös person som vi verkligen tyckte om och som vi ofta pratade och umgicks med. Lite rundlagd, i 55-års åldern, älskar vin, kallar en ”darling” och skrattar hela tiden. Jättehärlig människa. Hon är britt men har bott i Frankrike i 20 år med sin holländska man, men reste till Grönland själv då hennes man inte var lika intresserad av att utforska Grönland.

 

Flygresan mot Europa gick utan problem och trots att vi har sett is och vackra landskap hela veckan så satt jag ändå som klistrad vid fönstret i långa stunder. Tror aldrig jag har tagit så mycket bilder från ett flygplansfönster som den här resan, haha. Både från inrikesflyget och det till Köpenhamn så fick vi se både Ilulissat, Kangerlussuaq och Qaarsut från luften, vilket verkligen får en att förstå hur himla små ställen det är.

 

Vi landade i Köpenhamn lokal tid 21.30, och det tog en stund för oss att få våra väskor men vi passade då på att säga hejdå till dem i gruppen som vi har pratat mest med och kommit att gilla. Såklart vår brittisk-franska vän Venetia, men också de två tjejerna från Singapore som var med oss på fjällvandringen, samt det engelska äldre paret som även de var med på vandringen, men också två äldre tyska damer, ett danskt medelålders par och såklart våra fantastiska guider Frederik och Kristian. Jag höll lite av ett tal till dem där jag försökte uttrycka hur jädra bra vi har tyckt att hela resan har varit arrangerad och att det inte har bara varit deras kunskap som har gjort allt så intressant och bra, utan att deras personligheter har bidragit till att öka trevnaden också. Inte för att smickra oss själva, men trots att de umgås lite med alla i gruppen så har de ändå umgåtts och ofta sökt sig till mig och Fredrik och att vi har hängt lite utöver allt det vi alla har gjort gemensamt. Bara det att de ville spendera sista kvällen med oss två på klipporna med varsin GT i handen, och inte dra sig tillbaka till sina rum säger väl en del. Tror inte att det bara är vi som kommer komma hem och säga till vänner och familj att de var guld värda, utan jag tror faktiskt att de kommer att prata om ”det trevliga svenska paret” när de kommer hem också. Eller snarare ”det hyggelig svenske par”, haha.

 

Fastän klockan var nästan läggdags när vi kom fram till Köpenhamn så var ju vår grönländska klocka ställd fyra timmar tidigare så vi var väldigt hungriga, så när vi hade tagit tåget från flygplatsen in till centrala Köpenhamn så letade vi upp Max och käkade en väldigt sen middag innan vi hittade vårt hotell. Bodde på ett Scandic precis vid Centralstationen så att vi skulle ha nära till tåget dagen efter.

 

Sista dagen på resande fot spenderades i den danska huvudstaden, som både jag och Fredrik har varit i förut, men aldrig tillsammans. Efter frukost gick vi ut på stan och såg Christiansborg Slott där danska Folketinget finns, Nyhavn och den lille havfrue innan vi slutligen gick och åt lunch på Grød, där jag åt en chiapudding med bland annat rabarberkompott, banan och jordnötssmör, och Fredrik åt en kornotto med svamp. Efter turen på stan strosade vi tillbaka till hotellet, packade om lite snabbt och gick mot Centralstationen där vårt tåg skulle avgå 20 minuter senare.

 

Tågresan till Göteborg gick utan problem och vi kom fram i tid, strax innan kl. 17. Tog sedan bussen hem och blev såklart överlyckliga över att se Ellie. Hon blev dock inte lika överlycklig av att se oss, då hon har haft det hur bra som helst med mammas hundar medan vi har varit borta. Mamma och Gunnar var hemma hos oss när vi kom hem, så medan de fortfarande var kvar passade vi på att handla och när vi kom hem så åkte de iväg med husbilen. Så efter vi hade lagat middag så gick vi ut på promenad med Ellie och har nu satt igång en tvätt och ser fram emot en lugn kväll i soffan. Som alltid är det väldigt skönt att vara hemma igen. 

 

Under veckan som gått har jag skrivit ner lite information om Grönland som jag har funnit intressant eller rolig, men som jag hittills inte har skrivit in i något av de tidigare blogginläggen, så här kommer en liten lista:

  • Det finns bara fem kommuner på hela Grönland, där Ilulissats kommun är den största till ytan; två gånger så stor som hela Frankrike. Jämför det med Sverige som har 290 kommuner, och är fem gånger så litet som Grönland. Till stor del så är det ju ingen som bor i majoriteten av kommunen då det mestadels är inlandsis så på så vis funkar det ju att ha så stora indelningar, men det är klart det låter lite lustigt om man jämför med Sverige.
  • Inga Grönlandshundar är tillåtna söder om polcirkeln och inga ”europeiska” hundar är tillåtna norr om polcirkeln. Det är för att man inte vill riskera att Grönlandshunden ska kunna blandas med andra raser, utan man vill behålla den så ren som möjligt. Och varför strecket dras vid polcirkeln är dels för att det är enkelt att komma ihåg, dels för att man söder om polcirkeln inte behöver just Grönlandshundar, i och med att man inte har lika mycket snö där och behöver ha dem för hundsläde, som framförallt inte är bara för nöjes skull utan för att människor snabbt ska komma ut på packisen på vintern för att kunna jaga säl och fiska. Så på sommaren ligger mest Grönlandshundarna utomhus, fäller sin lurviga päls och väntar på att det ska bli vinter så att de kan börja jobba igen.
  • Air Greenlandplanen är röda, och inte vita som majoriteten av alla flygplan i världen, på grund av att man lättare ska kunna se dem från luften om man har behövt nödlanda eller om man till och med har kraschat på inlandsisen.
  • På tal om Air Greenland så har de bara ett enda stort plan i sin flotta, en Airbus, och i övrigt är det kanske 15 små propellerplan och lika många helikoptrar. Airbusen trafikerar endast Köpenhamn-Kangerlussuaq en gång om dagen, och under vissa delar på året flyger man tur och retur Reykjavik-Kangerlussuaq.
  • Ingen på Grönland äger sitt hus eller sin mark, utan man får hyra en bit mark av kommunen i 30 år, som man får bygga hus på. Men om kommunen skulle behöva huset efter 30 år, till någon av sina anställda till exempel, så kan man bli utsparkad.
  • Som nybliven mamma får du sju månaders föräldraledighet, och pappan får två veckor i samband med födseln.
  • Grönland är ju på många sätt ett intressant land då det både vill vara så självständigt som möjligt men är samtidigt i stort behov av stödpengar från Danmark, där ca 50 % av Grönlands stadsbudget kommer från Danmark. Och så länge de är i behov av så mycket pengar utifrån är det ju svårt att bli självständigt.
  • Kriminalitet i Grönland är inte jättevanligt, typ mord och andra allvarliga brott, utan det är mer misshandel, alkoholrelaterade problem, incest (!) och andra sociala problem som är utbrett här. Tidigare var det så att om du begick ett brott som gav fängelse så skickades du till Danmark för att sitta av tiden där, då fängelset i Köpenhamn har en grönländsk avdelning för fångar därifrån. Men man har nyss byggt ett nytt och relativt stort fängelse utanför Nuuk som vi faktiskt såg från luften när vi flög in över Nuuk men som ingen sitter i ännu. Generellt sett är straffen på Grönland inte alls lika långa som i övriga världen. Mord till exempel kan ge kanske fem års fängelse. Detta hänger kvar sen gammalt, då man tidigare bodde i ännu mindre samhällen. Om en av samhällets två duktiga jägare blev dömd till fängelse så blev ju hela samhället drabbat av att personen i fråga inte fanns i byn och kunde jaga. Därför ansåg man att det är viktigare att personen kommer ut i samhället snabbt igen och inte sitter inspärrad, då det påverkar så många människor. Märkligt, men förståeligt på ett sätt, då det grönländska samhället är så långt ifrån det svenska och andra västerländska länders.
 

Vi har fått så himla mycket information under de här drygt 8 dagarna som vi har varit iväg och jag har verkligen sugit åt mig som en svamp och har som sagt också antecknat grejer som jag vill komma ihåg. Jag tror aldrig vi har fått så här mycket info om resmålet på någon av våra många tidigare resor, haha. Jag har sagt det förr, att trots att vi inte är några gruppresemänniskor så har det här upplägget varit så jädra bra. Vi är mer än nöjda och Grönland har överträffat våra förväntningar flera gånger om. Jag har ju velat åka till Grönland i flera år och nu när jag har varit där så känns det såklart helt fantastiskt att få ha upplevt det. Jag hade önskat att få se nåt litet isberg och kanske se lite annan fin natur och det har vi ju minst sagt fått. Jag har både blivit tårögd, helt lycklig i själen och på riktigt gråtit över den vackra naturen vi har fått se och flera gånger har jag bara skakat på huvudet och inte trott att det har varit på riktigt. Helt ärligt så trodde jag att Grönland skulle kännas lite ödsligt och att det skulle kännas så långt bort att det nästan var läskigt, men verkligen inte. Inget land är ju perfekt, och klart det finns mycket man kan säga om Grönland, men ur ett naturupplevelse-perspektiv så är Grönland helt magiskt. Hade väldigt gärna åkt tillbaka under vinterhalvåret så man fick uppleva alla vinterrelaterade aktiviteter man kan göra, så som hundsläde, skoter osv. Vore jättehäftigt.

 

Jag har ju som vanligt lite svårt att sluta skriva så här i slutet av en resa, men det känns faktiskt lite extra svårt den här gången för jag har så mycket att säga om resan då vi har haft det helt fantastiskt. Jag känner mig så lyckligt lottad att jag har fått besöka det av mina drömresmål som har stått högst upp på listan i så många år, och när dessutom upplevelsen blev så jädra bra så har jag svårt att sluta berätta om det, haha. Klart att alla våra resor har betytt något men vissa av dem blir lite extra speciella och resan till Grönland är verkligen en oförglömlig resa som vi båda är så extremt nöjda med.

 

Kul att ni har hängt med även på den här resan, så får vi se vart det bär av nästa gång!

 

 En sista bild på isbergen från hotellets terass
 
Propellerplan mot Qaarsut
 


Isbergen som kommer ut i fjorden från glaciären 

 
Utsikt från cockpit. Så ballt!
 
Vackert!
 
Mer berg
 
Isberg
 
Välkommen till Qaarsut
 
Bergen runt Qaarsut och den grusiga landningsbanan
 
Ni ser Qaarsut på kartan uppe till vänster, nära den större orten Uummannaq. Så Ilulissat typ i mitten, och sen Kangerlussuaq längst ner, nästan utanför kartan, inåt landet.
 
Qaarsut från luften. That's it!
 
Ilulissat från luften, till vänster om en enorma isfjorden
 
Ilulissats enorma isfjord
 
Ser ni de små sjöarna uppe på inlandisen? Det är smältvatten som ibland bildar små sjöar
 
En sista selfie i Kangerlussuaq. Innan de jävla myggorna anföll
 
Mot Köpenhamn!
 
Kangerlussuaq från luften
 
Där land tar slut tar inlandsisen över
 
Solnedgång strax före landning i Danmark
 
Sista bilden från den här resan!

Kommentera här!
Postat av: Anonym

Det har varit fantastiskt kul att följa er på resan. Lika spännande vaje gång men denna gång var lite spciell dels för resmålet men även för era upplevelser. Härligt att det blev så lyckat.

2019-05-25 @ 09:02:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Hanna-Sofias Resa
En reseblogg om 33-åriga Hanna-Sofias alla olika äventyr runt om i vida världen.



Planerad resa:
Ingen resa planerad för tillfället

RSS 2.0